Är vi redo för en antirasism som kräver lika villkor för alla?

ica-ladan
I fredags meddelade en liten ICA-butik i Kaxås utanför Krokom på sin facebooksida att de ”träffa[t] på de första syrianerna i butiken” och ”fått förfrågningar på saker vi aldrig haft i sortimentet”. Inlägget snappades upp på Twitter igår kväll av bl a studentprästen Kent Wisti, som startade en kampanj för att uppmärksamma den glada tilldragelsen:

Bakgrund

Bakgrunden till inlägget är att Krokoms kommun beslutat att ta emot 89 flyktingar, de flesta från Syrien. ”Det är inga analfabeter, många har en ganska bra utbildning och en del är högskoleutbildade. Och barnen har gått i skola. Det är en enklare grupp att integrera”, säger Irma Flygt(!), tillförordnad operativ chef på Migrationsverket i en intervju med Länstidningen i november.

Till en början hänvisades de nyanlända flyktingarna till enkla campingstugor, men i början av december fick de flytta till vinterbonade stugor och lägenheter. I samband med detta intervjuade SVT:s regionala nyhetsprogram lokalbefolkningen:

Speaker: Tomma lägenheter finns det gott om här i centrala Änge, och det är främst här som Migrationsverket har fixat de nya lägenheterna till barnfamiljerna från Syrien. Och bemötandet verkar vara positivt från dem som bor här i Änge:

Äldre dam nr 1: Jaaaha, för mig får de så gärna komma så… Det har jag absolut inget emot… Nu bor ju jag inte i Änge, visserligen, men… nej, jag tycker nog att vi ska hjälpa till… om vi har möjlighet.

Speaker: Vad tycker du om att det kommer familjer från Syrien och bor här?

Äldre dam nr 2: Ja, he he… asså för mig är det alldeles självklart… Vi har både plats och vi har… bostäder… vi har alla möjligheter.

Alla är dock inte lika positiva till flyktingmottagningen. Sverigedemokraten Ronny Karlsson kräver att de politiker som vill ta emot flyktingar ska låta flyktingarna bo hemma hos dem. I sitt första inlägg för året konstaterar han att 2013 börjar inte bra!.

Tidigare i höst framkom uppgifter som pekade på att chefen för Krokoms boende för ensamkommande flyktingbarn förmedlade barnen som svart arbetskraft,I den utredning kommunen gjorde hittades inga bevis för att så skett, även om skarp kritik riktades mot bristande rutiner.

Allt detta utgör naturligtvis bakgrund till ICA-handlarens facebookinlägg. Det är uppenbart att han med de godaste av avsikter ville ta tydlig ställning för de nyanlända flyktingarna samma vecka som de anlände till Kaxås. Ändå menar jag att det finns anledning att fundera över hur denna kampanj bidrar till att cementera uppfattningar om flyktingarna som annorlunda och exotiska.

ica-ladan-facebook-1ica-ladan-facebook-2

Vad är problemet?

Genom att återkommande referera till de nyinflyttade kaxåsborna som ”syrianerna” och på ett onödigt exotifierande sätt presentera deras önskemål om sesampasta, sötpotatis och halal-kött bidrar den välvillige ICA-handlaren till att förstärka bilden av flyktingarna som främmande.

Att han sätter upp en lapp i affären (visserligen textad på svenska) för att välkomna dem är en sak. Att han sedan lägger ut den på Facebook med tillägget ”…igår fick vi träffa på de första syrianerna i butiken. Vi vet med säkerhet att det flyttat in familjer både i Änge och här i Kaxås…” är en annan.

Här är det uppenbarligen inte flyktingfamiljerna som tilltalas. Det verkar snarare vara den övriga kundkretsen som skall meddelas att ”nu har de minsann kommit och ICA-handlaren tänker anpassa sortimentet efter deras önskemål”.

