Några tankar om #maktordning

Jag formulerade några statements tidigare idag på temat #maktordning och hur vi talar om underordnade grupper i samhället.

Tilläggas bör att trots att jag som överordnad vinnlägger mig om att inte uppfattas som kränkande eller nedsättande, finns det risk för att jag ändå uppfattas som det, befogat eller ej.

Det ankommer inte på mig att avgöra huruvida mitt sätt att uttrycka mig kränker min omgivning. Som överordnad bör jag vara ödmjuk, lyhörd och anstränga mig för att sätta mig in i den andres perspektiv.

Det är inte alltid möjligt – eller ens önskvärt – att nå konsensus. Ibland får man nöja sig med att konstatera att man ser olika på saken. Men om vi ska lära oss något, måste vi bli bättre på att lyssna på varandra.
Särskilt behöver medlemmar av privilegierade grupper bli bättre på att lyssna på dem som ofta saknar tolkningsföreträde.

 

Uppdatering:

Torbjörn Jerlerup hade några invändningar mot det här inlägget, som jag tycker förtydligar saken ytterligare:
Annonser

En vanlig dag på Twitter

Twitter är verkligen en fantastisk social plattform med sin öppna arkitektur och platta struktur. Det hindrar inte att man som volymanvändare med jämna mellanrum upplever en nästintill ohanterlig leda inför all den smörja som produceras dagarna i ända i nämnda forum. Idag lyckades @androt fånga denna återkommande känsla på ett särdeles träffande sätt:

Viktor Vasnetsov, ”The Unsmiling Tsarevna (Nesmeyana)” (1916-1926)

Via pietmondriaan.com hittade jag en passande pendang på samma tema:

Mark McEvoy, ”Protect me from (Jenny Holzer)” (2012)

Som titeln avslöjar, rör det sig om en parafras, eller kanske närmare bestämt parodi, på den amerikanska konstnären
Jenny Holzers verk ”Protect me…”.

Är lagstiftning om nöjesjournalistikens innehåll enda lösningen?

För en tid sedan intervjuade Nyheter24:s nöjeschef Mimmi Lexander vinnaren av dokusåpan Top Model, 18-åriga Alice Herbst, om kroppsideal och kravet på att hon skulle bli ännu smalare, trots att hon redan är underviktig i medicinsk bemärkelse. Alice förklarar sig i intervjun:

Jag har bestämt ett mål… – Att ha de förutsättningar Alexis (Borges, chef för Top Model, reds anm) vill att jag ska ha. Han vill att min rumpa ska bli fyra centimeter mindre, och det kommer gå, bara jag slutar äta godis och tränar mer.

Alice berättar vidare hur hon under de tidiga tonåren led av dysmorfofobi – en sjuklig upptagenhet kring och missnöje med det egna utseendet.

– Jag var tvungen att gå upp fem på morgonen för att göra i ordning mig i flera timmar innan skolan. Jag sov med smink, även när ingen såg mig för jag klarade inte att se mig själv i spegeln. Jag var tvungen att gå med ena sidan av ansiktet mot mina föräldrar, för den andra sidan gillade jag inte. Jag tyckte att jag hade rynkor, så jag var tvungen att klippa lugg som skulle dölja det och så vidare.

För att övertyga mig själv om att jag dög började jag ladda upp bilder på nätet där jag hade retuscherat mig till oigenkänlighet och fick bekräftelse där. Men det var ju mer någon jag ville vara, det gick ju inte ihop.

Mimmi Lexander reagerar i en krönika på de sjuka kroppsideal som kräver att fotomodeller ska vara undernärda för att bli accepterade av branschen. I krönikan nämner hon kravet på lagstiftning om modellers vikt. Ett krav som tidigare formulerats av Nina Åkestam, med modellernas hälsa i fokus och israelisk lagstiftning som förebild.

Kravet på lagstiftning mot underviktiga modeller handlar inte bara om modellernas arbetsmiljö och hälsa, utan även om de idealbilder som konsumenter av modejournalistik utsätts för. Mimmi och Nina formulerar problematiken bra, tycker jag:

Faktum kvarstår. Vi matas fortfarande från alla håll med det, tröttsamt uttjatade och konstant debatterade, pinnsmala idealet. Vi tittar fortfarande på oss själva, på vågen, på innehållsförteckningen över kalorier, på diet- och träningstipsen och tillbaka på tjejerna på catwalken, på reklambilderna och i modellprogrammen.

Jag håller med Nina Åkesson. “För oss spelar det ingen roll om modellen är ”naturligt” smal eller om hon är sjuk – vi jämför oss på samma tokiga grunder”. För hur ska vi vanliga dödliga någonsin duga om en tjej med redan underviktigt BMI inte ens gör det?

Så långt allt väl… Men Lexanders kritik mot stereotypa skönhetsideal och en sjuklig kroppsfixering klingar ihåligt när hon på intet sätt kommenterar sin egen roll i sammanhanget. Mimmi är alltså chef över Nyheter24:s nöjesavdelning och torde ha en hel del att säga till om dess fokus och innehåll.

Samma dag som Lexander publicerade sin krönika, gjorde jag en skärmavbild på Nyheter24:s nöjessajt, för att försöka mig på en kvantitativ studie av antalet avbildade mans- respektive kvinnokroppar, med tillhörande värderande omdömen. Efter ett tag tröttnade jag, så här kommer istället några av de grövsta exemplen från sidan, som kan laddas ned i sin helhet här:

Man behöver inte vistas många minuter på Nyheter24 för att förstå att här görs affärer med ett närmast perverst fokus på kroppar – företrädesvis kvinnors. Dessa kroppar är stekheta, sexiga eller …för stora och tjocka. Ytterligare ett exempel på Nyheters24:s kroppshysteri är hämtat från den 7:e maj i samband med publiceringen av ett bildspel på temat ”Madde kämpar med sin superkropp i New York”:

Jag vill inte ropa på lagstiftning mot skadlig bildjournalistik, men det vore oerhört intressant att höra Mimmi Lexander och hennes kolleger i ledningen för Nyheter24 kommentera hur de ser på sin egen roll i den pågående utseendehetsen och vilka åtgärder de är beredda att vidta för att sluta bidra till kvinnors fysiska och mentala ohälsa.

