Humor på utsatta gruppers bekostnad utgör en del av förtrycket

bizex

I samband med gårdagens etapp av Melodifestivalen i Sveriges Television visades en sketch med det påhittade dansbandet ”Bizex”. På drygt tre minuter lyckades humorgruppen med Grotesco-profilen Per Andersson i spetsen leverera en rad stereotypa och förminskande nidbilder av bisexuella och transpersoner.

Bisexuella tillhör en av de minst synliga grupperna inom HBTQ-världen. Ofta betraktas de, både av heterosexuella och homosexuella, som obeslutsamma smygisar som inte vågar ta steget fullt ut och komma ut som homosexuella. Att det kan finnas människor som faktiskt känner sexuell attraktion till både män och kvinnor är tydligen svårt att ta in för många. Inte sällan betraktas bisexuella (främst kvinnor), som promiskuösa och sexuellt överaktiva. De flesta bisexuella kvinnor jag känner har någon gång fått förfrågan från heterosexuella män om att delta i en trekant, t ex.

Transpersoner utgör en mycket utsatt och sårbar minoritet, som är starkt överrepresenterad vad gäller psykisk ohälsa och självmord. Omgivningens fördomar, diskriminering på arbetsmarknaden och inom vården, samt otillräcklig och diskriminerande lagstiftning är några av orsakerna till den ohälsa som drabbar transpersoner. Så sent som fram t o m 10 januari i år tvingades personer som hade behov av att byta juridiskt kön att sterilisera sig.

Inget av detta hindrar komikerna bakom sketchen att driva just med dessa utsatta grupper på ett sätt som förlöjligar och befäster fördomar. Sketchen inleds med att Per Andersson berättar att gruppen fick sin första guldskiva ”tack vare dunderhitten ‘Ditt bruna öga‘”. Därpå följer ett skämt om att alla sex medlemmar i gruppen har varit gifta med varandra. ”Det var så många det året”.

Sången som framförs i sketchen, ”Kvinna och man” är författad av skådespelaren och regissören Kenneth Bodin från Nyköping. Så här lyder texten:

Vi hade träffats några gånger på kafé
Och den kvällen bjöd hon hem mig på te (Earl Grey)
Jag berätta’ om min upphetsning för män
och hon sa att hon vart lesbisk sedan längesen
men då fick jag en idé som var rätt smart
och inom ett par veckor var det klart

Vi bytte kön med varann
Jag blev kvinna hon blev man
och tillsammans blev vi ett par
ja, homosexualitet (homo homo)
kan skötas rätt diskret (homo homo)
om man bara är kvinna och karl

Sedan vigdes vi i kyrkan inför Gud
Hon blev make och jag blev hennes brud
Sen på bröllopsresan hade något hänt
sexualiteten hos oss hade vänt

(Vad gjorde ni då?)

Vi bytte kön med varann
Hon blev kvinna jag blev man
och tillsammans blev vi åter ett par
ja heterosexualitet (hetero hetero)
kan skötas rätt diskret (hetero hetero)
om man bara är kvinna och karl

Ja ta en kväll med din skalpell
och du är klar

I verkligheten måste den som vill utföra könskorrigering genomgå en mycket lång och påfrestande process som innefattar en lång utredning för att fastställa diagnosen transsexualism. Därpå följer år av förberedande behandlingar. I sketchen förminskas allt detta till några lättvindiga kirurgiska ingrepp. Bisexualitet och transsexualism framställs som något avvikande, udda och löjeväckande.

Många minoriteter har att välja mellan osynliggörande och stereotypifiering i mainstreammedia. Antingen syns de inte överhuvudtaget, eller så får de medverka på majoritetens villkor och representera de mest förenklade och nedsättande stereotyperna. Paralleller kan dras till debatten om ”Lilla hjärtat”, där vissa tyckte att det faktum att en ickevit seriefigur förekommer överhuvudtaget är skäl nog att bortse från de rasistiska stereotyper den reproducerar.

En tidig version av sången ”Kvinna och man” uppfördes redan i somras av Kenneth Bodin vid den lokala festivalen Festival Decimal i Nyköping.

I klippets inledning skojar Kenneth Bodin om ett av världens mest HBTQ-fientliga länder, Uganda som är på väg att införa lagar som dömer homosexuella till fängelse eller dödsstraff:

Här kommer en sång som låg på Uganda-toppens lista i tre veckor… den heter ”Könsbyte” alias ”Vi bytte kön med varann”

I klippet förekommer en strof som av någon anledning inte fanns med i SVT-sketchen:

Vi bytte kön hit och dit
för att stilla vår aptit
och på så sätt kunna tända på varann
ja om man är bisexuell
och har tillgång till skalpell
kan det bli ett rent sjuhelvete minsann

Att en lokal revyartist klantar till det på det här viset är en sak. Att SVT väljer att sända ut detta budskap i samband med melodifestivalen är betydligt allvarligare. Hur kommer det sig att ingen i produktionens ledning reagerade och stoppade det hela på ett tidigt stadium? Ett skämt om Laila Bagges inställning till hemlösa stoppades efter påtryckningar från Laila själv, enligt Aftonbladet. Anledningen ska ha varit att skämtet riskerade att bidra till mobbing gentemot Bagge:

– Vi har pratat med Laila idag. Ett skämt ska vara roligt, inte bidra till näthat, vilket det här gjorde. Vi stod och föll inte med skämtet, säger Christer Björkman till Nöjesbladet.

Varför reagerar SVT så kraftigt mot ett skämt om en person som själv utmärkt sig genom nedsättande uttalanden, men har överseende med en sketch som mobbar transpersoner och bisexuella? Saknar ledningen för Melodifestivalen nödvändig mångfaldskompetens för att stoppa utsändningen av en sådan sketch i public service? Att minst två av programmets huvudansvariga, Christer Björkman och Edward af Sillén, själva tillhör HBTQ-världen tycks inte ha påverkat beslutet. Faktum är att Sillén fick svidande kritik redan i samband med Eurovisionsschlagerfestivalen 2011, för sitt transfobiska skämt om den israeliska artisten och transpersonen Dana International.

Kanske kan det utbredda ointresset för andra HBTQ-grupper än homosexuella cismän utgöra en delförklaring till att ledningen för Melodifestivalen släpper igenom en sketch som öppet uttrycker sig nedsättande och förlöjligande mot sexuella minoriteter?

Argumentet ”det är bara humor och underhållning” återkommer ständigt som ursäkt för skämt som slår nedåt mot redan utsatta grupper. Detta trots att humor och ”skämt” utgör effektiva metoder för mobbing och diskriminering. Det är på tiden att vi kräver ökad medvetenhet och ansvarstagande från dem som har makt att påverka innehållet i våra populäraste tv-program.

Relaterat:

Varför Bizex-numret är cissexistiskt

Uppdatering:

Aftonbladet skriver idag om de anmälningar mot Bizex-sketchen som lämnats in till Granskningsnämnden. ”Låttexten trivialiserar könskorrigeringar och driver med transpersoner på ett sätt som verkligen är kränkande.” skriver en anmälare.

