Menar polisen i Göteborg att ”det behövs lite fascism för att samhället ska fungera”?

 

Ovanstående klipp är filmat 31 maj och 1 juni i samband med den pågående HBTQ-festivalen i Göteborg. Jag kan inte låta bli att associera till polisens katastrofalt usla insatser i samband med kravallerna 2001 när jag bevittnar denna uppvisning i totalt bristande förmåga till konstruktiv konflikthantering.

Inledningsvis ställer besökarna kritiska frågor till två poliser som inbjudits att föreläsa om hatbrott vid ett av festivalens många seminarier:

(31 maj 2012) 17:00 – 18:00

Uppdrag : Hatbrott

Regnbågskvarteret, Sensus sal 13, Södra Hamngatan 29

Under 2012 uppmärksammar Polisområde Storgöteborg brott med hatmotiv. Poliser specialutbildas, seminarier hålls och även ett kulturellt perspektiv beaktas. Vad är det Polisen gör? Vad skall det leda fram till? Hör Polisen prata om frågor som berör alla.

ARRANGÖR: Polismyndigheten i Västra Götaland

Fri entré

Att deltagarna vid föreläsningen är ”berörda” av ämnet i fråga framgår med all önskvärd tydlighet. De besökande poliserna uppvisar däremot ingen som helst förmåga till lyhördhet eller intresse för att föra en dialog med hatbrottsutsatta HBTQ-personer. Istället blir de snabbt defensiva och råder de som inte vill lyssna till föreläsningen att lämna lokalen.

Endast en av åhörarna uppvisar ett intresse för att låta poliserna genomföra sin föreläsning ostört. Denne medelålders herre yttrar till slut orden ”Förbannade flator!” i ett försök att tysta kritikerna, varpå de församlade deltagarna uttrycker önskan om att anmäla densamme för hatbrott. De föreläsande poliserna är länge motvilliga att uppta denna anmälan, men gör det slutligen, högst ovilligt.

Detta praktfiasko från två, förmodat straighta, vita polismän hade kunnat få sin ände här.

Istället väljer en av dem att söka upp några av de protesterande deltagarna på festivalområdet dagen därpå. En av dem skall anhållas och identifieras för att, som det heter ha ”stört allmän sammankomst” vid föreläsningen dagen innan. Det pekas med hela handen och tas till handgripligheter för att markera ”vem som bestämmer”. Det är svårt att ta del av det filmade materialet utan att förfasas över detta uppenbara fall av maktmissbruk som de närvarande poliserna ägnar sig åt.

Som grädde på moset avrundar en av dem med att yttra det skrämmande citatet i rubriken: ”Det kanske behövs lite fascim för att samhället ska fungera?”. Ridå!

Nu hoppas jag att dessa väldokumenterade händelser skapar en debatt inom Polismyndigheten i Göteborg och resten av landet. Hur sjutton har de tänkt sig vinna allmänhetens förtroende med den här sortens metoder? Jag inbillade mig att poliser hade särskild utbildning i mångfaldskompetens och att sakligt och lugnt bemöta en uppretad grupp människor och därmed bidra till lugn och ordning – inte motsatsen!

Det som upprör mig mest är två saker:

  • Att de närvarande poliserna snarare bidrar till att trissa upp än att lugna den upprörda stämningen
  • Att en polis använder sin ställning i en personlig uppgörelse med en av aktivisterna som framfört protester i samband med föreläsningen

 

Kravet på att polisen inte skall delta i söndagens regnbågsparad, efter dessa incidenter, upplever jag som högst rimligt!

 

Uppdatering: Nu rapporterar Göteborgsposten om händelserna, och av artikeln framgår att HBTQ-festivalens general Tasso Stafilidis tycks ta polisens parti i sammanhanget. Undrar om han har tagit del av ovanstående dokumentation?

Polisen säger sig jobba aktivt med sociala medier. Det är min förhoppning att detta även omfattar några klargörande kommentarer kring den här sortens händelser.

 

Uppdatering 2: Precis som inför Makode Lindes tårta, Fredrik Reinfelds uttalanden om ”etniska svenskar” och
Björn Söders groda efter Loreens seger i Eurovision, förekommer en uppsjö av spontana reaktioner på denna fimsekvens. De flesta blir upprörda, men av olika anledning. Några reagerar med förvåning inför uppståndelsen och menar att de är vana vid att bli bemötta med betydligt hårdare tag i sina kontakter med polisen.

En icke oansenlig mängd twittrare, främst vita, liberala män, tar polisens parti och talar om ”tokaktivister” som behöver lära sig ”hyfs”. Några av dessa är själva HBT-personer och jag gissar att deras argument förs mot liknande bakgrund som den kritik som framfördes när Stockholm Pride hade tema ”hetero” för några år sedan. Man vill, kortfattat, undvika att kampen för HBTQ-personers lika rättigheter besudlas av konfrontativ och provokativ aktivism.

