Menar polisen i Göteborg att ”det behövs lite fascism för att samhället ska fungera”?

 

Ovanstående klipp är filmat 31 maj och 1 juni i samband med den pågående HBTQ-festivalen i Göteborg. Jag kan inte låta bli att associera till polisens katastrofalt usla insatser i samband med kravallerna 2001 när jag bevittnar denna uppvisning i totalt bristande förmåga till konstruktiv konflikthantering.

Inledningsvis ställer besökarna kritiska frågor till två poliser som inbjudits att föreläsa om hatbrott vid ett av festivalens många seminarier:

(31 maj 2012) 17:00 – 18:00

Uppdrag : Hatbrott

Regnbågskvarteret, Sensus sal 13, Södra Hamngatan 29

Under 2012 uppmärksammar Polisområde Storgöteborg brott med hatmotiv. Poliser specialutbildas, seminarier hålls och även ett kulturellt perspektiv beaktas. Vad är det Polisen gör? Vad skall det leda fram till? Hör Polisen prata om frågor som berör alla.

ARRANGÖR: Polismyndigheten i Västra Götaland

Fri entré

Att deltagarna vid föreläsningen är ”berörda” av ämnet i fråga framgår med all önskvärd tydlighet. De besökande poliserna uppvisar däremot ingen som helst förmåga till lyhördhet eller intresse för att föra en dialog med hatbrottsutsatta HBTQ-personer. Istället blir de snabbt defensiva och råder de som inte vill lyssna till föreläsningen att lämna lokalen.

Endast en av åhörarna uppvisar ett intresse för att låta poliserna genomföra sin föreläsning ostört. Denne medelålders herre yttrar till slut orden ”Förbannade flator!” i ett försök att tysta kritikerna, varpå de församlade deltagarna uttrycker önskan om att anmäla densamme för hatbrott. De föreläsande poliserna är länge motvilliga att uppta denna anmälan, men gör det slutligen, högst ovilligt.

Detta praktfiasko från två, förmodat straighta, vita polismän hade kunnat få sin ände här.

Istället väljer en av dem att söka upp några av de protesterande deltagarna på festivalområdet dagen därpå. En av dem skall anhållas och identifieras för att, som det heter ha ”stört allmän sammankomst” vid föreläsningen dagen innan. Det pekas med hela handen och tas till handgripligheter för att markera ”vem som bestämmer”. Det är svårt att ta del av det filmade materialet utan att förfasas över detta uppenbara fall av maktmissbruk som de närvarande poliserna ägnar sig åt.

Som grädde på moset avrundar en av dem med att yttra det skrämmande citatet i rubriken: ”Det kanske behövs lite fascim för att samhället ska fungera?”. Ridå!

Nu hoppas jag att dessa väldokumenterade händelser skapar en debatt inom Polismyndigheten i Göteborg och resten av landet. Hur sjutton har de tänkt sig vinna allmänhetens förtroende med den här sortens metoder? Jag inbillade mig att poliser hade särskild utbildning i mångfaldskompetens och att sakligt och lugnt bemöta en uppretad grupp människor och därmed bidra till lugn och ordning – inte motsatsen!

Det som upprör mig mest är två saker:

  • Att de närvarande poliserna snarare bidrar till att trissa upp än att lugna den upprörda stämningen
  • Att en polis använder sin ställning i en personlig uppgörelse med en av aktivisterna som framfört protester i samband med föreläsningen

 

Kravet på att polisen inte skall delta i söndagens regnbågsparad, efter dessa incidenter, upplever jag som högst rimligt!

 

Uppdatering: Nu rapporterar Göteborgsposten om händelserna, och av artikeln framgår att HBTQ-festivalens general Tasso Stafilidis tycks ta polisens parti i sammanhanget. Undrar om han har tagit del av ovanstående dokumentation?

Polisen säger sig jobba aktivt med sociala medier. Det är min förhoppning att detta även omfattar några klargörande kommentarer kring den här sortens händelser.

 

Uppdatering 2: Precis som inför Makode Lindes tårta, Fredrik Reinfelds uttalanden om ”etniska svenskar” och
Björn Söders groda efter Loreens seger i Eurovision, förekommer en uppsjö av spontana reaktioner på denna fimsekvens. De flesta blir upprörda, men av olika anledning. Några reagerar med förvåning inför uppståndelsen och menar att de är vana vid att bli bemötta med betydligt hårdare tag i sina kontakter med polisen.

