Sociala medier förutsätter ett visst mått av interaktivitet

Innan jag tar en välbehövlig paus från mina klagovisor över Nyhetsmorgons sätt att hantera sociala medier i allmänhet och Twitter i synnerhet, känner jag mig nödd och tvungen att kommentera dagens Nyhetsmorgon-sändning med några korta rader.

Det gläder mej oerhört att TV4 anstränger sig så intensivt för att omfamna och inkludera sociala medier i sina sändningnar. Det är både modigt och framsynt av dem. Det som förvånar mig är att det tycks vara så oerhört svårt att få det hela att fungera på ett tillfredsställande sätt.

Dagens sommargäster i TV4-soffan var skådespelaren och artisten Nassim al Fakir och bloggaren och frilansskribenten Lisa Magnusson, som för övrigt tillhör de mest aktiva och populära svenska twittrarna just nu.

Det är tydligt att man från TV4:s sida hade ambitionen att koppla ihop morgonens sändning med flödet på Twitter. Hashtaggen #nymo annonserades tydligt i ord och bild och programledaren Hans Fahlén gjorde en del försök att få höra vad som skrivs i ”det digitala nyhetsflödet”, som han uttryckte sig i klippet ovan. Tyvärr var Nassim och Lisa mer intresserade att diskutera Saab-ledningens avhopp.

Varför Nassim inte använde sitt eget twitterkonto, utan det tillfälliga Sommargast_2 har jag ingen aning om. Tillfälliga twitterkonton är överhuvudtaget problematiska, eftersom de flesta följare knappt hinner hitta dem och börja följa dem innan innan kontona blivit inaktiva och överges. Nassim gjorde några tappra försök att twittra, men lade ner redan efter en timme.

Mina föräntningar på Lisa Magnusson var desto högre, med hennes bakgrund som aktiv profil inom sociala medier. Tyvärr präglades inte hennes flöde av något större intresse för de diskussioner som togs upp i programmet och i #nymo-taggen. Jag har samlat samtliga konversationer under sändningen här, och de berör mest programrubriker och glada tillrop från kompisar på Twitter.

Medan diskussionens vågor gick höga på Twitter över dagens ämnen i Nyhetsmorgon – lämpligheten i att intervjua 5-åringar om påstådd övervikt, cannabislegalisering och censur av Fotografiskas bilder på Facebook – gick tv-tittarna miste om samtliga inspel från #nymo-taggen. Därför fick de aldrig veta att det var TV4 som bett mamman ta med den lilla tjejen till studion och att hon dessförinnan varit lyckligt ovetande om Folksams (och omgivningens?) syn på fetma. Låt oss hoppas att denna mediemedverkan inte gjorde alltför djupt intryck på hennes självbild och föreställningsvärld.

Twittrarna i soffan missade också att ta upp Micke Kazarnowiczs berättelse om hur hans personliga Facebook-konto spärrades, på grund av att han publicerat lättklädda bilder på sin arbetsgivares, underklädesföretaget(!) Björn Borg, fanpage på Facebook! Micke var också den som kom på den geniala idén att själv censurera de borttagna bilderna med Facebook-loggan, något som Fotografiskas Per Broman tack och lov hade koll på.

Några som utnyttjade möjligheten till utökad diskussion via Twitter var däremot gästerna som inbjudits till soffan att diskutera cannabislegalisering; Alfred Askeljung och Aron Modig. Direkt när de lämnat studion plockade de upp den pågående diskussionen i twitterflödet. Alfred kommenterade även de mer humoristiska inslagen.

http://twitter.com/#!/alfredaskeljung/status/85599142587547649

Det är tydligt att sociala medier kräver ett helt nytt sätt att tänka kring medier och kommunikation. Som jag beskrivit i tidigare inlägg gäller inte samma logik i de digitala forumen som i de traditionella mediekanalerna. Kanske behöver mediehusen människor som ”tänker från scratch” och utgår från hur den sociala verkligheten ser ut på nätet, snarare än egna ambitioner att ”förmedla nyheter till massorna”?

Jag har blivit utlovad en fika med Nyhetsmorgons producent Carina Nording och hennes kollegor efter semestrarna. Det ska bli jättekul att fortsätta diskussionen kring hur traditionell journalistik kan förenas med digital interaktivitet med dem.

