Några tankar om #maktordning

Jag formulerade några statements tidigare idag på temat #maktordning och hur vi talar om underordnade grupper i samhället.

Tilläggas bör att trots att jag som överordnad vinnlägger mig om att inte uppfattas som kränkande eller nedsättande, finns det risk för att jag ändå uppfattas som det, befogat eller ej.

Det ankommer inte på mig att avgöra huruvida mitt sätt att uttrycka mig kränker min omgivning. Som överordnad bör jag vara ödmjuk, lyhörd och anstränga mig för att sätta mig in i den andres perspektiv.

Det är inte alltid möjligt – eller ens önskvärt – att nå konsensus. Ibland får man nöja sig med att konstatera att man ser olika på saken. Men om vi ska lära oss något, måste vi bli bättre på att lyssna på varandra.
Särskilt behöver medlemmar av privilegierade grupper bli bättre på att lyssna på dem som ofta saknar tolkningsföreträde.

 

Uppdatering:

Torbjörn Jerlerup hade några invändningar mot det här inlägget, som jag tycker förtydligar saken ytterligare:

9 reaktioner på ”Några tankar om #maktordning

  1. Man kan inte säga emot det du skriver. Men genom att prata om över- och underordning riskerar man att vidmakthålla, eller förstärka, den maktordning som vi inte vill ha. Och genom att rada upp exempel på underordnade grupper kanske man förstärker stigmatiseringen. Jag, som heterosexuell, vit man kan emellanåt känna mig både förminskad, utstött och underordnad. Det har inget med generaliserad grupptillhörighet eller över- och underordning att göra. Det handlar bara om vanlig medmänsklig respekt. Eller kanske om brist på. Fast, om alla vinnlägger sig om att inte stöta sig med någon, finns risken att ingen vågar säga något alls.
    Det är en svår balansgång, det där.

    • Tack för dina synpunkter!

      Det stämmer att alla teoribildningar som syftar till att blottlägga maktstrukturer måste förhålla sig till sin egen roll i formulerandet av, och det eventuella förstärkandet av desamma. Så har t ex feminismen ofta anklagats för att offerförklara kvinnor genom att synliggöra kvinnors strukturella underordning i samhället. Många påstår också att ”feminismen har gått för långt” och att vi idag lever i ”världens mest jämställda land”, vilket skulle innebära att det är dags att dra av sig de röda strumporna, luta sig tillbaka och njuta av feminismens fantastiska landvinningar.

      På samma sätt kan jag allt tydligare se en föreställning om Sverige som ett ”antirasistiskt” land. Här har vi avskaffat rasbegreppet och när Reinfeldt börjar svamla om ”etniska svenskar” uppstår en hetsig diskussion om vad etnicitet innebär och huruvida det finns någon enhetlig ”svensk” sådan överhuvudtaget. Klart är att man i statistiken endast skiljer på infödda och utrikes födda svenskar. Uppfattningen att vi bör passa oss för att tala om grupper utifrån deras hudfärg är tämligen utbredd, samtidigt som vi kan se stora sociala och ekonomiska variationer mellan svenskar med olika hudfärg. Hur angriper vi dessa ojämlikheter om vi inte kan tala om dem?

      Min poäng med att den som är överordnad har ett extra stort ansvar att vinnlägga sig om att inte uttrycka sig kränkande är inte att sätta munkavle på medlemmar av privilegierade grupper, t ex vita heteromän utan funktionshinder. Tvärtom vill jag medvetandegöra dessa privilegierade, som ofta helt saknar egen förstahandserfarenhet av strukturell diskriminering, så att de kan delta i debatten med ökad saklighet.

      Jag har viss förståelse för att ”vita heteromän mitt i livet” känner sig förminskade i den svenska debatten, inte minst till följd av den allt mer ökande genusmedvetenheten. Dels tolkar jag det som en relevant upplevelse av att makt förflyttas från vita män som grupp till andra grupper. Dels vill jag bestämt hävda att upplevelsen av att vara maktlös inte nödvändigtvis sammanfaller med att vara det i objektivt mätbar bemärkelse. En vit, manlig höginkomsttagare kan känna sig kränkt av att en mörkhyad tonårstjej med en tuff ekonomisk situation tittar snett på honom på stan, kanske skriker ”jävla gubbe” eller något. Som individ har han all anledning i världen att bli ledsen. Men han bör, för anständighetens skull, vara medveten om att egentligen är det inte han som är den mest utsatte. Han har den sociala, ekonomiska och ibland även politiska makten på sin sida och bör därför bemöta henne utifrån en uttalad medvetenhet om denna sin överordning.

