Vad betyder det att Sveriges största tidningsredaktioner är kritvita?

Igår publicerade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson en bild på alla nyanställda journalister på Expressen under 2011 och 2012. Så här ser de ut:

Expressens nyrekryteringar 2011-2012

Trots devisen ”Vi gillar olika”, visar den här bilden från januari 2011 att inte heller hos Aftonbladet blomstrar den etniska mångfalden:

Aftonbladets redaktion 2011-01-08

Det framgår med all önskvärd tydlighet att en förkrossande majoritet av medarbetarna utgörs av vita män. Uppenbarligen behöver både Aftonbladet och Expressen ta hjälp av Rättviseförmedlingen i sitt rekryteringsarbete.

Hur påverkas journalistiken av denna snedrekrytering?

Så här resonerade Ulrika Dahl, docent i genusvetenskap och Lawen Mohtadi, journalist och f.d. chefredaktör i samband med Tankeverkets panelsamtal om kulturens vita hegemoni, med utgångspunkt i årets debatter kring rasistiska stereotyper i populärkulturen, som t ex Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”:

och med anledning av Dagens Nyheters artikelserie där bl. a. Björn Wiman, Sverker Lenas och Jonas Thente turats om att avfärda kritiken mot ”Lilla hjärtat”:

Diskussionen om kvällstidningarnas kritvita redaktioner pågår för fullt på Flashback:

Mattsson visar upp alla nyanställningar på Expressen under 2011-2012 och inte en enda av dem är invandrare. Inte en enda!! – De ser alla ut som typiska Södermalmare och väldrillade åsiktskloner. Det är även en stark övervikt på män. Mattsson vill inte lägga ut några bilder på alla som gått eller fått sparken på Expressen under 2011-2012. Mattsson måste vara hyckleriets mästare och låtsats som om det går bra för Expressen. Aftonbladet och Expressen tycks tävla om vem som har vitast arbetsplats.

Kolla in bilden själva. – Kan det bli mer ”järnrör” på en arbetsplats? Hur långt kan innerstads-hycklarna gå?

inlägg av signaturen ”Kulturmarxist” 2012-12-18

Uppdatering:

Intrycket att det främsta syftet med Aftonbladets ”Vi gillar olika”-kampanj är att lyfta fram vita människors förträfflighet, snarare än att ge utrymme för en mångfald av röster, förstärks av att samtliga som kommer till tals på kampanjsidan är – vita:

sa-tycker-nagra-som-gillar-olika

Annonser

Hur funderade @Expressen kring Werther-effekten?

Dagens edition av Expressen pryds av en stor bild på den kille som igår tog sitt liv ”live” på Flashback.

Inom suicidpreventionen talas ofta om riskerna med en ”Werther-effekt”, som innebär att företrädesvis unga människor tar intryck av spektakulära självmordsberättelser och själva tar livet av sig till följd av detta.

Susanne Ringskog, psykiater och forskare vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, hänvisar i en artikel till Världshälsoorganisationens riktlinjer för hur media bör rapportera kring ämnet:

Med tanke på risken för självmordkluster är det mycket viktigt hur rapporteringen av självmordsfall hanteras av media. WHO utarbetar för närvarande därför också riktlinjer för hur press och etermedia bör behandla nyheter om självmord (World Health Organization, 2000):

1. Sensationsjournalistik bör undvikas, särskilt när det gäller kända personer. Man bör inte heller publicera fotografier av den avlidna eller av scenen för självmordet. Man bör också avstå från löpsedels- och förstasidesrubriker.

2. Detaljerade beskrivningar av den använda metoden bör ej förekomma. Forskning har visat att mediabevakning av självmord ger större effekt på metoden som väljs än på antalet självmord.

3. Upprepad och onyanserad mediarapportering om självmord har en tendens att särskilt hos unga människor befrämja självmordsgrubblerier.

4. Självmord bör varken återges som något oförklarligt eller relateras på ett överförenklat sätt. Självmord beror aldrig på en enstaka faktor eller händelse.

5. Självmord får inte beskrivas som en metod att klara av personliga problem som att misslyckas i en examen, att ha ekonomiska svårigheter och liknande.

6. Att glorifiera självmordsoffren som martyrer eller förebilder riskerar att ge mottagliga personer uppfattningen att samhället högaktar självmordsbeteende. I stället bör betoningen ligga på sorgen efter den avlidne.

7. Att beskriva de fysiska konsekvenserna av ett icke-fullbordat självmord (exempelvis hjärnskador, förlamning) kan ge en avskräckande effekt.

8. Media bör också samtidigt med sin rapportering ge information om att och var hjälp står att få vid en kris, och att självmord kan förhindras.