Kommer du att fira nationaldagen?

Foto: Henrik Ismarker

Efter att ha läst Stefan Bergmarks utmärkta krönika om vårt förhållningssätt till kungahuset och nationaldagsfirandet, där han i grunden ifrågasätter dess existens, deltog jag i en stundvis agiterad twitterdiskussion om nationaldagsfirandets eventuella förtjänster.

Nationaldagen och kungahuset kan förstås betraktas som två olika sidor av samma mynt, som fosterländska kvarlevor från en fördemokratisk epok. Men till skillnad från monarkin är nationaldagen inte folkligt förankrad.

En historisk tillbakablick visar att dagen snarare är ett fiasko, kanske de svenska helgdagarnas största flopp.

En twittrare som uttryckligen bett om att få vara anonym lyfte fram Stockholms Stadsmuseums nationaldagsfirande med svensk-somaliskt tema som ett exempel på hur störtlöjligt, fegt och sorgligt svenskarnas förhållningssätt till sin egen nationaldag (nationalism?) är.

Själv håller jag med Stefan Bergmark om att det verkar gå ruskigt trögt för nationaldagen som helgdag. Inte många firar den och någon tillstymmelse till nationaldagstraditioner verkar svåra att uppbringa.

Därför tänkte jag göra en liten enkät. Besvara gärna frågan utförligare i kommentarsfältet.

 

Jag är uppriktigt nyfiken på detta, eftersom jag inte känner en enda människa som tar denna helgdag på något större allvar.

Nationaldagsuppdatering:

Vänsterbloggarna Anders Svensson och Vänstra stranden sågar båda nationaldagsfirandet med hänvisning till den svaga folkförankringen.

Aftonbladets ledarsida söker Anders Lindberg slå ett slag för mångfalden och menar att nationaldagen bör firas som en hyllning till densamma.

I dag firar Sverige national­dagen. Med mycket att fira. ­Sverige representerar på många sätt ett knippe värderingar att vara stolt över. Modernitet, ­öppenhet, individuell frihet, jämlikhet, nyfikenhet på andra och omvärlden.

Han undviker dock att argumentera kring huruvida dessa värderingars värde kan och bör kopplas till nationalstaten Sverige. Kontrasten till kommentarsfältets blåbruna påhopp är nästan tragikomisk.

Svenskans PJ Anders Linder slår ett slag för nationalismen och monarkin som ”sammanhållande krafter när så mycket annat drar människor i sär”. Även han nämner naturligtvis kungahusets svajiga ställning som representanter för svenska folket, men konstaterar samtidigt att stödet för monarkin fortfarande är mycket stort.

Bloggaren Micael Grenholm beklagar, kanske inte helt oväntat, på sin blogg Hela Pingsten att Annandag Pingst fått stå tillbaka som röd dag till förmån för nationaladagen. Han argumenterar mycket väl:

Vad håller vi på med egentligen? Varför vill de att vi ska fira dagen då diktatorn Vasa red in i Stockholm efter att ha dödat massa danskar? Varför var man inte nöjd när ingen tänkte på nationaldagen och SD hade 0,001 %? Argumentationen för nationaldagsfirandet är grumliga: ”Ja, men det är väl klart att man gillar sitt land…” – ”Man är ju inte rasist bara för att man viftar på flaggan.” – ”Vadå? Är du inte tacksam för vår fina frihet och demokrati?” För att man ska lyckas få folk att hylla Sverige måste man koppla begreppet Sverige till positiva värderingar . När vurmet för detta fantastiska Sverige sedan uppnåtts är hyllningen oberoende av värderingarna

Den politiska standupklubben Lobbyn diskuterar nationaldagsfirandets vara eller icke på Kulturhuset i Stockholm kväll:

Är det inte lite ofräscht med saker som börjar på ”National… ”. Eller hur ska man förstå vår jämförelsevis svala inställning till flaggviftande i Sverige? Den 6 juni är Sveriges nationaldag. Den ska vi fira. Eller? Ska man det? Lobbyn tar sig an svenskarnas förhållande till det nationella och lovar en ordentlig fest med fantastisk standup och livemusik! 

