Konsten att #varablatte

Via @damonrasti och @yasmineelrafie fick jag den här länken till en artikel i Sundsvalls lokaltidning Dagbladet. Där berättas hur en flyktingpojke från ett afrikanskt land utsågs av de övriga eleverna att spela slav i ett ”rollspel om slaveriet” som skolan anordnade.

Först skrev klasskamraterna ”neger är lika med slav” på tavlan.
Sedan tvingades den afrikanske flyktingen att spela slav i ett fullständigt havererat rollspel.
Flyktingen kände sig provocerad och hamnade i slagsmål med den elev som utsett honom till slav.
Nu döms den afrikanske flyktingpojken – för misshandel.

Berättelsen berör mig extra mycket eftersom den utspelar sig i min födelsestad Sundsvall. Någonstans hade jag hoppats att utvecklingen kommit längre sedan jag flyttade därifrån för tjugo år sedan. Jag är ingen våldsförespråkare, men har full förståelse för att det brast hos den utsatta pojken. Skolan orsakade situationen genom sin erbarmligt klantiga hantering. Att den misshandlade killens mamma valde att polisanmäla förvärrade saken ytterligare, som jag ser det. När jag läser rektorns uttalanden att ”Pojkarna har rett ut det här och de är överens i dag” och att ”båda pojkarna är ångerfulla” finner jag ingen tillstymmelse till upprättelse för den utsatte flyktingen. Även Aftonbladet och Dagens Nyheter berättar om händelsen.

Förmodligen vill de här grabbarna glömma hela skiten och gå vidare, men jag kan inte låta bli att leka med tanken på vad som skulle hända om man belönade den utsatta pojken med ett pris för att han vågat stå upp för sig själv och slå tillbaka, på liknande sätt som den mobbade Casey Heynes gjorde med sina antagonister. Nima Dervish tycker att Casey gjorde rätt. Linus Fremin att han gjorde fel.

Själv växte jag upp i ett kritvitt medelklassområde som den ena av två elever på hela skolan med ”afrikanska gener”, vilket var allt annat än enkelt. Jag och ”Neger-Karin”, som hon kallades, undvek varandra så effektivt det bara gick. Blotta anblicken av någon annan med mörk hy och krulligt hår skar i kroppen som en påminnelse om att ”jag är annorlunda”. Att skapa en gemensam #blattetweetup för att diskutera utanförskap och mångfald fanns inte ens på kartan.

Jag hamnade sällan i några fysiska handgemäng, eftersom jag tidigt utvecklade en förmåga att slänga käft och hitta dräpande comebacks på de tillmälen som haglade (laktritstomte, dieseltrasa, Kunta Kinte, negerboll, mikrofonskalle, kommit-ut-ur-fel-hål etc. etc). Mitt annorlundaskap var så tydligt och självklart att det inte gick att diskutera. Det bara fanns där. Och skulle hanteras – av mig.

Idag när jag läste Dagbladets artikel kom jag att tänka på en episod från mellanstadiet när jag faktiskt blev fysiskt utsatt på grund av min hudfärg. Jojje var en ökänd bråkstake från Nacksta som hade ryktet om sig att spöa upp den som råkade komma för nära. Han var några år äldre än vi, hade träskor och jeansjacka och hängde ofta i rökrutan på skolgården.

Under en lunchrast såg vi Jojje och hans gäng passera på gatan nedanför skolfönstret på fjärde våningen. Jag och en handfull klasskompisar blev kaxiga, kände oss skyddade av skolbyggnaden och passade på att banka på fönstret och göra gester och grimaser. När Jojje fick syn på mig i fönstret med uppsträckt långfinger gick det en säkring för honom.

– Negern gjorde fingret åt mej!

Gänget fimpade sina cigarretter och sprang mot skolans entré. Nu blev det fart på oss. Alla hade uppfattat vem som var målet för den kommande attacken. Jag fick gömma mig längst in i korridoren, medan mina klasskamrater låste dörren ut till trapphuset. Jag kände mej ganska trygg, eftersom mina klasskompisar fanns där för mig.

Tyvärr var inte alla på min sida. Några grabbar i klassen låste upp dörren på Jojjes order och i nästa sekund hade han hittat mig där jag satt i fönsternischen. Han var ursinnig och skallade mig så att mitt huvud studsade bakåt och krossade fönsterrutan. Det var min smala lycka. Jojje blev skrämd av kraschen och glasskärvorna som yrde och försvann lika snabbt som han hade dykt upp.

Den fråga som dröjde sig kvar hos mig efter den här händelsen var: Varför just jag? Vi var ju flera elever som hade spelat kaxiga inför de äldre grabbarna. Ändå var det min medverkan som fick dem att tända till och bara jag som blev skallad.

Många tyckte säkert att jag fick skylla mig själv som muckade med en av de mest notoriska bråkstakarna, men det som dröjde sig kvar hos mig var sveket från dem som släppte in Jojje i korridoren så att han kunde skalla mej. Nånstans kände jag att de innerst inne tyckte att jag hade förtjänat en uppsträckning. Negrer måste ju trots allt veta sin plats.

Annonser

8 reaktioner på ”Konsten att #varablatte

  1. Att vita inte tillåts spela negerslav i det nya Sverige lärde vi oss för några veckor sedan. Men nu kan tydligen inte svarta heller spela negerslav. Med andra ord är det totalt omöjligt att iscensätta en pjäs om slaveriet, vi ska med andra ord förtiga denna del av historien.. Vem gagnas av det??