Kanske hade handlaren kunnat tänka ett varv till och tona ner just de bitarna som utmålar syrierna som exotiska. Det hade ju varit möjligt att skriva något i stil med att ”som ett gensvar på våra kunders nya önskemål utökar vi vårt sortiment med följande produkter”. Nu blir facebookinläggen istället ett statement, där ICA-handlaren tar ställning för flyktingmottagandet på ett sätt som reproducerar föreställningar om syriernas främlingsskap. Det det jag tycker det blir problematiskt.

Är det här verkligen något att haka upp sig på?

Det är inte ICA-handlarens tafatta försök att ta emot de syriska familjerna med öppna armar som förvånar mej. Jag har själv otaliga gånger mötts av välmenande intresse för mitt ”ursprung” och min ”bakgrund” och fått frågor i stilen ”trivs du bra här i Sverige?”, trots att jag är född på Sundsvalls BB och aldrig har varit bosatt i något annat land. Desto större är min förvåning över det genomslag som denna historia fick på Facebook och Twitter.

Har vi i Sverige 2013 inte kommit längre än att taffligt försök från en ICA-handlare, som i sig reproducerar exotifierande stereotyper, ses som veckans antirasistiska statement? Vad vill alla dessa twittrare och facebook-kommentatorer uppnå med sina lovprisningar? Anser de att denna händelse har en rikstäckande betydelse för svenskars syn på immigranter, önskar de belöna ICA-handlarens modiga ställningstagande, eller är de ute efter att stärka sin egen position som antirasister?

Oavsett vilket, önskar jag mej mer än så av svensk antirasism.

Vi behöver inte dela upp oss i ‘vi och dom’. Ett första steg i det är att acceptera att ‘dom’ kommer hit. skriver den antirasistiska opinionsbildaren och nätaktivisten Anny Berglin, och självklart håller jag med henne. Men jag har svårt att nöja mig med det. Att folk flyttar till Sverige av olika skäl har vi haft åtskilliga decennier på oss att vänja oss vid. Dessutom blir svenska folket alltmer positivt inställda till invandringen, den rasistiska propagandan till trots, vilket är trevligt eftersom globaliseringen och människors rörlighet över nationsgränserna är ett fenomen på stark tillväxt.

Den stora utmaningen, som jag ser det, är att förstå och acceptera konsekvenserna av att vi som lever i Sverige ska göra det på så jämlika villkor som möjligt, oavsett rastillhörighet och oavsett när vi eller våra äldre släktingar satte sin fot på den här delen av klotet. Det kan till en början låta självklart, men visar sig snabbt innebära en del praktiska och tankemässiga utmaningar.

Antirasism handlar, precis som feminism, om att utmana och bryta ner makthierarkier. Det är inte något hemtrevligt myspysprojekt där vi slätar över ojämlikheter och fördomar och sjunger ”We shall overcome” tillsammans.

I en debattartikel om Stina Wirséns ”Lilla hjärtat” satte film- och medievetaren Ylva Habel fingret på saken:

När etniska stereotyper debatteras i Sverige är utgångspunkten alltid att vita, självutnämnda antirasister ska trivas.

Liten Skär själv är ett i raden av emblematiska exempel på en vit, självutnämnd antirasism, som istället för att med engagemang ta sig an uppgiften att göra något för de marginaliserade, placerar sig själv centrum.

Istället för att placera sig själva i centrum, bör antirasister vinnlägga sig om att synliggöra maktstrukturer och problematisera sin egen position i desamma. Min könstillhörighet ger mej många privilegier. Omgivningen lyssnar, bereder mig utrymme och tar mina åsikter på större allvar därför att de uppfattar mig som man. Det är en maktposition jag inte kan välja eller välja bort, men jag kan välja att bli medveten om den och dess konsekvenser.

Vithet utgör en osynlig norm som tillskriver vita människor privilegier framför icke-vita på ett liknande sätt som män tillskrivs privilegier till följd av vår könstillhörighet. Den som på allvar vill bidra till att bekämpa dessa maktordningar måste göra sig medveten om hierarkiernas existens och se sitt eget bidrag till att upprätthålla dem.

Så här pedagogiskt förklarar det antirasistiska projektet ”Ung och dum” vithetsnormen:

Annonser