När skapades pepparkaksgruppen egentligen?

pepparkaksgruppen

I lördags publicerade Nerikes Allehanda en artikel om 10-årige Mio som enligt uppgift ska ha nekats att klä ut sig till pepparkaksgubbe vid skolans luciatåg. Artikeln fick snabbt spridning och orsakade en storm på Facebook och Twitter liknande den runt Tintin-albumen tidigare i höst.

Journalisten Maria Robsahm uppmärksammade i en debattartikel det något märkliga förhållandet att facebooksidan ”Jag säger väl för fan pepparkaka om JAG VILL”, som snabbt fick tusentals ”gillningar” tycks ha skapats flera timmar innan artikeln om de förbjudna pepparkaksgubbarna publicerades på NA.se.

Stefan Bergmark länkade till Robsahms artikel på Twitter, vilket utmynnade i en diskussion om vilka slutsatser man kan dra av en tidsstämpel på Facebook. Enligt Nerikes Allehanda hade de mottagit motstridiga uppgifter om tidpunkten för facebooksidans tillkomst.

Den Sydney-baserade systemarkitekten Erik Ferrari föreslog att förvirringen delvis kan förklaras av att Facebook anpassar visningen av klockslag efter vilken tidzon användaren befinner sig i, eller rättare sagt vilken tidzon denne har angett i sin dator, telefon eller surfplatta. Kan förvirringen runt tidpunkten för sidans skapande härledas till felaktiga tidzonsinställningar?

Det enklaste sättet att ta reda på när en facebooksida har skapats är att skrolla längst ned till början av dess tidslinje. Där finns datum för sidans skapande angivet. Om man för muspekaren över datumet visas exakt klockslag:

pepparkaka-klockslag

Ett krux i sammanhanget är att det klockslag som visas beror på vilka tidzoninställningar datorn hade när man loggade in på Facebook. Det gäller alltså att kolla att dessa är korrekta:

mac-tidzon

Erik Ferrari tipsade om att i HTML-koden visas även den tidsstämpel som lagrats i databasen i formatet UNIX time, som anger antal sekunder som förflutit sedan 1 januari 1970.

pepparkaka-timestamp

Så här ser HTML-taggen som visar informationen ut:

<abbr title="den 8 december 2012 kl. 15:52" data-utime="1355010725">den 8 december</abbr>

Med hjälp av en konverterare kan vi översätta siffervärdet 1355010725 till den läsbara tidsstämpeln Sat, 08 Dec 2012 23:52:05 GMT vilket alltså motsvarar klockan 00:52 svensk tid! Kan det vara så att sidan i själva verket skapats klockan 00:52 natten mot söndag och alltså inte på lördag eftermiddag, som den synliga title-taggen anger?

Uppenbarligen har vi hittat en bugg hos Facebook. Tidsstämpeln i databasen borde rimligtvis överensstämma med det klockslag som visas för användaren. Här finns istället en tidsdifferens på 9 timmar mellan det klockslag som visas för användaren (15:52) och det som visas i UNIX-tidsstämpeln (00:52). Hur kan vi ta reda på vilken av uppgifterna som är den korrekta?

Låt oss undersöka om vi kan hitta samma tidsdifferens på fler ställen.

Den här länken till en Aftonbladet-artikel lades upp på facebooksidan någon gång under söndagen. Enligt det synliga klockslaget på tidslinjen skall detta ha skett klockan 12.47 svensk tid. Låt oss jämföra med tidsstämpeln:

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 12:47" data-utime="1355086047">söndag</abbr>

När vi översätter tidsstämpeln 1355086047 till läsbart format får vi uppgiften Sun, 09 Dec 2012 20:47:27 GMT eller 21:47 svensk tid. Även här finns alltså en tidsdifferens på 9 timmar mellan det synliga klockslaget och tidsstämpeln.

Vad händer med tidsstämpeln om vi nu klickar på klockslaget, så att inlägget visas på en egen sida, istället för i tidslinjen?

Det synliga klockslaget är fortfarande söndag 12:47. Hur ser tidsstämpeln ut?

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 12:47" data-utime="1355053647">söndag kl. 12:47</abbr>

Här har vi plötsligt en annan tidsstämpel, som när vi översätter den visar Sun, 09 Dec 2012 11:47:27 GMT eller 12:47 svensk tid, vilket överensstämmer med det synliga klockslaget!

