Krocken mellan gammal logik och nya medier

Sedan min granskning av TV4:s sätt att presentera Twitter för tittarna, har jag gått och grunnat på en lämplig fortsättning i detta intressanta ämne. Det finns så många spännande aspekter av den omdaning som kommunikationssamhället står inför till följd av de nya möjligheter till närvaro och interaktion som erbjuds via digitala kanaler.

En aspekt som framträder tydligt är oviljan hos de etablerade aktörerna att förhålla sig lyhört, nyfiket och ödmjukt inför de pågående förändringarna. Sällan har så många haft så förutfattade meningar om så mycket som när det gäller sociala mediers betydelse och påverkan på traditionell medieproduktion, PR, marknadsföring och kommunikation.

Markus Pettersson lyfte nyligen fram Vingresors marknadschef Claes Pellvik som ett lysande exempel på den lättvindighet med vilken många höjdare inom marknadsföringsområdet förhåller sig till ”nymodigheter” som t ex Twitter. Den här gången utvecklade det hela sig till en liten solskenshistoria, där Pellvik gick från raljant och okunnig till ödmjuk och förhoppningsvis mer nyfiken på kraften i att skapa kundrelationer via digitala kanaler.

Att skepsismen mot digitala kanaler är stor inom branscher som ägnat åratal av kompetensutveckling och investeringar åt att bygga maktpyramider enligt förra seklets spelregler är mer än begripligt. Precis som skivbransch och papperspress backar in i framtiden och krampaktigt försöker tvinga konsumenternas beteenden in i gamla förlegade mönster, ser vi liknande tendenser även inom modernare branscher som television – och digital kommunikation!

Vid ett mobilmingel för kunder och nyfikna, anordnat av kommunikationsbyrån Ottoboni, som presenterar sig som ”specialister inom digitala medier”, blandades diverse buzz om pekskärmar och appar med en tydlig bild av ”mobilanpassning” som något som i första hand handlar om att se till att företagets webbplats fungerar tillsammans med mobila enheter.

Stort fokus lades på app-utveckling och ”nya” (två-tre år gamla) tekniker för mobila gränssnitt (Fluid Grid, Responsive Web, Progressive Enhancement). De kommunikationsstrategiska utmaningar som den mobila revolutionen innebär, dvs en beteendeförändring minst lika dramatisk som övergången från print till webb, lämnades glatt därhän.

Nedan illustreras hur Ottoboni ser på sina kunders digitala närvaro. I mina ögon baseras denna illustration på den klassiska modellen med en avsändare som överför sitt budskap till många passiva mottagare.

Kundens målgrupper skall effektivt slussas till företagets webbplats, som måste anpassas genom byggandet av appar och mobila gränssnitt. Sociala medier buntas ihop med Google som en ”bortaplan”, främst avsedd för att ”driva trafik” till destinationswebben. Vill man vara välvillig, kan man betrakta detta som en högst selektiv läsning av Chris Andersons ”The web is dead” från förra sommaren. Som socialamedier-nörd blev jag naturligtvis tvungen att protestera mot ett sådant föråldrat synsätt, och Ottoboni lovade att revidera denna bild i kommande presentationer.

Jag kan ändå inte låta bli att oroas över hur den digitala utvecklingen påverkas av att de som fungerar som experter på området förklarar digital kommunikation på det här sättet 2011.

Så åter till TV4. Hur har de reagerat på den kritik som väckts mot deras fokus på kändismegafoner? Ingen aning, faktiskt. Den som reagerade starkast på mitt förra inlägg i ämnet var Mårten Andersson, som kände sig orättvist utpekad. Jag försökte förklara att min huvudsakliga kritik riktade sig mot Nyhetsmorgons sätt att presentera vad Twitter handlar om, med utgångspunkt i den imbecilla frågeställningen ”vem är den bästa twittraren?”. Tyvärr har Nyhetsmorgon inte varit särskilt villiga att ta debatten.

Under TV4:s nollrasismvecka nyligen blev Nyhetsmorgons ”twitterspanare” Parisa Amiri ombedd att lyfta fram goda exempel på människor som tar debatten mot rasism på nätet. Förutom att nämna Ali Esbatis blogg, nöjer hon sig sedan med att rabbla upp sina kritvita och inte särskilt ämnesspecifika mediekompisar. Av 16 personer som Parisa anser att man bör följa för att få ett intressant flöde är 14 stycken pr- och mediemänniskor ”i svängen”.
Annika Lantz finns naturligtvis med bland dessa spännande upptäckter! ”Mångkulturen” representeras möjligtvis av
Lena Sundström och Johanna Koljonen.

Nyhetsmorgons eget twitterkonto puttrar på i samma anda som tidigare nämnda kändismegafoner. Med några få undantag består flödet av rubriker från dagens sändning varvat med kommentarer och retweets av de kändisar som Nyhetsmorgons redaktion själva följer. Tilltal från övriga twittrare ignoreras konsekvent. Ännu är steget långt till interaktion.

Lite lustigt i sammanhanget är att TV4 har upphört att uppmana twittrare att mejla, och numera bestämt sig för att flytta dialogen från Twitter till den egna webbplatsen, Nyheterna.se:

Jag väntar fortfarande på att få svar. 🙂 Den enda respons jag fått från Nyhetsmorgons redaktion är följande korta twitterdialog, som jag hade med producenten Carina Nording på eftermiddagen samma dag som den kritiserade sändningen med Mårten Andersson, Alex Schulman och Yasmine el Rafie ägde rum:

Jag kände mig lite snopen över den kortfattade och, som jag uppfattade det, defenisva tonen och svarade därför på följande sätt:

Tyvärr slutade ”diskussionen” där. Jag antar att Carina menade allvar med formuleringen ”The End”. Ändå hoppas jag innerst inne att hon, och hela Nyhetsmorgon-redaktionen skall öppna upp för en lyhörd dialog, på samma sätt som Claes Pellvik gjorde efter sin fadäs. Hur i hela friden ska de annars lära sig vilka nya krav och möjligheter som det nya medielandskapet erbjuder?

Annonser

4 reaktioner på ”Krocken mellan gammal logik och nya medier

  1. Twitter och övriga sociala medier är ganska ”otäcka” just för att du inte kan ha kontrollen själv, du kan inte styra samtalet möjligen influera det… För företag med hierarkiska struktuer är det bland det mest skrämmande som kan ske… Maktlösheten inför dina kunder och samtalspartner… att kunna bli ifrågasatt i realtid…

    Älskar att föra dessa diskussioner med människor som inte är on-line på riktigt så att säga… många pr-människor förstår fortfarande inte och inte heller alla webb-byråer uppenbarligen…

    Jag lärde en fras när jag började med marknadsföring på 80-talet som jag aldrig glömt och har som ledstjärna i allt jag gör professonellt: All kommunikation sker på mottagarens villkor… Har du detta i åtanke när du öppnar en diskussion så är mycket vunnet…

    När jag var på DN 99-00 hade vi journalister som inte vill ha telefonnummer el mailadress i sin byline för då kunde dom bli störda av såna där läsare… påpekade stilla att det var just dom som betalade lönen…

Kommentarer inaktiverade.