Menar polisen i Göteborg att ”det behövs lite fascism för att samhället ska fungera”?

 

Ovanstående klipp är filmat 31 maj och 1 juni i samband med den pågående HBTQ-festivalen i Göteborg. Jag kan inte låta bli att associera till polisens katastrofalt usla insatser i samband med kravallerna 2001 när jag bevittnar denna uppvisning i totalt bristande förmåga till konstruktiv konflikthantering.

Inledningsvis ställer besökarna kritiska frågor till två poliser som inbjudits att föreläsa om hatbrott vid ett av festivalens många seminarier:

(31 maj 2012) 17:00 – 18:00

Uppdrag : Hatbrott

Regnbågskvarteret, Sensus sal 13, Södra Hamngatan 29

Under 2012 uppmärksammar Polisområde Storgöteborg brott med hatmotiv. Poliser specialutbildas, seminarier hålls och även ett kulturellt perspektiv beaktas. Vad är det Polisen gör? Vad skall det leda fram till? Hör Polisen prata om frågor som berör alla.

ARRANGÖR: Polismyndigheten i Västra Götaland

Fri entré

Att deltagarna vid föreläsningen är ”berörda” av ämnet i fråga framgår med all önskvärd tydlighet. De besökande poliserna uppvisar däremot ingen som helst förmåga till lyhördhet eller intresse för att föra en dialog med hatbrottsutsatta HBTQ-personer. Istället blir de snabbt defensiva och råder de som inte vill lyssna till föreläsningen att lämna lokalen.

Endast en av åhörarna uppvisar ett intresse för att låta poliserna genomföra sin föreläsning ostört. Denne medelålders herre yttrar till slut orden ”Förbannade flator!” i ett försök att tysta kritikerna, varpå de församlade deltagarna uttrycker önskan om att anmäla densamme för hatbrott. De föreläsande poliserna är länge motvilliga att uppta denna anmälan, men gör det slutligen, högst ovilligt.

Detta praktfiasko från två, förmodat straighta, vita polismän hade kunnat få sin ände här.

Istället väljer en av dem att söka upp några av de protesterande deltagarna på festivalområdet dagen därpå. En av dem skall anhållas och identifieras för att, som det heter ha ”stört allmän sammankomst” vid föreläsningen dagen innan. Det pekas med hela handen och tas till handgripligheter för att markera ”vem som bestämmer”. Det är svårt att ta del av det filmade materialet utan att förfasas över detta uppenbara fall av maktmissbruk som de närvarande poliserna ägnar sig åt.

Som grädde på moset avrundar en av dem med att yttra det skrämmande citatet i rubriken: ”Det kanske behövs lite fascim för att samhället ska fungera?”. Ridå!

Nu hoppas jag att dessa väldokumenterade händelser skapar en debatt inom Polismyndigheten i Göteborg och resten av landet. Hur sjutton har de tänkt sig vinna allmänhetens förtroende med den här sortens metoder? Jag inbillade mig att poliser hade särskild utbildning i mångfaldskompetens och att sakligt och lugnt bemöta en uppretad grupp människor och därmed bidra till lugn och ordning – inte motsatsen!

Det som upprör mig mest är två saker:

  • Att de närvarande poliserna snarare bidrar till att trissa upp än att lugna den upprörda stämningen
  • Att en polis använder sin ställning i en personlig uppgörelse med en av aktivisterna som framfört protester i samband med föreläsningen

 

Kravet på att polisen inte skall delta i söndagens regnbågsparad, efter dessa incidenter, upplever jag som högst rimligt!

 

Uppdatering: Nu rapporterar Göteborgsposten om händelserna, och av artikeln framgår att HBTQ-festivalens general Tasso Stafilidis tycks ta polisens parti i sammanhanget. Undrar om han har tagit del av ovanstående dokumentation?

Polisen säger sig jobba aktivt med sociala medier. Det är min förhoppning att detta även omfattar några klargörande kommentarer kring den här sortens händelser.

 

Uppdatering 2: Precis som inför Makode Lindes tårta, Fredrik Reinfelds uttalanden om ”etniska svenskar” och
Björn Söders groda efter Loreens seger i Eurovision, förekommer en uppsjö av spontana reaktioner på denna fimsekvens. De flesta blir upprörda, men av olika anledning. Några reagerar med förvåning inför uppståndelsen och menar att de är vana vid att bli bemötta med betydligt hårdare tag i sina kontakter med polisen.

