Skrämselpropaganda om inbrott kopplade till sociala medier

Lagom till inledningen av årets semestersäsong drar tradmedias skrämselpropaganda kring bostadsinbrotten igång. De senaste åren tycks de särskilt rikta strålkastarna mot sociala nätverk som Facebook och Twitter. En enkel googling på facebook+inbrott ger en rad länkar till mer eller mindre väl underbyggda artiklar.

I ett inslag i SVT Rapport den 10 juni varnas tittarna för att skryta om sina inköp och semesterplaner i sociala medier:

Samtidigt som bostadsinbrotten ökar, har det blivit vanligt att dela med sig av privat information på Twitter och Facebook. Nu varnas allmänheten för att skryta om statusprylar och för att lägga ut information om när man åker på semestern.
-Det ökar risken att drabbas av inbrott, säger säkerhetsexperten Kent Pira.

Säkerhetsexperten Kent Pira återkommer i en rad artiklar i ämnet, bl a i Dagens Nyheters ”Twitter och bloggar ger inbrottstjuven tillfälle” från förra sommaren. Han har en gedigen bakgrund som låssmed, väktare och polis och ”vet hur tjuven tänker”. Förra året startade han ett eget företag inom säkerhetsbranschen för att ta fram ”nya säkerhetsprodukter som ännu inte nått marknaden”. Frågan är om hans kompetens även omfattar hur sociala medier fungerar och vilka reella risker som finns med att använda dem?

Det är uppenbart att säkerhetsbranschen fått ett uppsving under senare år. Rädslan för att bli av med kapitalvaror, smycken och designmöbler som vi samlat på oss för dyra pengar späs på i takt med att välståndet ökar bland den hårt arbetande klassen och minskar i andra grupper. Skrämselpropaganda är också en effektiv marknadsföringsmetod för diverse säkerhetsföretag, vaktbolag och låssmeder. Om vi inte är rädda kommer vi helt enkelt inte att investera i deras tjänster.

Rent spontant föreställer man sig nog att sommaren utgör något av en högsäsong för bostadsinbrotten, med tanke på hur många privatbostäder som överges för lantställen, campingplatser och fjärran destinationer. I verkligheten sker de flesta anmälda bostadsinbrotten under vinterhalvåret, om man ser till den senaste mer omfattande studien från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ”Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007”:

Antalet anmälda bostadsinbrott varierar något över årets månader, vilket framgår av figur 1 på sidan 212. Det är framför allt under vintermånaderna oktober–januari som flest bostadsinbrott anmäls.

Under semestermånaden juli sker också en ökning jämfört med de andra vår- och sommarmånaderna. Ökningarna i juli, december och januari beror på att dessa perioder präglas av ledigheter då många är bortresta från sina bostäder.

SVT:s uppgift att bostadsinbrotten ökar ter sig som ett laborerande med statistik, om man jämför med BRÅ:s rapport:

Antalet polisanmälda bostadsinbrott var som högst i mitten av 1980-talet med närmare 25 000 anmälda brott år 1984 (figur 3). Sedan mitten av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet har antalet anmälda bostadsinbrott generellt sett sjunkit, trots ökningar under vissa år. Under de senaste tio åren har dock den neråtgående trenden stannat av.

Jag frågar mig på vilken statistisk grund medierna väljer att koppla risken för inbrott i bostaden till sociala medier som Facebook och Twitter? Om ett direkt samband mellan sociala medier och bostadsinbrott kan påvisas, borde vi rimligtvis se en dramatisk ökning i inbrottsstatistiken till följd av de senaste årens explosion vad gäller användning av sociala medier.

Hur ser då statistiken ut när det gäller anmälda bostadsinbrott under de senaste åren? Så här skriver BRÅ på sin webbplats:

Inbrott i bostaden står för en procent av alla anmälda brott och är med andra ord ett ganska ovanligt brott. Men det är ett brott som skapar mycket oro eftersom det upplevs som mer kränkande än andra stöldbrott.

Räknar man in alla sorters inbrott, dvs i bostäder, lokaler, vindsförråd och källare, butiker m.m. så har inbrottsstölderna haft en nedåtgående trend under ett par decennier. Efter att ha ökat under 2009 minskade bostadsinbrotten totalt sett under förra året. Det beror på att inbrotten i villor och radhus minskade med 9 procent. Ett undantag från den minskande trenden är de anmälda lägenhetsinbrotten, som ökade med 6 procent under 2010. Även anmälda inbrott i källare och vind ökade under året.

