Hur tänkte Ikea kring det här med antisemitiska stereotyper?

 

För en tid sedan väckte twittraren @hejsonja stort rabalder med sina aningslösa frågor om judar. ”Where I come from there is no jews” skrev hon, och syftade förmodligen på sin uppväxtort Latikberg i Lappland. Somliga undrade hur en vanlig svensk kan ha missat den judiska befolkningen, som funnits här i flera hundra år. Jag menade i mitt förra blogginlägg att hennes naiva inställning kanske snarare är symptomatisk för den genomsnittlige svensken.

Ungefär samtidigt lanserade Ikea en reklamfilm där en man hittar en femkrona, varpå en festlig klezmer-orgie utbryter i kvarteret. Filmens budskap är: ”Just nu räcker pengarna ännu längre”. Jag undrar hur Ikea och deras reklambyrå Forsman & Bodenfors tänkte kring det här med antisemitiska stereotyper om snåla judar? Hade det varit möjligt att lansera en film med samma tema i t ex USA, där den judiska befolkningen har en betydligt starkare ställning i debatten?

Annonser

13 reaktioner på ”Hur tänkte Ikea kring det här med antisemitiska stereotyper?

  1. Har faktiskt svårt att se paralleller till någon företeelse typisk för judar, jag ser en överdriven folkfest och hyllande, inte en koppling till en folkgrupp. Ok om det varit något typiskt judiskt inslag, t.ex. någon med Kippa – men jag ser inget sådant, missar kanske något?
    Visste inte att ett sådant firande med musikinstrument bland dansande publik är typiskt just för judar. Och nej, jag bor inte i Latikberg i Lappland.

    Vilka element ska tas bort för att eliminera den antisemitiska stereotyp-bilden menar du?

  2. Tilläggas bör kanske att jag såg filmen utan ljud. Vet alltså ej om musiken för tankarna närmare till din tolkning av reklamfilmen.

      • Om man nu tolkar det som Klezmer, ja. Det är ingen självklarhet att det är.
        Kunde ju t.ex. lika gärna varit inspirerad av någon scen i Svart katt, vit katt. http://www.youtube.com/watch?v=Z1iSjAe0sew

        Är nyfiken på uteblivet svar på min frågeställning. Vilka element ska bort för att ”fria” reklamen?

        Med allt sagt är jag på din sida, fast jag ser det som ett litet kliv över gränsen och inte som en stor skandal med övertygelsen att F&B är en antisemitisk reklambyrå.

  3. Oh my, ja detta var ju ganska sjukt. För det första att kletzmer-aktig musik självklart markerar att det ska handla om judar, där de även använder en väldigt gammal stereotyp. Men också att svenskar varken känner till det eller fattar hur antisemitism har uttrycks och hur det fortfarande uttrycks. Och nej, jag tror absolut inte det skulle tolereras i USA.

    • Tack för din kommentar! Jag oroas över den utbredda oförmågan att identifiera rasistiska och antisemitiska stereotyper i den svenska majoritetskulturen. När man ifrågasätter detta får man ofta höra att man är överkänslig eller har missförstått. Jag undrar om det många gånger inte snarare handlar om en bristande mångfaldskompetens hos avsändaren, såväl här som i fallet med den skrikande tårtan på Moderna Muséet?

    • Ja, jag menar inte att det nödvändigtvis finns en antisemitisk tanke bakom filmen, men skämtet med kopplingen upphittad femkrona och klezmer smakar illa. Ungefär som smygrasistisk eller sexistisk humor gör det, även om syftet inte är att skada någon.

  4. Om det finns ”anti-semiter” kan man fråga sig vad ”semiter” betecknar och i min naiva okunnighet slår jag i uppslagsboken och läser; ursprungligen släkter eller folk… nämnda… i första Mos.10:21-31 som ättlingar till Noas son Sem. Dessa hade ofta bara den geografiska regionen gemensam, men några talade… besläktade… semitiska språk… De viktigaste av dessa folk är idag araber och judar.” (NE)

    Våra värderingar sitter inte i huvudet utan i vårt språkbrukande… om nu de folk som långt tillbaks i historien kallade sig själva till skillnad från andra som identitet inte höjer sina röster i protest mot NEs svenska språkbruk…”de viktigaste av dessa folk är idag araber och judar”… vilket i och för sig är en grovt förenklad generalisering och verkligen kan diskuteras med utgångspunkt från de invändningar någon semit av annat folk reser eller någon rent allmänt ber att få förtydligat innebörden av, som t.ex ordet ‘viktigaste’ i detta uttalande… ytterligare reservationer jag vill göra för mitt eget språkbruk och andras tolkning… är att jag skulle vilja veta vad det står i en arabisk- och hebreiskspråklig uppslagsbok om de folk som vi på svenska med hänvisning till vår svenska Bibel och Mosebok de-fini-erar, avgränsar, med beteckningen ”semit”…

