Sverigedemokraternas Björn Söder hissar och dissar mångkulturalismen

Knappt hade Loreen hunnit kamma hem Sveriges seger i Eurovision Song Contest, förrän Sverigedemokraternas partisekreterare trumpet konstaterade att detta kommer att innebära att Sverige måste anordna nästa års final. Dock spretade hans kritik något, och många ställde sig frågan vad det var han egentligen upplevde som negativt med Sveriges seger, däribland journalisten Niklas Svensson:

Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin tolkar dialogen i kommentarsfältet på Söders Facebook-sida som att Björn Söder menar att vinsten knappast kan tillskrivas Sverige:

Några timmar senare raderar Söder inlägget och kommer med följande ”förtydligande”

I vanlig ordning lägger denne vite, kränkte herre hela ansvaret på åhörarna när det gäller uttolkning av hans kritik mot Sveriges ESC-vinst. Han har blivit medvetet feltolkad, hävdar han. Sedan brister han ut i något som skulle kunna förstås som en hyllning till ”den kulturella och språkliga mångfald som Europa besitter”. Här gäller det att gå varsamt fram, för att inte råka ”medvetet feltolka” vad han menar med det han skriver.

Tydligt är att han längtar tillbaka till tiden före 1999, då festivalen ännu inte kapitulerat för den anglosaxiska språkliga överheten, utan fortfarande blommade i all sin rika mångfaldsprakt. Den välvillige kan här se ett oväntat positivt förhållningssätt till ett lysande exempel på samexistens med kulturell och språklig variation.

I kommentarerna till det nya inlägget förklarar Söder att hans fråga ”Sverige?” skall uttolkas så här:

Eftersom diskussionen spårade ur fullständigt, med personpåhopp och annat valde jag att ta bort den. Det innebär inte att jag inte står för vad jag skrev. Till de som anmärkte på att jag skrev ”Sverige?” så betydde det att Sveriges bidrag lika gärna kunde varit Storbritanniens eller Ukrainas eller Estlands eller vilket annat lands som helst eftersom bidraget sjöngs på engelska…

Säg dock den glädje som varar. En timme senare har Björne bestämt sig för att bli ännu tydligare med vad han menar:

Här uppstår den totala förvirringen. Jag som trodde att Björns kritik handlade om hans kärlek till kulturell och språklig mångfald får ytterligare en svårknäckt nöt att grunna på. Här verkar det ju snarare som att han är kränkt över att mångkulturalismen inte får kritiseras… Hur ska han ha det egentligen?

 

Relaterat: Spelar det någon roll vilken hudfärg Loreen har?

 

Uppdatering: I en kommande intervju med Magasinet Novell, som Dagens Nyheter citerar, talar Loreen öppet om hur hon under sin uppväxt blev retad som den ”enda mörka tjejen i klassen” och om vikten av att ”blanda raser”.

Symptomatiskt nog nämner DN:s journalist inte hudfärg eller ”ras”, utan väljer istället att tala om kultur, ”utländska rötter” och ”andra generationens invandrare”.


Annonser

Några tankar om #maktordning

Jag formulerade några statements tidigare idag på temat #maktordning och hur vi talar om underordnade grupper i samhället.

Tilläggas bör att trots att jag som överordnad vinnlägger mig om att inte uppfattas som kränkande eller nedsättande, finns det risk för att jag ändå uppfattas som det, befogat eller ej.

Det ankommer inte på mig att avgöra huruvida mitt sätt att uttrycka mig kränker min omgivning. Som överordnad bör jag vara ödmjuk, lyhörd och anstränga mig för att sätta mig in i den andres perspektiv.

Det är inte alltid möjligt – eller ens önskvärt – att nå konsensus. Ibland får man nöja sig med att konstatera att man ser olika på saken. Men om vi ska lära oss något, måste vi bli bättre på att lyssna på varandra.
Särskilt behöver medlemmar av privilegierade grupper bli bättre på att lyssna på dem som ofta saknar tolkningsföreträde.

 

Uppdatering:

Torbjörn Jerlerup hade några invändningar mot det här inlägget, som jag tycker förtydligar saken ytterligare:

Annie Lööf twittrar med Alexander Bard… eller?

  1. Alexander Bard, tidigare Liberaldemokrat, gick tidigt ut och hyllade Annie Lööf som sin favoritkandidat inför Centerpartiets val av ny partiordförande.

    Därför kommer det kanske inte som någon större överraskning att han också väljer att ansluta sig till Stureplanscentern kort efter att det att valberedningen förordar henne som ny partiledare.
    Något mer överraskande – inte minst för Annie Lööf – är däremot hans utspel på Twitter nyligen där han inbjuder till en diskussion om deras ”gemensamma ledarskap”

  2. annieloof
    @Alexander_Bard Den dagen stämmans ombud väljer oss båda till sådana positioner. Roligt att du spanar på C! #centerpartiet #svpol
  3. annieloof
    @Alexander_Bard Det är våra medlemmar och vår stämma som beslutar om detta – och jag är glad över den föreslagna styrelsen.
  4. Alexander_Bard
    @annieloof Då är det väl bara att sammankalla dem och säga åt dem hur det ska vara! Inga problem alls. #centerpartiet #svpol
  5. Nu visar det sig emellertid att det inte är den riktige Alexander Bard som twittrat, utan en uppenbar fejktwittrare som registrerat kontot @Alexander_Bard i rent underhållningssyfte

    En snabb koll på presentationen klargör hur det hela ligger till:
    Allsmäktig Guru med episkt skägg. När jag talar lyssnar folk! This account is a parody account and is not accociated or maintained by Alexander Bard.

    Den här informationen tycks emellertid ha gått Annie Lööf spårlöst förbi. Inte ens när jag påpekar att kontot är fejk, verkar hon uppmärksamma misstaget:

  6. annieloof
    @dreadnallen @annieloof @alexander_bard Visst är den gullig! Det är klart de som blir valda ledare ska prata, och där är vi definitivt inte.
  7. dreadnallen
    @annieloof Men @Alexander_Bard är inte din nyblivna partikamrat Alexander Bard, utan nån som vill skoja! Läs presentationen. 🙂
  8. Nu svarade Annie sakligt och korrekt på den fejkade Bards utspel, men händelsen visar tydligt på hur misstag i sociala medier kan ge insyn i hypotetiska politiska situationer.
    Jag hoppas att denna lilla fadäs på intet sätt hämmar Annie Lööfs twittrande, utan snarare bidrar till att göra den nya centerledaren ännu mer slipad och på hugget i sin roll som twitterdebattör.

     

    Uppdatering: Nu påstår Lööf att hon vetat hela tiden att @Alexander_Bard är ett fejkkonto… Eeeh… jaså?

