Har Aftonbladet täckning för påståendet att Loreen har varit ett svin?

 

Dagens toppnyhet från Aftonbladet är att artisten Loreen plötsligt tar bladet från munnen för att berätta som ”sin mörka hemlighet”. Hon har varit ett svin, enligt citatet på löpsedeln.

En löpsedels främsta syfte är som bekant att locka till köp av tidningen. Så här förklarar Wikipedia saken:

Svenska tidningars lösnummerförsäljning är delvis beroende av löpsedlar som lockar till köp. Följaktligen är det framför allt kvällstidningar, som ExpressenKvällsposten och Aftonbladet, som är beroende av löpsedlar, eftersom dessa inte har prenumeranter. Kvällstidningarna kritiseras ofta för att löpsedlarnas rubriker är osakliga och sensationslystna (se vidare pressetik).

Pressetiken kan alltså vara i farozonen när löpsedelsredaktörerna är i farten. Men visst är vi nyfikna att få höra vilka snaskigheter Loreen avslöjar i biktbåset? I det övre högra hörnet på tidningens framsida, ettan, utlovas ett EXKLUSIVT uttalande från stjärnan.

Låt oss ta hjälp av Nationalencyklopedin för att förklara innebörden av begreppet ”exklusiv”:

 exklusiv, tillgänglig endast för ett fåtal (utvalda); ensam i sitt slag; högklassig och mycket elegant; kräsen.

Nyheten om Loreens svinerier i det förflutna har ju genom publicering kommit till allmänhetens kännedom, så vi får anta att det fåtal utvalda som avses i det här fallet utgörs av Aftonbladets nöjesredaktion? Den som slantar upp utlovas alltså en högklassig och mycket elegant redogörelse av Loreens bekännelser i en berättelse som Aftonbladet är ensamma om att förmedla till den nyfikna läsekretsen.

Ibland måste profiten stå tillbaka för allmänintresset, vilket blir tydligt när Aftonbladet generöst väljer att publicera dagens toppnyhet öppet för alla på sin webbplats, istället för att låsa in den bakom den plusmärkta betalväggen. Löpsedelns knorrförsedda citat är hämtat från den avslutande delen av artikeln:

Jag har kontrollerat pappersupplagan och den innehåller en genomgående likalydande artikel. Anser Aftonbladet härmed uppdraget vara slutfört, att leverera det utlovade ”uttalandet” från Loreen om hennes ”mörka hemlighet” som hon så länge har burit inom sig? Är detta valutan den stackars papperstidningsläsande pensionären får för sin investering i en ”exklusiv” inblick i Loreens förflutna? Låt oss sammanfatta vad som framkommer i artikeln:

Loreen har varit ett svin i relationer. Denna uppgift utgör något av en rubricering i sammanhanget. Dessa svinerier har haft följande ingredienser:

  • Loreen har inte alltid varit ”superschysst”
  • Loreen har gjort felprioriteringar

 

Inga tecken tyder på att Loreens knapphändiga ”uttalande” döljer eskapader i Thorsten Flinck, Mikael Persbrandt eller Ola Rapaces anda. Med en sådan urvattning av begreppet ”svin” riskerar till och med självaste Mumin-Mark, Mat-Tina och Björne att föras till slakt. Hur gick det egentligen till när Aftonbladets redaktion kom fram till att dessa triviala uppgifter har tillräckligt stort allmänintresse och nyhetsvärde för att hamna på löpet?

Antingen misslyckades Aftonbladet att förmå Loreen att klämma fram den utlovade hemligheten om de påstådda svinerierna, eller så har man svårt att se skillnad på en röv som Stig Larsson och en tilltänkt skinka som Babe, den modiga lilla grisen.

Om det hade varit min uppgift att skapa hittepå-journalistik genom att koka en extremt tunn men mustigt doftande soppa på ett lösryckt citat, hade jag valt en annan del av intervjun:

Relaterat:  Även sångerskan Jessica Simpson har blivit utsatt för märkliga vantolkningar i Aftonbladet i samband med ”svinerier”.

Annonser

Björn Söder uttryckte sig klantigt – men blir bemött med osaklig kritik

I helgen gjorde Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder några klantiga uttalanden på Facebook om Sveriges vinst i Eurovision Song Contest, som direkt väckte upprördhet och ilska med antirasitiska förtecken. Vad Söder egentligen ville ha sagt är fortfarande höljt i ett visst dunkel och hans ”förklaringar” har inte direkt bidragit till att skingra dimmorna.

Flera journalister, ledarskribenter och kolumnister är eniga om att Söder hade för avsikt att uttrycka sig nedsättande om Loreen på grund av hennes namn, härkomst eller möjligtvis hudfärg. Läser man Söders uttalanden, verkar kritiken snarare handla om kostnaderna för att arrangera nästa års Eurovision, samt det faktum att de flesta bidrag numera framförs på engelska.

I en intervju med Dagens Industri ger SVT:s programdirektör Annie Wegelius Björn Söder rätt i att nästa års arrangemang av Eurovision Song Contest med största sannolikhet blir en förlustaffär.

”Vi gillar olika”-tidningen Aftonbladets kolumnist Anders Westgårdh skriver att

Minuter efter finalen var SD:s parti­sekreterare Björn Söder snabbt ute på Twitter och hävdade att det inte var Sverige som vann (underförstått för att Loreens föräldrar kommer från Marocko).