    Med detta sagt, skulle logiskt en ”anti-semit” vara mot judar och araber… eller möjligen bara vara motståndare till användandet av ordet ‘semit’ eftersom det kan vara svårt att riktigt veta om någon betecknar sig eller betecknas av annan vara anti-semit menar anti-arab eller anti-jude… om nu någon är det eller någon annan tolkar någons språkbruk på det sättet… och ställer frågan: ”Vad menar du?”… För det tror jag är en medmänsklig attityd, att först fråga, för vi människor är ju ”lika olika” och säger inte alltid vad vi menar eller menar det vi säger, varför jag tycker, att om man anser sig vilja respektera och till och med försöka göra konventionen om de ”mänskliga rättigheternas” normer allmängiltiga i världen och i sitt eget ömsesidiga umgänge med andra människor… innan… man skenar iväg med sin tolkning… varför man nu gör det jag gör nu!

    Jag är vit 68-årig man, född av en norsk far och svensk mor, döpt och fortfarande formellt medlem av den svenska protestantiskt kristna kyrkan. Jag har inget behov av identifiera mig som ‘kristen’, och teologisk i annan mening, att *Gud* är ett ord som för mig betecknar ‘handling’ och närmare bestämt en retorisk logisk handling i språkbruket JHV = ”jag är den jag är” identiskt med Ordets benämnande handling… i ett gammalt språkbruk lika med ”jag döper dig härmed i Herrens namn” till lika med tecknet för dophandlingens logiska identitetslag = ‘Gud’
    Jag har heller inget särskilt behov av kalla mig svensk i Norge, sedan en granne till farmor kastade sten mot mig och min lillebror då jag var 8 år på väg att köpa godis under ett sommarlov i Oslo, det hörs så väl ändå att man är svensk fast man hellre vill vara norsk, för att slippa tillhöra landet som svek när Hitler kallade oss men inte norrmän lika gärna för arier. Jag har alltid känt en skam över min svenskhet fast paradoxen är att jag inte funnits till om inte sverige handlat med kluven tunga då det begav sig… att säga, att jag inte har något behov av att kalla mig svensk i sverige, hissa fana och sjunga allsång på Skansen, bocka å buga för överhetens tecken på överhet… behöver inte sägas, det framgår ändå…
    … att jag är kommunist liksom alla människor är det från första dan här på jorden, vilket framgår av de första tecknens joller, att vi är de enda djur som har och lever genom logos, genom det givna språkbruk som stod oss till livs att fatta att vi levde och på så vis skapar oss en värld och någon annan en den kommunstiska är inte till för oss… vi är muntergökar, tecknare och konstnärliga språkbrukare allihop… just därför är vi lika i all vår olikhets differentierande benämningar och ofrånkomligen är språkhandlingen och bruket av dennas fundamentalism att Identifiera genom att diffrerentiera… så försöker vi i bästa fall och på bästa sätt bygga vår gemenskap så gott vi kan och den byggnaden ger oss möjlighet till… men trots detta faktum han jag heller inget behov av att kalla mig kommunist även om det fanns en tid då det mesta talade om för mig att kalla mig proletär och knegarpöjk för att jag inte ville bli sedd som kryptisk vänsterstudent på den tidens ungdomsuppror..
    Jag har heller inget

    Tittar vi närmare på det svenska språkbruket genealogiskt, jag gjorde ett litet inhopp i Svensk Uppslagsbok av årgång 1935, så framgår det ganska klart och tydligt hur djupt rotat rasismen är i språkbruket… och det finns ingen anledning att här exemplifiera den topik som då frodades i ordens underliggande av ‘förgivettagenheter’… hupp! Vad sa jag nu!?!… Ja, ja menar bara att det verkar vara uttryck som idag framstår som straffbara… men det förgivettagna jag läste in som den tidens ‘förgivettagande’ kan jag ju inte svära på är i överenstämmelse med vad de på den tiden menade… men mycket i svensk historia, med Rasbiologiska Institutets språkbruk tyder på att sverige, du fjällhöga nord, som tronar på minnet från fornstora dagars herrefolk lider av skam efter det som varit och ännu häftar vid orden vi brukar som i stort är de samma men med lite nya begrepp… Språket är ett fängelse för alla som inte vet att det är det…Man behöver inte vara en efterföljare bara för att man är tvingad i någon mån vara en fortsättare. Fråga efter meningen och ta inte allt för givet… även om vi inte kan leva utan att ta något för givet…