      Mitt resonemang skall snarare härledas ur det klassiska Spider Man-citatet med stor makt tillkommer också stort ansvar.

      Jag tror som sagt att priset för att betraktas som ”normal” och besitta den politiska, ekonomiska och sociala makten i ett samhälle är att man i högre utsträckning tvingas lära sig att lyssna på och sätta sig in i mindre privilegierade gruppers situation. Tack för din invänding, som gav mig anledning att utveckla mina tankar något.

      PEACE

      • Gott och väl sagt som tumregler inför mötet medmänniskor… för all del… trots det, tror jag det objektivistiska vetenskapsanspråket är en otillräcklig grundläggning av det etiska handlandets underlag helt enkelt menat; därför att handlingen i sig är etiken/grunden som sätter subjektet/underlaget för sig som förutsatt… och som jag då förstår dig… grundat med termen ”maktordning”… vars begrepp du gestaltar i form av ett antal för-ut-givna assymetriskt mellanmänskliga relationer i termer av dikotomin ”över-underordning”… antingen eller… ”svart/vit”, osv… nu frågar jag… etiketterar du inte då förgivettaget existerande förhållanden mellan olika konkreta människors handlingar efter en för evigt gällande assymetrisk social ordning…?
        Det är förvisso i allmänhet så som du säger… men inte i alla konkreta fall… i verkliga relationer finns inte dikotomins uteslutna tredje möjlighet till val av handling… jag behöver inte välja någon given ordning eller order öht om jag inte vill handla maktande mot något eller för någon annans räkning över den tredje… för att spetsa till min handlings utsaga… kan jag alltid gå och hänga mig istället, sagt och gjort…

        För min del är ”makt” vare sig ett ”överläge” eller ett ”underläge”, vare sig en ”position” eller själva den assymetriska ”realationen”, inte ”ord”, ”kunskap”, ”kapital”, ”pengar”, ”vapen”, inte någonting någon ”har” och någon annan inte har… utan något man gör, ”makt” är för mig en handling som vi bör avstå från att utöva vare sig vi är svarta, vita, etc människor… i min värld är det omänskligt att makta och gör jag mig skyldig till det på ett omedvetet vis får jag ta mitt ansvar och svara an till det omgivningen och den enskilde dömer mig rättfärdigad till… i hopp om bättring…

        Lika lite som jag kan förneka MR, lika lite kan jag förneka dina tumregler, the golden rule, eller t.ex Kants kategoriska imperativ… men jag kan förneka att underkasta mig handlingar som verkställer eller skapar maktordningar för all evig framtid… så gott mitt förstånd räcker till, och där det inte gör det, talar många mig till rätta som oftast… dock; ett missförstånd jag ofta gör mig skyldig till därför att jag förgivettar så mycket i och med det jag säger, är att i god tro försöka hjälpa någon jag fått för mig behöver hjälpas… utan att de uttryckligen bett om hjälp… att försätta någon i tacksamhetsskuld utan att låta denne återgälda är ett otäckt slipprigt överlägset handlande som jag tror kallas ”paternalism”…

        Aristoteles sa något som jag har som tumregel… ”vi forskar här inte efter att veta vad det innebär att vara god, utan för att bli det…

        Tal om ”maktordningar” kan ha fog för sig men det gäller att tala på ett sätt så att de inte reproduceras genom det man säger… ”det är inte alltid vi säger det vi menar eller menar det vi säger”… och i bland upplever vi kanske oss fångna i språket… men språket är bara ett fängelse för dem som inte vet att det är det…

      • Tack för ett djupsinnigt resonemang som jag dessvärre bara lyckades hänga med i bitvis (skyller här på min bristande bildning).

        Jag kan inte ange några referenser, men tänker att vi dels bör skilja på makt i betydelsen ”makt att handla” och ”makt över någon annan”.