En icke oansenlig mängd twittrare, främst vita, liberala män, tar polisens parti och talar om ”tokaktivister” som behöver lära sig ”hyfs”. Några av dessa är själva HBT-personer och jag gissar att deras argument förs mot liknande bakgrund som den kritik som framfördes när Stockholm Pride hade tema ”hetero” för några år sedan. Man vill, kortfattat, undvika att kampen för HBTQ-personers lika rättigheter besudlas av konfrontativ och provokativ aktivism.

Våra olika sätt att reagera säger något om det segregerade Sverige 2012. Jag tycker att dessa händelsers förmåga att synliggöra våra olikheter är oerhört intressant.

 

Uppdatering 3: Nu har HBTQ-festivalens verksamhetschef Tasso Stafilidis gjort ett officiellt uttalande där han tar avstånd från såväl aktivisternas störande av polisens föreläsning, som polisens behandling av samma aktivister på festivalområdet dagen därpå. Några tankar om hur han ser på sitt eget ansvar för situationen, hur dialogen med polisen skötts innan föreläsningen bokades in t ex, hade varit intressant att ta del av.

Med anledning av de senaste dagarnas händelser under HBTQ-Festivalen så vill HBTQ-Festivalens ledning och styrelse framhålla att det är av stor vikt att festivalens medverkande får genomföra sina programpunkter utan avbrott. Därför är det inte försvarligt att polisens seminarie om hatbrott i torsdags avbröts. Detta tar festivalen avstånd ifrån, men har inget emot att grupper på ett öppet och fredligt sätt använder sig av sin yttrandefrihet genom exempelvis protestyttringar. Däremot är det att gå för långt att bryta någon annans seminarie.
Under fredagen uppstod ytterligare en incident där en grupp poliser på ett aggressivt och provocerande sätt konfronterade ett antal personer i Regnbågsparken med hänvisning till händelserna på polisens seminarie om hatbrott. Vi anser att polisens agerande var oacceptabelt utifrån vår värdegrund och även polisens dialogverksamhet. Därför är vi ytterst kritiska till polisens agerande.

//Tasso Stafilidis, verksamhetschef HBTQ-Festivalen & Marcus Gustavsson, ordförande HBTQ-Festivalen

Skrämselpropaganda om inbrott kopplade till sociala medier

Lagom till inledningen av årets semestersäsong drar tradmedias skrämselpropaganda kring bostadsinbrotten igång. De senaste åren tycks de särskilt rikta strålkastarna mot sociala nätverk som Facebook och Twitter. En enkel googling på facebook+inbrott ger en rad länkar till mer eller mindre väl underbyggda artiklar.

I ett inslag i SVT Rapport den 10 juni varnas tittarna för att skryta om sina inköp och semesterplaner i sociala medier:

Samtidigt som bostadsinbrotten ökar, har det blivit vanligt att dela med sig av privat information på Twitter och Facebook. Nu varnas allmänheten för att skryta om statusprylar och för att lägga ut information om när man åker på semestern.
-Det ökar risken att drabbas av inbrott, säger säkerhetsexperten Kent Pira.

Säkerhetsexperten Kent Pira återkommer i en rad artiklar i ämnet, bl a i Dagens Nyheters ”Twitter och bloggar ger inbrottstjuven tillfälle” från förra sommaren. Han har en gedigen bakgrund som låssmed, väktare och polis och ”vet hur tjuven tänker”. Förra året startade han ett eget företag inom säkerhetsbranschen för att ta fram ”nya säkerhetsprodukter som ännu inte nått marknaden”. Frågan är om hans kompetens även omfattar hur sociala medier fungerar och vilka reella risker som finns med att använda dem?

Det är uppenbart att säkerhetsbranschen fått ett uppsving under senare år. Rädslan för att bli av med kapitalvaror, smycken och designmöbler som vi samlat på oss för dyra pengar späs på i takt med att välståndet ökar bland den hårt arbetande klassen och minskar i andra grupper. Skrämselpropaganda är också en effektiv marknadsföringsmetod för diverse säkerhetsföretag, vaktbolag och låssmeder. Om vi inte är rädda kommer vi helt enkelt inte att investera i deras tjänster.