Våra olika sätt att reagera säger något om det segregerade Sverige 2012. Jag tycker att dessa händelsers förmåga att synliggöra våra olikheter är oerhört intressant.

 

Uppdatering 3: Nu har HBTQ-festivalens verksamhetschef Tasso Stafilidis gjort ett officiellt uttalande där han tar avstånd från såväl aktivisternas störande av polisens föreläsning, som polisens behandling av samma aktivister på festivalområdet dagen därpå. Några tankar om hur han ser på sitt eget ansvar för situationen, hur dialogen med polisen skötts innan föreläsningen bokades in t ex, hade varit intressant att ta del av.

Med anledning av de senaste dagarnas händelser under HBTQ-Festivalen så vill HBTQ-Festivalens ledning och styrelse framhålla att det är av stor vikt att festivalens medverkande får genomföra sina programpunkter utan avbrott. Därför är det inte försvarligt att polisens seminarie om hatbrott i torsdags avbröts. Detta tar festivalen avstånd ifrån, men har inget emot att grupper på ett öppet och fredligt sätt använder sig av sin yttrandefrihet genom exempelvis protestyttringar. Däremot är det att gå för långt att bryta någon annans seminarie.
Under fredagen uppstod ytterligare en incident där en grupp poliser på ett aggressivt och provocerande sätt konfronterade ett antal personer i Regnbågsparken med hänvisning till händelserna på polisens seminarie om hatbrott. Vi anser att polisens agerande var oacceptabelt utifrån vår värdegrund och även polisens dialogverksamhet. Därför är vi ytterst kritiska till polisens agerande.

//Tasso Stafilidis, verksamhetschef HBTQ-Festivalen & Marcus Gustavsson, ordförande HBTQ-Festivalen

Annonser

Internet – den miljö som skapar dagens terrorister?

;

I kvällens nyhetssändning från SVT Rapport, fick vi ta del av ovanstående något hårdsmälta analys kring rättegången mot Anders Behring Breivik. Först handlar inslaget om hur Breiviks försvar kämpar för att få honom förklarad tillräknelig. Debattören och islamforskaren Lars Gule beskriver Breivik som ”en av många med högersextrema åsikter om islam, invandring och hoten mot vårt samhälle”, som han har mött och debatterat med på Internet. Anledningen till att Breivik bett honom vittna är att han inte vill hamna på dårhus.

Hur ska vi då förstå Breiviks fruktansvärda bombdåd och Utøya-massaker? SVT:s reporter Lars Moberg förklarar det så här:

Vad vi har fått höra här inne i Oslo tingsrätt idag, det har handlat om den miljö som kanske framför andra skapar dagens terrorister… och då har det handlat om Internet.

De attentat som tidigare drabbat bl a New York 2001, Madrid 2004 och London 2005 har på olika sätt förknippats med islamistiska grupper, med många slarviga generaliseringar kring islam som religion.

Nu får plötsligt alla internet-geeks ett utmärkt tillfälle att ta reda på hur det kan kännas att vara muslim: I jakten på en snabb och enkel förklaring till det så komplexa fenomen som terrorism utgör, tillåter sig här nyhetsförmedlarna att skylla ansvaret för Breiviks terrorism på den mötesplats många av oss lärt oss att älska och uppskatta över det mesta i tillvaron.

Harald Stanghelle, politisk redaktör på Aftenposten tillägger följande:

Det ensamma pojkrummet kan fungera på det sättet. Man kommer in i en internetvärld där man kan känna tillhörighet med en grupp, vilket gör att vissa individer kanske kan begå liknande handlingar i framtiden.

Självklart bidrar Internet till att föra alla sorters människor närmare varandra – så även terrorister, konspirationsteoretiker, pedofiler och fundamentalister. Att skylla Internet för uppkomsten av deras idéer är däremot varken sakligt eller särskilt analytiskt trovärdigt.

;

Uppdatering: Att en del av Breiviks förkärlek till Internet uttryckts i en vurm för onlinespel, särskilt World of Warcraft och Call of Duty, har uppmärksammats av flera medier i ett liknande försök att hitta en enkel förklaring till hans outhärdligt grymma gärning. Det är omöjligt att låta bli att dra kopplingar till 80-talets videovåldsdebatt.

Apple-konnässören Mikael Winterkvist ställer den retoriska frågan:

För övrigt – varför har inte samma debatt brutit ut riktad mot Apples iPod och den musik som massmördaren och terroristen lyssnade på?

Kanske är ett totalförbud mot bärbara musikapparater och Sagan om ringens soundtrack den rätta vägen att gå i kampen mot terrorismen?

Uppdatering 2:

Ha ha ha…

Björn Söder uttryckte sig klantigt – men blir bemött med osaklig kritik

I helgen gjorde Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder några klantiga uttalanden på Facebook om Sveriges vinst i Eurovision Song Contest, som direkt väckte upprördhet och ilska med antirasitiska förtecken. Vad Söder egentligen ville ha sagt är fortfarande höljt i ett visst dunkel och hans ”förklaringar” har inte direkt bidragit till att skingra dimmorna.