Enligt Wikipedia är det tydligen en tradition att äta smörgåstårta på nationaldagen.

Den som befinner sig i Stockholm hittar en massa förslag på nationaldagsfiranden hos DN På Stan.

Annonser

20 reaktioner på ”Kommer du att fira nationaldagen?

    • Ja, i år hamnade ju 6:e juni verkligen lämpligt. En långhelg som heter duga. 🙂 Frågan är om de nationalistiska traditionerna kommer att gynnas av detta och i så fall hur?

  1. Jag kommer som vanligt att jobba, tror faktiskt att jag bara varit ledig en nationaldag sedan den blev röd. Det passar mig utmärkt. Allt det där som jag eventuellt skulle vilja göra på en nationaldag – picknick, sill & västerbottenspaj, grilla, umgås – gör jag ju ändå ett par veckor senare på den inofficiella, egentliga, nationaldagen midsommarafton.

    Någon anledning att fira Gustav Vasa ser jag heller inte. Om nationaldagsfirandet istället lyfte fram 1809 års regeringsform då makten delades mellan kung, riksdag och domstol skulle jag gärna haka på – temadag om demokrati?

    Bloggade en gång om detta http://radioblogg.wordpress.com/2010/06/06/reblogg-en-nationaldag-att-fira

    • Du är inne på ett av Skansen-grundaren Artur Hazelius argument för att fira 6:e juni (utöver det uppenbart kommersiella). Frågan är hur man bäst firar en grundlag? Kanske har detta dilemma bidragit till att nationaldagstraditionerna inte fått större fäste ännu?

  2. Frågan är varför valdagen inte är en röd dag? Det är trots allt en av vårt lands viktigaste dagar, även om den bara infaller vart fjärde år. Då kan vi fira demokratin aktivt genom gå och rösta.

    • Åh! Ett förslag så genialt och självklart att man förvånas att detta inte redan har gjorts! Om det är nåt som är värt att fira är det ju att vi lever i en fri och öppen demokrati, med en viss rätt att påverka samhällsutvecklingen via den parlamentariska processen.

      Jag skulle till och med kunna tänka mej att fira ”demokratins dag” i september även under pågående mandatperioder.

    • Valdagen är tredje söndagen i september. Söndagar är redan röda. Dessutom är valdagen allmän flaggdag!

      • ”Schelvfallet!”, som vår regent skulle ha uttryckt det hela.

        Det har såklart uppstått en sammanblandning mellan begreppen ”röd dag” och ”firande” här. Visst är det toppen att våra val infaller på söndagar, då många är lediga, och att hissa flaggan känns extra motiverat just denna dag.

        Jag uppfattade dock Brittas förslag som en satsning på att skapa ett regelrätt firande av demokratiska värden som rösträtt, organisationsfrihet och yttrandefrihet en dag som denna. Betydligt fräschare än att som nu krampaktigt hylla kung & fosterland den 6:e juni.

        Sorry för de felaktiga formuleringarna.

  3. Jag jobbar på ett boende för ensamkommande flyktingungdomar och vi firar genom att besöka Skansens firande den 6e så de får se hur det kan se ut när detta firas i Sverige

    • Det känns lite symtomatiskt att ni måste bege er just till Skansken för att kunna visa upp denna svenska ”tradition”. 🙂 Det skulle vara spännande att höra flyktingbarnens frågor och reaktioner kring firandet.

  4. Den mest spännande frågan är ju trots allt hur man firar nationaldagen – egentligen. Så här frågar Emma på Twitter:

    ”jag skulle även vilja veta HUR man firar? Äter man nåt spec? Klär sig i folkdräkt? Går på stripklubb med kungen?”

  5. @Britta – valdagen är ju redan röd. Den infaller ju alltid på en söndag, och rödare än så blir inte våra helgdagar.