Björn Fries försöker sig på att ge Annie Lööf lite saklig kritik

Ikväll uttalade sig den socialdemokratiske politikern och debattören Björn Fries på ett tämligen ytligt och osakligt sätt om den nya centerledaren Annie Lööf.

Annie Lööf är en yngre, mer stylad, o sofistikerad variant på ytlighetens mästare: Maud Olofsson. Tror att det blir katastrof för (c)! #28år
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Så kasst att kritisera @annieloof :s ålder/utseende, du aldrig gjort det om hon varit man. Kritisera innehållet i politiken ist.
jennieelfstrom
September 3, 2011
@jennieelfstrom @annieloof Och om du vetat något om mitt eget liv o min egen jämställdhet så hade du nog avstått från ditt twett!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Ålder har föga m livserfarenhet att göra. Har mer att göra m hur man tar tillvara sina erfarenheter. Och du kommenterade…->
jennieelfstrom
September 3, 2011
@bjornfries –> faktiskt hennes utseende. Läs igen. Du utgår automatiskt från att ålder är lika med livserfarenhet? Känner personer som är..
jennieelfstrom
September 3, 2011
@bjornfries ..över 50 och som aldrig lär sig av sina misstag. Och betr min egen ålder tänker jag inte ens kommentera.
jennieelfstrom
September 3, 2011
När ska gubbpolitikerna och gubbjournalisterna lära sig att kompetens inte sitter i utseende eller ålder? Sånt jävla sätt vissa har.
jennieelfstrom
September 3, 2011
@jennieelfstrom Gud vilken populist du är! Tror såväl Lööf som Fridolin kommer att få problem pga sin bristande livserfarenhet.
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom Nej du..nu går du vilse! Erfarenhet kommer med ålder o inget annat. Vissa kan ta det till sig-andra inte! Du verkar ung?
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom Upplevt Lööf som mediakåt ungdomspolitiker som gärna byter åsikt i viktiga frågor-finns i alla partier. Som exempel #euron
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom @annieloof Så fel du har..har inte tänkt ett dugg på utseende! Men brist på livserfarenhet är allvarligt!
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom Oja, knäppisar finns i alla åldrar. Men att få erfarenhet handlar faktiskt om tid + förmåga att ta det till sig! #gokväll
bjornfries
September 3, 2011
Att säga att man är ödmjuk är inte detsamma som att vara det.
jennieelfstrom
September 3, 2011
Själv hade jag inte tagit del av ovanstående ordväxling när jag inledde min dialog med Björn Fries. Jag försökte tipsa honom att hålla sig till de politiska sakfrågorna:
@bjornfries Har du någon kritik mot Annie Lööf som inte berör hennes utseende eller ålder? @annatekla
dreadnallen
September 3, 2011
@dreadnallen @annatekla Oja..
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries I så fall är mitt råd att fokusera på sakfrågorna istället, så slipper du uppfattas som en typisk gubbe. @annatekla
dreadnallen
September 3, 2011
@dreadnallen @annatekla Det är faktiskt första gången som någon uppfattat mig som det! Men du vet väl bäst kan jag tro! #gonatt
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Det var bara ett tips. Ska farbror sova redan? Sov gott! 🙂 @annatekla
dreadnallen
September 3, 2011
@dreadnallen Nej, gubben ska ej sov men han deltar ej i fåniga debatter då man ej få ha synpunkter på unga tjejer! Ung o röd..hmm?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag var mer nyfiken på vilka av Lööfs åsikter du är kritisk mot. Kön& ålder är högst irrelevanta grunder för kritik.
dreadnallen
September 3, 2011
@bjornfries Men inte kan väl epitetet ”ung och röd” tilldelas nyliberala Lööf? Eller är det hårfärgen du går till strids emot?! #osakligt
dreadnallen
September 3, 2011
Bra poäng. RT @dreadnallen @bjornfries Har du någon kritik mot Annie Lööf som inte berör hennes utseende eller ålder? @annatekla
Feuerz3ug
September 3, 2011
@Feuerz3ug @dreadnallen @annatekla Haha..nu blir det löjligt! En trevlig lördag på er alla-kram!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag ser fram emot saklig kritik mot nya centerledaren. Ytliga påhopp är onödigt & löjligt imho. @Feuerz3ug @annatekla @SofiaNorr
dreadnallen
September 3, 2011

Av någon anledning väljer Fries här att gå i försvarsställning och fortsätta antyda att vi som kritiserar  honom är ”för unga för att förstå”. Att han som s-politiker använder ”röd” i underförstått förminskande/nedsättande syfte är något som övergår mitt förstånd.

Tydligen var upplysningen att hans ”kritik” mot Annie Lööfs ålder och utseende kunde uppfattas som typiskt gubbig något som upprörde Fries. Han ”är ju inte sån”!