Om mediebranschens självsanering inte fungerar antar jag att beskattning av stereotypisering och kroppsexploatering i medier är ett alternativ?

De svenska Twitter-bubblorna 2012 #twittercensus

Igår släpptes Twittercensus 2012, den andra upplagan av Intellectas kartläggning av den svenska twittersfären. Det är Hampus Brynolf som har gjort ett gediget analysarbete i sin strävan att kartlägga den svenskspråkiga aktiviteten på Twitter. Resultatet finns i sin helhet i den här rapporten, som är väl värd en närmare studie.

Den kanske mest iögonfallande delen av rapporten är det interaktiva sociogram, som beskriver de mest aktiva twittrarnas kopplingar till varandra. Resultatet är ett slags interaktiv karta över det svenskspråkiga twitterlandskapet, med kopplingar mellan twittrare som följer varandra.  Så här beskriver Hampus Brynolf hur det fungerar:

Färgerna representerar ”kluster”, alltså samhällen av noder (twitteranvändare) som följer varandra. Vilken färg ett kluster får har ingen betydelse utan är slumpmässigt. – – – Storleken representerar auktoritet och beräknas på antalet relationer (och relationernas relationer).

Ett kluster är en grupp av konton som delar egenskaper – de följer och följs av samma konton i högre utsträckning än andra konton. Tydliga kluster träder fram när man tittar på de mest aktiva twitterkontona, men att tolka innebörden av dem (vad de olika klustren ”är”) är en subjektiv övning. Att tillhöra ett visst kluster innebär inte att kontona delar andra egenskaper.

Jag blev oerhört imponerad av detta analysarbete och antog genast uppgiften att försöka mej på en alldeles egen subjektiv tolkning av de olika klustrens innebörd. Kom ihåg att det enda som förenar konton med samma färg, är att de ingår i en grupp twittrare som följer varandra. Det är alltså inte säkert att innehållet i deras tweets eller ens mina egna tolkningar av varför de hör samman äger någon relevans. Klicka på bilden för större version.

Förutom de stora, ”självklara” kluster som Hampus Brynolf själv nämner i rapporten, märks ett antal grupper bestående av vad jag vid en snabb uppskattning bedömer vara unga människor i medelstora svenska städer. Ingen av de fyra största städerna finns representerade på detta sätt, men Västerås och Jönköping står ut särskilt tydligt i mängden. Särskilt intressant tycker jag det är att Jönköping tycks ha så många aktiva twittrare, med tanke på att staden kommer först på nionde plats på landets topplista över största tätorter.

Jag återkommer med en liten längre analys senare. Tänkte att jag ville dela med mej av mina högst personliga tankar kring studien medan jag ännu har dem i färskt minne. Hittar du grupper av twittrare i sociogrammet som jag har missat? Fyll gärna på med dina egna spaningar i kommentarsfältet!

Uppdatering: Erik Laakso upptäckte hur utmärkt Twittercensus-kartan fungerar som hjälpmedel för den som önskar utforska nya delar av den svenska twittersfären. Ännu enklare blir uppgiften sedan Hampus lagt till möjligheten att växla mellan användarnas fulla namn och twitteralias medelst knappen ”Växla namn/twitternamn i karta”.

Här känns det som att ett viktigt steg har tagits mot den ”Twitterportal” som Isabella Löwengrip efterlyste redan för drygt två år sedan, som en pedagogisk introduktion till de mångfacetterade aktiviteter som pågår i den svenska twittersfären. Jag har tidigare diskuterat behovet av att förklara Twitters sociala aspekter och inte bara, som tyvärr så ofta i traditionella medier, lyfta fram ”följ en kändis”-perspektivet.

Fragmenterade kluster

det rosa kyrkoklustret

Förutom de kluster jag räknat upp i bilden här ovan, kan ett rosa kluster av kyrkotwittrare identifieras. Kyrkotwitter-klustret är det hittills mest utspridda av dem jag hittat i sociogrammet. Flera högprofilerade kyrkotwittrare återfinns på olika ställen i det orange klustret, men inslaget av rosa kyrkotwittrare är påtagligt i stora delar av twitterkartan. Kanske illustrerar detta att kyrkotwittrarna är det nätverk som lyckats skapa flest förgreningar till andra delar av twittersfären? Stefan Gelfgren har reflekterat över samma sak.

döva och hörselskadade – lila kluster

Ett annat fragmenterat kluster är det som består av en grupp döva och hörselskadade som finns samlade runt Stockholms Dövas Förening och en grupp twittrare med anknytning till KTH, framför allt dess medieteknikprogram. Hur det kommer sig att dessa båda grupper ingår i samma kluster har jag ännu inte lyckats klura ut – men tipsa mig gärna om eventuella samband och kontakter dem emellan!

kth – lila kluster

Annie Lööf twittrar med Alexander Bard… eller?

  1. Alexander Bard, tidigare Liberaldemokrat, gick tidigt ut och hyllade Annie Lööf som sin favoritkandidat inför Centerpartiets val av ny partiordförande.