En icke oansenlig mängd twittrare, främst vita, liberala män, tar polisens parti och talar om ”tokaktivister” som behöver lära sig ”hyfs”. Några av dessa är själva HBT-personer och jag gissar att deras argument förs mot liknande bakgrund som den kritik som framfördes när Stockholm Pride hade tema ”hetero” för några år sedan. Man vill, kortfattat, undvika att kampen för HBTQ-personers lika rättigheter besudlas av konfrontativ och provokativ aktivism.

Våra olika sätt att reagera säger något om det segregerade Sverige 2012. Jag tycker att dessa händelsers förmåga att synliggöra våra olikheter är oerhört intressant.

 

Uppdatering 3: Nu har HBTQ-festivalens verksamhetschef Tasso Stafilidis gjort ett officiellt uttalande där han tar avstånd från såväl aktivisternas störande av polisens föreläsning, som polisens behandling av samma aktivister på festivalområdet dagen därpå. Några tankar om hur han ser på sitt eget ansvar för situationen, hur dialogen med polisen skötts innan föreläsningen bokades in t ex, hade varit intressant att ta del av.

Med anledning av de senaste dagarnas händelser under HBTQ-Festivalen så vill HBTQ-Festivalens ledning och styrelse framhålla att det är av stor vikt att festivalens medverkande får genomföra sina programpunkter utan avbrott. Därför är det inte försvarligt att polisens seminarie om hatbrott i torsdags avbröts. Detta tar festivalen avstånd ifrån, men har inget emot att grupper på ett öppet och fredligt sätt använder sig av sin yttrandefrihet genom exempelvis protestyttringar. Däremot är det att gå för långt att bryta någon annans seminarie.
Under fredagen uppstod ytterligare en incident där en grupp poliser på ett aggressivt och provocerande sätt konfronterade ett antal personer i Regnbågsparken med hänvisning till händelserna på polisens seminarie om hatbrott. Vi anser att polisens agerande var oacceptabelt utifrån vår värdegrund och även polisens dialogverksamhet. Därför är vi ytterst kritiska till polisens agerande.

//Tasso Stafilidis, verksamhetschef HBTQ-Festivalen & Marcus Gustavsson, ordförande HBTQ-Festivalen

Assange och längtan efter en stark ledare

I dokumentären ”Julian Assange – världens kärleksaffär”, som ligger uppe på SVT Play t o m lördag den 7 maj, avhandlas mytbildningen runt Assange och de konspirationsteorier som frodas kring våldtäktsanklagelserna mot honom.

Programmet är klart sevärt i sin helhet, men jag fastnade särskilt för de två sista minuterna, där Assanges tidigare Wikileaks-kollega Daniel Domscheit-Berg lyckas sätta fingret på mekanismerna bakom den sortens idolskap som Assange har kommit att representera. Det handlar om vår längtan efter starka och oklanderliga ledare, som kan visa vägen och ta ansvar i både med- och motgång:

En del av de problem vi har idag beror på att folk vill avsäga sig ansvaret. Folk vill lägga sina övertygelser och sin tankeförmåga i knät på nån guru, ledare, popstjärna eller nåt. Folk letar alltid efter någon de kan lita på, nån som de kan sätta sin tillit till och skylla på, när det går snett.

Men i framtiden behöver vi personer som tar ansvar. Personer med ett kritiskt tänkande, som ifrågasätter allt tills de har fått det svar de söker. Det är så nedslående att se hur utbrett det är idag. Det finns så många här i världen som hellre tror på en sammansvärjning, hur långsökt den än är, än ifrågasätter den guru eller den ledare de hittat.

Så var det med Obama. Under valkampanjen fick han inte kritiseras inför andra demokrater, för de hade satt sitt hopp till honom och skulle det gå i stöpet… Gud hjälpe! Så kritiken fick inte luftas. Det här märks i så många delar av samhället, och det är oroväckande, för det blir vår undergång. Vi kan inte avsäga oss ansvaret. Vi måste axla ansvaret själva.

På några få rader lyckas Domscheit-Berg sammanfatta några av de viktigaste förklaringarna till att mer eller mindre skruvade personer tilldelas omotiverat mycket makt och inflytande över företag, politiska partier och religiösa grupper. Ledarens personlighetsstörning utgör en förutsättning för att passa in i den av efterföljarna konstruerade hjälterollen.

Må vi lära av historien och växa ifrån detta destruktiva sociala mönster innan det är för sent!

Här kan du se en längre intervju med Daniel Domscheit-Berg som gjordes i samband med publiceringen av hans bok om Wikileaks tidigare i år.