Jag vet att jag sagt det förut, men Lööf låter som en maskin när hon pratar politik. Finns det någon erfarenhet bakom orden? #centern
Vanstrastranden
September 3, 2011
@Vanstrastranden Det var ungefär det här jag menade som du skrev. Jobbigt att bli hänförd till ”gubbighet”..är ju inte sån!
bjornfries
September 3, 2011
Att föryngring = ungdom är en vanföreställning. Unga övertygade människor saknar ofta en pragmatisk förmåga att förnya gamla ordningar.
Vanstrastranden
September 3, 2011
Att äldre per definition är bättre ledare än yngre är en vanföreställning – äldre ofta rotade i lösningar som tidigare funkat bra.
Vanstrastranden
September 3, 2011
Wow..vad känsligt det var för vissa att jag recenserade Annie Lööf! Blivit beskylld för osaklig, gubbig o fördomsfull! Häftigt må jag säga!
bjornfries
September 3, 2011
Sedan följde en dialog om huruvida det kan uppfattas som ”ytligt” att svänga i politiska frågor. @TantKakelugn gjorde sitt bästa för att komma åt sakfrågorna och bort från snacket om ålder och utseende…
@bjornfries Haha. 😀 Så går det när man har fel. 😉
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Förklara..fel? Hur då?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Alltså, Annie är ju till skillnad från Maud både skärpt och påläst. Kan svara på komplexa frågor osv. Ytligheten förstår jag ej?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Ojdå..och det vet du? Kolla vad hon gjort tidigare i sitt politiska liv o återkom!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Men Björn… Säger du att jag har dålig koll politiskt? Really? Och har du inte själv ändrat åsikt i ett och annat?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Men förklara..så ska jag svar! Lovar! Fattar ej vad du menar..ärligt!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Also… Du om NÅGON borde veta hur det politiska klimatet ser ut och hur det verkligen går till. ALLA politiker har ändrat åsikt
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Jag kan förklara efter att du förklarat vad du menar med ytlighet?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Men kom igen..är du inte van vid att stå upp för din kritik? Ytlighet är att byta uppfattning i viktiga pol frågor. Typ euron!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Måste det handla om ytlighet? Du själv backade en extremt repressiv narkotikapolitik och är nu mjukare. Är du ytlig nu?
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Jag ser inte åsiktskifte som ytlighet. Värre med politiker som vägrar ändra åsikt trots att tung fakta går emot dem.
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Sedan vet jag inte vad det är du vill att jag ska ”stå upp för”? Jag har läst vad du skrivit till andra och förstår inte alls…
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Haha..nu går du vilse rejält! Nu ska jag umgås med hustrun som är tidigare riksdagledamot, eu-parlamentariker i 20-år.Kram!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Gör jag? Så du ljuger på film menar du? Jag har följt dig betydligt längre än på twitter och du kan inte säga att dina >
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries > åsikter är samma nu som för några år sedan. Och du har fortfarande inte gett en rimlig förklaring till ”ytligheten”.
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Finns liksom inte så mycket att bemöta… Ålderskortet funkar inte riktigt när någon nästan är 30 imo…
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Tycker att centerpartiet är ett läbbigt parti numera! Annie Lööf bekräftar det-oavsett ålder o kön! Gokväll!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Då får du tycka det, men ta gärna fram avdekvata argument till nästa gång. 🙂 Trevlig kväll!
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Men mina åsikter om narkotikapolitiken har väl inte med denna debatten att göra?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Men jo. Du säger att @annieloof är”ytlig”pga har bytt åsikt i vissa frågor som du anser vara viktiga. Men samma gäller inte dig?
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Mina åsikter nu jämfört med för 15 år sedan är t ex helt motsatta, men det beror på utveckling och att jag läst på. Ytligt?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Otroligt stor skillnad..men orkar ej förklara för dig! Gokväll o adjö!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Om du inte orkar förklara dig kanske du inte ska gå ut med sådana åsikter? *skakar på huvudet*
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Tänker ej fråga dig om lov om vad jag ska tycka..bara så du vet! Är på forskarträff i Malmö på tisdag..kom igen då! Kram!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Har jag sagt det? Allt jag sa var att du skulle förklara din kritik mot @annieloof och det kunde du inte.
TantKakelugn
September 3, 2011
Det måste anses som en mänsklig rättighet att tycka illa om Annie Lööf och centerpartiet! Visst? #nästan4procent
bjornfries
September 3, 2011

Fries väljer inte att förtydliga vad hans kritik mot Lööf består i, vilket jag tycker är synd. Det finns säkert flera viktiga frågor att diskutera kring Centerpartiets utveckling från bondeförbund till nyliberalt storstadsparti.

Avslutningsvis försöker @promemorian att lyfta diskussionen till att handla om sakfrågor, men begränsat resultat. Fries har fastnat vid uppfattningen att det är synd om honom och att hans rätt att framföra kritik är ifrågasatt.

Titta, här är magen alla väntat på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13569072.ab Fy vad gubbigt!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Ser att du fått en del mothugg i detta, och det är förståeligt. Rimligt att kritisera c:s politik, inte Lööfs ålder. #svpol
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Tror faktiskt att ålder o politisk klokhet hänger ihop..dock ej kön som vissa försöker göra det till. Har ju viss erfarenhet!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Det kan man tycka, men inte så strategiskt smart att skjuta in sig på. Det finns så mkt politiskt som är met relevant. #svpol
promemorian
September 3, 2011
@promemorian .och det är ju faktiskt inte första gången jag får mothugg i livet :)!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag tror dig. Men man kan välja sina strider…
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Hur då välja? Jag gillar ej centerpartiet o Annie Lööf. Det måste man kunna hävda utan att bli kallad gubbe-visst?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Har inte sagt något om gubbe. Tror bara att det är klokt att skilja på sak och person i politiken.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Inte du..men andra. Tror (utan att va elak) att jag haft politiskt ansvar mera än dig o vet vad det innebär.
bjornfries
September 3, 2011
@promemorian Försöker ej vara smart..men jag vill ej ha en statsminister som är 28 år! Hur begåvade de än kan vara.
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Själv vill jag ha en bra statsminister. Gärna sosse. Ålder, kön och hårfärg känns underordnat.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Jag höll på attt bli kommunalråd i 30-års åldern. Tackar min lyckliga stjärna att det dröjde drygt tio år! Man blir klokare!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Man kan nog bli utmärkt kommunalråd – eller partiledare – vid 30, eller katastrof vid 40. Handlar nog om annat än ålder. #svpol
promemorian
September 3, 2011
@bjornfries Ifrågasätter inte alls din erfarenhet. Men den är din. Andra har andra erfarenheter och kvaliteter.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian absolut..men jag måste faktiskt få ha synpunkter på andra politiker utan att bli kallad gubbe! Sov gott! Björn
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Åter igen; sa inget om det. Gillar bara inte förminskning som retoriskt grepp. Sov gott.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Kolla konversationen o se vem som förminskar vem!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag såg. Två fel gör inte ett rätt.
promemorian
September 3, 2011

SJ visar med övertygande tydlighet att det inte finns något som heter ”sunt förnuft”

Att SJ har problem med sitt varumärkesarbete kommer kanske inte som någon överraskning för oss som har försökt att nyttja deras tjänster de senaste decennierna. Problem med förseningar, inställda tåg, krångliga bokningsregler, märkliga biljettpriser etc. har skapat ett nästintill ohanterligt kaos för Sveriges mest miljövänliga persontransportföretag. Många tåg har passerat perrongen sedan Stefan Demerts kärleksfulla klagovisa nådde topplistorna. Tyvärr verkar svensk tågtrafik fortfarande befinna sig på ett sluttande plan.

De senaste dagarnas katastrofala hantering av biljettlösa resenärer har inte direkt stärkt SJ:s aktier. Det är tydligt att SJ:s problem har en magnitud av magnifika mått. Niclas Strandh länkar till en rad incidenter där resenärer har behandlats på ett minst sagt kränkande sätt av konduktörer och biljettkontrollanter. Bara häromdagen slängdes en tjej av tåget, trots att hon hade biljett och uppriktig avsikt att betala för resan.

Den första frågan man ställer sig är såklart vad det är för pajsare som jobbar ombord på SJ-tågen. Ingen normalbegåvad människa med utvecklad empatisk förmåga får väl för sig att sätta ut en 11-åring mitt i ingenstans utan vuxens sällskap? Tydligen händer detta med jämna mellanrum, så problemet verkar vara större än ett enstaka ”rötägg”, som man gärna hänvisar till vid sådana här tillfällen.