    Därför kommer det kanske inte som någon större överraskning att han också väljer att ansluta sig till Stureplanscentern kort efter att det att valberedningen förordar henne som ny partiledare.
    Något mer överraskande – inte minst för Annie Lööf – är däremot hans utspel på Twitter nyligen där han inbjuder till en diskussion om deras ”gemensamma ledarskap”

  2. annieloof
    @Alexander_Bard Den dagen stämmans ombud väljer oss båda till sådana positioner. Roligt att du spanar på C! #centerpartiet #svpol
  3. annieloof
    @Alexander_Bard Det är våra medlemmar och vår stämma som beslutar om detta – och jag är glad över den föreslagna styrelsen.
  4. Alexander_Bard
    @annieloof Då är det väl bara att sammankalla dem och säga åt dem hur det ska vara! Inga problem alls. #centerpartiet #svpol
  5. Nu visar det sig emellertid att det inte är den riktige Alexander Bard som twittrat, utan en uppenbar fejktwittrare som registrerat kontot @Alexander_Bard i rent underhållningssyfte

    En snabb koll på presentationen klargör hur det hela ligger till:
    Allsmäktig Guru med episkt skägg. När jag talar lyssnar folk! This account is a parody account and is not accociated or maintained by Alexander Bard.

    Den här informationen tycks emellertid ha gått Annie Lööf spårlöst förbi. Inte ens när jag påpekar att kontot är fejk, verkar hon uppmärksamma misstaget:

  6. annieloof
    @dreadnallen @annieloof @alexander_bard Visst är den gullig! Det är klart de som blir valda ledare ska prata, och där är vi definitivt inte.
  7. dreadnallen
    @annieloof Men @Alexander_Bard är inte din nyblivna partikamrat Alexander Bard, utan nån som vill skoja! Läs presentationen. 🙂
  8. Nu svarade Annie sakligt och korrekt på den fejkade Bards utspel, men händelsen visar tydligt på hur misstag i sociala medier kan ge insyn i hypotetiska politiska situationer.
    Jag hoppas att denna lilla fadäs på intet sätt hämmar Annie Lööfs twittrande, utan snarare bidrar till att göra den nya centerledaren ännu mer slipad och på hugget i sin roll som twitterdebattör.

     

    Uppdatering: Nu påstår Lööf att hon vetat hela tiden att @Alexander_Bard är ett fejkkonto… Eeeh… jaså?

Björn Fries försöker sig på att ge Annie Lööf lite saklig kritik

Ikväll uttalade sig den socialdemokratiske politikern och debattören Björn Fries på ett tämligen ytligt och osakligt sätt om den nya centerledaren Annie Lööf.

Annie Lööf är en yngre, mer stylad, o sofistikerad variant på ytlighetens mästare: Maud Olofsson. Tror att det blir katastrof för (c)! #28år
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Så kasst att kritisera @annieloof :s ålder/utseende, du aldrig gjort det om hon varit man. Kritisera innehållet i politiken ist.
jennieelfstrom
September 3, 2011
@jennieelfstrom @annieloof Och om du vetat något om mitt eget liv o min egen jämställdhet så hade du nog avstått från ditt twett!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Ålder har föga m livserfarenhet att göra. Har mer att göra m hur man tar tillvara sina erfarenheter. Och du kommenterade…->
jennieelfstrom
September 3, 2011
@bjornfries –> faktiskt hennes utseende. Läs igen. Du utgår automatiskt från att ålder är lika med livserfarenhet? Känner personer som är..
jennieelfstrom
September 3, 2011
@bjornfries ..över 50 och som aldrig lär sig av sina misstag. Och betr min egen ålder tänker jag inte ens kommentera.
jennieelfstrom
September 3, 2011
När ska gubbpolitikerna och gubbjournalisterna lära sig att kompetens inte sitter i utseende eller ålder? Sånt jävla sätt vissa har.
jennieelfstrom
September 3, 2011
@jennieelfstrom Gud vilken populist du är! Tror såväl Lööf som Fridolin kommer att få problem pga sin bristande livserfarenhet.
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom Nej du..nu går du vilse! Erfarenhet kommer med ålder o inget annat. Vissa kan ta det till sig-andra inte! Du verkar ung?
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom Upplevt Lööf som mediakåt ungdomspolitiker som gärna byter åsikt i viktiga frågor-finns i alla partier. Som exempel #euron
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom @annieloof Så fel du har..har inte tänkt ett dugg på utseende! Men brist på livserfarenhet är allvarligt!
bjornfries
September 3, 2011
@jennieelfstrom Oja, knäppisar finns i alla åldrar. Men att få erfarenhet handlar faktiskt om tid + förmåga att ta det till sig! #gokväll
bjornfries
September 3, 2011
Att säga att man är ödmjuk är inte detsamma som att vara det.
jennieelfstrom
September 3, 2011
Själv hade jag inte tagit del av ovanstående ordväxling när jag inledde min dialog med Björn Fries. Jag försökte tipsa honom att hålla sig till de politiska sakfrågorna:
@bjornfries Har du någon kritik mot Annie Lööf som inte berör hennes utseende eller ålder? @annatekla
dreadnallen
September 3, 2011
@dreadnallen @annatekla Oja..
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries I så fall är mitt råd att fokusera på sakfrågorna istället, så slipper du uppfattas som en typisk gubbe. @annatekla
dreadnallen
September 3, 2011
@dreadnallen @annatekla Det är faktiskt första gången som någon uppfattat mig som det! Men du vet väl bäst kan jag tro! #gonatt
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Det var bara ett tips. Ska farbror sova redan? Sov gott! 🙂 @annatekla
dreadnallen
September 3, 2011
@dreadnallen Nej, gubben ska ej sov men han deltar ej i fåniga debatter då man ej få ha synpunkter på unga tjejer! Ung o röd..hmm?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag var mer nyfiken på vilka av Lööfs åsikter du är kritisk mot. Kön& ålder är högst irrelevanta grunder för kritik.
dreadnallen
September 3, 2011
@bjornfries Men inte kan väl epitetet ”ung och röd” tilldelas nyliberala Lööf? Eller är det hårfärgen du går till strids emot?! #osakligt
dreadnallen
September 3, 2011
Bra poäng. RT @dreadnallen @bjornfries Har du någon kritik mot Annie Lööf som inte berör hennes utseende eller ålder? @annatekla
Feuerz3ug
September 3, 2011
@Feuerz3ug @dreadnallen @annatekla Haha..nu blir det löjligt! En trevlig lördag på er alla-kram!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag ser fram emot saklig kritik mot nya centerledaren. Ytliga påhopp är onödigt & löjligt imho. @Feuerz3ug @annatekla @SofiaNorr
dreadnallen
September 3, 2011

Av någon anledning väljer Fries här att gå i försvarsställning och fortsätta antyda att vi som kritiserar  honom är ”för unga för att förstå”. Att han som s-politiker använder ”röd” i underförstått förminskande/nedsättande syfte är något som övergår mitt förstånd.