Under de senaste tio åren har det totala antalet anmälda bostadsinbrott varierat från år till år, även om trenden har varit uppåtgående. Att det ser så olika ut mellan åren beror på de kraftiga svängningarna när det gäller villainbrott. Lägenhetsinbrotten har däremot ökat kontinuerligt och mer än fördubblats under den senaste tioårsperioden.

  • 19 800 bostadsinbrott polisanmäldes (2010)
  • 11 620 av inbrotten skedde i villor (2010)
  • 8 100 av inbrotten skedde i lägenheter (2010)
  • 4 procent klarades upp, så att en person kunde bindas till brottet (2010)

I SVT-inslaget säger speakern Thomas Jonasson att

Stölder både inom och utanför bostaden har kunnat härledas till gärningsmän som fått tips just via sociala medier

Uppgiften bekräftas dock varken av någon undersökning eller vetenskaplig rapport i inslaget.

I en DN-intervju med Tony Roshage, ansvarig för bostadsinbrott på seriebrottsgruppen vid länskriminalens underrättelserotel, berättar han hur ligor specialiserat sig på att stjäla skolbarns hemnycklar och med hjälp av information i plånböcker och mobiltelefoner leta upp deras bostäder för att göra inbrott. I en bisats lägger han till en varning för sociala medier:

Eftersom de här brotten dykt upp igen vill jag gå ut och varna. Ha alltid  uppsikt över sakerna och var försiktig med att skriva var du befinner dig på sociala medier. Facebook är godis för tjuvar.

Aftonbladet gjorde senare en rewrite på DN-artikeln och länkade till densamma från sin Facebook-sida, där man särskilt lyfte fram varningen för att sociala medier kan leda till inbrott i bostaden:

I kommentarsfältet ifrågasatte jag vilka statistiska belägg som finns för uttalandet, och varför Aftonbladet väljer att publicera obekräftad skrämselpropaganda på sin Facebook-sida:

Självklart anser jag att man som användare av Twitter och Facebook bör vara medveten om de möjliga effekterna av sina uppdateringar i dessa helt eller delvis officiella sammanhang. Jag tog upp frågan senast med koppling till Svenska Dagbladets polisanmälan av några twittrares skämtande om Per Gudmundson och kända människors oförmåga att hantera kritiska och ifrågasättande kommentarer på Twitter.

Jag håller i stort sett med Trygg Hansas Håkan Frantzén när han säger i SVT-inslaget att

Man bör vara väldigt försiktig med var man lägger ut för information och man bör även vara mycket noga med att använda de personliga inställningarna på t ex Facebook, så att bara ens vänner kan se och läsa ens information.

Via Kalle Paulsson fick jag tips om tidningen Råd och Röns intervju med Stöldskyddsföreningens Jan-Peter Alm. Även han varnar för att skvallra för tjuven om sina semesterplaner på Twitter. Dock i något mer balanserade ordalag.

Internet erbjuder fantastiska möjligheter till socialt umgänge och interaktion och samtidigt är det en arena som man som användare måste lära sig behärska för att få ut mesta möjliga av sin användning och slippa onödiga negativa påföljder på grund av obetänksamhet eller ren okunskap om hur de nya medierna fungerar.

Nyhetsmediernas uppmaningar att man helt bör undvika att berätta via Twitter och Facebook att man åker på semester låter i mina öron som oerhört naiva påståenden baserade på en fundamental okunskap om hur sociala medier fungerar. Istället för att blint varna människor för att använda sociala medier, bör man uppmuntra dem att lära sig att använda dem på ett sätt som gynnar deras intressen.

Hur stora är de verkliga riskerna med att twittra om att man för tillfället befinner sig på konferens i en annan stad, att man väntar på planet till Mexiko eller att man har en lång arbetsdag framför sig? Finns det belägg för att inbrottstjuvar inleder arbetspasset med att scanna av det sociala medieflödet för att få tips om lämpliga tillslagsplatser?