    @Dreadnallen – en grundlag som ett steg mot en modern demokrati med yttrandefrihet, tryckfrihet, konstitutionsutskott som granskar regeringen etc känns kanske lite långsökt att fira med sill & sup. Men en demokratidag – eller temavecka – är en idé jag gillar. Högskolorna ordnar fria seminarier, sopplunch m föreläsning eller skådespel, tema demokrati i konserter, teater, utställningar. Vi har ju Pressfrihetens dag och MR-dagarna om mänskliga rättigheter och till sånt finns uppenbarligen en publik

  6. Jag känner mig lite osäker på vad du menar med att fira? För det kan väl göras på så många olika sätt? Tom endast i tanken. Är det att särskilt uppmärksamma och hylla? Men hur och vad?
    Fö anser jag att Skansens Nationaldagsfirande är ett bra och effektivt exempel på hur dagen firas ute i hela landet fast då i mindre skala. Många firar genom att paradera med fanor med sina ideella föreningar i samband med Nationaldagsfirandet, jfr Norge. Andra genom att hissa sina flaggor. Inte så märkvärdigt men ändå. I Norge firar dom ju med parader, varm korv och glass. Iklädda sina finaste kläder eller bunader (folkdräkter). Dagen startas oftast med Champagne. I Norge är dagen synnerligen högtidlig men folklig. I Sverige är den högtidlig också men inte så folklig. Men har man en svensk flagga så är det den här dagen den ska upp!

    • Stefan Bergmarks poäng, som jag helt instämmer i, är ju att Skansen-firandet mer än något annat representerar ”överhetens påbjudna firande”, snarare än en folkligt förankrad tradition, liknande det firande som förekommer vid jul, nyår, påsk och midsommar exempelvis.

      Stefan påpekar vidare att norrmännen trots allt firar något konkret – befrielsen från tyskarna – och understryker det infantila i argumentet att vi också ”borde” fira, för att ”alla andra gör det”.

      Svenska flaggan symboliserar för mig svensk sommar med skolavslutning, midsommar och dans kring stången. Om nu inte Hazelius och hans gelikar lyckats inspirera till ett mer folkligt firande, trots nästan 120 års kamp, varför i herrans namn envisas med att göra 6 juni till röd helgdag istället för att bara lägga ner det nationalistiska och acceptera att svenska folket föredrar att fira något konkret – den svenska sommaren – och därtill har vi redan en helg med folkligt förankrade traditioner?

  7. Jag har såvitt jag vet bara firat nationaldagen en gång. Om det ens var det vi firade. Kungen och drottningen skulle åka förbi skolan jag gick på och vi stod och viftade med flaggor. Jag kan ha varit 8-9 år gammal. Antiklimax var det, hur som helst…

    • Ha ha, påminner mig om när Kungen & Kungsan var på besök i Sundsvall i mitten av 80-talet och jag rusade förbi min klasskompis som bodde granne och ringde på dörren för att fråga om hon ville komma med och vifta med flaggor.

      Hennes pappa var socialist ut i fingerspetsarna och de hade helt enkelt inte klivit ur sängen den söndagen, trots att klockan måste ha varit en bra bit över 11 på förmiddagen. Jag konstaterade att dörren var låst och lommade sedan iväg för att själv beskåda spektaklet.

      Dagen efter berättade hon hur någon hade ryckt i deras dörr och tjoat, medan hon låg och sov. Jag vågade inte berätta att det var jag som ville ha sällskap och fira Regentens ankomst. 🙂

  8. Så återstår mindre än en timme av denna fantastiskt somriga nationaldag. Hoppas att ni njutit av den – med eller utan firande.

    Omröstningen slutade med att 11 personer av 56 (eller knappt 20%) angav att de kommer/brukar fira nationaldagen på något sätt. Hur själva firandet gått till och vilka traditioner som hör till detsamma är fortfarande höljt i dunkel, men många tycks (vilket framgår av Twitter och nyhetssändningar) ha hoppat på något av de officiella firandena med artister, folkdräkter och flaggviftande runtom i landet.

    Slutligen vill jag slå ett slag för Jonatan Bäckelies utmärkta nationaldagsinlägg, där han listar sex viktiga fenomen att lyfta fram en dag som denna. Vi må vara oense om huruvida dessa företeelser bäst uppmärksammas i ett nationalistiskt sammanhang, men att de bör lyftas fram som viktiga steg i samhällsutvecklingen därom är vi rörande eniga!

Kommentarer inaktiverade.