Uppmärksamhet framför allt?

I morse valsade ovanstående bild runt på Twitter. En särdeles osmaklig efterlysning av en flickvän som påstås ha försvunnit efter ett bråk där annonsören ”blev lite våldsam”. Bilden skapade snabbt en mindre massmediepsykos bland upprörda twittrare. Några av oss föreslog att det hela rörde sig om något slags sjuk form av humor.

Till sist ringde jag upp numret på lappen för att höra mig för vad det hela handlade om och fick då följande besked:

2011 var det över 28.000 anmälningar av misshandel av kvinnor över 18 år. Men det är svårt att se eftersom att det ofta sker bakom stänga dörrar. Genom att du ringde det här numret har du tagit första steget, du har öppnat dina ögon. För mer information om det här projektet besök hemsidan Oppnaogon.se

När jag besökte adressen i morse var emellertid domänen parkerad hos Loopia, så det gick inte att få fram mer information.

Trots lättnaden över att historien var uppdiktad, upprördes jag av kampanjmakarnas tillvägagångssätt. Hur sjutton har man tänkt sig nå fram med budskapet om mäns våld mot kvinnor med den här kampanjen, egentligen? Bara den som ringer numret får ju reda på att kampanjen ens existerar. Att webbplatsen dessutom kom upp först efter det att lapparna valsat runt i sociala medier gav inte direkt pluspoäng.

Ett par timmar senare tipsade Kalle Paulsson att det hela rörde sig om ett slututställningsprojekt av en Berghs-elev och att Ajour.se skrivit om lapparna och deras bakgrund. Nu blev jag arg på riktigt och postade en kommentar som växte till ett helt blogginlägg:

Den här Berghs-eleven har alltså använt sig av metoden ”fejk-kampanj” på temat ”mäns våld mot kvinnor” för att väcka uppmärksamhet kring sitt tämligen blygsamma slutarbete i ämnet grafisk design på Berghs? Jag säger blygsamma, eftersom jag utgår från att det är webbplatsen oppnaogon.se som utgör själva slutarbetet. Affischernas grafiska utformning är ju av tämligen trivial natur.

Som den snart 40-årige gubbe jag är har jag svårt att tyda detta som något annat än ännu ett exempel på tidsandans devis ”uppmärksamhet framför innehåll”. Och det retar mig oerhört. Kul för Frida att hennes webbplats uppmärksammas, men hur tänkte hon när hon valde marknadsföringsmetod, egentligen?

Affischerna är förvisso både tankeväckande och upprörande – men samtidigt reproducerar de den kvinnosyn som Frida vill göra oss uppmärksamma på och kritisera. Vems ögon är det egentligen hon vill öppna? Den som redan är medveten och engagerad i kampen mot mäns våld mot kvinnor blir kanske tillräckligt förbannad för att lyfta luren och slå numret. På telefonsvararen meddelar Frida förnumstigt att jag därigenom har öppnat mina ögon. Oh really?

De unga killar med machoideal som förmodligen skulle må bra av att behöva diskutera sin kvinnosyn berörs med största sannolikhet inte alls av den här kampanjen. Om de överhuvudtaget läser lappen, torde de flesta reagera med ett fniss eller en suck. Möjligtvis kan någon sjuk jävel få för sig att ringa upp lappens författare och erbjuda sig att leta reda på ”hans” flickvän, men det känns aningen långsökt.

Till råga på allt var domänen oppnaogon.se parkerad hos Loopia så sent som vid tiotiden i morse, när bilden på affischen snurrade runt som värst på Twitter.

Jag blir förbannad på all marknadsföring som går ut på att lura den tilltänkta målgruppen. Särskilt upprörd blir jag när man använder ett så allvarligt samhällsproblem för att väcka uppmärksamhet kring något trivialt. Jag utgår från att Fridas intentioner varit de allra bästa, men undrar varför inte hennes handledare kommit med invändningar innan projektet tog sin slutgiltiga form.

Dagens medielandskap präglas av ett abnormt fokus på snabbhet och uppmärksamhet, ofta på bekostnad av källkritisk saklighet. Nyligen valsade tveksamma historier om fattiga Frida och stackars Jimmy, som inte fick några pengar från Socialtjänsten respektive Försäkringskassan runt i traditionella och sociala medier.

Häromdagen påstod Roland Poirer Martinsson i en kolumn i SvD att han mottagit hot från en av Sverigedemokraternas anställda i riksdagskansliet, något som väckte stor bestörtning bland många debattörer på Twitter:

Senare visade sig ”hotet” bestå av en länk till en nyhetsartikel där det förekom tveksamma påhopp i kommentarsfältet. Ganska långt från ett direkt hot, med andra ord.

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204548751308759040

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204549070365270016

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204549338834288640

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204549525413691392

Jag hoppas att vi så småningom tröttnar på att debattera för debatterandets skull och att uppröras för upprördhetens skull och istället börjar att visa större intresse och respekt för sakfrågorna. Självklart kommer det att kräva både tålamod, vidsyndhet och eftertanke – saker som det omogna sinnet instinktivt värjer sig mot på liknande sätt som ens slöa lekamen motsätter sig frisk luft, motion och näringsriktig kost. Denna slöhet är till för att övervinnas, om vi vill bevara hälsan. På liknande sätt behöver vi lägga tid och energi på att öva oss i kritiskt tänkande och saklig debatt om vi inte vill att den offentliga diskussionen skall förflackas och utarmas till att bestå av rent nonsens.