        Hur gärna jag vill tro på en värld fri från maktutövning över andra, känns detta dessvärre som en utopi. Allt jag gör får avsiktligt eller oavsiktligt konsekvenser för min omgivning.

        Är dock helt enig med dig att ökad medvetenhet är ett viktigt steg på vägen mot att inte kränka eller diskriminera sin omgivning i onödan.

      • Hej, apropå att utveckla tankar eller snarare de retoriska uttrycken för tankar om ord och begreppsbildning i förändringar från tid till annan, platser och situationer… i akt och mening, att bättre kunna tolka olika situationer jag befinner mig medveten om dela med andra människor har jag bl.a funnit… att vi inte förstår utan bara tolkar varandra… att vi inte alltid säger det vi menar eller menar det vi säger… att vi alltid måste förgivetta något, annars skulle vi inte kunna leva…
        Som sagt var… att tala är handling och sägandet ett göra, dvs tillverkningen…

        Du beskriver nedan tanken, att ”vi dels bör skilja på makt i betydelsen ‘makt att handla’ och ‘makt över någon annan'”. Jag har redan uttryckt att vi …bör… begripa ”makt” inte som ett ting, utan som handling, något vi gör men… bör… försöka undvika göra mot andra personer.

        Jag föreslår istället att vi skiljer på våra försök att behärska objekt och till skillnad från att försöka behärska människor. Att utveckla min förmåga till självbehärskning i konkreta situationer med andra är väl möjligen ett legitimt maktande, tänker jag, ifall makt är synonymt med att behärska något. Att behärska situationer genom att behärska andra personer brukar klandras – med rätta tycker jag – som ett illegimt behandlande av andra som medel eller objekt för egen vinning sitt ego.

        ”Makt att handla” – tolkar jag som förmåga att göra något. Förmågan att makta har alla… men förmögenhet att faktisk göra det har vi i olika grad och en del är ”för allt i världen oförmögna att göra någon illa”. Det en maktutövare inte har är väl just skrupler. Däremot har denne mer eller mindre tillgång på medel att bruka för sin maktutövning. Men några har bara våldsmedel till hands. Men våld är våld och inte det samma som ”makt”. Medlen är vad de är i och för sig och inte ”makten” i sig utan blir maktmedel när de används i syfte att makta.

        Jag förgivettar som utgångspunkt ett handlingsbegrepp och skiljer på mer eller mindre rättfärdiga och orättfärdiga handlingar… och tillskriver alltså per definition makthandlingar en orätt… I mitt begrepp finns ingen god maktutövning, dessa är alltid mer eller mindre av ondo…

        Varför jag tycker man… bör… tolka maktbegreppet på så vis återstår att ge goda skäl för. Men just här nöjer jag med att hänvisa till min subjektiva känsla.

  2. För att förtydliga… du föreslår en skillnad mellan ”makt att handla” och ”makt över någon annan”
    Låt mig först säga, att min infallsvinkel, eller aspekt här och idet jag ovan försökte uttrycka är retorisk… och bara genom att nämna ”infallsvinkel” eller ”aspekten” ”retorisk”… ställer mig inför valet, huruvida jag först ska förklara vad jag menar ordet ”retorisk” innan jag pratar på samma sätt om ordet ”makt”. För att göra mig mer långrandig och omständlig, tecknar jag min åsikt om retorik. Tittar man samtidigt på det jag gjorde… ”det”… som blev sagt och gjort är svaret redan givet, dvs med ordet retorik handlar jag menande, nästan alla människor gör det… några saknar den förmågan men den samhälleliga förmögenheten är sådan att dövstumma också kan teckna tecken som vi pratare kan lära oss någorlunda hyggligt att förstå genom att pröva olika tolkningar. Alla är vi tecknare… det är vad jag menar med en ”retorisk infallsvinkel”… det behöver inte sägas, eftersom vi människor är och kan inte vara annat… för att uttrycka mig paradoxalt. ”Handling är det omedvetet medvetna.” Det vill säga; något måste vi ta för givet, annars kan vi inte leva. Samtidigt är just detta faktum ett av våra största existentiella problem, att vi tar lite förmycket för självklart…

    Vi borde alla fråga oss själva och varandra vad vi menar med det vi säger eller skriver: Vad menar du att ordet ”makt” refererar till i formuleringen ”makt över någon annan”? I det tidigare inlägget påstår jag att ”makt” inte är något ting, öht och inte något över om inte en person ut-övar eller skapar ett överläge eller en överlägsenhet… i syfte… att trycka ner, göra sig lustig, skrämma någon annan till underkastelse mot dennes vilja eller tillskansa sig något på den andres bekostnad.