Ingen av anmälarna ifrågasätter om inslaget innehåller humor, åtminstone av artikeln att döma. Ändå väljer Aftonbladet att ställa upp humor mot olämplighet i sin omröstning huruvida sketchen har ”gått för långt”:

bizex-enkat-aftonbladet

Resultatet speglar majoritetens bekvämliga omedvetenhet om minoritetsfrågor, på liknande sätt som tidigare omröstningar om rasistiska stereotyper i tv-program och godisförpackningar.

Kommentarsfältet till Aftonbladets artikel översvämmas i vanlig ordning av upprörda röster som tycker att anmälarna får chilla lite och att det inte finns något att uppröras över.

Uppdatering 2:

Kompositören Kenneth Bodin väljer föredömligt nog att delta i kommentarsfältsdiskussionen på Aftonbladet. Han menar att sången ”driver med det heteronorma samhället” och detta ”i ett kitchigt format”. Tyvärr följer hans svar ett välkänt mönster. Istället för att lyssna till kritikernas argument drar han några floskler om att sången är skapad med humor och helt utan intentioner att sprida homofoba och transfoba fördomar.

Jämför gärna min lista över vanligt förekommande försvarsmetoder när människor väljer att gå i försvar istället för att ta för sig av kritiken och byt ut ”rasism” mot ”homofobi”, ”bifobi” och ”transfobi”.

Till glädjeämnena hör många kloka och välformulerade röster som hjälper till att förtydliga varför det är en dålig idé att driva med heteronormativitet genom att förlöjliga homosexuella, bisexuella och transpersoner.

 

 

Annonser

Vad betyder det att Sveriges största tidningsredaktioner är kritvita?

Igår publicerade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson en bild på alla nyanställda journalister på Expressen under 2011 och 2012. Så här ser de ut:

Expressens nyrekryteringar 2011-2012

Trots devisen ”Vi gillar olika”, visar den här bilden från januari 2011 att inte heller hos Aftonbladet blomstrar den etniska mångfalden:

Aftonbladets redaktion 2011-01-08

Det framgår med all önskvärd tydlighet att en förkrossande majoritet av medarbetarna utgörs av vita män. Uppenbarligen behöver både Aftonbladet och Expressen ta hjälp av Rättviseförmedlingen i sitt rekryteringsarbete.

Hur påverkas journalistiken av denna snedrekrytering?

Så här resonerade Ulrika Dahl, docent i genusvetenskap och Lawen Mohtadi, journalist och f.d. chefredaktör i samband med Tankeverkets panelsamtal om kulturens vita hegemoni, med utgångspunkt i årets debatter kring rasistiska stereotyper i populärkulturen, som t ex Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”:

och med anledning av Dagens Nyheters artikelserie där bl. a. Björn Wiman, Sverker Lenas och Jonas Thente turats om att avfärda kritiken mot ”Lilla hjärtat”:

Diskussionen om kvällstidningarnas kritvita redaktioner pågår för fullt på Flashback:

Mattsson visar upp alla nyanställningar på Expressen under 2011-2012 och inte en enda av dem är invandrare. Inte en enda!! – De ser alla ut som typiska Södermalmare och väldrillade åsiktskloner. Det är även en stark övervikt på män. Mattsson vill inte lägga ut några bilder på alla som gått eller fått sparken på Expressen under 2011-2012. Mattsson måste vara hyckleriets mästare och låtsats som om det går bra för Expressen. Aftonbladet och Expressen tycks tävla om vem som har vitast arbetsplats.

Kolla in bilden själva. – Kan det bli mer ”järnrör” på en arbetsplats? Hur långt kan innerstads-hycklarna gå?

inlägg av signaturen ”Kulturmarxist” 2012-12-18

Uppdatering:

Intrycket att det främsta syftet med Aftonbladets ”Vi gillar olika”-kampanj är att lyfta fram vita människors förträfflighet, snarare än att ge utrymme för en mångfald av röster, förstärks av att samtliga som kommer till tals på kampanjsidan är – vita:

sa-tycker-nagra-som-gillar-olika

När skapades pepparkaksgruppen egentligen?

pepparkaksgruppen

I lördags publicerade Nerikes Allehanda en artikel om 10-årige Mio som enligt uppgift ska ha nekats att klä ut sig till pepparkaksgubbe vid skolans luciatåg. Artikeln fick snabbt spridning och orsakade en storm på Facebook och Twitter liknande den runt Tintin-albumen tidigare i höst.

Journalisten Maria Robsahm uppmärksammade i en debattartikel det något märkliga förhållandet att facebooksidan ”Jag säger väl för fan pepparkaka om JAG VILL”, som snabbt fick tusentals ”gillningar” tycks ha skapats flera timmar innan artikeln om de förbjudna pepparkaksgubbarna publicerades på NA.se.

Stefan Bergmark länkade till Robsahms artikel på Twitter, vilket utmynnade i en diskussion om vilka slutsatser man kan dra av en tidsstämpel på Facebook. Enligt Nerikes Allehanda hade de mottagit motstridiga uppgifter om tidpunkten för facebooksidans tillkomst.

Den Sydney-baserade systemarkitekten Erik Ferrari föreslog att förvirringen delvis kan förklaras av att Facebook anpassar visningen av klockslag efter vilken tidzon användaren befinner sig i, eller rättare sagt vilken tidzon denne har angett i sin dator, telefon eller surfplatta. Kan förvirringen runt tidpunkten för sidans skapande härledas till felaktiga tidzonsinställningar?

Det enklaste sättet att ta reda på när en facebooksida har skapats är att skrolla längst ned till början av dess tidslinje. Där finns datum för sidans skapande angivet. Om man för muspekaren över datumet visas exakt klockslag:

pepparkaka-klockslag

Ett krux i sammanhanget är att det klockslag som visas beror på vilka tidzoninställningar datorn hade när man loggade in på Facebook. Det gäller alltså att kolla att dessa är korrekta:

mac-tidzon

Erik Ferrari tipsade om att i HTML-koden visas även den tidsstämpel som lagrats i databasen i formatet UNIX time, som anger antal sekunder som förflutit sedan 1 januari 1970.

pepparkaka-timestamp

Så här ser HTML-taggen som visar informationen ut:

<abbr title="den 8 december 2012 kl. 15:52" data-utime="1355010725">den 8 december</abbr>

Med hjälp av en konverterare kan vi översätta siffervärdet 1355010725 till den läsbara tidsstämpeln Sat, 08 Dec 2012 23:52:05 GMT vilket alltså motsvarar klockan 00:52 svensk tid! Kan det vara så att sidan i själva verket skapats klockan 00:52 natten mot söndag och alltså inte på lördag eftermiddag, som den synliga title-taggen anger?

Uppenbarligen har vi hittat en bugg hos Facebook. Tidsstämpeln i databasen borde rimligtvis överensstämma med det klockslag som visas för användaren. Här finns istället en tidsdifferens på 9 timmar mellan det klockslag som visas för användaren (15:52) och det som visas i UNIX-tidsstämpeln (00:52). Hur kan vi ta reda på vilken av uppgifterna som är den korrekta?

Låt oss undersöka om vi kan hitta samma tidsdifferens på fler ställen.

Den här länken till en Aftonbladet-artikel lades upp på facebooksidan någon gång under söndagen. Enligt det synliga klockslaget på tidslinjen skall detta ha skett klockan 12.47 svensk tid. Låt oss jämföra med tidsstämpeln:

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 12:47" data-utime="1355086047">söndag</abbr>

När vi översätter tidsstämpeln 1355086047 till läsbart format får vi uppgiften Sun, 09 Dec 2012 20:47:27 GMT eller 21:47 svensk tid. Även här finns alltså en tidsdifferens på 9 timmar mellan det synliga klockslaget och tidsstämpeln.

Vad händer med tidsstämpeln om vi nu klickar på klockslaget, så att inlägget visas på en egen sida, istället för i tidslinjen?

Det synliga klockslaget är fortfarande söndag 12:47. Hur ser tidsstämpeln ut?

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 12:47" data-utime="1355053647">söndag kl. 12:47</abbr>

Här har vi plötsligt en annan tidsstämpel, som när vi översätter den visar Sun, 09 Dec 2012 11:47:27 GMT eller 12:47 svensk tid, vilket överensstämmer med det synliga klockslaget!

Även kommentarerna till inlägget har utrustats med klockslag och tidsstämplar. Låt oss undersöka vad som gäller för den första kommentaren till inlägget ovan.

pepparkaka-kommentar

Här har Daniel Åzum Eriksson bidragit till debattens utveckling med ett djuplodande resonemang. Enligt det synliga klockslaget postades kommentaren klockan 16:20 i söndags. Låt oss jämföra med tidsstämpeln:

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 16:20" data-utime="1355066420" class="livetimestamp" id=".reactRoot[189].[1][2][1]{comment454449257946266_4637485}.0.[1].0.[1].0.[1].[0].[0].0">söndag kl. 16:20</abbr>

Vi översätter tidsstämpeln 1355066420 i vanlig ordning till Sun, 09 Dec 2012 15:20:20 GMT eller 16:20 svensk tid (det vill säga samma som det synliga klockslaget). Här finns alltså ingen differens, men däremot stöd för teorin att inlägget postats 12:47 på söndag eftermiddag och inte 20:47 på söndag kväll.

Det verkar alltså som att det under helgen har funnits en bugg som gör att tidsstämplarna diffar med +9 timmar för inlägg som visas på sidans tidslinje. Samma fenomen visar sig på det här inlägget som jag delade klockan 21:15 i söndags kväll på min privata tidslinje. På inläggets sida stämmer tidsstämpeln med det visade klockslaget, men på min tidslinje är tidsstämpeln 1355116528 eller Mon, 10 Dec 2012 05:15:28 (06:15 måndag morgon svensk tid).

Kolla gärna tidsstämplarna för de inlägg du själv gjorde i helgen på din tidslinje med hjälp av UNIX-tidskonverteraren och se om de överensstämmer med de synliga klockslagen!

Ett sista exempel: Det här inlägget på facebooksidan Vita Kränkta Män uppvisar samma differens mellan tidsstämpel och visat klockslag, men bara på tidslinjen. Att det visade klockslaget är det korrekta stöds också av att den första kommentaren verkar ha postats direkt efter inlägget.

Felet går inte att återupprepa. Jag har testat att skapa nya sidor och lägga upp länkar på dem och klockslag och tidsstämplar visas utan differenser. Det verkar alltså som att detta är en bugg som har åtgärdats av Facebook någon gång efter helgen.

Slutsats

Trots att det tycks råda viss förvirring kring Facebooks system för tidsangivelser, tyder det mesta på att klockslaget som visas för skapandet av sidan  ”Jag säger väl för fan pepparkaka om JAG VILL” är det korrekta. Sidan skapades alltså, precis som Maria Robsahm anger, 15:52 på lördag eftermiddag, sex timmar innan den första artikeln i ämnet publicerats på NA.se.

Uppdatering:

Ärendet tog en ny och spännande vändning nyligen, när Andreas Häggström twittrade ut den här bilden.

20121212-203757.jpg

Det finns alltså anledning att gräva vidare. 🙂

Uppdatering 2:

Det Andreas påpekar är att uppgiften om när sidan skapades återfinns på ytterligare ett ställe, nämligen under rubriken ”Aktiviteter”.

pepparkaka-aktiviteter

Här har vi ännu ett synligt klockslag och en UNIX-tidsstämpel som inte överensstämmer med varandra:

<abbr title="den 9 december 2012 kl. 00:52" data-utime="1355043125">söndag</abbr>

Tidsstämpeln 1355043125 motsvarar Sun, 09 Dec 2012 08:52:05 GMT eller 09:52 svensk tid! Här uppträder alltså samma fenomen som jag beskrivit ovan, med en diff på +9 timmar mellan det synliga klockslaget och UNIX-tidsstämpeln.

Det som förbryllar är att tiderna under ”Aktiviteter” skiljer sig från dem lägst ned på sidan under rubriken ”Gick med i Facebook”. Att sidans skapare nu berättar att man drabbats av en bugg är kanske inget bevis, men ändå ett tecken på att så verkligen är fallet.

Tydligt är att något gått snett vid överföringen av tidskoder mellan Facebooks olika servrar. Den som är kunnig i webbutveckling och databaskluster är mer än välkommen att försöka förklara fenomenet i kommentarsfältet här nedan!

När Dagens Nyheter och SVT överträffas av Daily Mail

Luo Baogens hus i Xiazhangyang

Vägarbetare blir tydligen ”bilister” när Dagens Nyheter återberättar artiklar från Daily Mail. Hur ska man annars förklara förekomsten av trafik på en motorväg som ”öppnas inom kort för trafik”?

"Bilisterna som kör förbi utanför på vägen"

Frånvaron av nämnda bilister framgår om möjligt ännu tydligare av bilden ovan. Ändå väljer DN att återge denna formulering i två separata artiklar. Den första artikeln tycks dessutom inledningsvis ha haft bilisterna i rubriken, vilket framgår av sidans webbadress (URL).

Kan artikelförfattaren ha missuppfattat trafiksituationen eller tyckte han bara, i god kvällstidningsanda, att det lät bra med bilister som tvingas väja för ett hus och ett äldre par vars besök i närbutiken utvecklats till ”ett mindre äventyr”?

Istället för dessa fantasier hade DN kunnat kosta på sig några rader om att ägaren Luo Baogen först vägrat sälja huset för 220 000 yuan (ca 220 000 kr), eftersom pengarna inte på långa vägar skulle räcka till att bygga ett nytt hus annorstädes. Till slut blev påtryckningarna för svåra och han accepterade en ersättning på 260 000 yuan. Det rivna huset hade kostat honom 600 000 yuan att uppföra.

Luo Baogen och hans familj är långtifrån ensamma om att tvingas lämna hus och hem till förmån för motorvägar, kontor och fabriker. Inte sällan utsätts motvilliga husägare för drastiska påtryckningar, som kan innebära att el, vatten och avlopp stängs av, eller till och med handgripliga försök att riva huset mot deras vilja, vilket är olagligt.

Allt detta redovisar Daily Mail på ett sakligt och uttömmande sätt. Är DN-redaktionen måhända ängsliga att deras läsekrets inte skulle mäkta med en dylik kontextualisering av berättelsen om Luo Baogen?

När SVT Nyheter ger sin version av historien i två artiklar med de putslustiga rubrikerna ”Vi flytt int” och ”Väg-rare gav upp” fantiseras det om ”buller” (från en ödslig motorväg?) och ”livsfara”, samt ”eventuella barnfamiljer”, trots att huset endast beboddes av Luo Baogen och hans fru, ett äldre par i 70-årsåldern. Artikelförfattaren tycker att historien är ”lite gullig”.

Skärmavbild 2012-12-01 kl. 20.20.59

Vad säger det om medieutvecklingen när två av Sveriges främsta nyhetsmedier väljer detta ytliga och osakliga manér? Kanske har det blivit dags att följa Horace Engdahls rekommendation att övergå till att läsa tyska dagstidningar istället?

Engdahl anser den intellektuella debatten undanstädad till små hörn och att underhållningen brett ut sig över hela medialandskapet. Han jämför svenska tidningar med tyska, som han anser skriver för ”vuxna utan featureartiklar eller larv”.

De tyska är enligt Engdahl dessutom skrivna av kunniga personer; ”Tyska tidningar är mer armerade med klassisk lärdom”.

Resume.se 2011-11-07

Har Aftonbladet täckning för påståendet att Loreen har varit ett svin?

 

Dagens toppnyhet från Aftonbladet är att artisten Loreen plötsligt tar bladet från munnen för att berätta som ”sin mörka hemlighet”. Hon har varit ett svin, enligt citatet på löpsedeln.

En löpsedels främsta syfte är som bekant att locka till köp av tidningen. Så här förklarar Wikipedia saken:

Svenska tidningars lösnummerförsäljning är delvis beroende av löpsedlar som lockar till köp. Följaktligen är det framför allt kvällstidningar, som ExpressenKvällsposten och Aftonbladet, som är beroende av löpsedlar, eftersom dessa inte har prenumeranter. Kvällstidningarna kritiseras ofta för att löpsedlarnas rubriker är osakliga och sensationslystna (se vidare pressetik).

Pressetiken kan alltså vara i farozonen när löpsedelsredaktörerna är i farten. Men visst är vi nyfikna att få höra vilka snaskigheter Loreen avslöjar i biktbåset? I det övre högra hörnet på tidningens framsida, ettan, utlovas ett EXKLUSIVT uttalande från stjärnan.

Låt oss ta hjälp av Nationalencyklopedin för att förklara innebörden av begreppet ”exklusiv”:

 exklusiv, tillgänglig endast för ett fåtal (utvalda); ensam i sitt slag; högklassig och mycket elegant; kräsen.

Nyheten om Loreens svinerier i det förflutna har ju genom publicering kommit till allmänhetens kännedom, så vi får anta att det fåtal utvalda som avses i det här fallet utgörs av Aftonbladets nöjesredaktion? Den som slantar upp utlovas alltså en högklassig och mycket elegant redogörelse av Loreens bekännelser i en berättelse som Aftonbladet är ensamma om att förmedla till den nyfikna läsekretsen.

Ibland måste profiten stå tillbaka för allmänintresset, vilket blir tydligt när Aftonbladet generöst väljer att publicera dagens toppnyhet öppet för alla på sin webbplats, istället för att låsa in den bakom den plusmärkta betalväggen. Löpsedelns knorrförsedda citat är hämtat från den avslutande delen av artikeln:

Jag har kontrollerat pappersupplagan och den innehåller en genomgående likalydande artikel. Anser Aftonbladet härmed uppdraget vara slutfört, att leverera det utlovade ”uttalandet” från Loreen om hennes ”mörka hemlighet” som hon så länge har burit inom sig? Är detta valutan den stackars papperstidningsläsande pensionären får för sin investering i en ”exklusiv” inblick i Loreens förflutna? Låt oss sammanfatta vad som framkommer i artikeln:

Loreen har varit ett svin i relationer. Denna uppgift utgör något av en rubricering i sammanhanget. Dessa svinerier har haft följande ingredienser:

  • Loreen har inte alltid varit ”superschysst”
  • Loreen har gjort felprioriteringar

 

Inga tecken tyder på att Loreens knapphändiga ”uttalande” döljer eskapader i Thorsten Flinck, Mikael Persbrandt eller Ola Rapaces anda. Med en sådan urvattning av begreppet ”svin” riskerar till och med självaste Mumin-Mark, Mat-Tina och Björne att föras till slakt. Hur gick det egentligen till när Aftonbladets redaktion kom fram till att dessa triviala uppgifter har tillräckligt stort allmänintresse och nyhetsvärde för att hamna på löpet?

Antingen misslyckades Aftonbladet att förmå Loreen att klämma fram den utlovade hemligheten om de påstådda svinerierna, eller så har man svårt att se skillnad på en röv som Stig Larsson och en tilltänkt skinka som Babe, den modiga lilla grisen.

Om det hade varit min uppgift att skapa hittepå-journalistik genom att koka en extremt tunn men mustigt doftande soppa på ett lösryckt citat, hade jag valt en annan del av intervjun:

Relaterat:  Även sångerskan Jessica Simpson har blivit utsatt för märkliga vantolkningar i Aftonbladet i samband med ”svinerier”.

Uppmärksamhet framför allt?

I morse valsade ovanstående bild runt på Twitter. En särdeles osmaklig efterlysning av en flickvän som påstås ha försvunnit efter ett bråk där annonsören ”blev lite våldsam”. Bilden skapade snabbt en mindre massmediepsykos bland upprörda twittrare. Några av oss föreslog att det hela rörde sig om något slags sjuk form av humor.

Till sist ringde jag upp numret på lappen för att höra mig för vad det hela handlade om och fick då följande besked:

2011 var det över 28.000 anmälningar av misshandel av kvinnor över 18 år. Men det är svårt att se eftersom att det ofta sker bakom stänga dörrar. Genom att du ringde det här numret har du tagit första steget, du har öppnat dina ögon. För mer information om det här projektet besök hemsidan Oppnaogon.se

När jag besökte adressen i morse var emellertid domänen parkerad hos Loopia, så det gick inte att få fram mer information.

Trots lättnaden över att historien var uppdiktad, upprördes jag av kampanjmakarnas tillvägagångssätt. Hur sjutton har man tänkt sig nå fram med budskapet om mäns våld mot kvinnor med den här kampanjen, egentligen? Bara den som ringer numret får ju reda på att kampanjen ens existerar. Att webbplatsen dessutom kom upp först efter det att lapparna valsat runt i sociala medier gav inte direkt pluspoäng.

Ett par timmar senare tipsade Kalle Paulsson att det hela rörde sig om ett slututställningsprojekt av en Berghs-elev och att Ajour.se skrivit om lapparna och deras bakgrund. Nu blev jag arg på riktigt och postade en kommentar som växte till ett helt blogginlägg:

Den här Berghs-eleven har alltså använt sig av metoden ”fejk-kampanj” på temat ”mäns våld mot kvinnor” för att väcka uppmärksamhet kring sitt tämligen blygsamma slutarbete i ämnet grafisk design på Berghs? Jag säger blygsamma, eftersom jag utgår från att det är webbplatsen oppnaogon.se som utgör själva slutarbetet. Affischernas grafiska utformning är ju av tämligen trivial natur.

Som den snart 40-årige gubbe jag är har jag svårt att tyda detta som något annat än ännu ett exempel på tidsandans devis ”uppmärksamhet framför innehåll”. Och det retar mig oerhört. Kul för Frida att hennes webbplats uppmärksammas, men hur tänkte hon när hon valde marknadsföringsmetod, egentligen?

Affischerna är förvisso både tankeväckande och upprörande – men samtidigt reproducerar de den kvinnosyn som Frida vill göra oss uppmärksamma på och kritisera. Vems ögon är det egentligen hon vill öppna? Den som redan är medveten och engagerad i kampen mot mäns våld mot kvinnor blir kanske tillräckligt förbannad för att lyfta luren och slå numret. På telefonsvararen meddelar Frida förnumstigt att jag därigenom har öppnat mina ögon. Oh really?

De unga killar med machoideal som förmodligen skulle må bra av att behöva diskutera sin kvinnosyn berörs med största sannolikhet inte alls av den här kampanjen. Om de överhuvudtaget läser lappen, torde de flesta reagera med ett fniss eller en suck. Möjligtvis kan någon sjuk jävel få för sig att ringa upp lappens författare och erbjuda sig att leta reda på ”hans” flickvän, men det känns aningen långsökt.

Till råga på allt var domänen oppnaogon.se parkerad hos Loopia så sent som vid tiotiden i morse, när bilden på affischen snurrade runt som värst på Twitter.

Jag blir förbannad på all marknadsföring som går ut på att lura den tilltänkta målgruppen. Särskilt upprörd blir jag när man använder ett så allvarligt samhällsproblem för att väcka uppmärksamhet kring något trivialt. Jag utgår från att Fridas intentioner varit de allra bästa, men undrar varför inte hennes handledare kommit med invändningar innan projektet tog sin slutgiltiga form.

Dagens medielandskap präglas av ett abnormt fokus på snabbhet och uppmärksamhet, ofta på bekostnad av källkritisk saklighet. Nyligen valsade tveksamma historier om fattiga Frida och stackars Jimmy, som inte fick några pengar från Socialtjänsten respektive Försäkringskassan runt i traditionella och sociala medier.

Häromdagen påstod Roland Poirer Martinsson i en kolumn i SvD att han mottagit hot från en av Sverigedemokraternas anställda i riksdagskansliet, något som väckte stor bestörtning bland många debattörer på Twitter:

Senare visade sig ”hotet” bestå av en länk till en nyhetsartikel där det förekom tveksamma påhopp i kommentarsfältet. Ganska långt från ett direkt hot, med andra ord.

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204548751308759040

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204549070365270016

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204549338834288640

https://twitter.com/RolandPMSweden/status/204549525413691392

Jag hoppas att vi så småningom tröttnar på att debattera för debatterandets skull och att uppröras för upprördhetens skull och istället börjar att visa större intresse och respekt för sakfrågorna. Självklart kommer det att kräva både tålamod, vidsyndhet och eftertanke – saker som det omogna sinnet instinktivt värjer sig mot på liknande sätt som ens slöa lekamen motsätter sig frisk luft, motion och näringsriktig kost. Denna slöhet är till för att övervinnas, om vi vill bevara hälsan. På liknande sätt behöver vi lägga tid och energi på att öva oss i kritiskt tänkande och saklig debatt om vi inte vill att den offentliga diskussionen skall förflackas och utarmas till att bestå av rent nonsens.

Apropå det där med kampanjer som syftar till att lura målgruppen, påminde Britta mej om den här performance-gruppens uppträdande i Amsterdams Red Light District. Här kan vi snacka om att nå fram med sitt budskap rakt in i den tilltänkta målgruppen! 

 

Uppdatering: Den som vill jobba med attitydfrågor och mäns inställning till kvinnor kan med fördel vända sig till Machofabriken, som har mycket bra övningar och utbildningsmaterial i ämnet.

 

Uppdatering 2: Nu har Frida hittat hela vägen till SVT:s morgonsoffa, tack vare sin kampanj. Den nyhetsvärdering och medielogik som ligger bakom att hon blir inbjuden för att tala om mäns våld mot kvinnor förtjänar en egen serie blogginlägg. Tydligt är att Frida lyckats med det som uppenbarligen var hennes främsta (och enda?) syfte med kampanjen – mediegenomslag.

Till skillnad från Ajour.se, ställer Marianne Rundström ett antal följdfrågor kring kampanjen. Så här svarar Frida på några av dem:

Vilka ögon är det du vill öppna?
– Allas, tror jag. Jag kände väl att det fanns ett behov av att vi skulle prata om det.

Vilkas ögon tror du att du har öppnat?
– Dels tror jag, tack vare spridningen på nätet, så har jag nog lyckats öppna ganska många… dels är det väl folk från min egen bransch, när det kom ut att jag var student på Berghs, men jag hoppas ju, och det är ju därför jag gjort det, att det är allmänheten främst. Och det verkar som att jag har lyckats.

Vad säger folk som ringer det här numret?
– De flesta har ringt och lagt på.
– Det känns som att folk har förstått vad de ska göra – de har blivit vidarebefordrade till hemsidan. Och som att de då också förstod att det inte var på allvar, utan för en bättre sak.

Vad är det för reaktioner du vill att det här ska väcka?
– Ja, ambitionen har väl legat nånstans ganska högt, men också att vi ska få politikerna ska se det. Jag ville hålla det på en ganska gräsrotsnivå, för att tänka att man kan påverka nedifrån och  jag vill använda inverkan som sociala medier har och som vi faktiskt kan åstadkomma själva.

– Det jag vill med det är att folk ska börja prata om det tillsammans… att man själva ska börja kanske… uppfostra sina barn på ett specifikt, eller att man liksom ger nån typ av nyanserad bild och att vi börjar tillsammans nu från början…

Nu kallar du detta för en ögonöppnare. Vilka dörrar vill du öppna?
– Ja, jag vill väl öppna så många som möjligt, ehm… tanken är väl, eller ambitionen är som sagt att vi ska få politikerna med oss på det här. Jag vill dock inte att det ska bli en politiskt laddad kampanj. Jag vill att den ska vara öppen oavsett om man är blå, röd eller grön. För här är ett samhällsproblem som sträcker sig långt över politiken, men det är också ett ställningstagande.

Hur går du vidare med den här kampanjen?
– Jag har inte riktigt hunnit landa i det här än, för jag visste inte hur stor spridning det här skulle få. Förhoppningen var ju självklart att det skulle få ett jättesving. Nu har jag kommit i kontakt med några kvinnoorganisationer som är intresserade av ett eventuellt samarbete. Och jag skulle väl vilja samarbeta med en mer etablerad organisation som kan… som man kan ha i ryggen… bakom sig.

Av tv-intervjun framgår att Frida knappast kan ha ägnat många timmar åt att studera ämnet för kampanjen – mäns våld mot kvinnor. Hon har inte ens bemödat sig att ta reda på hur politiker och frivilligorganisationer jobbar med problemet. I mina ögon framstår Frida som en ny Anton Abele. En ung, oerfaren människa som tror sig vara först ut med att upptäcka ett av samhällets många missförhållanden och nu vill agera general för att ”uppmärksamma politikerna på detta”. Det hade varit gulligt om det rörde sig om mellanstadie-elever, men nu sker en nyhetsvärdering där vuxna 20-åringar med hybris prioriteras framför skildringar av verkligheten och dess utmaningar.

Är lagstiftning om nöjesjournalistikens innehåll enda lösningen?

För en tid sedan intervjuade Nyheter24:s nöjeschef Mimmi Lexander vinnaren av dokusåpan Top Model, 18-åriga Alice Herbst, om kroppsideal och kravet på att hon skulle bli ännu smalare, trots att hon redan är underviktig i medicinsk bemärkelse. Alice förklarar sig i intervjun:

Jag har bestämt ett mål… – Att ha de förutsättningar Alexis (Borges, chef för Top Model, reds anm) vill att jag ska ha. Han vill att min rumpa ska bli fyra centimeter mindre, och det kommer gå, bara jag slutar äta godis och tränar mer.

Alice berättar vidare hur hon under de tidiga tonåren led av dysmorfofobi – en sjuklig upptagenhet kring och missnöje med det egna utseendet.

– Jag var tvungen att gå upp fem på morgonen för att göra i ordning mig i flera timmar innan skolan. Jag sov med smink, även när ingen såg mig för jag klarade inte att se mig själv i spegeln. Jag var tvungen att gå med ena sidan av ansiktet mot mina föräldrar, för den andra sidan gillade jag inte. Jag tyckte att jag hade rynkor, så jag var tvungen att klippa lugg som skulle dölja det och så vidare.

För att övertyga mig själv om att jag dög började jag ladda upp bilder på nätet där jag hade retuscherat mig till oigenkänlighet och fick bekräftelse där. Men det var ju mer någon jag ville vara, det gick ju inte ihop.

Mimmi Lexander reagerar i en krönika på de sjuka kroppsideal som kräver att fotomodeller ska vara undernärda för att bli accepterade av branschen. I krönikan nämner hon kravet på lagstiftning om modellers vikt. Ett krav som tidigare formulerats av Nina Åkestam, med modellernas hälsa i fokus och israelisk lagstiftning som förebild.

Kravet på lagstiftning mot underviktiga modeller handlar inte bara om modellernas arbetsmiljö och hälsa, utan även om de idealbilder som konsumenter av modejournalistik utsätts för. Mimmi och Nina formulerar problematiken bra, tycker jag:

Faktum kvarstår. Vi matas fortfarande från alla håll med det, tröttsamt uttjatade och konstant debatterade, pinnsmala idealet. Vi tittar fortfarande på oss själva, på vågen, på innehållsförteckningen över kalorier, på diet- och träningstipsen och tillbaka på tjejerna på catwalken, på reklambilderna och i modellprogrammen.

Jag håller med Nina Åkesson. “För oss spelar det ingen roll om modellen är ”naturligt” smal eller om hon är sjuk – vi jämför oss på samma tokiga grunder”. För hur ska vi vanliga dödliga någonsin duga om en tjej med redan underviktigt BMI inte ens gör det?

Så långt allt väl… Men Lexanders kritik mot stereotypa skönhetsideal och en sjuklig kroppsfixering klingar ihåligt när hon på intet sätt kommenterar sin egen roll i sammanhanget. Mimmi är alltså chef över Nyheter24:s nöjesavdelning och torde ha en hel del att säga till om dess fokus och innehåll.

Samma dag som Lexander publicerade sin krönika, gjorde jag en skärmavbild på Nyheter24:s nöjessajt, för att försöka mig på en kvantitativ studie av antalet avbildade mans- respektive kvinnokroppar, med tillhörande värderande omdömen. Efter ett tag tröttnade jag, så här kommer istället några av de grövsta exemplen från sidan, som kan laddas ned i sin helhet här:

Man behöver inte vistas många minuter på Nyheter24 för att förstå att här görs affärer med ett närmast perverst fokus på kroppar – företrädesvis kvinnors. Dessa kroppar är stekheta, sexiga eller …för stora och tjocka. Ytterligare ett exempel på Nyheters24:s kroppshysteri är hämtat från den 7:e maj i samband med publiceringen av ett bildspel på temat ”Madde kämpar med sin superkropp i New York”:

Jag vill inte ropa på lagstiftning mot skadlig bildjournalistik, men det vore oerhört intressant att höra Mimmi Lexander och hennes kolleger i ledningen för Nyheter24 kommentera hur de ser på sin egen roll i den pågående utseendehetsen och vilka åtgärder de är beredda att vidta för att sluta bidra till kvinnors fysiska och mentala ohälsa.

Om mediebranschens självsanering inte fungerar antar jag att beskattning av stereotypisering och kroppsexploatering i medier är ett alternativ?

Groupon och GoHem.com skiter i städskåpet

Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.

Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.

Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?

Efter en kort rant på Twitter satte jag mig ned och skrev en anmälan till Reklamombudsmannen:

Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.

Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.

Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!

Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?

http://www.groupon.se/sites/www.groupon.se/lp/lp/006/index.php?CID=SE_DIS_1_101_2263_0004

Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…

Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:

MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten http://www.groupon.se

Organisationsnummer: 556802-4193

Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm

Telefon: 08-12 06 50 63
E-post: info@groupon.se

ServiceAgent Sverige AB Frejgatan 58 SE-113 26 Stockholm

Phone : +46 (0)8 403 055 50
Fax : +46 (0) 11 341 22 09
Email : info@gohem.com
Website : http://gohem.com

Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.

GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.

Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.

Paow förtjänar en chans att förklara sig – och få sina frågor besvarade

I mina tidigare inlägg har jag beklagat först Nyheter24:s och senare Hallå P3:s oförmåga att förhålla sig till skandalbloggaren Paow och hennes främlingsfientliga uttalanden på ett påläst och kritiskt sätt. Istället för att bemöta hennes många nedsättande uttalanden om ”blattar” och krav på stoppad invandring med sakliga motargument har de låtit henne hållas och snarare antagit något av en ”lilla gumman”-attityd, med hänsyn till att ”hon fortfarande är ett barn” som Ehsan Fadakar uttryckte det.

Några som däremot tar Paows främlingsfientliga uttalanden på allvar är den högerextrema rörelsen, som glatt konstaterar att de i henne fått ett språkrör för sina idéer och värderingar rakt in i en ung och lättpåverkad målgrupp. Den SD-vänliga bloggen Politiskt Inkorrekt har hängivet rapporterat om Paows främlingsfientliga uttalanden, och så även den högerextrema ”nättidningen” Fria Tider, samt signaturen ”Svenskidag” som publicerade följande bildspel till Paows ära, när svallvågorna gick som högst kring hennes utspel förra året:

 

Citaten är bl a hämtade från följande inlägg, där Paow går loss om invandrare:

Nu är det så att jag tycker att en utländsk person som beter sig som en svensk ser jag som en svensk, som till exempel Steff, henne ser jag som helt och hållet svensk.

Samtidigt så tycket jag att det är illa när en s.k. blatte, som enligt mig är en tjej eller kille som går runt och bråkar och pratar ”bre jalla abo jao” o.s.v. Eftersom jag nästan aldrig blivit bemött på ett bra sätt av en s.k. ”blatte” så har jag svårt att ändra min åsikt…

Sen så finns det en politisk åsikt från min sida också, som handlar om att Sverige tar in många invandrare, sätter dom i en liten lägenhet med sina fem ungar så dom får leva på socialbidrag…

Dagens fråga, 23 februari 2010

Angående mitt ”rasist-inlägg”, som för övrigt är ett åsiktsinlägg, jag kan fatta mig kort om att jag inte är rasist – jag talade bara om vad jag tycker om en del saker.

Sen alla ”stolta invandrare” som inte kan skriva korrekt svenska och skriver att jag är en ”hooorrra som fuckin knullar breee” eller liknade inlägg som ”jag ska slå din din jefla rasseeee” – det var ju just det jag pratade om,inte sant? Att det är såna som ni som förstör ryktet för dom ”bra invandrarna”.

I år så borde man rösta på Sverigedemokraterna. Då blir förhoppningsvis allt bättre, eller så får man åtminstone politikerna i landet att fundera på denna fråga och inte sticka huvudet i sanden.

Godmorgon! 25 februari 2010

Uttalandena väckte viss uppmärksamhet i nöjesmedia, bl a i Nyheter24, som sammanfattade hennes påståenden, helt utan kritiska kommentarer.

Förra sommaren hamnade Paow i bloggbråk med humorbloggaren Ana Gina, efter att ha ställt frågan Är det bara ”vita” som kan vara rasister? och antytt att Ana Ginas humorvideos egentligen är rasistiska, men att de inte ses på samma sätt, ”eftersom hon är ickesvensk”Ana Gina svarade mycket bra på kritiken. Senare läcktes en video där Paow försöker ge igen genom att kleta Oboy i ansiktet och driva med somalier, men här någonstans börjar min smärtgräns infinna sig.

 

Nu verkar det som att mainstreammedia, här representerade av Nyheter24 och Hallå P3, bestämt sig för att det är dags att lägga Paows främlingsfientliga uttalanden till handlingarna. Både P3:s Camilla Zameks och Nyheter24-redaktionens svar på mina kritiska frågor antyder att Paow ”råkat” göra några SD-vänliga uttalanden ”i samband med valet” och att detta nu är länge sedan och därför helst bör glömmas.

Jag får intrycket att de inte gjort sin research. Bl a påstår Nyheter24:s redaktionschef Eric Rosén att ”Hon är moderat med dassiga åsikter kring invandringspolitik. Det är himla synd, men knappast diskvalificerande.”, troligtvis baserat på en över ett år gammal videointervju där hon gör svävande antydningar om att hon kanske kan tänka sig att rösta på Moderaterna.

För mig blir det svårt att se Paow som en hängiven Moderat, särskilt när jag läser hennes senaste blogginlägg om just Moderaterna, med följande formuleringar:

Visst har jag lärt mig att SD kanske inte borde vinna valet, men jag tycker fortfarande att det är bra att dom kom in i riksdagen…

Och när ni skriver att jag är en rasist och en hora för att jag tycker att Rinfeldt och moderaterna (jag stavar fel med meningen haha) är ett svagt parti som bara vill tjäna pengar…? Och för att jag tycker att Jimmie Åkesson (notera Jimmie Åkesson INTE SD) är en av dom smartaste och starkaste människorna Sverige har så är jag en rasist?

Smarta kloka vilsna inlägg. 19 maj 2011

Moderaterna har inte längre några moderata åsikter kvar och finns dom är dom väl dolda, man utnyttjar invandringen till att sänka lönerna i Sverige…

Så länge SD inte är ett 35% parti så ser jag inget hopp för Sverige. Ändå är jag inte Sverigedemokrat utan det finns inget alternativ i svensk politik.

Moderaterna lurar svenska folket, 27 december 2010
(inlägget består av inklistrade kommentarer hämtade från den främlingsfientliga bloggen Politiskt Inkorrekt)

Det är ert fel, det är ni som röstade på moderaterna och vänstern. =) Muslimska extremister = ökad risk för självmordattentat/terrorism. Skyll er själva jävla idioter 😉

Nu kommer Sverige att bli som Irak eller som i södra Thailand där det bor en massa extremister och där bombas det för fullt 365 dagar om året. Ja, vad ska herr Reinfeldt göra åt detta? Stoppa invadnringen av extremister och brottslingar? Nej, bara propagera en massa saker som inte ens rör terrordåden. Suck, stånk och stön!

SD kanske har rätt, man kanske inte ska släppa in en massa islamister? Eller vad vet jag, det är ju trots allt svenska folkets fel. Suck, nu ska mina skattepengar gå till en massa forskning som ändå bara är propaganda. Har inte läst någonting om det, men det räcker väl med att läsa terrordåd?

Det kanske får Freddan att våga ta upp Sveriges största problem? Eller nej, just det, jag glömde – han vågar ju inte. Trodde att han skulle finnas där för svenska folket, men jag hade visst fel 🙂

Jävla dumma idioter, 13 december 2010

Det märkligaste i denna soppa är att Nyheter24, istället för att låta Paow intervjuas av en påläst och kunnig reporter med sakliga och kritiska motfrågor, utser henne till ”Patriot Paow” och skriver en helt okritisk hyllningsartikel till hennes ära i samband med firandet av Sveriges Nationaldag.

När jag ifrågasätter det lämpliga i att hylla en notoriskt främlingsfientlig bloggare under epitetet ”Patriot Paow” istället för att kritiskt ifrågasätta henne, påstår Nyheter24:s chefredaktör Ehsan Fadakar att hon tagit tydligt avstånd från sina främlingsfientliga uttalanden i den här intervjun från januari 2011, som i mina ögon kryllar av nedsättande omdömen om invandrare.

Är det inte märkligt att vara sverigedemokrat när ens pojkväns ena förälder kommer från Chile?

– Jag är inte sverigedemokrat, däremot tycker jag att de har några bra punkter, precis som jag kan tycka att sossarna har bra punkter.

Sverige är för fega i sin invandringspolitik. Tänk dig att sju procent av din skatt går till invandrare som ska lära sig svenska. Trots att det inte finns bostäder. Och så ska vi släppa in massa folk från andra länder som har svårt att anpassa sig och svårt att lära sig svenska.

Vad tycker du man ska göra med folk från krigsdrabbade länder då?

– Man ska hjälpa dem i deras hemland i stället för här i Sverige.

Det är krig i deras hemland, det finns tusentals soldater där men de kan inte skydda civilbefolkningen.

– Jag har ingenting emot invandrare på det sättet. Jag är mest irriterad på skatten.

Är det verkligen så farligt att betala några kronor extra för att människor inte ska behöva frukta för sina liv?

– Jag tycker inte att det är Sveriges ansvar. Jag tycker att Sverige släpper in för många invandrare.

Blir du aldrig rädd att något ska hända dig när du skrivit något kontroversiellt?

– Om det skulle hända någonting skulle det ju bara visa hur rätt jag har. Oftast är det ju invandrare som gör sånt, vad jag har sett.

Spelar det någon roll vilket land personen i fråga kommer ifrån?

– Alltså blattar… vet du inte vad det är. Jag menar inte invandrare utan typ tjejer som går runt i mjukisbyxor och säger ”ey, brushan”.

Stor intervju: Paulina ”Paow” Danielsson, 28 januari 2011

Sorgligast av allt är att tusentals tonåringar ser upp till Paow och influeras av hennes oinitierade samhällskritik. Samtidigt visar de etablerade partierna och medierna upp ett skrämmande ointresserade inför att möta dem med sakliga och kritiska argument. I brist på bättre svar vänder de sig till källor som SD och Politikskt Inkorrekt där de matas med främlingsfientlig propaganda.

Paow uttrycker en misstro mot de etablerade partierna när hon citerar Jimmie Åkessons pressekreterare Alexandra Brunell i inlägget ”Bort med moderaterna” och frågar ”kan någon av er allmänbildad jävlar svara på dessa frågor?”

 – Hur kan Vänstern hävda att ”alla borde dela med sig”, när deras ledare sitter på maffiga löner utan att göra det?

– Tar miljöpartister alltid tåget eller cykeln när de ska någonstans?
– Hur kan Sverige kalla sig en demokrati när mindre partier ”som inte passar in” nekas till att göra reklam på en av landets största kvällstidningar?
– Varför ses man automatiskt som ”främlingsfientlig” eller ”rasist” för att man vill att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen?
– Varför ska de som jobbar hårt, och på så vis tjänar mer, betala mer i skatt? Ska det inte löna sig att arbeta?
Detta är taget från : http://parliamentprincess.se/ .
Och btw, kan någon av er allmänbildad jävlar svara på dessa frågor? För jag har då ta mig fan inget svar på dom…
Jimmie Åkessons nya presssekreterare har ställt dom bästa frågorna jag någonsin hört. Jag säger inte att jag håller med SD. Visst tar dom upp dom riktiga problemen, men vad ska dom göra åt det förutom att tjata om det? Folk sitter ändå hemma och diskuterar hur mycket invandrare Sverige släpper in, men ändå är dom fega nog att gå och rösta på Moderaterna. Och jag säger hellre Sverigedemokraterna än Moderaterna, och det här suger. Men jag säger nästan Sossarna istället för Moderaterna. För man ska väl välja ett starkt parti med egna åsikter? Inte något parti som vänder kappan efter vinden ;) Så jag säger bara NER MED REINFELDT!

Tidigare idag försökte jag erbjuda Paow en chans att besvara de frågor som Hallå P3 missade att ställa i fredagens program. Jag postade följande kommentar till det här inlägget i hennes blogg:

Tyvärr tycks inte kommentaren ha passerat kommentarsmodereringen.

Om inte nöjesmedia eller ens public service-radio vill ta sitt ansvar att bemöta främlingsfientlig samhällskritik bland tonåringar – vem skall då göra det?

Tidigare inlägg i samma ämne:

Främlingsfientlig skvallerbloggare hyllas av Nyheter24 för sin patriotism #sdpaow

Eshan Fadakar bemöter kritiken mot Nyheter24:s hyllning till ”Patriot Paow”

Ställ dina frågor till ”Bloggprinsessan Patriot Paow” i P3 på fredag #sdpaow

Camilla Zamek bemöter kritiken mot Hallå P3 med Paow #sdpaow

Camilla Zamek bemöter kritiken mot Hallå P3 med Paow #sdpaow

I fredags, den 15:e juli medverkade skandalbloggaren Paow i Hallå P3. Trots en hel timmes program gavs hon inget utrymme att en gång för alla förklara sina främlingsfientliga uttalanden. Damon Rasti och jag försökte diskutera saken med programledaren Camilla Zamek. Här är våra twitterkonversationer.

Imorrn kl 12 deltar bloggaren Paow i Hallå P3. Jag tänkte ringa in & ställa några frågor. Gör det du med! http://wp.me/p1khw-ra (RT:a gärna)
dreadnallen
July 14, 2011
@CamZam Hur var det nu? Kommer Paow att medverka i Hallå P3 imorrn & kommer hon i så fall få möjl. att förklara sin xenofobi? @damonrasti
dreadnallen
July 12, 2011
@dreadnallen @damonrasti ja, Paow är med imorn å kommer säkert att få frågor om både det ena och det andra! Hörs kl 12.05
CamZam
July 14, 2011
Paow live på P3 nu. Ställ era frågor på 0770-93 00 32 eller hallap3@sverigesradio.se Lyssna/se live här http://bit.ly/cMcbTh
damonrasti
July 15, 2011
Paow live på P3 nu. ”Ärlig, gillar att ha kul, generös, ödmjuk”. Det är ju verkligen de första egenskaperna man associerar till SD:are.
elinlilleman
July 15, 2011

En bit in i sändingen stod det klart att Paow inte skulle få chans att förklara sina många främlingsfientliga uttalanden. Under en timmes sändning ägnades endast en fråga åt ämnet –  hur hon svarade kan du se på det här webbtv-klippet och läsa i det här inlägget.

Som vanligt fegade media ur ang Paow. Den enda frågan blev om hon ångrar stödet till SD vid valet. Inte en fråga om hon fortfarande tycker >
damonrasti
July 15, 2011
att vi ska begränsa invandringen, eller om hon tar tillbaka rasistiska uttryck om ”svartskallar”. Tack för det Hallå P3 och @CamZam.
damonrasti
July 15, 2011
@damonrasti nu är programmet sådant att det inte är jag som styr frågorna. Utan lyssnarna. Och hon fick förklara sig!!! #hallåp3 #paow
CamZam
July 15, 2011
@CamZam What? Jag mejlade in flera frågor. Hon förklarade sig med undanflykter som att hon inte förstod vad deras politik stod för. Hade >
damonrasti
July 15, 2011
@CamZam du gjort din research hade du ifrågasatt hennes främlingsfientliga åsikter o inte låtit henne gömma sig bakom ”jag var ung och dum”.
damonrasti
July 15, 2011
@CamZam Hon vill begränsa invandringen, det har hon skrivit själv. Vet hon inte vad det heller betyder?
damonrasti
July 15, 2011
Hej, @CamZam – du kan väl vara snäll och svara på om du _verkligen_ tycker att Paow fick chans att förklara sig igår? http://t.co/A2Dzj7R
dreadnallen
July 15, 2011
Efter några dagars väntan svarade till sist Camilla Zamek på mina frågor så här:
@dreadnallen @damonrasti syftet med Hallå P3 är att släppa fram lyssnarnas frågor. Redaktionen ser till att frågorna inte strider mot >
CamZam
July 19, 2011
@dreadnallen @damonrasti …mot sändningstillståndet och att relevanta frågor kommer med. Som i det här fallet varför Paow stödde SD >
CamZam
July 19, 2011
@dreadnallen @damonrasti… under valet. Hon svarade varför, och att hon ångrar sig. Har ni ytterligare tankar kring programmet kan ni >
CamZam
July 19, 2011
@dreadnallen @damonrasti …vända er till lyssnarservice@sverigesradio.se >
CamZam
July 19, 2011
@dreadnallen @damonrasti …De ser till att synpunkter framförs till de ansvariga för varje kanal.
CamZam
July 19, 2011

Camilla Zameks formuleringar antyder att hon varken gjort någon egen research, eller bemödat sig att läsa mina blogginlägg om Paow. I så fall hade hon känt till att Paows många främlingsfientliga uttalanden sträcker sig flera år bakåt i tiden och sammanfattas av den här intervjun från januari 2011, som är den senaste källan jag kunnat hitta på var hon står i frågan om synen på invandrare.

Det handlar alltså inte om några enstaka utrop ”i samband med valet”, utan om systematiskt föraktfulla uttalanden om ”blattar” som är våldsbenägna, använder slanguttryck och inte borde släppas in i landet.


Den kommentar jag postade på Hallå P3:s webbplats direkt efter programmet har av någon anledning plockats bort.