Mina tankar går till den twittrande lokföraren som häromåret valde att skälla ut resenärer som klagade över dålig information i samband med en utdragen tågförsening via Twitter. Det är alldeles tydligt att SJ saknar fungerande policies för kundbemötande och kundvård. Hur gärna man än önskar att ”folk ska ha vett i skallen”, är det knappast något man kan utgå ifrån när det gäller varumärkesbyggande och kundrelationer. SJ hävdar att dessa policies finns och ingår i personalens utbildning, men av de många incidenterna och fackets reaktioner anar man det kanske fungerar lite si och så med den interna kommunikationen. Facket sluter upp helhjärtat bakom den felande konduktören och hävdar med en idiots envishet att ”konduktören gjort rätt bedömning”.

Varje företag som är det minsta mån om att ge ett proffsigt och korrekt kundbemötande, oavsett vem i organisationen som sköter kundkontakten, måste ha en genomtänkt och tydligt kommunicerad kommunikationspolicy. Detta gäller såväl offline som online. Alla medarbetare skall ha präntat in en uppförandemanual som i detalj styr hur man tilltalar kunderna och hur man hanterar klagomål.

Kundservice och reklamationer skall skötas av specialiserad personal, med budget och mandat att själva dela ut frikostig kompensation till missnöjda kunder. Ingen ska behöva vänta i månader på ett beslut från högsta ledningen för att få besked om eventuell ersättning.

Skrämselpropaganda om inbrott kopplade till sociala medier

Lagom till inledningen av årets semestersäsong drar tradmedias skrämselpropaganda kring bostadsinbrotten igång. De senaste åren tycks de särskilt rikta strålkastarna mot sociala nätverk som Facebook och Twitter. En enkel googling på facebook+inbrott ger en rad länkar till mer eller mindre väl underbyggda artiklar.

I ett inslag i SVT Rapport den 10 juni varnas tittarna för att skryta om sina inköp och semesterplaner i sociala medier:

Samtidigt som bostadsinbrotten ökar, har det blivit vanligt att dela med sig av privat information på Twitter och Facebook. Nu varnas allmänheten för att skryta om statusprylar och för att lägga ut information om när man åker på semestern.
-Det ökar risken att drabbas av inbrott, säger säkerhetsexperten Kent Pira.

Säkerhetsexperten Kent Pira återkommer i en rad artiklar i ämnet, bl a i Dagens Nyheters ”Twitter och bloggar ger inbrottstjuven tillfälle” från förra sommaren. Han har en gedigen bakgrund som låssmed, väktare och polis och ”vet hur tjuven tänker”. Förra året startade han ett eget företag inom säkerhetsbranschen för att ta fram ”nya säkerhetsprodukter som ännu inte nått marknaden”. Frågan är om hans kompetens även omfattar hur sociala medier fungerar och vilka reella risker som finns med att använda dem?

Det är uppenbart att säkerhetsbranschen fått ett uppsving under senare år. Rädslan för att bli av med kapitalvaror, smycken och designmöbler som vi samlat på oss för dyra pengar späs på i takt med att välståndet ökar bland den hårt arbetande klassen och minskar i andra grupper. Skrämselpropaganda är också en effektiv marknadsföringsmetod för diverse säkerhetsföretag, vaktbolag och låssmeder. Om vi inte är rädda kommer vi helt enkelt inte att investera i deras tjänster.

Rent spontant föreställer man sig nog att sommaren utgör något av en högsäsong för bostadsinbrotten, med tanke på hur många privatbostäder som överges för lantställen, campingplatser och fjärran destinationer. I verkligheten sker de flesta anmälda bostadsinbrotten under vinterhalvåret, om man ser till den senaste mer omfattande studien från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ”Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007”:

Antalet anmälda bostadsinbrott varierar något över årets månader, vilket framgår av figur 1 på sidan 212. Det är framför allt under vintermånaderna oktober–januari som flest bostadsinbrott anmäls.

Under semestermånaden juli sker också en ökning jämfört med de andra vår- och sommarmånaderna. Ökningarna i juli, december och januari beror på att dessa perioder präglas av ledigheter då många är bortresta från sina bostäder.

SVT:s uppgift att bostadsinbrotten ökar ter sig som ett laborerande med statistik, om man jämför med BRÅ:s rapport:

Antalet polisanmälda bostadsinbrott var som högst i mitten av 1980-talet med närmare 25 000 anmälda brott år 1984 (figur 3). Sedan mitten av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet har antalet anmälda bostadsinbrott generellt sett sjunkit, trots ökningar under vissa år. Under de senaste tio åren har dock den neråtgående trenden stannat av.

Jag frågar mig på vilken statistisk grund medierna väljer att koppla risken för inbrott i bostaden till sociala medier som Facebook och Twitter? Om ett direkt samband mellan sociala medier och bostadsinbrott kan påvisas, borde vi rimligtvis se en dramatisk ökning i inbrottsstatistiken till följd av de senaste årens explosion vad gäller användning av sociala medier.

Hur ser då statistiken ut när det gäller anmälda bostadsinbrott under de senaste åren? Så här skriver BRÅ på sin webbplats:

Inbrott i bostaden står för en procent av alla anmälda brott och är med andra ord ett ganska ovanligt brott. Men det är ett brott som skapar mycket oro eftersom det upplevs som mer kränkande än andra stöldbrott.

Räknar man in alla sorters inbrott, dvs i bostäder, lokaler, vindsförråd och källare, butiker m.m. så har inbrottsstölderna haft en nedåtgående trend under ett par decennier. Efter att ha ökat under 2009 minskade bostadsinbrotten totalt sett under förra året. Det beror på att inbrotten i villor och radhus minskade med 9 procent. Ett undantag från den minskande trenden är de anmälda lägenhetsinbrotten, som ökade med 6 procent under 2010. Även anmälda inbrott i källare och vind ökade under året.

Under de senaste tio åren har det totala antalet anmälda bostadsinbrott varierat från år till år, även om trenden har varit uppåtgående. Att det ser så olika ut mellan åren beror på de kraftiga svängningarna när det gäller villainbrott. Lägenhetsinbrotten har däremot ökat kontinuerligt och mer än fördubblats under den senaste tioårsperioden.