Även kommentarerna till inlägget har utrustats med klockslag och tidsstämplar. Låt oss undersöka vad som gäller för den första kommentaren till inlägget ovan.

pepparkaka-kommentar

Här har Daniel Åzum Eriksson bidragit till debattens utveckling med ett djuplodande resonemang. Enligt det synliga klockslaget postades kommentaren klockan 16:20 i söndags. Låt oss jämföra med tidsstämpeln:

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 16:20" data-utime="1355066420" class="livetimestamp" id=".reactRoot[189].[1][2][1]{comment454449257946266_4637485}.0.[1].0.[1].0.[1].[0].[0].0">söndag kl. 16:20</abbr>

Vi översätter tidsstämpeln 1355066420 i vanlig ordning till Sun, 09 Dec 2012 15:20:20 GMT eller 16:20 svensk tid (det vill säga samma som det synliga klockslaget). Här finns alltså ingen differens, men däremot stöd för teorin att inlägget postats 12:47 på söndag eftermiddag och inte 20:47 på söndag kväll.

Det verkar alltså som att det under helgen har funnits en bugg som gör att tidsstämplarna diffar med +9 timmar för inlägg som visas på sidans tidslinje. Samma fenomen visar sig på det här inlägget som jag delade klockan 21:15 i söndags kväll på min privata tidslinje. På inläggets sida stämmer tidsstämpeln med det visade klockslaget, men på min tidslinje är tidsstämpeln 1355116528 eller Mon, 10 Dec 2012 05:15:28 (06:15 måndag morgon svensk tid).

Kolla gärna tidsstämplarna för de inlägg du själv gjorde i helgen på din tidslinje med hjälp av UNIX-tidskonverteraren och se om de överensstämmer med de synliga klockslagen!

Ett sista exempel: Det här inlägget på facebooksidan Vita Kränkta Män uppvisar samma differens mellan tidsstämpel och visat klockslag, men bara på tidslinjen. Att det visade klockslaget är det korrekta stöds också av att den första kommentaren verkar ha postats direkt efter inlägget.

Felet går inte att återupprepa. Jag har testat att skapa nya sidor och lägga upp länkar på dem och klockslag och tidsstämplar visas utan differenser. Det verkar alltså som att detta är en bugg som har åtgärdats av Facebook någon gång efter helgen.

Slutsats

Trots att det tycks råda viss förvirring kring Facebooks system för tidsangivelser, tyder det mesta på att klockslaget som visas för skapandet av sidan  ”Jag säger väl för fan pepparkaka om JAG VILL” är det korrekta. Sidan skapades alltså, precis som Maria Robsahm anger, 15:52 på lördag eftermiddag, sex timmar innan den första artikeln i ämnet publicerats på NA.se.

Uppdatering:

Ärendet tog en ny och spännande vändning nyligen, när Andreas Häggström twittrade ut den här bilden.

20121212-203757.jpg

Det finns alltså anledning att gräva vidare. 🙂

Uppdatering 2:

Det Andreas påpekar är att uppgiften om när sidan skapades återfinns på ytterligare ett ställe, nämligen under rubriken ”Aktiviteter”.

pepparkaka-aktiviteter

Här har vi ännu ett synligt klockslag och en UNIX-tidsstämpel som inte överensstämmer med varandra:

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 00:52" data-utime="1355043125">söndag</abbr>

Tidsstämpeln 1355043125 motsvarar Sun, 09 Dec 2012 08:52:05 GMT eller 09:52 svensk tid! Här uppträder alltså samma fenomen som jag beskrivit ovan, med en diff på +9 timmar mellan det synliga klockslaget och UNIX-tidsstämpeln.

Det som förbryllar är att tiderna under ”Aktiviteter” skiljer sig från dem lägst ned på sidan under rubriken ”Gick med i Facebook”. Att sidans skapare nu berättar att man drabbats av en bugg är kanske inget bevis, men ändå ett tecken på att så verkligen är fallet.

Tydligt är att något gått snett vid överföringen av tidskoder mellan Facebooks olika servrar. Den som är kunnig i webbutveckling och databaskluster är mer än välkommen att försöka förklara fenomenet i kommentarsfältet här nedan!