    • Per: De två sammanhangen är ju inte lika. För några veckor sedan handlade det ju inte om undervisning utan bara om spex. Och i undervisningen vore det nog bättre om Vita Män får spela slavar – det behöver vi (säger vi, för jag är en av Dom).

      Att vara vit är en bonus som vi har. Att vara man är en annan. Att förstå att det förhåller sig så – att vi Vita Män har en räkmacka till liv är det tyvärr alldeles för få som gör.

      Louis C. K. sammanfattar det där mycket bra:

      Vita Män borde verkligen spärras in en vecka om året och vara slavar, bara för att straffas lite för allt jävla elände vi ställt till med – och ställer till med.

      Sen måste jag ju säga att det VAR korkat av dig Antropomorf att jäklas med den stöddigaste killen i skolan. Det var dock riktigt bra gjort och den där skallningen var värd den, för du lärde nog honom en rejäl läxa också. 🙂

  2. Är vi inte alla slavar under bankernas förtryck?

    Vet inte om vi vita får betala mindre i ränta osv..
    Tror inte våra banker diskriminerar sina slavar utan alla får vi betala samma pris….

    Nää tillbaka till saltgruvan nu igen måste fixa bonusen till min banks chefer…

  3. Är det ingen som reagerar på att rubriken och ingressen saknar koppling till artikeln? Ingenstans i brödtexten står att ”flyktingpojken” _tvingades_ att spela slav. Tvärtom står att en klasskamrat _­ansåg_ att han skulle spela slav. Själva pjäsen tycks aldrig ha ägt rum. När syftet är att ta ställning med rubriken är tydligen alla medel tillåtna – även lögn.

    Den ende som har utsatt någon för tvång i den beskrivna händelsen är flyktingpojken som ansåg sig ha rätt att påtvinga sin klasskamrat ett (knytnävs?)slag. Där har vi för övrigt ytterligare nyspråk: ”hamna i slagsmål” = ”inleda en misshandel”.

    Syftet är förstås att flytta ansvaret från gärningsmannen till brottsoffret. ”Han föreslog att flyktingpojken skulle spela slav – i en pjäs om slaveri – och det är så självklart att en invandrare inte kan spela slav att misshandel är en nödvändig och självklar respons på den fruktansvärda kränkningen.” Möjligen kan man inte begära mer av afrikaners självbehärskning och empati. Notera att motsatsen aldrig hade legitimerats av någon journalist. Dvs om en svensk hade reagerat med våld efter att en afrikansk flykting hade ansett att han skulle spela viking.

    För övrigt kan man undra om inte utvisning hade varit en bättre påföljd än 20 timmars ungdomstjänst.

    • Jag kan hålla med om att journalister ibland formulerar sig på ett sätt som känns onödigt övertydligt. Som att de är ängsliga för att vi ska missuppfatta händelseförloppet och dra felaktiga slutsatser om de rådande omständigheterna.

      Din, bland många andra kommentarer på tidningsartiklar och i Flashback-trådar, visar med all önskvärd tydlighet att deras oro är befogad.

      Denna totala oförmåga att identifiera maktstrukturer och deras uttryck i vardagen är just ett exempel på den typ av överlägsen attityd bland vita heteromän som signaturen 0.o nämner i kommentaren ovan.

      Försök att kliva ur ditt eget trånga synfält och lyssna på andras berättelser som omväxling. Titta på det korta klippet med Louis C.K. Det kan både vara utvecklande för ens personlighet och minska risken för att hamna i slagsmål.

  4. Hej! Är det någon som har namnet på killen som blev dömd. Jag betalar gärna en liten summa pengar till killen, som plåster på såren. Kanske man skulle kunna starta en insamling?Tycker att det inte är så bra att han först nekade vara slav, och sedan blir dömd till slavarbete via ungdomstjänst. Det hela låter för knäppt för att vara sant. /Jakob

  5. Jag kan förstå att killen hela natten hade retat sig på vad, enligt rapporter, läraren hade skrivit. Det retar mig också, men ifall det nu verkligen var läraren som skrev det, så är det inte förvånande. Det är den officiella linjen. Tex JämO sa ungefär samma sak i TV för några år sedan. Det är synd att ett ord som tex släktingar till mig brukade använda med stolthet har blivit ett politiskt slagord för de som vill ha en symbol att ge sig på, så de slipper bry sig om de verkliga problemen.

    Det behövs ett riktigt engagemang för att förstå hur man respekterar individer och det är tyvärr enklare för myndigheter att följa ett enkelt recept, som det tex sägs att läraren gjorde med sin, i mitt tycke, rasistiska jämförelse på en dataskärm.

    Det är en lång väg kvar att gå och det behövs mycket utbildning för att komma någonvart.

    Men hur gärna han än ville ha något att slå tillbaka emot, så var det fel att attackera en klasskamrat, även om denna uppenbarligen saknade förståelse för maktstrukturer. Att överhuvudtaget försöka använda andras okunskap som ursäkt för våld eller som anledning att varna för risk för våld är fel. Utbildning är det som gäller.

    Jag måste tyvärr säga att domen för misshandel var korrekt, även om jag ser båda som offer.

Kommentarer inaktiverade.