Jag har fortfarande inte hittat några belägg för att Björn Söder, eller någon annan SD:are för den delen, har kommenterat Loreens hudfärg eller hennes föräldrars härkomst. Däremot tycks många debattörer göra stor sak av Söders utspel, i något slags euforisk upprymdhet över att än en gång få tillfälle att markera att ”vi som inte röstar på SD är minsann inga rasister”. Ändå är det just dessa debattörer – inte Sverigedemokraterna – som tjatar om Loreens ”annorlundaskap”.
Det är svårt att slita sig från uppfattningen att i princip hela debatten kring Björn Söders utspel kretsar kring det argumentationsfel som kallas ”halmdocka”:
Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.

Tydligt är att många upplever ett behov av att tala om det faktum att Sverige för första gången kammat hem segern i Eurovision Song Contest med en icke-vit artist. Ingen vill dock råka nämna artistens hudfärg, eller – gud förbjude – anklagas för att uttrycka sig stereotypiserande eller slarvigt om hennes ”etnicitet”. Kanske är det därför man så glatt kastar skit på den något klantige Björn Söder, för att på så sätt få chans att indirekt diskutera frågan utan att riskera att själv hamna i skottlinjen? Fenomenet ligger oerhört nära det som kallas proxy-rasism.

Jag skulle föredra att diskutera den faktiska och utbredda strukturella diskrimineringen av icke-vita svenskar framför att lyssna till dessa tämligen ytliga lovprisningar av ”våra fina, duktiga invandrare” och tvivelaktiga påståenden om att ”jag gör inte skillnad på människor utifrån hudfärg”.

Vi vill så gärna att han ska ha kritiserat Loreens etniska bakgrund.

Vi vill kunna peka på det lilla aset och skrika: Aha! Tagen på bar gärning!

Björn Söder vet om det här. Han skrattar oss i ansiktet. Hans twittrande är inte oskyldigt. Han är van att röra sig i tvetydigheterna och smutskastningens värld. Så han provocerar, lockar oss in den.

Och han lyckas. För journalisterna nöjer sig inte med att rapportera om incidenten. Tolkningen är klar och entydig: Björn Söder syftade på Loreens etnicitet. Nu måste därför också Loreen uttala sig om något som egentligen aldrig sades.

Aftonbladet 30/5 2012

Sverigedemokraternas Björn Söder hissar och dissar mångkulturalismen

Knappt hade Loreen hunnit kamma hem Sveriges seger i Eurovision Song Contest, förrän Sverigedemokraternas partisekreterare trumpet konstaterade att detta kommer att innebära att Sverige måste anordna nästa års final. Dock spretade hans kritik något, och många ställde sig frågan vad det var han egentligen upplevde som negativt med Sveriges seger, däribland journalisten Niklas Svensson:

Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin tolkar dialogen i kommentarsfältet på Söders Facebook-sida som att Björn Söder menar att vinsten knappast kan tillskrivas Sverige:

Några timmar senare raderar Söder inlägget och kommer med följande ”förtydligande”

I vanlig ordning lägger denne vite, kränkte herre hela ansvaret på åhörarna när det gäller uttolkning av hans kritik mot Sveriges ESC-vinst. Han har blivit medvetet feltolkad, hävdar han. Sedan brister han ut i något som skulle kunna förstås som en hyllning till ”den kulturella och språkliga mångfald som Europa besitter”. Här gäller det att gå varsamt fram, för att inte råka ”medvetet feltolka” vad han menar med det han skriver.

Tydligt är att han längtar tillbaka till tiden före 1999, då festivalen ännu inte kapitulerat för den anglosaxiska språkliga överheten, utan fortfarande blommade i all sin rika mångfaldsprakt. Den välvillige kan här se ett oväntat positivt förhållningssätt till ett lysande exempel på samexistens med kulturell och språklig variation.

I kommentarerna till det nya inlägget förklarar Söder att hans fråga ”Sverige?” skall uttolkas så här:

Eftersom diskussionen spårade ur fullständigt, med personpåhopp och annat valde jag att ta bort den. Det innebär inte att jag inte står för vad jag skrev. Till de som anmärkte på att jag skrev ”Sverige?” så betydde det att Sveriges bidrag lika gärna kunde varit Storbritanniens eller Ukrainas eller Estlands eller vilket annat lands som helst eftersom bidraget sjöngs på engelska…

Säg dock den glädje som varar. En timme senare har Björne bestämt sig för att bli ännu tydligare med vad han menar:

Här uppstår den totala förvirringen. Jag som trodde att Björns kritik handlade om hans kärlek till kulturell och språklig mångfald får ytterligare en svårknäckt nöt att grunna på. Här verkar det ju snarare som att han är kränkt över att mångkulturalismen inte får kritiseras… Hur ska han ha det egentligen?

 

Relaterat: Spelar det någon roll vilken hudfärg Loreen har?

 

Uppdatering: I en kommande intervju med Magasinet Novell, som Dagens Nyheter citerar, talar Loreen öppet om hur hon under sin uppväxt blev retad som den ”enda mörka tjejen i klassen” och om vikten av att ”blanda raser”.

Symptomatiskt nog nämner DN:s journalist inte hudfärg eller ”ras”, utan väljer istället att tala om kultur, ”utländska rötter” och ”andra generationens invandrare”.