  • 19 800 bostadsinbrott polisanmäldes (2010)
  • 11 620 av inbrotten skedde i villor (2010)
  • 8 100 av inbrotten skedde i lägenheter (2010)
  • 4 procent klarades upp, så att en person kunde bindas till brottet (2010)

I SVT-inslaget säger speakern Thomas Jonasson att

Stölder både inom och utanför bostaden har kunnat härledas till gärningsmän som fått tips just via sociala medier

Uppgiften bekräftas dock varken av någon undersökning eller vetenskaplig rapport i inslaget.

I en DN-intervju med Tony Roshage, ansvarig för bostadsinbrott på seriebrottsgruppen vid länskriminalens underrättelserotel, berättar han hur ligor specialiserat sig på att stjäla skolbarns hemnycklar och med hjälp av information i plånböcker och mobiltelefoner leta upp deras bostäder för att göra inbrott. I en bisats lägger han till en varning för sociala medier:

Eftersom de här brotten dykt upp igen vill jag gå ut och varna. Ha alltid  uppsikt över sakerna och var försiktig med att skriva var du befinner dig på sociala medier. Facebook är godis för tjuvar.

Aftonbladet gjorde senare en rewrite på DN-artikeln och länkade till densamma från sin Facebook-sida, där man särskilt lyfte fram varningen för att sociala medier kan leda till inbrott i bostaden:

I kommentarsfältet ifrågasatte jag vilka statistiska belägg som finns för uttalandet, och varför Aftonbladet väljer att publicera obekräftad skrämselpropaganda på sin Facebook-sida:

Självklart anser jag att man som användare av Twitter och Facebook bör vara medveten om de möjliga effekterna av sina uppdateringar i dessa helt eller delvis officiella sammanhang. Jag tog upp frågan senast med koppling till Svenska Dagbladets polisanmälan av några twittrares skämtande om Per Gudmundson och kända människors oförmåga att hantera kritiska och ifrågasättande kommentarer på Twitter.

Jag håller i stort sett med Trygg Hansas Håkan Frantzén när han säger i SVT-inslaget att

Man bör vara väldigt försiktig med var man lägger ut för information och man bör även vara mycket noga med att använda de personliga inställningarna på t ex Facebook, så att bara ens vänner kan se och läsa ens information.

Via Kalle Paulsson fick jag tips om tidningen Råd och Röns intervju med Stöldskyddsföreningens Jan-Peter Alm. Även han varnar för att skvallra för tjuven om sina semesterplaner på Twitter. Dock i något mer balanserade ordalag.

Internet erbjuder fantastiska möjligheter till socialt umgänge och interaktion och samtidigt är det en arena som man som användare måste lära sig behärska för att få ut mesta möjliga av sin användning och slippa onödiga negativa påföljder på grund av obetänksamhet eller ren okunskap om hur de nya medierna fungerar.

Nyhetsmediernas uppmaningar att man helt bör undvika att berätta via Twitter och Facebook att man åker på semester låter i mina öron som oerhört naiva påståenden baserade på en fundamental okunskap om hur sociala medier fungerar. Istället för att blint varna människor för att använda sociala medier, bör man uppmuntra dem att lära sig att använda dem på ett sätt som gynnar deras intressen.

Hur stora är de verkliga riskerna med att twittra om att man för tillfället befinner sig på konferens i en annan stad, att man väntar på planet till Mexiko eller att man har en lång arbetsdag framför sig? Finns det belägg för att inbrottstjuvar inleder arbetspasset med att scanna av det sociala medieflödet för att få tips om lämpliga tillslagsplatser?

Från mitt perspektiv skulle man lika gärna kunna uppmana semesterresenärer att tejpa för sina registreringsskyltar på campingen. Vem som helst kan ju enkelt hitta deras bostadsadress via bilregistret och rapportera till sina kumpaner i övriga landet att det just nu verkar vara ”fritt fram” att bryta sig in i villan? För att inte tala om riskerna med att ha sina adressuppgifter på sajter som Hitta.se och Eniro. Eftersom de flesta inbrott sker när familjen är bortrest, kanske en uppmaning att aldrig lämna hemmet skulle vara det mest effektiva sättet att förebygga bostadsinbrott?

Jag har googlat lite och hittat några amerikanska exempel där inbrott mer eller mindre löst kan kopplas till offrens uppdateringar i sociala medier:

Mashable rapporterar om twittraren Israel Hyman som blev utsatt för inbrott i bostaden under en utflykt med familjen, som han naturligtvis hade rapporterat om via Twitter. Kopplingen mellan inbrottet och hans twittrande är dock oklart.

I Nashua, New Hampshire, åkte några pyrotekniskt intresserade tjuvar fast när en polisman hörde dem fyra av delar av stöldgodset. Några av brottsoffren hade berättat i sociala medier om sina utflykter och semesterresor.

 

CBS rapporterar om paret Keri McMullen och Kurt Pendleton som blev utsatta för inbrott i bostaden medan de besökte en konsert. Misstankarna riktade sig mot en barndomskamrat som hon inte träffat på över 20 år och som förmodligen hade läst parets statusuppdatering om konserten.

 

Lyckligtvis hade de installerat övervakningskameror i hemmet och genom att publicera filmerna – på Facebook – lyckades de identifiera tjuvarna. Här har vi alltså ett fall där uppklarandet går att relatera direkt till Facebook. Huruvida tjuven valde att slå till som en direkt följd av statusuppdateringen är inte helt klarlagt. Keri berättar att hon helt slutat använda Facebook efter incidenten. En mer saklig uppmaning hade kanske varit: ”skaffa inte vänner som är kriminella”?

Jag är osäker på hur mycket dessa anekdoter berättar om de verkliga riskerna med att ange sin geografiska position på internet. I mina ögon ter det sig som sensationsjournalistik som hellre berättar en ”bra story” än pekar på de verkliga orsakerna till bostadsinbrott och hur man förebygger dem.

Brottsförebyggande rådet lyfter, förutom lås och larm, fram en fungerande narkotikavård och grannsamverkan som effektiva metoder för brottsbekämpning.

Att skydda sin bostad från inbrott kan exempelvis ske med hjälp av lås och larm (tekniskt skydd) men också med hjälp av samarbete inom mer eller mindre organiserade sociala nätverk, exempelvis så kallad grannsamverkan (där social kontroll kompletterar de tekniska skyddsåtgärderna).

För att grannsamverkan ska fungera bra i längden är det värdefullt att få igång en positiv social process i bostadsområdet. I en miljö där människor möts och har trevligt, samtalar och samarbetar kring det som känns angeläget, skapas ofta en gemenskapskänsla. I en sådan gemenskap blir det ofta naturligt att värna om sina grannar, deras hem och det gemensamma området. Ett sådant socialt klimat ger dessutom en bra förutsättning för att både se och stödja utsatta människor, inte minst ungdomar.