Tydligen var upplysningen att hans ”kritik” mot Annie Lööfs ålder och utseende kunde uppfattas som typiskt gubbig något som upprörde Fries. Han ”är ju inte sån”!

Jag vet att jag sagt det förut, men Lööf låter som en maskin när hon pratar politik. Finns det någon erfarenhet bakom orden? #centern
Vanstrastranden
September 3, 2011
@Vanstrastranden Det var ungefär det här jag menade som du skrev. Jobbigt att bli hänförd till ”gubbighet”..är ju inte sån!
bjornfries
September 3, 2011
Att föryngring = ungdom är en vanföreställning. Unga övertygade människor saknar ofta en pragmatisk förmåga att förnya gamla ordningar.
Vanstrastranden
September 3, 2011
Att äldre per definition är bättre ledare än yngre är en vanföreställning – äldre ofta rotade i lösningar som tidigare funkat bra.
Vanstrastranden
September 3, 2011
Wow..vad känsligt det var för vissa att jag recenserade Annie Lööf! Blivit beskylld för osaklig, gubbig o fördomsfull! Häftigt må jag säga!
bjornfries
September 3, 2011
Sedan följde en dialog om huruvida det kan uppfattas som ”ytligt” att svänga i politiska frågor. @TantKakelugn gjorde sitt bästa för att komma åt sakfrågorna och bort från snacket om ålder och utseende…
@bjornfries Haha. 😀 Så går det när man har fel. 😉
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Förklara..fel? Hur då?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Alltså, Annie är ju till skillnad från Maud både skärpt och påläst. Kan svara på komplexa frågor osv. Ytligheten förstår jag ej?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Ojdå..och det vet du? Kolla vad hon gjort tidigare i sitt politiska liv o återkom!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Men Björn… Säger du att jag har dålig koll politiskt? Really? Och har du inte själv ändrat åsikt i ett och annat?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Men förklara..så ska jag svar! Lovar! Fattar ej vad du menar..ärligt!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Also… Du om NÅGON borde veta hur det politiska klimatet ser ut och hur det verkligen går till. ALLA politiker har ändrat åsikt
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Jag kan förklara efter att du förklarat vad du menar med ytlighet?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Men kom igen..är du inte van vid att stå upp för din kritik? Ytlighet är att byta uppfattning i viktiga pol frågor. Typ euron!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Måste det handla om ytlighet? Du själv backade en extremt repressiv narkotikapolitik och är nu mjukare. Är du ytlig nu?
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Jag ser inte åsiktskifte som ytlighet. Värre med politiker som vägrar ändra åsikt trots att tung fakta går emot dem.
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Sedan vet jag inte vad det är du vill att jag ska ”stå upp för”? Jag har läst vad du skrivit till andra och förstår inte alls…
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Haha..nu går du vilse rejält! Nu ska jag umgås med hustrun som är tidigare riksdagledamot, eu-parlamentariker i 20-år.Kram!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Gör jag? Så du ljuger på film menar du? Jag har följt dig betydligt längre än på twitter och du kan inte säga att dina >
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries > åsikter är samma nu som för några år sedan. Och du har fortfarande inte gett en rimlig förklaring till ”ytligheten”.
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Finns liksom inte så mycket att bemöta… Ålderskortet funkar inte riktigt när någon nästan är 30 imo…
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Tycker att centerpartiet är ett läbbigt parti numera! Annie Lööf bekräftar det-oavsett ålder o kön! Gokväll!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Då får du tycka det, men ta gärna fram avdekvata argument till nästa gång. 🙂 Trevlig kväll!
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Men mina åsikter om narkotikapolitiken har väl inte med denna debatten att göra?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Men jo. Du säger att @annieloof är”ytlig”pga har bytt åsikt i vissa frågor som du anser vara viktiga. Men samma gäller inte dig?
TantKakelugn
September 3, 2011
@bjornfries Mina åsikter nu jämfört med för 15 år sedan är t ex helt motsatta, men det beror på utveckling och att jag läst på. Ytligt?
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Otroligt stor skillnad..men orkar ej förklara för dig! Gokväll o adjö!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Om du inte orkar förklara dig kanske du inte ska gå ut med sådana åsikter? *skakar på huvudet*
TantKakelugn
September 3, 2011
@TantKakelugn Tänker ej fråga dig om lov om vad jag ska tycka..bara så du vet! Är på forskarträff i Malmö på tisdag..kom igen då! Kram!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Har jag sagt det? Allt jag sa var att du skulle förklara din kritik mot @annieloof och det kunde du inte.
TantKakelugn
September 3, 2011
Det måste anses som en mänsklig rättighet att tycka illa om Annie Lööf och centerpartiet! Visst? #nästan4procent
bjornfries
September 3, 2011

Fries väljer inte att förtydliga vad hans kritik mot Lööf består i, vilket jag tycker är synd. Det finns säkert flera viktiga frågor att diskutera kring Centerpartiets utveckling från bondeförbund till nyliberalt storstadsparti.

Avslutningsvis försöker @promemorian att lyfta diskussionen till att handla om sakfrågor, men begränsat resultat. Fries har fastnat vid uppfattningen att det är synd om honom och att hans rätt att framföra kritik är ifrågasatt.

