Några tankar om #maktordning

Jag formulerade några statements tidigare idag på temat #maktordning och hur vi talar om underordnade grupper i samhället.

Tilläggas bör att trots att jag som överordnad vinnlägger mig om att inte uppfattas som kränkande eller nedsättande, finns det risk för att jag ändå uppfattas som det, befogat eller ej.

Det ankommer inte på mig att avgöra huruvida mitt sätt att uttrycka mig kränker min omgivning. Som överordnad bör jag vara ödmjuk, lyhörd och anstränga mig för att sätta mig in i den andres perspektiv.

Det är inte alltid möjligt – eller ens önskvärt – att nå konsensus. Ibland får man nöja sig med att konstatera att man ser olika på saken. Men om vi ska lära oss något, måste vi bli bättre på att lyssna på varandra.
Särskilt behöver medlemmar av privilegierade grupper bli bättre på att lyssna på dem som ofta saknar tolkningsföreträde.

 

Uppdatering:

Torbjörn Jerlerup hade några invändningar mot det här inlägget, som jag tycker förtydligar saken ytterligare:
Annonser

Assange och längtan efter en stark ledare

I dokumentären ”Julian Assange – världens kärleksaffär”, som ligger uppe på SVT Play t o m lördag den 7 maj, avhandlas mytbildningen runt Assange och de konspirationsteorier som frodas kring våldtäktsanklagelserna mot honom.

Programmet är klart sevärt i sin helhet, men jag fastnade särskilt för de två sista minuterna, där Assanges tidigare Wikileaks-kollega Daniel Domscheit-Berg lyckas sätta fingret på mekanismerna bakom den sortens idolskap som Assange har kommit att representera. Det handlar om vår längtan efter starka och oklanderliga ledare, som kan visa vägen och ta ansvar i både med- och motgång:

En del av de problem vi har idag beror på att folk vill avsäga sig ansvaret. Folk vill lägga sina övertygelser och sin tankeförmåga i knät på nån guru, ledare, popstjärna eller nåt. Folk letar alltid efter någon de kan lita på, nån som de kan sätta sin tillit till och skylla på, när det går snett.

Men i framtiden behöver vi personer som tar ansvar. Personer med ett kritiskt tänkande, som ifrågasätter allt tills de har fått det svar de söker. Det är så nedslående att se hur utbrett det är idag. Det finns så många här i världen som hellre tror på en sammansvärjning, hur långsökt den än är, än ifrågasätter den guru eller den ledare de hittat.

Så var det med Obama. Under valkampanjen fick han inte kritiseras inför andra demokrater, för de hade satt sitt hopp till honom och skulle det gå i stöpet… Gud hjälpe! Så kritiken fick inte luftas. Det här märks i så många delar av samhället, och det är oroväckande, för det blir vår undergång. Vi kan inte avsäga oss ansvaret. Vi måste axla ansvaret själva.

På några få rader lyckas Domscheit-Berg sammanfatta några av de viktigaste förklaringarna till att mer eller mindre skruvade personer tilldelas omotiverat mycket makt och inflytande över företag, politiska partier och religiösa grupper. Ledarens personlighetsstörning utgör en förutsättning för att passa in i den av efterföljarna konstruerade hjälterollen.

Må vi lära av historien och växa ifrån detta destruktiva sociala mönster innan det är för sent!

Här kan du se en längre intervju med Daniel Domscheit-Berg som gjordes i samband med publiceringen av hans bok om Wikileaks tidigare i år.