Apropå det där med kampanjer som syftar till att lura målgruppen, påminde Britta mej om den här performance-gruppens uppträdande i Amsterdams Red Light District. Här kan vi snacka om att nå fram med sitt budskap rakt in i den tilltänkta målgruppen! 

 

Uppdatering: Den som vill jobba med attitydfrågor och mäns inställning till kvinnor kan med fördel vända sig till Machofabriken, som har mycket bra övningar och utbildningsmaterial i ämnet.

 

Uppdatering 2: Nu har Frida hittat hela vägen till SVT:s morgonsoffa, tack vare sin kampanj. Den nyhetsvärdering och medielogik som ligger bakom att hon blir inbjuden för att tala om mäns våld mot kvinnor förtjänar en egen serie blogginlägg. Tydligt är att Frida lyckats med det som uppenbarligen var hennes främsta (och enda?) syfte med kampanjen – mediegenomslag.

Till skillnad från Ajour.se, ställer Marianne Rundström ett antal följdfrågor kring kampanjen. Så här svarar Frida på några av dem:

Vilka ögon är det du vill öppna?
– Allas, tror jag. Jag kände väl att det fanns ett behov av att vi skulle prata om det.

Vilkas ögon tror du att du har öppnat?
– Dels tror jag, tack vare spridningen på nätet, så har jag nog lyckats öppna ganska många… dels är det väl folk från min egen bransch, när det kom ut att jag var student på Berghs, men jag hoppas ju, och det är ju därför jag gjort det, att det är allmänheten främst. Och det verkar som att jag har lyckats.

Vad säger folk som ringer det här numret?
– De flesta har ringt och lagt på.
– Det känns som att folk har förstått vad de ska göra – de har blivit vidarebefordrade till hemsidan. Och som att de då också förstod att det inte var på allvar, utan för en bättre sak.

Vad är det för reaktioner du vill att det här ska väcka?
– Ja, ambitionen har väl legat nånstans ganska högt, men också att vi ska få politikerna ska se det. Jag ville hålla det på en ganska gräsrotsnivå, för att tänka att man kan påverka nedifrån och  jag vill använda inverkan som sociala medier har och som vi faktiskt kan åstadkomma själva.

– Det jag vill med det är att folk ska börja prata om det tillsammans… att man själva ska börja kanske… uppfostra sina barn på ett specifikt, eller att man liksom ger nån typ av nyanserad bild och att vi börjar tillsammans nu från början…

Nu kallar du detta för en ögonöppnare. Vilka dörrar vill du öppna?
– Ja, jag vill väl öppna så många som möjligt, ehm… tanken är väl, eller ambitionen är som sagt att vi ska få politikerna med oss på det här. Jag vill dock inte att det ska bli en politiskt laddad kampanj. Jag vill att den ska vara öppen oavsett om man är blå, röd eller grön. För här är ett samhällsproblem som sträcker sig långt över politiken, men det är också ett ställningstagande.

Hur går du vidare med den här kampanjen?
– Jag har inte riktigt hunnit landa i det här än, för jag visste inte hur stor spridning det här skulle få. Förhoppningen var ju självklart att det skulle få ett jättesving. Nu har jag kommit i kontakt med några kvinnoorganisationer som är intresserade av ett eventuellt samarbete. Och jag skulle väl vilja samarbeta med en mer etablerad organisation som kan… som man kan ha i ryggen… bakom sig.

Av tv-intervjun framgår att Frida knappast kan ha ägnat många timmar åt att studera ämnet för kampanjen – mäns våld mot kvinnor. Hon har inte ens bemödat sig att ta reda på hur politiker och frivilligorganisationer jobbar med problemet. I mina ögon framstår Frida som en ny Anton Abele. En ung, oerfaren människa som tror sig vara först ut med att upptäcka ett av samhällets många missförhållanden och nu vill agera general för att ”uppmärksamma politikerna på detta”. Det hade varit gulligt om det rörde sig om mellanstadie-elever, men nu sker en nyhetsvärdering där vuxna 20-åringar med hybris prioriteras framför skildringar av verkligheten och dess utmaningar.

Groupon och GoHem.com skiter i städskåpet

Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.

Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.

Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?

Efter en kort rant på Twitter satte jag mig ned och skrev en anmälan till Reklamombudsmannen:

Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.

Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.

Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!

Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?

http://www.groupon.se/sites/www.groupon.se/lp/lp/006/index.php?CID=SE_DIS_1_101_2263_0004

Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…

Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:

MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten http://www.groupon.se

Organisationsnummer: 556802-4193

Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm

Telefon: 08-12 06 50 63
E-post: info@groupon.se

ServiceAgent Sverige AB Frejgatan 58 SE-113 26 Stockholm

Phone : +46 (0)8 403 055 50
Fax : +46 (0) 11 341 22 09
Email : info@gohem.com
Website : http://gohem.com

Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.

GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.

Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.