    • Ja, och/eller nej, så är det väl så, ”faktiskt” (!?) att det alltid följer med en och annans tanke ‘om’ ”ångest” och föreställning… i och med orden och tecknen i min ”egna” menings avsikt till uttryck för andras föreställningar… som… ‘om’… liksom lever vid sidan av tecknen vi tar till orda som språkbruk med varandra oss före-givet till möjlighet, att tänka efter under tiden vi växer upp och tänker med oftast spontant… ochibland tänker på, när vi säger, att ”vi bör tänka efter före”… i syfte att, ändå försöka språkas vid i och med dygden; ”att leva som vi lär”… ack, så svårt det är… när vi ”faktiskt” – i själva ‘verket’ – ”lär som vi lever”… på stående fot i ‘påståendena’ om vad som ”faktiskt” är, det vi gjort mer eller mindre ömsesidigt till ett factum… så visst känner… oxå jag oxå… en ångest i situationer där TilliT inte finns och ännu inte skapats genom den trovärdighet vi genom språkbruk och gester försöker yxa till med våra kroppars erfarenhet av… i och med meningen i handlingens retorik…

      … om det t.ex rör sig om att beskriva situationer från tiden då jag var i skolåldern och på rasterna ofta ”spelade ett spel”… vars dåvarande benämning jag nu inte nämner och vars eventuellt nya benämning jag inte känner till… om det öht spelas nu för tiden på skolans raster… kanske kan man kalla ”spelet” ‘svart’ för att inte verka vara rasistiskt lagd… om man inte känner att situationen är tillitsfull och kanske kan ge anledning till missförstånd… avsiktligt eller oavsiktligt… jag, menar man kan ju vara vand som spansktalande…

      … det är lite ångestladdat över hela situationen i att försöka framstå som trovärdig när det existensiella läget är så, att tala sant ”faktiskt” betyder att säga, att något är något annat, att x är lika med y, fast det uppenbart är en osanning för vilket litet barn som helst som har ögon och öron att höra å se me… det kommer uppenbart an på sättet vi uttrycker oss… ”hur e läget”… säger vi ofta, utan att bry oss… ”antropomorf”, bryr sig, inte tu tal om det… men är det så lärorikt, att bara sprida ‘Betecknare’ med förgivettaget ”betecknat” i sin blogg… visst behöver vi ibland de-fini-era vår identitet som stationer på livets resa… men tågen stannar ju inte för gått bara för vi själva kliver av till slut… under tidens pågående preciserar resan resandets stationering av stationerna bakåt i tiden, genealogiskt genom en begreppslig förändring av det ”betecknade” som en ny ‘innebörd’ i gamla utnötta ‘Betecknare*… saker och ting förändras men orden sitter i stort still på sin plats genom retorikens topik… de gamle hänger inte med i hastigheten… men de unge vet inte hur fort det går, de hänger bara me… som ”Nacka”, sjöng sin låt på 60-talet

      … jämför bara med den svenska, väl så enastående ologiska exemplet, med den nya machistiska feminism som slagits av köpslagen kring driftslivets olika begärsyttringar för dess sökande upplevelser av omedelbar närhet utanför den språkliga dialektiken mellan utbytets bruksvärde och brukets bytesvärde… och valt att kriminalisera säljaren av narkotika, alkohol för att det är en synd man gör den stackars köparen, som om det inte finns ett ”konsumentansvar”… å andra sidan, vill sprida över världen att det är synd om säljaren av sitt kroppsarbete till en slags speciell sexualdrifts köpare av en stunds berusning… eller som de ser det… i många fall en berusning till följd av sättet att bruka sitt begär till maktutövning eller underkastelse… men hur som helst, ett enfaldigt enkelspårigt och motsägelsefullt sätt att skuldbelägga och angripa en part i livet istället för att se och försöka stå ut med dess paradoxer och hjälpa de som begär den hjälp man kan hjälpa till med… borgerligt mabojumbo; ”utan köpare ingen tillgång”… de nya machististerna bland svenska feminister är ulvar i den gamla fåraklädselns ‘enten eller’…

      Ironins existens är existensens ironi………. faktiskt är det inte förrän det blivit ett faktum!

Kommentarer inaktiverade.