Flera journalister, ledarskribenter och kolumnister är eniga om att Söder hade för avsikt att uttrycka sig nedsättande om Loreen på grund av hennes namn, härkomst eller möjligtvis hudfärg. Läser man Söders uttalanden, verkar kritiken snarare handla om kostnaderna för att arrangera nästa års Eurovision, samt det faktum att de flesta bidrag numera framförs på engelska.

I en intervju med Dagens Industri ger SVT:s programdirektör Annie Wegelius Björn Söder rätt i att nästa års arrangemang av Eurovision Song Contest med största sannolikhet blir en förlustaffär.

”Vi gillar olika”-tidningen Aftonbladets kolumnist Anders Westgårdh skriver att

Minuter efter finalen var SD:s parti­sekreterare Björn Söder snabbt ute på Twitter och hävdade att det inte var Sverige som vann (underförstått för att Loreens föräldrar kommer från Marocko).

Jag har fortfarande inte hittat några belägg för att Björn Söder, eller någon annan SD:are för den delen, har kommenterat Loreens hudfärg eller hennes föräldrars härkomst. Däremot tycks många debattörer göra stor sak av Söders utspel, i något slags euforisk upprymdhet över att än en gång få tillfälle att markera att ”vi som inte röstar på SD är minsann inga rasister”. Ändå är det just dessa debattörer – inte Sverigedemokraterna – som tjatar om Loreens ”annorlundaskap”.
Det är svårt att slita sig från uppfattningen att i princip hela debatten kring Björn Söders utspel kretsar kring det argumentationsfel som kallas ”halmdocka”:
Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.

Tydligt är att många upplever ett behov av att tala om det faktum att Sverige för första gången kammat hem segern i Eurovision Song Contest med en icke-vit artist. Ingen vill dock råka nämna artistens hudfärg, eller – gud förbjude – anklagas för att uttrycka sig stereotypiserande eller slarvigt om hennes ”etnicitet”. Kanske är det därför man så glatt kastar skit på den något klantige Björn Söder, för att på så sätt få chans att indirekt diskutera frågan utan att riskera att själv hamna i skottlinjen? Fenomenet ligger oerhört nära det som kallas proxy-rasism.

Jag skulle föredra att diskutera den faktiska och utbredda strukturella diskrimineringen av icke-vita svenskar framför att lyssna till dessa tämligen ytliga lovprisningar av ”våra fina, duktiga invandrare” och tvivelaktiga påståenden om att ”jag gör inte skillnad på människor utifrån hudfärg”.

Vi vill så gärna att han ska ha kritiserat Loreens etniska bakgrund.

Vi vill kunna peka på det lilla aset och skrika: Aha! Tagen på bar gärning!

Björn Söder vet om det här. Han skrattar oss i ansiktet. Hans twittrande är inte oskyldigt. Han är van att röra sig i tvetydigheterna och smutskastningens värld. Så han provocerar, lockar oss in den.

Och han lyckas. För journalisterna nöjer sig inte med att rapportera om incidenten. Tolkningen är klar och entydig: Björn Söder syftade på Loreens etnicitet. Nu måste därför också Loreen uttala sig om något som egentligen aldrig sades.

Aftonbladet 30/5 2012

Låtar som är lika

Ofta när jag trallar på en låt, brukar Britta komma på en låt som påminner om min, en melodislinga, textrad eller annat tema… och omedelbart börja sjunga på densamma. Hon är vad man skulle kunna kalla en Natural Born DJ.

Om det är något jag saknar på Spotify är det just tillgång till all fantastisk metadata som deras mest entusiastiska användare besitter. När jag lyssnar på en låt vill jag snabbt kunna lista alla samplingar som används eller har plockats från just det spåret, besläktade melodier, harmonier och textrader, fler låtar inspelade i samma studio, med samma producent, samma Rhodes-piano etc, etc…

I väntan på den ultimata musiktjänsten, tänkte jag be er hjälpa mej att crowdsourca fram en spellista med låtar som liknar varandra. Det behöver inte röra sig om direkta låtstölder, men det ska finnas en hörbar likhet mellan låtarna – ett gemensamt riff, tema, sampling etc. Jag har lagt upp några låtar som exempel på hur jag menar.

Listan finns här. Öppna den i Spotify och lägg till dina egna fynd! Kul va?

Uppdatering: Johan Stag har naturligtvis redan samlat en imponerande lista med 80 låtar som liknar varandra. Härligt!

Om du hellre samlar på låtar med temat maskiner (låtar – inte artistnamn, alltså), kan du göra det i den här listan: Maskiner 🙂

Tyvärr hittade jag inte den populära gospellåten ”Take a little time” på Spotify, en av de många ”kristna låtar” vi sjöng i kyrkan och som jag trodde var ett verk av sångaren och kompositören Andrae Crouch ända tills jag började lyssna på ”världslig musik” och begrep att det var The Delfonics som stod för originalet. 🙂

;