Annonser

Groupon och GoHem.com skiter i städskåpet

Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.

Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.

Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?

Efter en kort rant på Twitter satte jag mig ned och skrev en anmälan till Reklamombudsmannen:

Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.

Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.

Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!

Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?

http://www.groupon.se/sites/www.groupon.se/lp/lp/006/index.php?CID=SE_DIS_1_101_2263_0004

Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…

Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:

MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten http://www.groupon.se

Organisationsnummer: 556802-4193

Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm

Telefon: 08-12 06 50 63
E-post: info@groupon.se

ServiceAgent Sverige AB Frejgatan 58 SE-113 26 Stockholm

Phone : +46 (0)8 403 055 50
Fax : +46 (0) 11 341 22 09
Email : info@gohem.com
Website : http://gohem.com

Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.

GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.

Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.

Skrämselpropaganda om inbrott kopplade till sociala medier

Lagom till inledningen av årets semestersäsong drar tradmedias skrämselpropaganda kring bostadsinbrotten igång. De senaste åren tycks de särskilt rikta strålkastarna mot sociala nätverk som Facebook och Twitter. En enkel googling på facebook+inbrott ger en rad länkar till mer eller mindre väl underbyggda artiklar.

I ett inslag i SVT Rapport den 10 juni varnas tittarna för att skryta om sina inköp och semesterplaner i sociala medier:

Samtidigt som bostadsinbrotten ökar, har det blivit vanligt att dela med sig av privat information på Twitter och Facebook. Nu varnas allmänheten för att skryta om statusprylar och för att lägga ut information om när man åker på semestern.
-Det ökar risken att drabbas av inbrott, säger säkerhetsexperten Kent Pira.

Säkerhetsexperten Kent Pira återkommer i en rad artiklar i ämnet, bl a i Dagens Nyheters ”Twitter och bloggar ger inbrottstjuven tillfälle” från förra sommaren. Han har en gedigen bakgrund som låssmed, väktare och polis och ”vet hur tjuven tänker”. Förra året startade han ett eget företag inom säkerhetsbranschen för att ta fram ”nya säkerhetsprodukter som ännu inte nått marknaden”. Frågan är om hans kompetens även omfattar hur sociala medier fungerar och vilka reella risker som finns med att använda dem?

Det är uppenbart att säkerhetsbranschen fått ett uppsving under senare år. Rädslan för att bli av med kapitalvaror, smycken och designmöbler som vi samlat på oss för dyra pengar späs på i takt med att välståndet ökar bland den hårt arbetande klassen och minskar i andra grupper. Skrämselpropaganda är också en effektiv marknadsföringsmetod för diverse säkerhetsföretag, vaktbolag och låssmeder. Om vi inte är rädda kommer vi helt enkelt inte att investera i deras tjänster.

Rent spontant föreställer man sig nog att sommaren utgör något av en högsäsong för bostadsinbrotten, med tanke på hur många privatbostäder som överges för lantställen, campingplatser och fjärran destinationer. I verkligheten sker de flesta anmälda bostadsinbrotten under vinterhalvåret, om man ser till den senaste mer omfattande studien från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ”Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007”:

Antalet anmälda bostadsinbrott varierar något över årets månader, vilket framgår av figur 1 på sidan 212. Det är framför allt under vintermånaderna oktober–januari som flest bostadsinbrott anmäls.

Under semestermånaden juli sker också en ökning jämfört med de andra vår- och sommarmånaderna. Ökningarna i juli, december och januari beror på att dessa perioder präglas av ledigheter då många är bortresta från sina bostäder.

SVT:s uppgift att bostadsinbrotten ökar ter sig som ett laborerande med statistik, om man jämför med BRÅ:s rapport:

Antalet polisanmälda bostadsinbrott var som högst i mitten av 1980-talet med närmare 25 000 anmälda brott år 1984 (figur 3). Sedan mitten av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet har antalet anmälda bostadsinbrott generellt sett sjunkit, trots ökningar under vissa år. Under de senaste tio åren har dock den neråtgående trenden stannat av.