Från mitt perspektiv skulle man lika gärna kunna uppmana semesterresenärer att tejpa för sina registreringsskyltar på campingen. Vem som helst kan ju enkelt hitta deras bostadsadress via bilregistret och rapportera till sina kumpaner i övriga landet att det just nu verkar vara ”fritt fram” att bryta sig in i villan? För att inte tala om riskerna med att ha sina adressuppgifter på sajter som Hitta.se och Eniro. Eftersom de flesta inbrott sker när familjen är bortrest, kanske en uppmaning att aldrig lämna hemmet skulle vara det mest effektiva sättet att förebygga bostadsinbrott?

Jag har googlat lite och hittat några amerikanska exempel där inbrott mer eller mindre löst kan kopplas till offrens uppdateringar i sociala medier:

Mashable rapporterar om twittraren Israel Hyman som blev utsatt för inbrott i bostaden under en utflykt med familjen, som han naturligtvis hade rapporterat om via Twitter. Kopplingen mellan inbrottet och hans twittrande är dock oklart.

I Nashua, New Hampshire, åkte några pyrotekniskt intresserade tjuvar fast när en polisman hörde dem fyra av delar av stöldgodset. Några av brottsoffren hade berättat i sociala medier om sina utflykter och semesterresor.

 

CBS rapporterar om paret Keri McMullen och Kurt Pendleton som blev utsatta för inbrott i bostaden medan de besökte en konsert. Misstankarna riktade sig mot en barndomskamrat som hon inte träffat på över 20 år och som förmodligen hade läst parets statusuppdatering om konserten.

 

Lyckligtvis hade de installerat övervakningskameror i hemmet och genom att publicera filmerna – på Facebook – lyckades de identifiera tjuvarna. Här har vi alltså ett fall där uppklarandet går att relatera direkt till Facebook. Huruvida tjuven valde att slå till som en direkt följd av statusuppdateringen är inte helt klarlagt. Keri berättar att hon helt slutat använda Facebook efter incidenten. En mer saklig uppmaning hade kanske varit: ”skaffa inte vänner som är kriminella”?

Jag är osäker på hur mycket dessa anekdoter berättar om de verkliga riskerna med att ange sin geografiska position på internet. I mina ögon ter det sig som sensationsjournalistik som hellre berättar en ”bra story” än pekar på de verkliga orsakerna till bostadsinbrott och hur man förebygger dem.

Brottsförebyggande rådet lyfter, förutom lås och larm, fram en fungerande narkotikavård och grannsamverkan som effektiva metoder för brottsbekämpning.

Att skydda sin bostad från inbrott kan exempelvis ske med hjälp av lås och larm (tekniskt skydd) men också med hjälp av samarbete inom mer eller mindre organiserade sociala nätverk, exempelvis så kallad grannsamverkan (där social kontroll kompletterar de tekniska skyddsåtgärderna).

För att grannsamverkan ska fungera bra i längden är det värdefullt att få igång en positiv social process i bostadsområdet. I en miljö där människor möts och har trevligt, samtalar och samarbetar kring det som känns angeläget, skapas ofta en gemenskapskänsla. I en sådan gemenskap blir det ofta naturligt att värna om sina grannar, deras hem och det gemensamma området. Ett sådant socialt klimat ger dessutom en bra förutsättning för att både se och stödja utsatta människor, inte minst ungdomar.

Det tycks alltså finnas en koppling mellan brottsfrekvensen i området och det sociala avståndet till våra medmänniskor. Kanske är det så att sociala medier till och med kan användas för att stärka gemenskapen grannar emellan, så att vi därigenom blir mer intresserade av att hjälpas åt att skydda varandra från stölder och inbrott? Redan nu ser jag exempel på en fördjupad gemenskap mellan grannar i Hornstull, som en följd av att vi har varandra på Twitter och kan samarbeta via Facebook för att öka samhörigheten i området.

Förutom de sociala aspekterna ser BRÅ en tydlig koppling mellan bostadsinbrott och häleri:

Forskning på området (Schneider 2005, Brå 2006b) betonar emellertid vikten av ökad kunskap om samt riktade insatser mot häleribranschen för att effektivt kunna förebygga bostadsinbrott. Detta på grund av att häleribranschens efterfrågan på stulna föremål och dess betydelse för avyttring av stöldgods från bostadsinbrott visat sig vara stor och därmed får anses utgöra en betydande del av marknaden för det som stjäls vid inbrotten.