Titta, här är magen alla väntat på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13569072.ab Fy vad gubbigt!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Ser att du fått en del mothugg i detta, och det är förståeligt. Rimligt att kritisera c:s politik, inte Lööfs ålder. #svpol
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Tror faktiskt att ålder o politisk klokhet hänger ihop..dock ej kön som vissa försöker göra det till. Har ju viss erfarenhet!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Det kan man tycka, men inte så strategiskt smart att skjuta in sig på. Det finns så mkt politiskt som är met relevant. #svpol
promemorian
September 3, 2011
@promemorian .och det är ju faktiskt inte första gången jag får mothugg i livet :)!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag tror dig. Men man kan välja sina strider…
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Hur då välja? Jag gillar ej centerpartiet o Annie Lööf. Det måste man kunna hävda utan att bli kallad gubbe-visst?
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Har inte sagt något om gubbe. Tror bara att det är klokt att skilja på sak och person i politiken.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Inte du..men andra. Tror (utan att va elak) att jag haft politiskt ansvar mera än dig o vet vad det innebär.
bjornfries
September 3, 2011
@promemorian Försöker ej vara smart..men jag vill ej ha en statsminister som är 28 år! Hur begåvade de än kan vara.
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Själv vill jag ha en bra statsminister. Gärna sosse. Ålder, kön och hårfärg känns underordnat.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Jag höll på attt bli kommunalråd i 30-års åldern. Tackar min lyckliga stjärna att det dröjde drygt tio år! Man blir klokare!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Man kan nog bli utmärkt kommunalråd – eller partiledare – vid 30, eller katastrof vid 40. Handlar nog om annat än ålder. #svpol
promemorian
September 3, 2011
@bjornfries Ifrågasätter inte alls din erfarenhet. Men den är din. Andra har andra erfarenheter och kvaliteter.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian absolut..men jag måste faktiskt få ha synpunkter på andra politiker utan att bli kallad gubbe! Sov gott! Björn
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Åter igen; sa inget om det. Gillar bara inte förminskning som retoriskt grepp. Sov gott.
promemorian
September 3, 2011
@promemorian Kolla konversationen o se vem som förminskar vem!
bjornfries
September 3, 2011
@bjornfries Jag såg. Två fel gör inte ett rätt.
promemorian
September 3, 2011

Behöver alla en pappa?

Om några veckor besöker jag Malmö för att delta i Media Evolutions The Conference – ett evenemang jag ser fram emot med stor förväntan.

Mitt besök i Malmö ger mej också möjlighet att träffa min pappa för första gången på över åtta år – och kanske den sista någonsin. Min pappa är 88 år gammal och tiden är knapp. Ändå tvekar jag inför att kontakta honom. Vi har en lång och smärtsam historia bakom oss. På ett sätt känner jag mig redan färdig med honom. Här följer en text jag skrev förra sommaren på temat ”Förlåtelse”. Du som orkar får gärna läsa den och hjälpa mej att resonera kring frågan: Ska jag ta tillfället att träffa min pappa en sista gång, eller inte?

Min pappa kom från Guyana till Sverige via London, där han var flygmekaniker under Andra världskriget. Han hade hunnit gifta sig och skaffa barn i England, och reste vidare till Sverige ”på Guds befallning”. Herren hade utsett honom till apostel – och nu skulle han bygga Guds Rike i Sverige, ”som Abraham”.

Jag brukar säga att jag blev till under ”ett bönemöte som spårade ur”. Min mamma var nyskild och olycklig och drogs till en församling i Härnösand som min pappa hade startat. Han var 50 och hon var 43 när jag föddes. Han var fortfarande gift och hans sjuttonåriga dotter bröt kontakten med honom när det kom fram att han väntade barn med min mamma.

Mina föräldrar levde aldrig tillsammans. Min pappa ville att mamma skulle säga upp sin fasta anställning och följa med honom på predikoturné. Hon vägrade. Hon hade redan försörjt honom med vad som blev kvar av hennes blygsamma inkomst. Utan den skulle hon varken ha råd med mat eller kläder. Därför tackade hon vänligt men bestämt nej till ”erbjudandet”.

Det kan ha varit det viktigaste beslut min mamma någonsin fattat – att låta ”Guds smorde profet” följa ”Herrens ledning” på egen hand. Ibland tänker jag att jag inte hade levt idag om jag hade blivit tvingad att växa upp tillsammans med honom.

Min pappa är grandios. Gud talar i klartext till honom som till ingen annan människa, och hans omgivning finns till för att bekräfta hans ego och underkasta sig de ”visdomar” han delger dem.

Mitt tidigaste minne av pappa är när jag var sju och han kom och hälsade på mamma, förmodligen för att han hade slut på pengar. Kanske stannade han i en vecka, kanske längre. Det enda jag minns är att han inte ville umgås med mig överhuvudtaget. Han satt för det mesta inlåst på mitt rum (som han fick låna) och spelade gitarr.

Pappa ringde min mamma en eller två gånger om året. Ofta när han var ensam och pank, gissar jag. Han ville aldrig tala med mig, så jag fick tjuvlyssna i luren för att höra hans röst.

När jag var sexton ringde min pappa och för första gången frågade han efter mig. Det var hans nya fru som hade ”tvingat” honom att göra detta, skulle det visa sig. Hon tyckte att det var så tragiskt att han hade förlorat kontakten med båda sina barn.

Mina förväntningar var långt ifrån överdrivna när jag åkte och hälsade på dem i Uppsala. Jag hoppades inte att han skulle kunna bli en riktig pappa. Jag visste inte ens vad det är. Jag hoppades bara att han skulle se mig och erkänna att jag var hans barn. Min dröm var att han skulle hålla mig om axlarna och stolt säga inför sina vänner ”det här är min grabb”.