Rent spontant föreställer man sig nog att sommaren utgör något av en högsäsong för bostadsinbrotten, med tanke på hur många privatbostäder som överges för lantställen, campingplatser och fjärran destinationer. I verkligheten sker de flesta anmälda bostadsinbrotten under vinterhalvåret, om man ser till den senaste mer omfattande studien från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ”Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007”:

Antalet anmälda bostadsinbrott varierar något över årets månader, vilket framgår av figur 1 på sidan 212. Det är framför allt under vintermånaderna oktober–januari som flest bostadsinbrott anmäls.

Under semestermånaden juli sker också en ökning jämfört med de andra vår- och sommarmånaderna. Ökningarna i juli, december och januari beror på att dessa perioder präglas av ledigheter då många är bortresta från sina bostäder.

SVT:s uppgift att bostadsinbrotten ökar ter sig som ett laborerande med statistik, om man jämför med BRÅ:s rapport:

Antalet polisanmälda bostadsinbrott var som högst i mitten av 1980-talet med närmare 25 000 anmälda brott år 1984 (figur 3). Sedan mitten av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet har antalet anmälda bostadsinbrott generellt sett sjunkit, trots ökningar under vissa år. Under de senaste tio åren har dock den neråtgående trenden stannat av.

Jag frågar mig på vilken statistisk grund medierna väljer att koppla risken för inbrott i bostaden till sociala medier som Facebook och Twitter? Om ett direkt samband mellan sociala medier och bostadsinbrott kan påvisas, borde vi rimligtvis se en dramatisk ökning i inbrottsstatistiken till följd av de senaste årens explosion vad gäller användning av sociala medier.

Hur ser då statistiken ut när det gäller anmälda bostadsinbrott under de senaste åren? Så här skriver BRÅ på sin webbplats:

Inbrott i bostaden står för en procent av alla anmälda brott och är med andra ord ett ganska ovanligt brott. Men det är ett brott som skapar mycket oro eftersom det upplevs som mer kränkande än andra stöldbrott.

Räknar man in alla sorters inbrott, dvs i bostäder, lokaler, vindsförråd och källare, butiker m.m. så har inbrottsstölderna haft en nedåtgående trend under ett par decennier. Efter att ha ökat under 2009 minskade bostadsinbrotten totalt sett under förra året. Det beror på att inbrotten i villor och radhus minskade med 9 procent. Ett undantag från den minskande trenden är de anmälda lägenhetsinbrotten, som ökade med 6 procent under 2010. Även anmälda inbrott i källare och vind ökade under året.

Under de senaste tio åren har det totala antalet anmälda bostadsinbrott varierat från år till år, även om trenden har varit uppåtgående. Att det ser så olika ut mellan åren beror på de kraftiga svängningarna när det gäller villainbrott. Lägenhetsinbrotten har däremot ökat kontinuerligt och mer än fördubblats under den senaste tioårsperioden.

  • 19 800 bostadsinbrott polisanmäldes (2010)
  • 11 620 av inbrotten skedde i villor (2010)
  • 8 100 av inbrotten skedde i lägenheter (2010)
  • 4 procent klarades upp, så att en person kunde bindas till brottet (2010)

I SVT-inslaget säger speakern Thomas Jonasson att

Stölder både inom och utanför bostaden har kunnat härledas till gärningsmän som fått tips just via sociala medier

Uppgiften bekräftas dock varken av någon undersökning eller vetenskaplig rapport i inslaget.

I en DN-intervju med Tony Roshage, ansvarig för bostadsinbrott på seriebrottsgruppen vid länskriminalens underrättelserotel, berättar han hur ligor specialiserat sig på att stjäla skolbarns hemnycklar och med hjälp av information i plånböcker och mobiltelefoner leta upp deras bostäder för att göra inbrott. I en bisats lägger han till en varning för sociala medier:

Eftersom de här brotten dykt upp igen vill jag gå ut och varna. Ha alltid  uppsikt över sakerna och var försiktig med att skriva var du befinner dig på sociala medier. Facebook är godis för tjuvar.