Jag frågar mig på vilken statistisk grund medierna väljer att koppla risken för inbrott i bostaden till sociala medier som Facebook och Twitter? Om ett direkt samband mellan sociala medier och bostadsinbrott kan påvisas, borde vi rimligtvis se en dramatisk ökning i inbrottsstatistiken till följd av de senaste årens explosion vad gäller användning av sociala medier.

Hur ser då statistiken ut när det gäller anmälda bostadsinbrott under de senaste åren? Så här skriver BRÅ på sin webbplats:

Inbrott i bostaden står för en procent av alla anmälda brott och är med andra ord ett ganska ovanligt brott. Men det är ett brott som skapar mycket oro eftersom det upplevs som mer kränkande än andra stöldbrott.

Räknar man in alla sorters inbrott, dvs i bostäder, lokaler, vindsförråd och källare, butiker m.m. så har inbrottsstölderna haft en nedåtgående trend under ett par decennier. Efter att ha ökat under 2009 minskade bostadsinbrotten totalt sett under förra året. Det beror på att inbrotten i villor och radhus minskade med 9 procent. Ett undantag från den minskande trenden är de anmälda lägenhetsinbrotten, som ökade med 6 procent under 2010. Även anmälda inbrott i källare och vind ökade under året.

Under de senaste tio åren har det totala antalet anmälda bostadsinbrott varierat från år till år, även om trenden har varit uppåtgående. Att det ser så olika ut mellan åren beror på de kraftiga svängningarna när det gäller villainbrott. Lägenhetsinbrotten har däremot ökat kontinuerligt och mer än fördubblats under den senaste tioårsperioden.

  • 19 800 bostadsinbrott polisanmäldes (2010)
  • 11 620 av inbrotten skedde i villor (2010)
  • 8 100 av inbrotten skedde i lägenheter (2010)
  • 4 procent klarades upp, så att en person kunde bindas till brottet (2010)

I SVT-inslaget säger speakern Thomas Jonasson att

Stölder både inom och utanför bostaden har kunnat härledas till gärningsmän som fått tips just via sociala medier

Uppgiften bekräftas dock varken av någon undersökning eller vetenskaplig rapport i inslaget.

I en DN-intervju med Tony Roshage, ansvarig för bostadsinbrott på seriebrottsgruppen vid länskriminalens underrättelserotel, berättar han hur ligor specialiserat sig på att stjäla skolbarns hemnycklar och med hjälp av information i plånböcker och mobiltelefoner leta upp deras bostäder för att göra inbrott. I en bisats lägger han till en varning för sociala medier:

Eftersom de här brotten dykt upp igen vill jag gå ut och varna. Ha alltid  uppsikt över sakerna och var försiktig med att skriva var du befinner dig på sociala medier. Facebook är godis för tjuvar.

Aftonbladet gjorde senare en rewrite på DN-artikeln och länkade till densamma från sin Facebook-sida, där man särskilt lyfte fram varningen för att sociala medier kan leda till inbrott i bostaden:

I kommentarsfältet ifrågasatte jag vilka statistiska belägg som finns för uttalandet, och varför Aftonbladet väljer att publicera obekräftad skrämselpropaganda på sin Facebook-sida:

Självklart anser jag att man som användare av Twitter och Facebook bör vara medveten om de möjliga effekterna av sina uppdateringar i dessa helt eller delvis officiella sammanhang. Jag tog upp frågan senast med koppling till Svenska Dagbladets polisanmälan av några twittrares skämtande om Per Gudmundson och kända människors oförmåga att hantera kritiska och ifrågasättande kommentarer på Twitter.

Jag håller i stort sett med Trygg Hansas Håkan Frantzén när han säger i SVT-inslaget att

Man bör vara väldigt försiktig med var man lägger ut för information och man bör även vara mycket noga med att använda de personliga inställningarna på t ex Facebook, så att bara ens vänner kan se och läsa ens information.

Via Kalle Paulsson fick jag tips om tidningen Råd och Röns intervju med Stöldskyddsföreningens Jan-Peter Alm. Även han varnar för att skvallra för tjuven om sina semesterplaner på Twitter. Dock i något mer balanserade ordalag.

Internet erbjuder fantastiska möjligheter till socialt umgänge och interaktion och samtidigt är det en arena som man som användare måste lära sig behärska för att få ut mesta möjliga av sin användning och slippa onödiga negativa påföljder på grund av obetänksamhet eller ren okunskap om hur de nya medierna fungerar.