Tyvärr visade det sig att pappa var mer intresserad av att beklaga sig över hur otroligt synd det var om honom, och hur alla människor hade vänt honom ryggen när jag kom in i bilden. Hans liv hade varit fantastiskt och framgångsrikt ”ända tills du blev till”, sa han. ”Det var aldrig meningen att du skulle födas”… Jag gjorde mitt bästa för att lära känna honom. Hälsade på regelbundet och försökte förstå vem han var och hur jag skulle nå fram till honom. Han kunde skälla för de mest triviala saker – som när jag en gång tog koncentrerad saft ur kylen, hällde upp i ett glas och spädde med vatten.

– Titta på dig själv, vilken självupptagen människa du är!

– Förlåt, jag trodde att jag fick ta saft ur kylen.

– Ja, men det kanske finns fler som är törstiga!

– Okej, ska jag göra ett glas till dig?

– Nej, jag vill inte ha. Men om du hade brytt dig om andra, och inte bara dig själv, hade du ställt en tillbringare med färdig saft i kylen, så att vi andra kan ta när vi blir törstiga.

– Men blir inte saften förstörd, och börjar smaka konstigt, om man ställer färdigblandad saft i kylen?

– Där ser du, hur självisk du är. Din mamma har inte lärt dig någonting om hur man ser till andra människors behov.

När min pappa och hans fru hade gäster, fick jag gömma mig i gästrummet och vara knäpptyst. Han ville nämligen inte berätta för sina vänner att jag fanns. ”Du får inte berätta det för någon”. Det gjorde jag ändå. Då skakade de på huvudet och sa ”Varför säger du så? Han har ju inga barn.”

Pappa tog för vana att dra sin tragiska livshistoria varje gång jag hälsade på. En historia där han drabbats av illvilliga människor och allsköns olyckor, varav jag tycktes vara den största. Vid ett tillfälle avbröt hans fru honom med orden ”men man kan ju inte skylla allt på ett litet barn. Barn är oskyldiga”. Jag blev oerhört lättad av att hon orkade protestera. Pappa bara stirrade på henne, som att han inte förstod vad hon talade om.

Hur jag än ansträngde mig för att duga i min pappas ögon, lyckades jag aldrig leva upp till hans förväntningar. Han hittade ständigt nya anledningar att bli upprörd och besviken på mig.

Till slut gav jag upp och insåg att han aldrig kommer att se mig och att han aldrig kommer att förlåta mig för att jag tog mig friheten att födas.

Jag förstår idag att min pappa jagas av sin egen skuld. Varje gång han ser mig blir han påmind om hur han svikit sin familj, sin fru och dotter, min mamma… och mig. Det blir för mycket för honom att bära, och istället vänder han ilskan utåt. Det är inte mitt fel. Ändå blir det det när vi möts.

Jag har inte förlåtit min pappa. Jag har inte hittat något sätt jag kan göra det på utan att förlora respekten för mig själv. Jag finns, trots allt. Och jag behöver honom inte längre. Han är donatorn. Jag är min egen.

Uppdatering: Eftersom temat förlåtelse kom upp i några twitterdiskussioner, vill jag komplettera med den här intervjun i Dagens Nyheter med Teol. Dr. Ann Heberlein i samband med presentationen av hennes avhandling Kränkningar och förlåtelse. Hon resonerar kring när förlåtelse är möjlig och inte:

– Förlåtelse handlar om att söka ett svar på frågorna: Vill jag, kan jag och bör jag förlåta?

Även om svaren på dessa frågor är individuella så tror Ann Heberlein att det finns gemensamma drag i förlåtelsearbetet. Särskilt när de gäller de känslor som rörs upp. Och dessa känslor bör man ta hänsyn till när man bestämmer om man ska förlåta.

Först blir vi arga, frustrerade och sorgsna. Vi känner oss mindre värda och skamsna, och kanske tycker vi att vi har skuld i det som hänt. Sedan kommer insikten om att det inträffade faktiskt var fel. Den insikten är nödvändig för att vi ska kunna förlåta.

– Därför är det inte så dåligt att vara bitter som många hävdar. Bitterhet kan vara en sund reaktion på att någon har ifrågasatt min självrespekt och mitt människovärde, säger Ann Heberlein.

 

– Bitterheten måste också vara riktad mot handlingen, inte karaktärisera hela personligheten. Fastnar man i ältande och ofta tänker på hämnd så är man inte fri från förövaren.

Om bitterhet kan vara en sund reaktion, så bör man se upp med att förlåta om man känner skam och skuld. Många som misshandlas av sin partner eller blir våldtagna skäms och undrar om de inte var lite skyldiga trots allt. Förlåter man i det läget befäster man känslan av underlägsenhet och brist på värde. Det finns också en risk att man förlåter för att man inte har något annat val.

– Förlåtelse hör bara hemma i relationer där båda har samma makt att lämna den andre. Vart ska till exempel ett barn som misshandlas av sina föräldrar ta vägen?

 

SJ visar med övertygande tydlighet att det inte finns något som heter ”sunt förnuft”

Att SJ har problem med sitt varumärkesarbete kommer kanske inte som någon överraskning för oss som har försökt att nyttja deras tjänster de senaste decennierna. Problem med förseningar, inställda tåg, krångliga bokningsregler, märkliga biljettpriser etc. har skapat ett nästintill ohanterligt kaos för Sveriges mest miljövänliga persontransportföretag. Många tåg har passerat perrongen sedan Stefan Demerts kärleksfulla klagovisa nådde topplistorna. Tyvärr verkar svensk tågtrafik fortfarande befinna sig på ett sluttande plan.

De senaste dagarnas katastrofala hantering av biljettlösa resenärer har inte direkt stärkt SJ:s aktier. Det är tydligt att SJ:s problem har en magnitud av magnifika mått. Niclas Strandh länkar till en rad incidenter där resenärer har behandlats på ett minst sagt kränkande sätt av konduktörer och biljettkontrollanter. Bara häromdagen slängdes en tjej av tåget, trots att hon hade biljett och uppriktig avsikt att betala för resan.