Aftonbladet gjorde senare en rewrite på DN-artikeln och länkade till densamma från sin Facebook-sida, där man särskilt lyfte fram varningen för att sociala medier kan leda till inbrott i bostaden:

I kommentarsfältet ifrågasatte jag vilka statistiska belägg som finns för uttalandet, och varför Aftonbladet väljer att publicera obekräftad skrämselpropaganda på sin Facebook-sida:

Självklart anser jag att man som användare av Twitter och Facebook bör vara medveten om de möjliga effekterna av sina uppdateringar i dessa helt eller delvis officiella sammanhang. Jag tog upp frågan senast med koppling till Svenska Dagbladets polisanmälan av några twittrares skämtande om Per Gudmundson och kända människors oförmåga att hantera kritiska och ifrågasättande kommentarer på Twitter.

Jag håller i stort sett med Trygg Hansas Håkan Frantzén när han säger i SVT-inslaget att

Man bör vara väldigt försiktig med var man lägger ut för information och man bör även vara mycket noga med att använda de personliga inställningarna på t ex Facebook, så att bara ens vänner kan se och läsa ens information.

Via Kalle Paulsson fick jag tips om tidningen Råd och Röns intervju med Stöldskyddsföreningens Jan-Peter Alm. Även han varnar för att skvallra för tjuven om sina semesterplaner på Twitter. Dock i något mer balanserade ordalag.

Internet erbjuder fantastiska möjligheter till socialt umgänge och interaktion och samtidigt är det en arena som man som användare måste lära sig behärska för att få ut mesta möjliga av sin användning och slippa onödiga negativa påföljder på grund av obetänksamhet eller ren okunskap om hur de nya medierna fungerar.

Nyhetsmediernas uppmaningar att man helt bör undvika att berätta via Twitter och Facebook att man åker på semester låter i mina öron som oerhört naiva påståenden baserade på en fundamental okunskap om hur sociala medier fungerar. Istället för att blint varna människor för att använda sociala medier, bör man uppmuntra dem att lära sig att använda dem på ett sätt som gynnar deras intressen.

Hur stora är de verkliga riskerna med att twittra om att man för tillfället befinner sig på konferens i en annan stad, att man väntar på planet till Mexiko eller att man har en lång arbetsdag framför sig? Finns det belägg för att inbrottstjuvar inleder arbetspasset med att scanna av det sociala medieflödet för att få tips om lämpliga tillslagsplatser?

Från mitt perspektiv skulle man lika gärna kunna uppmana semesterresenärer att tejpa för sina registreringsskyltar på campingen. Vem som helst kan ju enkelt hitta deras bostadsadress via bilregistret och rapportera till sina kumpaner i övriga landet att det just nu verkar vara ”fritt fram” att bryta sig in i villan? För att inte tala om riskerna med att ha sina adressuppgifter på sajter som Hitta.se och Eniro. Eftersom de flesta inbrott sker när familjen är bortrest, kanske en uppmaning att aldrig lämna hemmet skulle vara det mest effektiva sättet att förebygga bostadsinbrott?

Jag har googlat lite och hittat några amerikanska exempel där inbrott mer eller mindre löst kan kopplas till offrens uppdateringar i sociala medier:

Mashable rapporterar om twittraren Israel Hyman som blev utsatt för inbrott i bostaden under en utflykt med familjen, som han naturligtvis hade rapporterat om via Twitter. Kopplingen mellan inbrottet och hans twittrande är dock oklart.

I Nashua, New Hampshire, åkte några pyrotekniskt intresserade tjuvar fast när en polisman hörde dem fyra av delar av stöldgodset. Några av brottsoffren hade berättat i sociala medier om sina utflykter och semesterresor.

 

CBS rapporterar om paret Keri McMullen och Kurt Pendleton som blev utsatta för inbrott i bostaden medan de besökte en konsert. Misstankarna riktade sig mot en barndomskamrat som hon inte träffat på över 20 år och som förmodligen hade läst parets statusuppdatering om konserten.

 

Lyckligtvis hade de installerat övervakningskameror i hemmet och genom att publicera filmerna – på Facebook – lyckades de identifiera tjuvarna. Här har vi alltså ett fall där uppklarandet går att relatera direkt till Facebook. Huruvida tjuven valde att slå till som en direkt följd av statusuppdateringen är inte helt klarlagt. Keri berättar att hon helt slutat använda Facebook efter incidenten. En mer saklig uppmaning hade kanske varit: ”skaffa inte vänner som är kriminella”?