Trots ihärdigt letande har jag inte lyckats hitta ett enda svenskt fall där ett bostadsinbrott kunnat kopplas direkt till en statusuppdatering på Facebook eller Twitter. Hjälp mig gärna att leta, den som känner sig manad!

Däremot är det tämligen lätt att hitta exempel på fall där säljare blivit bestulna på prylar (främst fordon) som de lagt ut till försäljning på Blocket. Inte minst eftersom deras telefonnummer direkt kunnat kopplas till bostadsadressen via exempelvis systersajten Hitta.se. Blocket utgör tydligen även en marknad för hälare som kränger stöldgods.

Man behöver inte vara säkerhetsexpert för att konstatera att Kent Pira förmodligen har en del prylar, som någon mindre nogräknad person skulle kunna försöka kränga iväg via Blocket. Man behöver inte ens ta med sig släpkärra eller takbox för att transportera dem, eftersom han driver en uthyrningsfirma och har flera kärror uppställda på gården.

Naturligtvis vill jag inte uppmuntra till inbrott hemma hos Kent. Jag använder bara honom som ett exempel på att det finns betydligt effektivare sätt att reka en tilltänkt brottsplats på nätet än just via sociala medier. Lösningen är knappast att utplåna sin medverkan på internet. Snarare bör man fråga sig ”hur tjyven tänker” – egentligen – och förhålla sig balanserat och sansat till de uppgifter som presenteras som fakta i traditionella medier.

 

Uppdatering: Häromdagen twittrade Peter Ågren som är chef för Södermalmspolisens ingripandesektion om bostadsinbrott. Jag passade på att fråga honom om de har något exempel på inbrott till följd av statusuppdateringar i sociala medier:

Annonser

14 reaktioner på ”Skrämselpropaganda om inbrott kopplade till sociala medier

  1. Mycket bra skrivet. Älskade Aftonbladets motkommentar ”Om du är kritisk till vår artikel…så kanske du kan hitta någon annan som du inte är kritisk mot i stället” 😉

  2. Hej!
    Vi gör vårt bästa för att vara närvarande på Facebook och svara på så många kommentarer som möjligt, också kritiska sådana. Så här i semestertider är inte bemanningen på topp varje dag, men vi gör så gott vi kan. Just det svar du fick var kanske inte helt lyckat (själv var jag ledig då och vet inte riktigt bakgrunden). Men rent allmänt kan det vara en smula utmattande ibland också för den mest ambitiöse Aftonbladetanställde att hantera ett mycket stort antal frågor och kommentarer som till stor del går ut på att i allmänna termer tala om hur usla vi är. Självklart ska vi kunna ta kritik, självklart ska man få svar även om man är kritisk. Men är man på allvar intresserad av svar, mer än att få häva ur sig allmänt förakt för Aftonbladet, då kan det var idé att fokusera på själva frågan man vill ha besvarad.
    Vi gör som sagt vårt bästa, och når inte fram alla gånger. Men vi har nära 20 000 fans på Facebook (4 ggr så många som Expressen, eller dubbelt så många som följer Expressen på Facebook och Twitter sammanlagt, för att bara göra en jämförelse). Många dagar skrivs 50-100 kommentarer och inlägg på vår Facebooksida, ibland fler. Det är en del att göra. Det skrivs 5 – 6 000 kommentarer på vår sajt också, varje dag.
    Det är också bakgrunden till att vi valt att vänta med större närvaro på Twitter, vi vill bli ännu bättre på Facebook först. Aftonbladet har flera miljoner besökare varje vecka, de aktiva twittrarna bland dem är försvinnande få. För våra läsare betyder sociala medier fortfarande i första hand Facebook, och det är dem vi jobbar för. När vi hittar ett tillräckligt bra sätt att hinna vara brett närvarande på Twitter också, och uppfattar att det är ett behov hos större grupper av våra läsare, då kommer vi att vara det. Eller på Google+, eller vad det nu blir framöver…
    /Mvh Anna Hjalmarsson, tf chef Aftonbladet Läsarmedverkan

    • Hej Anna och tack för ditt svar!