Den första frågan man ställer sig är såklart vad det är för pajsare som jobbar ombord på SJ-tågen. Ingen normalbegåvad människa med utvecklad empatisk förmåga får väl för sig att sätta ut en 11-åring mitt i ingenstans utan vuxens sällskap? Tydligen händer detta med jämna mellanrum, så problemet verkar vara större än ett enstaka ”rötägg”, som man gärna hänvisar till vid sådana här tillfällen.

Mina tankar går till den twittrande lokföraren som häromåret valde att skälla ut resenärer som klagade över dålig information i samband med en utdragen tågförsening via Twitter. Det är alldeles tydligt att SJ saknar fungerande policies för kundbemötande och kundvård. Hur gärna man än önskar att ”folk ska ha vett i skallen”, är det knappast något man kan utgå ifrån när det gäller varumärkesbyggande och kundrelationer. SJ hävdar att dessa policies finns och ingår i personalens utbildning, men av de många incidenterna och fackets reaktioner anar man det kanske fungerar lite si och så med den interna kommunikationen. Facket sluter upp helhjärtat bakom den felande konduktören och hävdar med en idiots envishet att ”konduktören gjort rätt bedömning”.

Varje företag som är det minsta mån om att ge ett proffsigt och korrekt kundbemötande, oavsett vem i organisationen som sköter kundkontakten, måste ha en genomtänkt och tydligt kommunicerad kommunikationspolicy. Detta gäller såväl offline som online. Alla medarbetare skall ha präntat in en uppförandemanual som i detalj styr hur man tilltalar kunderna och hur man hanterar klagomål.

Kundservice och reklamationer skall skötas av specialiserad personal, med budget och mandat att själva dela ut frikostig kompensation till missnöjda kunder. Ingen ska behöva vänta i månader på ett beslut från högsta ledningen för att få besked om eventuell ersättning.

Groupon och GoHem.com skiter i städskåpet

Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.

Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.

Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?

Efter en kort rant på Twitter satte jag mig ned och skrev en anmälan till Reklamombudsmannen:

Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.

Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.

Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!

Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?

http://www.groupon.se/sites/www.groupon.se/lp/lp/006/index.php?CID=SE_DIS_1_101_2263_0004

Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…

Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:

MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten http://www.groupon.se

Organisationsnummer: 556802-4193

Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm

Telefon: 08-12 06 50 63
E-post: info@groupon.se

ServiceAgent Sverige AB Frejgatan 58 SE-113 26 Stockholm

Phone : +46 (0)8 403 055 50
Fax : +46 (0) 11 341 22 09
Email : info@gohem.com
Website : http://gohem.com

Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.

GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.

Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.

När Kyrkan slutar svara på frågor blir den snabbt ointressant

Som härligt frälst tonåring gick jag en period omkring på stan iförd t-shirts med diverse klämkäcka ”kristna budskap”. Ett av dem löd ”Jesus är svaret!”. Förhoppningen var att någon stackars vilsen själ skulle beröras av budskapet och komma fram och vilja tala om tron på Jesus med mig.

Den bästa kommentaren på min ”Jesus är svaret”-tisha fick jag från en inte så frälsningsbenägen klasskompis: ”Jaha – men vad är frågan då?”

Berättelsen sammanfattar ett av frikyrkans största problem – dess förmåga att svara på frågor som ingen ställer sig. Ett annat stort problem är den generellt låga toleransen för en fri och öppen kritisk debatt i frireligiösa sammanhang.

Förra årets Europakonferens på Livets Ord väckte viss uppmärksamhet i sociala medier – inte minst till följd av att de valt att bjuda in en av världens främsta skojarpredikanter, Benny Hinn, som dragplåster.

Med facit i hand kan vi konstatera att Livets Ord visserligen lyckades väcka uppmärksamhet, men knappast vinna förtroende genom sitt sätt att bemöta de många kritiska frågor som väcktes i samband med konferensen. Därför var det inte utan en viss förvåning jag konstaterade att de inför årets konferens valt att fortsätta på samma tema genom att anlita en av Hinns vänner och kolleger – helandepredikanten Reinhard Bonnke som en av konferensens huvudtalare.

Bonnke påstås bland annat ha medverkat till att väcka upp en nigeriansk pastor från de dödainte oväntat under en rad tveksamma omständigheter. Se Benny Hinn och Reinhard Bonnke diskutera det påstådda miraklet i Youtube-klippet nedan:

 

Till min stora glädje visade det sig att den mycket ödmjuke och insiktsfulle mentalisten och bloggaren Samuel Varg Thunberg fått tidningen Dagens förtroende att bidra som en av flera bloggare med sina intryck från Europakonferensen. 

Tyvärr grusades detta ypperliga tillfälle att på ett kritiskt och balanserat sätt gå till botten med Bonnkes och Livets Ords förkärlek för ”under och mirakler”. Först meddelar Livets Ord att helandeevangelisten Bonnke tvingas ställa in sitt besök – på grund av sjukdom(!). När Samuel Varg skämtsamt undrar på Twitter vem han nu ska avslöja som bluffmakare tar det hus i helvete: Ulf Ekman skäller ut honom på Twitter och Dagen tar tillbaka löftet att låta honom blogga från Europakonferensen för deras räkning.

Att Ekman saknar humor och självdistans kommer knappast som en överraskning, men jag har fortfarande inte läst någon officiell förklaring till att Dagen tappade förtroende för Samuel Varg som bloggare. I Samuels blogginlägg resonerar Emanuel Karlsten kring att det kan ha att göra med något slags krav på ”opartiskhet” bland de bloggare Dagen anlitar och att Samuel genom sitt skämt skall ha rubbat förtroendet för hans förmåga att förhålla sig opartisk till konferensen och dess talare.

Kravet på opartiskhet ter sig ännu märkligare när jag läser Dagens Europakonferensblogg och konstaterar att den består av idel partiska lovprisningar – flera skrivna av medlemmar i församlingen Livets Ord.

