Vardagsrasism och privilegiet att vara omedveten

samisk-flagga

Nästa vecka försvarar psykologen Lotta Omma sin avhandling Ung same i Sverige- Livsvillkor, självvärdering och hälsa vid Umeå universitet. Avhandlingen visar att hälften av de tillfrågade unga samerna i åldern 13-28 år bär på erfarenheter av etnisk diskriminering.

Ungdomarna upplever en i mycket hög grad utsatt situation på grund av etnisk diskriminering och för att de ofta måste försvara och förklara sin existens som samer. Ungdomarna beskriver att okunskapen är stor hos svenskar i allmänhet och trots goda intentioner i läroplanen får de inte lära sig att samerna är ett urfolk i Sverige.

Etnisk diskriminering vardag för unga samer (pressmeddelande från Umeå universitet)

Bland svaren finns berättelser om unga som fått sten kastat på sig, blivit spottade på och slagna för att de pratar samiska. 41 procent svarade att de blivit kallade lappjävel. Någon skriver att en lärare sagt att elevens lathet och problem med matte berodde på det samiska ursprunget. En annan skriver att vissa lärare beter som om samer inte finns.

Ungdomarna blir mer utsatta ju tydligare samisk identitet de har:
– Det innebär att renskötargruppen och de som talar samiska hade mest erfarenhet av etnisk diskriminering, säger Lotta Omma.

Unga samer hånas och kränks (P3 Nyheter)

I sin utredning Främlingsfienden inom oss pekar Bengt Westerberg på att vardagsrasism utgör det största hotet mot utsatta grupper:

Utredningens titel, ”Främlingsfienden inom oss”, motiveras av att det stora hotet mot utsatta grupper inte är de extrema grupperna utan de många människorna. Även i dag gör sig många skyldiga till olika former av vardagsrasism. Med fel signaler från ledande politiker kan den snabbt växa till svårare former av främlingsfientlighet. Historiska erfarenheter från såväl andra länder som Sverige är varnande exempel. Arbetet mot mer brutala former av främlingsfientlighet måste börja med den främlingsfientlighet som finns i vardagen. Vi måste börja med oss själva.

Ibland får jag en känsla av att många svenskar tror att Sverigedemokraterna och enstaka nazister utgör det enda rasistiska hotet i vårt land. I själva verket är rasismen närvarande överallt i vardagen; på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden. Först när vi blir medvetna om vår egen position i samhället och hur vi själva bidrar till att upprätthålla rasistiska maktstrukturer, kan vi bidra till att på allvar bekämpa rasism och diskriminering.

Den som tillhör samhällsnormen (vit/heterosexuell/medelklass/man) har också förmånen att vara tämligen omedveten om sin egen privilegierade maktställning. Så länge samhället och dess värderingar är anpassade efter den grupp jag själv tillhör, måste jag anstränga mig desto mer för att söka förstå och sätta mig in i minoriteters erfarenheter och livssituation. Därför tillkommer ett särskilt stort ansvar att visa lyhördhet och ödmjukhet inför andra gruppers villkor Med stor makt tillkommer också stort ansvar, som ”Spider Man” uttrycker det.

I have the privilege of being totally unaware of my own privilege

Tyvärr reagerar många instinktivt defensivt när frågor om deras egen medverkan till rasistiska och diskriminerande strukturer dyker upp. Vi har alltid lättare att förlägga problemet hos någon annan än oss själva. Den som avslöjar och ifrågasätter vardagsrasism bemöts därför inte sällan av en störtflod av defensiva och upprörda motangrepp.

Nedanstående kommentarer till en nidbild som lades upp på Instagram häromdagen belyser flera av de metoder som återkommande används när människor väljer att gå i försvar istället för att ta till sig av kritiken.

”Jag hade inte för avsikt att uttrycka mig rasistiskt och därför finns det inget problem med att jag gjorde det!” Ofta bygger vardagsrasism på omedvetna fördomar. En ond avsikt är inte avgörande för att särbehandlingen ska få negativa konsekvenser för den drabbade.

”Det här är bara humor – man kan skämta om allt!” Humor och rasism är inte varandras motsatser. Tvärtom utgör den politiska satiren en viktig faktor i spridandet av åsikter och värderingar. Humor med rasistiska inslag sprider rasistiska värderingar, helt enkelt.

”Jag tycker inte att det här är rasistiskt!” Det är inte automatiskt upp till den privilegierade gruppen att avgöra vad som är rasistiskt och inte. Endast genom att lyssna till andras erfarenheter kan den som själv inte drabbas av vardagsrasismen skapa sig en förståelse för dess uttryck och konsekvenser.

white-privilege

”Snart får man inte säga någonting alls i det här landet!” Det handlar inte om rätten att yttra sig, utan om att ta ansvar för konsekvenserna av sina yttranden. Den som uttrycker sig rasisiskt bidrar till förtryck och diskriminering.

”Jag känner en same som inte tar illa upp av det här skämtet – alltså är det inte problematiskt!” Rasistiska stereotyper handlar om maktutövning. De uttrycker den ”normales” rätt att definiera ”den andre” som annorlunda, exotisk och ibland mindre värd. Att enstaka individer inte tar illa upp av en nidbild eliminerar inte problemet. Anekdotisk bevisföring är inte ett giltigt argument i någon debatt.

”När du utpekar mig som vit heterosexuell man gör du dig skyldig till en förminskande generalisering!” Att belysa att en person har privilegier baserade på sin vithet eller könstillhörighet är inte samma sak som att påstå att alla människor som tillhör en viss grupp har samma egenskaper. Även vita heterosexuella cismän kan lära sig att tänka normkritiskt och visa lyhördhet för andra gruppers erfarenheter.

”Jag känner mig kränkt av att bli utpekad som rasist!” Om en person råkar ge uttryck för en rasistisk fördom eller stereotyp baserat på omedvetenhet och okunskap, innebär detta inte automatiskt att hen är rasist. Om samma person framhärdar sin rätt att uttrycka sig rasistiskt efter att ha blivit upplyst om det rasistiska innehållet, blir situationen en annan. Den som inte vill stämplas som rasist bör vara beredd att ändra sitt beteende. Den som medvetet uttrycker sig rasistiskt uppfattas nämligen av omgivningen som – rasist.

grapoluponape instagram

I en kommentar till en annan bild refererar grapoluponape till ovanstående diskussion som ”hatet från unibrowmaffian”:

higge79-instagram

Istället för att ta bort nidbilden laddar grapoluponape upp en ny bild ett par dagar senare, och häcklandet fortsätter även i det kommentarsfältet:

grapoluponape-klyftor-instagram

Uppdatering:

Jag medverkar i ett kort inslag i det samiskspråkiga nyhetsprogrammet Ođđasat om samefientliga kommentarer på internet:

Relaterat:

Några tankar om #maktordning

Från enfald till mångfald

Vad är problemet med etniska stereotyper som ”romskt utseende”?