Några tankar om #maktordning

Jag formulerade några statements tidigare idag på temat #maktordning och hur vi talar om underordnade grupper i samhället.

Tilläggas bör att trots att jag som överordnad vinnlägger mig om att inte uppfattas som kränkande eller nedsättande, finns det risk för att jag ändå uppfattas som det, befogat eller ej.

Det ankommer inte på mig att avgöra huruvida mitt sätt att uttrycka mig kränker min omgivning. Som överordnad bör jag vara ödmjuk, lyhörd och anstränga mig för att sätta mig in i den andres perspektiv.

Det är inte alltid möjligt – eller ens önskvärt – att nå konsensus. Ibland får man nöja sig med att konstatera att man ser olika på saken. Men om vi ska lära oss något, måste vi bli bättre på att lyssna på varandra.
Särskilt behöver medlemmar av privilegierade grupper bli bättre på att lyssna på dem som ofta saknar tolkningsföreträde.

 

Uppdatering:

Torbjörn Jerlerup hade några invändningar mot det här inlägget, som jag tycker förtydligar saken ytterligare:
Annonser

Är lagstiftning om nöjesjournalistikens innehåll enda lösningen?

För en tid sedan intervjuade Nyheter24:s nöjeschef Mimmi Lexander vinnaren av dokusåpan Top Model, 18-åriga Alice Herbst, om kroppsideal och kravet på att hon skulle bli ännu smalare, trots att hon redan är underviktig i medicinsk bemärkelse. Alice förklarar sig i intervjun:

Jag har bestämt ett mål… – Att ha de förutsättningar Alexis (Borges, chef för Top Model, reds anm) vill att jag ska ha. Han vill att min rumpa ska bli fyra centimeter mindre, och det kommer gå, bara jag slutar äta godis och tränar mer.

Alice berättar vidare hur hon under de tidiga tonåren led av dysmorfofobi – en sjuklig upptagenhet kring och missnöje med det egna utseendet.

– Jag var tvungen att gå upp fem på morgonen för att göra i ordning mig i flera timmar innan skolan. Jag sov med smink, även när ingen såg mig för jag klarade inte att se mig själv i spegeln. Jag var tvungen att gå med ena sidan av ansiktet mot mina föräldrar, för den andra sidan gillade jag inte. Jag tyckte att jag hade rynkor, så jag var tvungen att klippa lugg som skulle dölja det och så vidare.

För att övertyga mig själv om att jag dög började jag ladda upp bilder på nätet där jag hade retuscherat mig till oigenkänlighet och fick bekräftelse där. Men det var ju mer någon jag ville vara, det gick ju inte ihop.

Mimmi Lexander reagerar i en krönika på de sjuka kroppsideal som kräver att fotomodeller ska vara undernärda för att bli accepterade av branschen. I krönikan nämner hon kravet på lagstiftning om modellers vikt. Ett krav som tidigare formulerats av Nina Åkestam, med modellernas hälsa i fokus och israelisk lagstiftning som förebild.

Kravet på lagstiftning mot underviktiga modeller handlar inte bara om modellernas arbetsmiljö och hälsa, utan även om de idealbilder som konsumenter av modejournalistik utsätts för. Mimmi och Nina formulerar problematiken bra, tycker jag:

Faktum kvarstår. Vi matas fortfarande från alla håll med det, tröttsamt uttjatade och konstant debatterade, pinnsmala idealet. Vi tittar fortfarande på oss själva, på vågen, på innehållsförteckningen över kalorier, på diet- och träningstipsen och tillbaka på tjejerna på catwalken, på reklambilderna och i modellprogrammen.

Jag håller med Nina Åkesson. “För oss spelar det ingen roll om modellen är ”naturligt” smal eller om hon är sjuk – vi jämför oss på samma tokiga grunder”. För hur ska vi vanliga dödliga någonsin duga om en tjej med redan underviktigt BMI inte ens gör det?

Så långt allt väl… Men Lexanders kritik mot stereotypa skönhetsideal och en sjuklig kroppsfixering klingar ihåligt när hon på intet sätt kommenterar sin egen roll i sammanhanget. Mimmi är alltså chef över Nyheter24:s nöjesavdelning och torde ha en hel del att säga till om dess fokus och innehåll.

Samma dag som Lexander publicerade sin krönika, gjorde jag en skärmavbild på Nyheter24:s nöjessajt, för att försöka mig på en kvantitativ studie av antalet avbildade mans- respektive kvinnokroppar, med tillhörande värderande omdömen. Efter ett tag tröttnade jag, så här kommer istället några av de grövsta exemplen från sidan, som kan laddas ned i sin helhet här:

Man behöver inte vistas många minuter på Nyheter24 för att förstå att här görs affärer med ett närmast perverst fokus på kroppar – företrädesvis kvinnors. Dessa kroppar är stekheta, sexiga eller …för stora och tjocka. Ytterligare ett exempel på Nyheters24:s kroppshysteri är hämtat från den 7:e maj i samband med publiceringen av ett bildspel på temat ”Madde kämpar med sin superkropp i New York”:

Jag vill inte ropa på lagstiftning mot skadlig bildjournalistik, men det vore oerhört intressant att höra Mimmi Lexander och hennes kolleger i ledningen för Nyheter24 kommentera hur de ser på sin egen roll i den pågående utseendehetsen och vilka åtgärder de är beredda att vidta för att sluta bidra till kvinnors fysiska och mentala ohälsa.

Om mediebranschens självsanering inte fungerar antar jag att beskattning av stereotypisering och kroppsexploatering i medier är ett alternativ?

Groupon och GoHem.com skiter i städskåpet

Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.

Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.

Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?

Efter en kort rant på Twitter satte jag mig ned och skrev en anmälan till Reklamombudsmannen:

Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.

Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.

Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!

Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?

http://www.groupon.se/sites/www.groupon.se/lp/lp/006/index.php?CID=SE_DIS_1_101_2263_0004

Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…

Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:

MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten http://www.groupon.se

Organisationsnummer: 556802-4193

Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm

Telefon: 08-12 06 50 63
E-post: info@groupon.se

ServiceAgent Sverige AB Frejgatan 58 SE-113 26 Stockholm

Phone : +46 (0)8 403 055 50
Fax : +46 (0) 11 341 22 09
Email : info@gohem.com
Website : http://gohem.com

Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.

GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.

Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.

Anders S Nilsson – en typisk mansgris

Komikern Anders S Nilsson, främst känd som programledare för TV4:s Parlamentet, intervjuade häromdagen Lina Thomsgård – grundare av nätverket Rättviseförmedlingen, vars syfte är att motverka snedfördelning  baserat på kön, etnicitet etc. i samband med rekryteringar. (se intervju i Aftonbladet)

Lyssna till intervjun här:

(tack för länken Sanna och Margret)

Jag blev förbluffad över Nilssons hånfulla och nedlåtande ton, inte minst när han avslutar intervjun med ”kul att du har något att göra, Lina”.

Det krävs dock bara en enkel googling för att hitta fler pusselbitar som förtydligar bilden av Anders S Nilssons kvinnosyn:

Skall man bli förvånad att Annika Lantz kritik mot grabbigheten i Parlamentet inte togs emot med större förståelse?

Uppdatering: Anders S Nilsson gjorde en halv pudel på Newsmill, dagen efter att Twitter och bloggvärlden översvämmats av kritik mot honom. Frågan är såklart om denna till synes framtvingade ursäkt räcker för att återupprätta förtroendet för honom.

En rejäl timeout vore kanske passande? Rättviseförmedlingen kan säkert hjälpa till att rekrytera en betydligt lämpligare ersättare. 🙂