Det tycks alltså finnas en koppling mellan brottsfrekvensen i området och det sociala avståndet till våra medmänniskor. Kanske är det så att sociala medier till och med kan användas för att stärka gemenskapen grannar emellan, så att vi därigenom blir mer intresserade av att hjälpas åt att skydda varandra från stölder och inbrott? Redan nu ser jag exempel på en fördjupad gemenskap mellan grannar i Hornstull, som en följd av att vi har varandra på Twitter och kan samarbeta via Facebook för att öka samhörigheten i området.

Förutom de sociala aspekterna ser BRÅ en tydlig koppling mellan bostadsinbrott och häleri:

Forskning på området (Schneider 2005, Brå 2006b) betonar emellertid vikten av ökad kunskap om samt riktade insatser mot häleribranschen för att effektivt kunna förebygga bostadsinbrott. Detta på grund av att häleribranschens efterfrågan på stulna föremål och dess betydelse för avyttring av stöldgods från bostadsinbrott visat sig vara stor och därmed får anses utgöra en betydande del av marknaden för det som stjäls vid inbrotten.

Trots ihärdigt letande har jag inte lyckats hitta ett enda svenskt fall där ett bostadsinbrott kunnat kopplas direkt till en statusuppdatering på Facebook eller Twitter. Hjälp mig gärna att leta, den som känner sig manad!

Däremot är det tämligen lätt att hitta exempel på fall där säljare blivit bestulna på prylar (främst fordon) som de lagt ut till försäljning på Blocket. Inte minst eftersom deras telefonnummer direkt kunnat kopplas till bostadsadressen via exempelvis systersajten Hitta.se. Blocket utgör tydligen även en marknad för hälare som kränger stöldgods.

Man behöver inte vara säkerhetsexpert för att konstatera att Kent Pira förmodligen har en del prylar, som någon mindre nogräknad person skulle kunna försöka kränga iväg via Blocket. Man behöver inte ens ta med sig släpkärra eller takbox för att transportera dem, eftersom han driver en uthyrningsfirma och har flera kärror uppställda på gården.

Naturligtvis vill jag inte uppmuntra till inbrott hemma hos Kent. Jag använder bara honom som ett exempel på att det finns betydligt effektivare sätt att reka en tilltänkt brottsplats på nätet än just via sociala medier. Lösningen är knappast att utplåna sin medverkan på internet. Snarare bör man fråga sig ”hur tjyven tänker” – egentligen – och förhålla sig balanserat och sansat till de uppgifter som presenteras som fakta i traditionella medier.

 

Uppdatering: Häromdagen twittrade Peter Ågren som är chef för Södermalmspolisens ingripandesektion om bostadsinbrott. Jag passade på att fråga honom om de har något exempel på inbrott till följd av statusuppdateringar i sociala medier:

Per Gudmundson behöver få sig ett skjut

Via Emanuel Karlstens blogg hittar jag den här artikeln från Svenska Dagbladet, där man ondgör sig inte bara över tidningen Galagos satir om Per Gudmundson, med anledning av hans tendentiösa påhopp på utlandsfödda svenskar, utan även över de reaktioner som Gudmundsons artikel väckt i sociala medier.

Svenska Dagbladets chefredaktör Lena K Samuelsson kallar Galagos satiriska text för ”ett allvarligt hot” och redaktionschefen Martin Jönsson benämner i ett blogginlägg de nedsättande kommentarerna om Gudmundson på Twitter som ”fullständigt vidriga”. Så här skriver han om Galagos satir:

SvD som företag uppmanade Per Gudmundson att polisanmäla det inträffade. Ja, vi vet att Galago är en satirisk tidskrift. Vi förstår att det finns de som tolkar det skrivna som humor. Kanske var det också avsett så.

Frågan är om inte SvD och Per Gudmundson är tämligen ensamma om att tolka det skrivna som någonting annat än humor, särskilt som det (något övertydligt) undertecknades med ”Sveriges Satirikers Centralorganisation”?

Emanuel Karlsten påpekar att den som publicerar nedsättande omdömen i ett offentligt forum också måste visa respekt och förståelse för hur det kan landa hos den det handlar om. Därom är vi eniga. Som jag bloggat om tidigare måste den som uttrycker sig offentligt i sociala medier räkna med att bli kommenterad och vantolkad. Jag utgår från att Simon Fors, en av de twittrare som nu polisanmälts av Gudmundson, är fullt införstådd med detta, då han ju för bara någon månad sedan hamnade i blåsväder på grund av grovt Twitter-skämtande om hur ”moderater förtjänar… bly”.

Medvetenheten om att allt man skriver inte kommer att mottas med applådåskor får dock inte bidra till ett debattklimat där rädslan för negativa reaktioner och polisanmälningar gör att ingen vågar uttrycka starka och ibland känslomässigt laddade åsikter. Särskilt inte inom den politiska satirens område. Komikern och skribenten Aron Flam beskriver på ett belysande sätt hur räddhågsenhet och övertolkning av kravet på opartiskhet ledde till en fullständig urvattning av det så kallade satirprogrammet Elfte timmen, som sändes i SVT i samband med valet förra året.

Ur mitt perspektiv är Svenska Dagbladets beslut att publicera Per Gudmundsons främlingsfientliga artikel det allvarligaste misstaget i sammanhanget. Istället för att ägna sig åt att polisanmäla uppenbara satirer och ilskna kommentarer i sociala medier, borde de fråga sig hur Gudmundsons påhopp på utlandsfödda svenskar påverkar samhällsklimatet.

Jag ser den pågående debatten som ytterligare ett exempel på hur traditionella medier kämpar för att anpassa sig till det nya medielandskapet. Tidigare ägde de inte bara tolkningsföreträdet på ledarsidorna, utan kunde även styra debatten genom sin möjlighet att välja vilka som skulle ges tillträde till debattsidorna. Idag kan vem som helst kritisera och ifrågasätta det som publiceras och få spridning för sin kritik via sociala medier, med ett genomslag som tar allt större andelar från de traditionella medierna.

Även om Gudmundsons artikel kan uppfattas som främlingsfientlig, åtminstone av ”alla tänkande människor”, som Simon Fors skulle ha uttryckt det, vore det kanske att hårdra tolkningen av Tryckfrihetsförordningen att baserat på denna text anmäla honom för hets mot folkgrupp. Inskränkningar av yttrandefriheten bör reserveras för de värsta övertrampen.

Lyckligtvis gäller yttrandefriheten även alla fria debattörer och åsiktsmaskiner på nätet. Att söka tysta den fria opinionsbildningen med polisanmälningar och därmed styra över den viktiga debatten om på vilka grunder invandrare porträtteras som en samhällsfara, till att handla om högljudda journalisters utsatthet, är varken särskilt konstruktivt eller hederligt, som jag ser det.