Jag är osäker på hur mycket dessa anekdoter berättar om de verkliga riskerna med att ange sin geografiska position på internet. I mina ögon ter det sig som sensationsjournalistik som hellre berättar en ”bra story” än pekar på de verkliga orsakerna till bostadsinbrott och hur man förebygger dem.

Brottsförebyggande rådet lyfter, förutom lås och larm, fram en fungerande narkotikavård och grannsamverkan som effektiva metoder för brottsbekämpning.

Att skydda sin bostad från inbrott kan exempelvis ske med hjälp av lås och larm (tekniskt skydd) men också med hjälp av samarbete inom mer eller mindre organiserade sociala nätverk, exempelvis så kallad grannsamverkan (där social kontroll kompletterar de tekniska skyddsåtgärderna).

För att grannsamverkan ska fungera bra i längden är det värdefullt att få igång en positiv social process i bostadsområdet. I en miljö där människor möts och har trevligt, samtalar och samarbetar kring det som känns angeläget, skapas ofta en gemenskapskänsla. I en sådan gemenskap blir det ofta naturligt att värna om sina grannar, deras hem och det gemensamma området. Ett sådant socialt klimat ger dessutom en bra förutsättning för att både se och stödja utsatta människor, inte minst ungdomar.

Det tycks alltså finnas en koppling mellan brottsfrekvensen i området och det sociala avståndet till våra medmänniskor. Kanske är det så att sociala medier till och med kan användas för att stärka gemenskapen grannar emellan, så att vi därigenom blir mer intresserade av att hjälpas åt att skydda varandra från stölder och inbrott? Redan nu ser jag exempel på en fördjupad gemenskap mellan grannar i Hornstull, som en följd av att vi har varandra på Twitter och kan samarbeta via Facebook för att öka samhörigheten i området.

Förutom de sociala aspekterna ser BRÅ en tydlig koppling mellan bostadsinbrott och häleri:

Forskning på området (Schneider 2005, Brå 2006b) betonar emellertid vikten av ökad kunskap om samt riktade insatser mot häleribranschen för att effektivt kunna förebygga bostadsinbrott. Detta på grund av att häleribranschens efterfrågan på stulna föremål och dess betydelse för avyttring av stöldgods från bostadsinbrott visat sig vara stor och därmed får anses utgöra en betydande del av marknaden för det som stjäls vid inbrotten.

Trots ihärdigt letande har jag inte lyckats hitta ett enda svenskt fall där ett bostadsinbrott kunnat kopplas direkt till en statusuppdatering på Facebook eller Twitter. Hjälp mig gärna att leta, den som känner sig manad!

Däremot är det tämligen lätt att hitta exempel på fall där säljare blivit bestulna på prylar (främst fordon) som de lagt ut till försäljning på Blocket. Inte minst eftersom deras telefonnummer direkt kunnat kopplas till bostadsadressen via exempelvis systersajten Hitta.se. Blocket utgör tydligen även en marknad för hälare som kränger stöldgods.

Man behöver inte vara säkerhetsexpert för att konstatera att Kent Pira förmodligen har en del prylar, som någon mindre nogräknad person skulle kunna försöka kränga iväg via Blocket. Man behöver inte ens ta med sig släpkärra eller takbox för att transportera dem, eftersom han driver en uthyrningsfirma och har flera kärror uppställda på gården.

Naturligtvis vill jag inte uppmuntra till inbrott hemma hos Kent. Jag använder bara honom som ett exempel på att det finns betydligt effektivare sätt att reka en tilltänkt brottsplats på nätet än just via sociala medier. Lösningen är knappast att utplåna sin medverkan på internet. Snarare bör man fråga sig ”hur tjyven tänker” – egentligen – och förhålla sig balanserat och sansat till de uppgifter som presenteras som fakta i traditionella medier.

 

Uppdatering: Häromdagen twittrade Peter Ågren som är chef för Södermalmspolisens ingripandesektion om bostadsinbrott. Jag passade på att fråga honom om de har något exempel på inbrott till följd av statusuppdateringar i sociala medier: