Är pingviner smartare än moderater?

Sossarna befinner sig i ett minst sagt ganska jobbigt läge. Efter åratal av regeringsinnehav har deras opinionssiffror rasat i botten och vägen tillbaka till regeringsmakten känns lång och tuff. Deras allt luddigare ideologiska framtoning har knappast hjälpt dem på traven. S har med tiden framstått som ett maktparti som gärna förflyttar sig en bra bit över den politiska mittlinjen, om så krävs för att få fortsätta regera. Samtidigt har Moderaterna rört sig mot mitten, återuppfunnit sig själva och vunnit förtroende hos en allt bredare opinion.

Därför ska det bli spännande att se hur partiet kommer att utvecklas under Håkan Juholts ledning. Han har redan pekat ut en mer ideologisk ton än sina företrädare. Åtminstone tycks hans retorik fokusera på ideologiska värden och inte bara pengar i plånboken. Juholts inlägg i kulturdebatten fick många att höja både på ögonbryn och mungipor.

Tydligen nämnde Juholt några ord om pingviner i sitt första maj-tal. Han använde dem som metafor för ett samhälle där ingen behöver stå ensam ute i kylan, utan alla hjälps åt att hitta värmen tillsammans – ”så att alla klarar sig”.

 

När Kajsa Ekis Ekman använder samma liknelse i en krönika i Stockholm City, tar hon Stockholms tuffa bostadsmarknad som exempel på den senare tidens hyperindividualism, där den som har gör sitt bästa för att berika sig på bekostnad av den som inte har. Ekis efterlyser ett samhälle där vi istället delar med oss och släpper in varandra i värmen.

Från mitt perspektiv är både Håkans och Ekis pingvinmetaforer övertydliga i all sin enkelhet. De ansluter till en mångtusenårig berättartradition där fabler använts för att beskriva människors liv och vardag. Få filmrecensenter skulle till exempel komma på tanken att kritisera filmen ”Happy Feet” för att ge en förljugen bild av pingviners tillvaro. De flesta som ser den förstår att ta till sig dess budskap, utan att fastna i det metaforiska berättandet.

Därför häpnar jag när Lisa Magnusson väljer att läsa pingvinmetaforen bokstavligt. Hennes slutsats tycks vara att Ekis i sin krönika på allvar föreslår att vi bör eftersträva pingviners livsstil så långt det bara är möjligt. Hon kallar Ekis text för ”snyftigt pekoral” och radar upp argument för att människan är smartare än pingvinen(!). Även på Twitter har det diskuterats flitigt huruvida pingviner verkligen är vettiga förebilder för människor (@annaskycova, @FredrikW).

Det går utmärkt att formulera sakliga invändningar mot Håkans och Ekis världsbild. Man kan hävda att en viss ojämn fördelning är nödvändig för ekonomisk tillväxt, att sann rättvisa handlar om att var och en får tillgodogöra sig sina egna resurser utan inblandning från det gemensamma, eller hur man nu väljer att formulera sin ståndpunkt. Att man däremot helt struntar i den ideologiska diskussionen, för att istället tala om att pingviner är dummare än människor, får mej att undra hur det egentligen förhåller sig med den saken. Ärligt talat begriper jag ingenting!

Det är zoologiskt – alla fattar utom du?

 

Uppdatering: Nu har Lisa Magnusson svarat mej på Twitter.

Efter det sista meddelandet blockade hon mig. Min twitterdiskussion med @annaskycova återfinns här.

Jag blev faktiskt än mer förvirrad av denna ”förklaring”. Vad menar Lisa med att jag ”refererar bloggposter [hon] inte skrivit”? Hon kan väl inte syfta på det här inlägget, som faktiskt bär hennes signatur?

Vi kan i alla fall konstatera att vi verkligen inte förstår varandra. Det verkar som att vi inte kommer så mycket längre.