Nyhetsmediernas uppmaningar att man helt bör undvika att berätta via Twitter och Facebook att man åker på semester låter i mina öron som oerhört naiva påståenden baserade på en fundamental okunskap om hur sociala medier fungerar. Istället för att blint varna människor för att använda sociala medier, bör man uppmuntra dem att lära sig att använda dem på ett sätt som gynnar deras intressen.

Hur stora är de verkliga riskerna med att twittra om att man för tillfället befinner sig på konferens i en annan stad, att man väntar på planet till Mexiko eller att man har en lång arbetsdag framför sig? Finns det belägg för att inbrottstjuvar inleder arbetspasset med att scanna av det sociala medieflödet för att få tips om lämpliga tillslagsplatser?

Från mitt perspektiv skulle man lika gärna kunna uppmana semesterresenärer att tejpa för sina registreringsskyltar på campingen. Vem som helst kan ju enkelt hitta deras bostadsadress via bilregistret och rapportera till sina kumpaner i övriga landet att det just nu verkar vara ”fritt fram” att bryta sig in i villan? För att inte tala om riskerna med att ha sina adressuppgifter på sajter som Hitta.se och Eniro. Eftersom de flesta inbrott sker när familjen är bortrest, kanske en uppmaning att aldrig lämna hemmet skulle vara det mest effektiva sättet att förebygga bostadsinbrott?

Jag har googlat lite och hittat några amerikanska exempel där inbrott mer eller mindre löst kan kopplas till offrens uppdateringar i sociala medier:

Mashable rapporterar om twittraren Israel Hyman som blev utsatt för inbrott i bostaden under en utflykt med familjen, som han naturligtvis hade rapporterat om via Twitter. Kopplingen mellan inbrottet och hans twittrande är dock oklart.

I Nashua, New Hampshire, åkte några pyrotekniskt intresserade tjuvar fast när en polisman hörde dem fyra av delar av stöldgodset. Några av brottsoffren hade berättat i sociala medier om sina utflykter och semesterresor.

 

CBS rapporterar om paret Keri McMullen och Kurt Pendleton som blev utsatta för inbrott i bostaden medan de besökte en konsert. Misstankarna riktade sig mot en barndomskamrat som hon inte träffat på över 20 år och som förmodligen hade läst parets statusuppdatering om konserten.

 

Lyckligtvis hade de installerat övervakningskameror i hemmet och genom att publicera filmerna – på Facebook – lyckades de identifiera tjuvarna. Här har vi alltså ett fall där uppklarandet går att relatera direkt till Facebook. Huruvida tjuven valde att slå till som en direkt följd av statusuppdateringen är inte helt klarlagt. Keri berättar att hon helt slutat använda Facebook efter incidenten. En mer saklig uppmaning hade kanske varit: ”skaffa inte vänner som är kriminella”?

Jag är osäker på hur mycket dessa anekdoter berättar om de verkliga riskerna med att ange sin geografiska position på internet. I mina ögon ter det sig som sensationsjournalistik som hellre berättar en ”bra story” än pekar på de verkliga orsakerna till bostadsinbrott och hur man förebygger dem.

Brottsförebyggande rådet lyfter, förutom lås och larm, fram en fungerande narkotikavård och grannsamverkan som effektiva metoder för brottsbekämpning.

Att skydda sin bostad från inbrott kan exempelvis ske med hjälp av lås och larm (tekniskt skydd) men också med hjälp av samarbete inom mer eller mindre organiserade sociala nätverk, exempelvis så kallad grannsamverkan (där social kontroll kompletterar de tekniska skyddsåtgärderna).

För att grannsamverkan ska fungera bra i längden är det värdefullt att få igång en positiv social process i bostadsområdet. I en miljö där människor möts och har trevligt, samtalar och samarbetar kring det som känns angeläget, skapas ofta en gemenskapskänsla. I en sådan gemenskap blir det ofta naturligt att värna om sina grannar, deras hem och det gemensamma området. Ett sådant socialt klimat ger dessutom en bra förutsättning för att både se och stödja utsatta människor, inte minst ungdomar.