Justitiekanslern tycks vara på det klara med att ”[satirens] uttryck ofta är obehagliga och ibland stötande, något som kan fordras för att satiren ska ha avsedd effekt”. När jag läser JK:s svar på den inkomna anmälan mot Galago, kommer jag att tänka på en scen ur filmen ”People vs. Larry Flynt”, där Flynts försvarsadvokat Alan Isaacman (spelad av Edward Norton och kursiverad i citatet nedan) på ett briljant sätt lyckas förklara den satiriska humorns kärna för juryn i ett korsförhör med målsäganden, den berömde TV-predikanten Jerry Falwell:

Have you ever preached while drunk?

Drunk? Never.

You never had too many at lunch and went back on the radio?

That is a totally outrageous suggestion.

”Totally outrageous”?

Totally.

You don’t think that some people, despite your reputation might believe you could do that?

I would find that very difficult to believe.

So what you’re telling me is nobody could reasonably think that these statements about you were true.

That’s what I’m saying.

Reverend Falwell, at the beginning of this trial Judge Kirk gave very specific instructions to this jury. She said, ”If a reasonable person could not believe that Hustler magazine describes actual facts about Jerry Falwell then you must dismiss the libel claim.” Do you remember these instructions?

Obviously not, so I’m gonna ask you one more thing. Why are you suing my client for libel?

I am not a lawyer, Mr. Isaacman.

I am a lawyer, and I can’t figure it out either.

Rättegångsscenen avslutas med följande hyllning till en yttrandefrihet som även omfattar osmakliga och oönskade uttryck:

 

Apropå osmakliga uttryck önskar jag innerligt att Mustafa Can hade skrivit sin straffknullsnovell om
Per Gudmundson istället. Är det någon som behöver få sig några rejäla bett i rumpan, så är det han.

Uppdatering: Emanuel Karlsten och Marcus Jerräng gjorde mig nyss uppmärksamma på att kopplingen mellan Galagos satir och Per Gudmundsons ledare endast förekommer i mitt eget huvud, då satiren publicerades så tidigt som den 5:e maj. Varför Gudmunson och SvD väljer att bråka om detta först nu överlåter jag till min livliga fantasi att utröna. 🙂

Till råga på allt påpekar Helena Viita nu att det är Simon Fors twittrande i början av sommaren som ligger till grund för Gudmundsons anmälan mot honom. Jag tilldelar mig själv stora bloggpriset i slarvläsning och fortsätter fantisera över möjliga orsaker till att SvD och Gudmundson väljer att göra stort rabalder av dessa flera veckor gamla uttalanden först nu.

Uppdatering 2: I eftermiddags publicerade den andre polisanmälde twittraren, komikern och debattören Kawa Zolfagary, hela den twitterdialog som föranledde SvD:s anmälan med påföljande mediedrev. Med korten på bordet står det än tydligare hur orimligt Svenska Dagbladets agerande är i den här frågan. Det är lätt att få känslan att de bestämt sig för att ”sätta dit någon”, nu när JK: avslagit deras anmälan mot Galago. Man kan fråga sig om de fullständigt saknar respekt för yttrandefriheten och det svenska rättssytemet?

Rimligtvis torde morgonens krigsrubriker lyda nåt i stil med

Dagstidning kräver att all satir på Internet förbjuds

Uppdatering 3: Häromdagen tröttnade en av mina Twitter-vänner på alla tweets från Almedals-veckan:

Efter diskussioner om möjligheten att filtrera bort Almedalen-taggen med hjälp av tjänster som Muuter.com och globalfiltret i TweetDeck, kom hon på en lite mer kreativ lösning:

Detta är vad jag uppfattar som satir i sin bästa form. För inte kan väl Svenska Dagbladet uppfatta HorungeDeluxe:s twitter-rants som ”allvarliga hot” mot säkerheten i Almedalen… eller?

Konsten att #varablatte

Via @damonrasti och @yasmineelrafie fick jag den här länken till en artikel i Sundsvalls lokaltidning Dagbladet. Där berättas hur en flyktingpojke från ett afrikanskt land utsågs av de övriga eleverna att spela slav i ett ”rollspel om slaveriet” som skolan anordnade.

Först skrev klasskamraterna ”neger är lika med slav” på tavlan.
Sedan tvingades den afrikanske flyktingen att spela slav i ett fullständigt havererat rollspel.
Flyktingen kände sig provocerad och hamnade i slagsmål med den elev som utsett honom till slav.
Nu döms den afrikanske flyktingpojken – för misshandel.

Berättelsen berör mig extra mycket eftersom den utspelar sig i min födelsestad Sundsvall. Någonstans hade jag hoppats att utvecklingen kommit längre sedan jag flyttade därifrån för tjugo år sedan. Jag är ingen våldsförespråkare, men har full förståelse för att det brast hos den utsatta pojken. Skolan orsakade situationen genom sin erbarmligt klantiga hantering. Att den misshandlade killens mamma valde att polisanmäla förvärrade saken ytterligare, som jag ser det. När jag läser rektorns uttalanden att ”Pojkarna har rett ut det här och de är överens i dag” och att ”båda pojkarna är ångerfulla” finner jag ingen tillstymmelse till upprättelse för den utsatte flyktingen. Även Aftonbladet och Dagens Nyheter berättar om händelsen.

Förmodligen vill de här grabbarna glömma hela skiten och gå vidare, men jag kan inte låta bli att leka med tanken på vad som skulle hända om man belönade den utsatta pojken med ett pris för att han vågat stå upp för sig själv och slå tillbaka, på liknande sätt som den mobbade Casey Heynes gjorde med sina antagonister. Nima Dervish tycker att Casey gjorde rätt. Linus Fremin att han gjorde fel.

Själv växte jag upp i ett kritvitt medelklassområde som den ena av två elever på hela skolan med ”afrikanska gener”, vilket var allt annat än enkelt. Jag och ”Neger-Karin”, som hon kallades, undvek varandra så effektivt det bara gick. Blotta anblicken av någon annan med mörk hy och krulligt hår skar i kroppen som en påminnelse om att ”jag är annorlunda”. Att skapa en gemensam #blattetweetup för att diskutera utanförskap och mångfald fanns inte ens på kartan.

Jag hamnade sällan i några fysiska handgemäng, eftersom jag tidigt utvecklade en förmåga att slänga käft och hitta dräpande comebacks på de tillmälen som haglade (laktritstomte, dieseltrasa, Kunta Kinte, negerboll, mikrofonskalle, kommit-ut-ur-fel-hål etc. etc). Mitt annorlundaskap var så tydligt och självklart att det inte gick att diskutera. Det bara fanns där. Och skulle hanteras – av mig.