Just nu hoppas jag på att SVT lyckas bättre i sitt försök att koppla samman Allsång på Skansen med Twitter via Guldsoffan. Premiär ikväll klockan 20 på Skansen, SVT1, svt.se och #allsang! 🙂

Tidigare inlägg i ämnet:

Twitter bortom topplistorna

Krocken mellan gammal logik och nya medier

Känsliga kändisar skulle tjäna på lite självdistans

Annonser

Är pingviner smartare än moderater?

Sossarna befinner sig i ett minst sagt ganska jobbigt läge. Efter åratal av regeringsinnehav har deras opinionssiffror rasat i botten och vägen tillbaka till regeringsmakten känns lång och tuff. Deras allt luddigare ideologiska framtoning har knappast hjälpt dem på traven. S har med tiden framstått som ett maktparti som gärna förflyttar sig en bra bit över den politiska mittlinjen, om så krävs för att få fortsätta regera. Samtidigt har Moderaterna rört sig mot mitten, återuppfunnit sig själva och vunnit förtroende hos en allt bredare opinion.

Därför ska det bli spännande att se hur partiet kommer att utvecklas under Håkan Juholts ledning. Han har redan pekat ut en mer ideologisk ton än sina företrädare. Åtminstone tycks hans retorik fokusera på ideologiska värden och inte bara pengar i plånboken. Juholts inlägg i kulturdebatten fick många att höja både på ögonbryn och mungipor.

Tydligen nämnde Juholt några ord om pingviner i sitt första maj-tal. Han använde dem som metafor för ett samhälle där ingen behöver stå ensam ute i kylan, utan alla hjälps åt att hitta värmen tillsammans – ”så att alla klarar sig”.

 

När Kajsa Ekis Ekman använder samma liknelse i en krönika i Stockholm City, tar hon Stockholms tuffa bostadsmarknad som exempel på den senare tidens hyperindividualism, där den som har gör sitt bästa för att berika sig på bekostnad av den som inte har. Ekis efterlyser ett samhälle där vi istället delar med oss och släpper in varandra i värmen.

Från mitt perspektiv är både Håkans och Ekis pingvinmetaforer övertydliga i all sin enkelhet. De ansluter till en mångtusenårig berättartradition där fabler använts för att beskriva människors liv och vardag. Få filmrecensenter skulle till exempel komma på tanken att kritisera filmen ”Happy Feet” för att ge en förljugen bild av pingviners tillvaro. De flesta som ser den förstår att ta till sig dess budskap, utan att fastna i det metaforiska berättandet.

Därför häpnar jag när Lisa Magnusson väljer att läsa pingvinmetaforen bokstavligt. Hennes slutsats tycks vara att Ekis i sin krönika på allvar föreslår att vi bör eftersträva pingviners livsstil så långt det bara är möjligt. Hon kallar Ekis text för ”snyftigt pekoral” och radar upp argument för att människan är smartare än pingvinen(!). Även på Twitter har det diskuterats flitigt huruvida pingviner verkligen är vettiga förebilder för människor (@annaskycova, @FredrikW).

Det går utmärkt att formulera sakliga invändningar mot Håkans och Ekis världsbild. Man kan hävda att en viss ojämn fördelning är nödvändig för ekonomisk tillväxt, att sann rättvisa handlar om att var och en får tillgodogöra sig sina egna resurser utan inblandning från det gemensamma, eller hur man nu väljer att formulera sin ståndpunkt. Att man däremot helt struntar i den ideologiska diskussionen, för att istället tala om att pingviner är dummare än människor, får mej att undra hur det egentligen förhåller sig med den saken. Ärligt talat begriper jag ingenting!

Det är zoologiskt – alla fattar utom du?

 

Uppdatering: Nu har Lisa Magnusson svarat mej på Twitter.

Efter det sista meddelandet blockade hon mig. Min twitterdiskussion med @annaskycova återfinns här.

Jag blev faktiskt än mer förvirrad av denna ”förklaring”. Vad menar Lisa med att jag ”refererar bloggposter [hon] inte skrivit”? Hon kan väl inte syfta på det här inlägget, som faktiskt bär hennes signatur?

Vi kan i alla fall konstatera att vi verkligen inte förstår varandra. Det verkar som att vi inte kommer så mycket längre.