    Det är inte omöjligt att läsa dig; ”makt över någon annan”, så att det var just i meningen att utöva makt, att makta någon annan, att trycka ned någon i skoskaven, att härska behärskande någon annan än sig själv med alla medel som står än till buds och att inte ha några skrupler mot att göra någon illa. Ändå väljer jag att tolka dig statiskt; ”makt över någon annan” är något man har eller inte har. Ur ett sådant synsätt följer inga koda avsikter och ännu mindre något gått resultat. Jag tror vi är ense om att det inte är önskvärt med makt över någon annan… om man har makt ska man inte utöva den mot någon annan… det är alltså här vi kanske är överens… det går alltså att ge fan i att utöva makt över någon annan bara för att befinner sig över i någon institutionaliserad befälsordning… eller att missbruka sin tjänstemannaställning som polis och det våldsmonopol man därmed tillförordnats för att tillrättavisa någon för bara lusten att göra det eller tillgripa mer våld än vad situationen bedöms kräva… här har vi uppenbart en gråson… men poängen är all våldsutövning är inte det samma som maktutövning. En polisman har ingen rätt att makta även om hon har rätt att utöva våld. Det är av synnerligen stor vikt att polisen håller rågången klar här.

    ”Makt att handla”? Vad menar du ordet makt inbegriper här?, När du sover handlar du sovandes. Drömmer gör du kanske under tiden. Vrider och vänder dig gör du säkert. Pratar och går i sömnen gör en del. Handla kan alla och frågan är snarare om det finns någon situation utom den när vi är döda som vi inte är handlandes i… i juridisk mening är vi det inte i tillstånd då inte vet vad gör. Görat är brottet och medvetandet handlingen. Det är ju tänkbart att man inte är medveten om vad man säger, men det man sa faller under allmänt åtal och så står man inför skranket och hoppas att rätten nöjer sig med en varning, ”man ska veta vad säger”, kom ihåg det till nästa gång, att vi då inte kommer att se genom fingrarna utan döma dig för vad gjort.

    ”Makt att handla” handlar alltså inte om förmåga eller förmögenhet att handla. Det gör vi vare sig vi är medvetna om det eller ej. Möjligtvis inte om vi är medvetslösa.

    Det är väl makt att… göra… något eller annat, du avser. Enklaste översättning jag då gör är döpa om meningen till; ”förmåga och förmögenhet att göra något”… alla har förmåga och är förmögna till att utöva makt gentemot andra. Men alla bör göra sitt yttersta för att undvika göra det, i synnerhet om man är polis eller till annan myndighet förordnad… Migrationsverket eller bara en jobb-coacher vid arbetsförmedlingen. läraren eller dagisfröken… det är svårt att vara förälder, dagisgubbe eller undervisa på ett pedagogiskt och inte ett matande sätt… ingen kan lära ut men alla kan lära sig…

    Människornas värld är symbolisk. Vår ”värld” är representationer av det vi på goda grunder kan benämna ‘verkligheten’… om den saken borde vi inte tvista för det enda beviset på att det förhåller sig så är att vi alla för eller senare ska dö, då är det så att säga slutsnackat. Jag tar det förgivet, att vi existerar och från den utångspunkten talar vi om vad vi talar om här. Jag är en f.d diversearbetare med huvudsaklig inriktning på hantverkande inom byggnad men numera pensionär. Sannolikt är det största skälet till att jag är så omständlig i att uttrycka mig i skrift är att jag är en s.k dyslektiker. Formellt är jag lågutbildad med åttar år i folkskola och två år på yrkesskola. ”Common sens” är för mig inte vad jag säger nödvändigtvis, utan oundvikligen det jag gör här, dvs tecknar av det som är common sens, språket jag brukar kommunisera med för att skapa mig någon mening i tillvaron. På det viset ser jag oss alla som kommunister… varken kommunism eller demokrati är några tillstånd utan ord som söker sin mening…

Kommentarer inaktiverade.