Idag när jag läste Dagbladets artikel kom jag att tänka på en episod från mellanstadiet när jag faktiskt blev fysiskt utsatt på grund av min hudfärg. Jojje var en ökänd bråkstake från Nacksta som hade ryktet om sig att spöa upp den som råkade komma för nära. Han var några år äldre än vi, hade träskor och jeansjacka och hängde ofta i rökrutan på skolgården.

Under en lunchrast såg vi Jojje och hans gäng passera på gatan nedanför skolfönstret på fjärde våningen. Jag och en handfull klasskompisar blev kaxiga, kände oss skyddade av skolbyggnaden och passade på att banka på fönstret och göra gester och grimaser. När Jojje fick syn på mig i fönstret med uppsträckt långfinger gick det en säkring för honom.

– Negern gjorde fingret åt mej!

Gänget fimpade sina cigarretter och sprang mot skolans entré. Nu blev det fart på oss. Alla hade uppfattat vem som var målet för den kommande attacken. Jag fick gömma mig längst in i korridoren, medan mina klasskamrater låste dörren ut till trapphuset. Jag kände mej ganska trygg, eftersom mina klasskompisar fanns där för mig.

Tyvärr var inte alla på min sida. Några grabbar i klassen låste upp dörren på Jojjes order och i nästa sekund hade han hittat mig där jag satt i fönsternischen. Han var ursinnig och skallade mig så att mitt huvud studsade bakåt och krossade fönsterrutan. Det var min smala lycka. Jojje blev skrämd av kraschen och glasskärvorna som yrde och försvann lika snabbt som han hade dykt upp.

Den fråga som dröjde sig kvar hos mig efter den här händelsen var: Varför just jag? Vi var ju flera elever som hade spelat kaxiga inför de äldre grabbarna. Ändå var det min medverkan som fick dem att tända till och bara jag som blev skallad.

Många tyckte säkert att jag fick skylla mig själv som muckade med en av de mest notoriska bråkstakarna, men det som dröjde sig kvar hos mig var sveket från dem som släppte in Jojje i korridoren så att han kunde skalla mej. Nånstans kände jag att de innerst inne tyckte att jag hade förtjänat en uppsträckning. Negrer måste ju trots allt veta sin plats.

Kommer du att fira nationaldagen?

Foto: Henrik Ismarker

Efter att ha läst Stefan Bergmarks utmärkta krönika om vårt förhållningssätt till kungahuset och nationaldagsfirandet, där han i grunden ifrågasätter dess existens, deltog jag i en stundvis agiterad twitterdiskussion om nationaldagsfirandets eventuella förtjänster.

Nationaldagen och kungahuset kan förstås betraktas som två olika sidor av samma mynt, som fosterländska kvarlevor från en fördemokratisk epok. Men till skillnad från monarkin är nationaldagen inte folkligt förankrad.

En historisk tillbakablick visar att dagen snarare är ett fiasko, kanske de svenska helgdagarnas största flopp.

En twittrare som uttryckligen bett om att få vara anonym lyfte fram Stockholms Stadsmuseums nationaldagsfirande med svensk-somaliskt tema som ett exempel på hur störtlöjligt, fegt och sorgligt svenskarnas förhållningssätt till sin egen nationaldag (nationalism?) är.

Själv håller jag med Stefan Bergmark om att det verkar gå ruskigt trögt för nationaldagen som helgdag. Inte många firar den och någon tillstymmelse till nationaldagstraditioner verkar svåra att uppbringa.

Därför tänkte jag göra en liten enkät. Besvara gärna frågan utförligare i kommentarsfältet.

 

Jag är uppriktigt nyfiken på detta, eftersom jag inte känner en enda människa som tar denna helgdag på något större allvar.

Nationaldagsuppdatering:

Vänsterbloggarna Anders Svensson och Vänstra stranden sågar båda nationaldagsfirandet med hänvisning till den svaga folkförankringen.

Aftonbladets ledarsida söker Anders Lindberg slå ett slag för mångfalden och menar att nationaldagen bör firas som en hyllning till densamma.

I dag firar Sverige national­dagen. Med mycket att fira. ­Sverige representerar på många sätt ett knippe värderingar att vara stolt över. Modernitet, ­öppenhet, individuell frihet, jämlikhet, nyfikenhet på andra och omvärlden.

Han undviker dock att argumentera kring huruvida dessa värderingars värde kan och bör kopplas till nationalstaten Sverige. Kontrasten till kommentarsfältets blåbruna påhopp är nästan tragikomisk.

Svenskans PJ Anders Linder slår ett slag för nationalismen och monarkin som ”sammanhållande krafter när så mycket annat drar människor i sär”. Även han nämner naturligtvis kungahusets svajiga ställning som representanter för svenska folket, men konstaterar samtidigt att stödet för monarkin fortfarande är mycket stort.

Bloggaren Micael Grenholm beklagar, kanske inte helt oväntat, på sin blogg Hela Pingsten att Annandag Pingst fått stå tillbaka som röd dag till förmån för nationaladagen. Han argumenterar mycket väl:

Vad håller vi på med egentligen? Varför vill de att vi ska fira dagen då diktatorn Vasa red in i Stockholm efter att ha dödat massa danskar? Varför var man inte nöjd när ingen tänkte på nationaldagen och SD hade 0,001 %? Argumentationen för nationaldagsfirandet är grumliga: ”Ja, men det är väl klart att man gillar sitt land…” – ”Man är ju inte rasist bara för att man viftar på flaggan.” – ”Vadå? Är du inte tacksam för vår fina frihet och demokrati?” För att man ska lyckas få folk att hylla Sverige måste man koppla begreppet Sverige till positiva värderingar . När vurmet för detta fantastiska Sverige sedan uppnåtts är hyllningen oberoende av värderingarna

Den politiska standupklubben Lobbyn diskuterar nationaldagsfirandets vara eller icke på Kulturhuset i Stockholm kväll:

Är det inte lite ofräscht med saker som börjar på ”National… ”. Eller hur ska man förstå vår jämförelsevis svala inställning till flaggviftande i Sverige? Den 6 juni är Sveriges nationaldag. Den ska vi fira. Eller? Ska man det? Lobbyn tar sig an svenskarnas förhållande till det nationella och lovar en ordentlig fest med fantastisk standup och livemusik! 

Enligt Wikipedia är det tydligen en tradition att äta smörgåstårta på nationaldagen.

Den som befinner sig i Stockholm hittar en massa förslag på nationaldagsfiranden hos DN På Stan.