Det tycks alltså finnas en koppling mellan brottsfrekvensen i området och det sociala avståndet till våra medmänniskor. Kanske är det så att sociala medier till och med kan användas för att stärka gemenskapen grannar emellan, så att vi därigenom blir mer intresserade av att hjälpas åt att skydda varandra från stölder och inbrott? Redan nu ser jag exempel på en fördjupad gemenskap mellan grannar i Hornstull, som en följd av att vi har varandra på Twitter och kan samarbeta via Facebook för att öka samhörigheten i området.

Förutom de sociala aspekterna ser BRÅ en tydlig koppling mellan bostadsinbrott och häleri:

Forskning på området (Schneider 2005, Brå 2006b) betonar emellertid vikten av ökad kunskap om samt riktade insatser mot häleribranschen för att effektivt kunna förebygga bostadsinbrott. Detta på grund av att häleribranschens efterfrågan på stulna föremål och dess betydelse för avyttring av stöldgods från bostadsinbrott visat sig vara stor och därmed får anses utgöra en betydande del av marknaden för det som stjäls vid inbrotten.

Trots ihärdigt letande har jag inte lyckats hitta ett enda svenskt fall där ett bostadsinbrott kunnat kopplas direkt till en statusuppdatering på Facebook eller Twitter. Hjälp mig gärna att leta, den som känner sig manad!

Däremot är det tämligen lätt att hitta exempel på fall där säljare blivit bestulna på prylar (främst fordon) som de lagt ut till försäljning på Blocket. Inte minst eftersom deras telefonnummer direkt kunnat kopplas till bostadsadressen via exempelvis systersajten Hitta.se. Blocket utgör tydligen även en marknad för hälare som kränger stöldgods.

Man behöver inte vara säkerhetsexpert för att konstatera att Kent Pira förmodligen har en del prylar, som någon mindre nogräknad person skulle kunna försöka kränga iväg via Blocket. Man behöver inte ens ta med sig släpkärra eller takbox för att transportera dem, eftersom han driver en uthyrningsfirma och har flera kärror uppställda på gården.

Naturligtvis vill jag inte uppmuntra till inbrott hemma hos Kent. Jag använder bara honom som ett exempel på att det finns betydligt effektivare sätt att reka en tilltänkt brottsplats på nätet än just via sociala medier. Lösningen är knappast att utplåna sin medverkan på internet. Snarare bör man fråga sig ”hur tjyven tänker” – egentligen – och förhålla sig balanserat och sansat till de uppgifter som presenteras som fakta i traditionella medier.

 

Uppdatering: Häromdagen twittrade Peter Ågren som är chef för Södermalmspolisens ingripandesektion om bostadsinbrott. Jag passade på att fråga honom om de har något exempel på inbrott till följd av statusuppdateringar i sociala medier:

Nu kan man skicka e-post till och från Facebook

Idag fick jag tillgång till möjligheten att skicka e-post till och från Facebook-konton, som lanserades redan för ett halvår sedan i USA. Tydligen sker denna aktivering stegvis till några Facebook-användare i taget.

Man får själv gå in på sitt Facebook-konto och göra anspråk på sin nya adress. Har du redan valt ett användarnamn, kan du enkelt välja samma namn på ditt e-postkonto.

Självklart skickade jag det första test-meddelandet till min egen Gmail-adress:

Gränssnittet är det enklast tänkbara. Ämnesraden är skippad och genereras automatiskt på engelska: ”Conversation with…”. Det går bra att bifoga filer eller bild/videoklipp tagna med datorns webbkamera. I meddelandeformuläret finns även möjlighet att skicka en SMS-notifiering till mottagaren. Jag har dock inte fått detta att fungera.

E-post som skickas till och från Facebook-vänner hamnar bland övriga Facebook-meddelanden, medan e-post till övriga visas under ”Andra meddelanden” tillsammans med meddelanden från de grupper man tillhör och sidor man ”gillar”.

Det första intrycket är att Facebook har satsat på en riktigt avskalad e-posttjänst, som främst fungerar som ett komplement till den ordinarie e-posten (där Gmail framstår som överlägsen alla konkurrenter enligt min uppfattning). Det ska dock bli spännande att se vilken spridning detta får bland gemene man. Kanske har Facebook hittat en ny nisch för e-postkommunikation i området mellan ”vanliga” Facebook-meddelanden och traditionell e-post?