      Jag bestrider inte på något sätt att Aftonbladet äger en unik och dominerande ställning i det svenska medielandskapet. Just med tanke på detta känns det extra viktigt att ni använder era resurser till att skapa öppenhet och dialog, då er journalistik når ut brett och har en avgörande påverkan på svensk opinionsbildning.

      Med mycket makt följer också mycket ansvar”, som citatet heter.

      Jag utgår från att ni är intresserade av en fri och öppen dialog om era publicistiska ställningstaganden. Därför känns det extra tråkigt att ni med nuvarande prioriteringar är så svårtillgängliga för sakliga diskussioner i sociala medier.

      Vi är många som tror att ett redaktionellt engagemang i artikel- och Facebook-kommentarer skulle bidra till att höja nivån på de diskussioner som förs där och bidra till att lyfta det journalistiska innehållet på era webbplatser.

      Låt oss fortsätta föra denna diskussion med öppenhet och ödmjukhet.

  3. Otroligt bra och nyanserad genomgång av ett fenomen jag förundrats mycket över. Att skrämmas verkar vara det vanligaste sättet att (försöka) skapa räckvidd numer. Dagens exempel är väl ”Så lätt är det att lyssna av ditt mobilsvar” utan att ställa sig frågan hur vanligt eller intressant eller relevant det är att lyssna av folks mobilsvar. Gällande tjuvar och sociala medier så framkommer det ju några relevanta råd, som att vara luddig i datumangivelser – sunt förnuft, kan jag tycka. Dessutom skiljer sig ju plattformarna väldigt mycket åt, Blocket har en total räckvidd som vida överstiger t ex Twitter och Twitter är helt öppet medan Facebook (om man har grundläggande koll på inställningarna) är begränsat till de man faktiskt har någon form av relation till. Men som sagt, otroligt bra skrivet. Tack!

  4. Intressant artikel, jag har själv ställt mig väldigt frågande till påståendet och tycker att det borde finnas enklare vägar för tjuven att gå (vilket du också påvisar)

    Reagerade precis som du på den något omotiverade kopplingen mellan nyckelstölder i skolor och sociala medier.

  5. Om det fanns ett samband mellan sociala medier och bostadsinbrott så skulle det för all del inte behöva medföra att det blev någon ökning i inbrottsstatistiken totalt sett med ökad användning av sociala medier. Det skulle ju kunna innebära att de inbrott som sker bara flyttas över.

    För övrigt har jag faktiskt hört just rådet att aldrig lämna hemmet för att förebygga bostadsinbrott. Leif GW Persson sa det i nåt teveprogram härom året, att det bästa sättet är att se till att det alltid är någon hemma. Men med tillägget att det är orealistiskt för de flesta människor.

    • Tack Anders,

      för påpekandet att ett samband mellan ökad användning av sociala medier och bostadsinbrott inte nödvändigtvis behöver medföra en ökning av inbrotten. Däremot kan man ju fråga sig vad sannolikheten är att övriga brottsorsaker skulle minska drastiskt i takt med att allt fler inbrott framkallas av folks statusuppdateringar i sociala medier. 🙂

      Nu verkar det ju gå relativt trögt i jakten på ett enda svenskt fall där bostadsinbrott kunnat kopplas direkt till brottsoffrets användning av sociala medier. Mot bakgrund av detta känns medierapporteringen kring detta ämne aningen överdriven och osaklig, som jag ser det.

  6. Rapporteringen är helt klart osaklig, och dina andra exempel visar detta tydligt. Men man skulle kunna tänka sig att antalet inbrott beror på hur många aktiva tjuvar det finns, hur mycket de behöver stjäla osv (och att antalet tjuvar i sin tur beror på de sociala faktorer du tar upp) och att de väljer de enklaste målen. Hittar de några objekt via internet så behöver de inte leta vidare efter andra sen.

    Men som sagt, om det inte finns några kända exempel så är det inte så, och det bästa rådet kanske är att inte ha Facebook-vänner som man egentligen inte känner, som tex folk man kände i grundskolan och som numera är kriminella utan att man vet detta, eftersom man inte vet något alls om dem längre.

  7. Med tanke på hur folk verkar fastna på FB och liknande så borde det ju snarare vara förebyggande. Den tjuv som sitter framför FB kommer snart fastna där så att han/hon inte får ett enda brott gjort i tid. 😛

Kommentarer inaktiverade.