Rapporteringen från själva mötena är sparsmakad. Det handlar om enstaka sammanfattningar av ämnet för predikan som

Ulf Ekman predikade om att vi alla går igenom prövningar och frestelser och att livet kan vara tufft men att Gud alltid är med oss. Slutpunkten var att förlåta. Ett mycket kraftigt och bra möte

Stefan talade även om att det är otroligt viktigt att vi förtröstar på Gud, inte på någon människa: ”sätt inte din förtröstan till människor, för människor kommer göra dig besviken.

Suzette Hattingh pratade i sin predikan om vikten av den helige andens smörjelse i våra liv och la vikt på att vi alla har den och att Gud säger att vi alla är kungar och präster på samma nivå i hans ögon.

Inga särskilt djuplodande analyser, med andra ord. Faktum är att jag inte ens lyckas hitta ett enda bibelcitat i rapporteringen. Fokus för bloggen ligger snarare på de många kringaktiviteterna: Coffeshakes, lustiga skyltar, modevisning – och naturligtvis – maten.

Här lyckas bloggaren Abraham Engelmark med konststycket att författa ett blogginlägg som når samma nivåer som Ulf Brunnbergs sommarprogram vad gäller oavsiktlig(?) humor på temat köttkonsumtion och könsstereotyper kryddat med några stänk helsvensk nationalism! 🙂

Av någon anledning gör Engelmark även kaffedrickandet till en fråga om nationalitet i sin hyllning till fikat – en ”viktig och betydande del i det svenska samhället”Också Samuel Varg tar upp konferenskaffet i sin blogg – dock ur ett lite annat perspektiv, då han ifrågasätter varför kaffet som serveras på konferensen varken är KRAV– eller Rättvisemärkt.

Det är nu det blir löjligt tydligt var Livets Ord har sina prioriteringar. När församlingsmedlemmen Johannes Fridenström tar upp frågan med Livets Ords presschef Magnus Dahlberg på Twitter faller denne in i det för Livets Ords representanter så klassiska tokförsvaret:

Hej @magnusdahlberg . Du fick en fråga för en tid sedan rörande kaffet på #ek11 ?
fridenstrom
July 31, 2011
@fridenstrom Nej, det stämmer. Kaffet är inte fairtrade.
magnusdahlberg
July 31, 2011
@magnusdahlberg varför inte? @samuelvarg (ang. Varför @LivetsOrd inte ännu infört #fairtrade )
fridenstrom
July 31, 2011
@fridenstrom det finns en rad faktorer att väga in när man ska köpa kaffe till 10000 personer…
magnusdahlberg
July 31, 2011
@fridenstrom …Vårt val av kaffe är resultatet av en sån avvägning.
magnusdahlberg
July 31, 2011
@magnusdahlberg vad behövs för att valet ska bli annorlunda nästa år?
fridenstrom
July 31, 2011
@fridenstrom går inte att ge rättvisa på 140 tkn för de tusentals avvägningar som görs i ett sånt här evenemang.
magnusdahlberg
July 31, 2011
@magnusdahlberg så du menar att lo som en av de sista kristna församlingarna i Sverige inte ”har tro” för att det går ? #ek11
fridenstrom
July 31, 2011
@magnusdahlberg folket på konferensen får ju betala för #kaffet ändå menar jag…
fridenstrom
July 31, 2011
@fridenstrom jag vet inte hur många gånger du har arrangerat ett event av den här omfattningen…
magnusdahlberg
July 31, 2011
@fridenstrom …tro mig, det finns skäl till våra avvägningar.
magnusdahlberg
July 31, 2011
@magnusdahlberg #fairtrade handlar inte om jag arrangerat event eller ej… Det är praktisk kristendom imho.
fridenstrom
July 31, 2011
@magnusdahlberg jag vet. Jag är medlem i församlingen. Partner . Nygen. Tidningar. You name it. Jag stöttar. Ekonomiskt .
fridenstrom
July 31, 2011
@fridenstrom Jag anser nog att det finns en del uttryck för praktisk kristendom på konferensen. I kaffefrågan har vi inte nått…
magnusdahlberg
July 31, 2011
@fridenstrom …ända fram än. Börjar det inte lukta lite egenrättfärdighet nu?
magnusdahlberg
July 31, 2011
@magnusdahlberg nej inte alls egenrättfärdigt att ställa frågor imho . Jag drar mitt strå till stacken och behöver inte skämmas för det
fridenstrom
July 31, 2011
@magnusdahlberg … Jag trodde faktiskt att vi hade #fairtrade kaffe redan. Undran var vad som behövdes för att vi skulle komma dit 🙂
fridenstrom
July 31, 2011

Den här sortens idiotresonemang ökar naturligtvis inte förtroendet för Livets Ords sociala ansvarstagande. Samuel Varg berömmer Livets Ords representanter för deras kärleksfulla och öppna attityd, men om densamma försvinner direkt någon börjar att kritiskt ifrågasätta, hur ska man som utomstående tolka det?

Jag har fortfarande inte fått några konkreta svar på mina öppna frågor till Livets Ord, som jag ställde till dem inför förra årets konferens.

Indirekt har jag däremot fått svar på huvudfrågan – ”Har Livets Ord ändrat sig?”. Ja, det verkar de ha gjort – i viss mån. Inte till den grad att de är beredda att föra en ödmjuk och försonande dialog om sina många övertramp och kränkningar under 80- och 90-talet, men de tycks ha lämnat mycket av radikalismen bakom sig och sällat sig till raden av småtrötta karismatiska frikyrkor. 

Så här snart 20 år senare har jag svårt att identifiera det som en gång i tiden lockade mig till församlingen. Den tycks ha tappat något av ”den första kärleken” längs vägen. När jag tittar på webbtv-sändningarna från konferensen slås jag snabbt av hur lam och tillrättalagd lovsången är

Både klädstilen och teologin var förmodligen en smula svajigare ”på min tid”, men entusiasmen var i alla fall på topp!