Twitter bortom topplistorna

Medan nära hälften av svenskarna har anammat Facebook, verkar det gå trögare för Twitter att nå ut till den breda massan. Många tycker att det är svårt att förstå vad man ska ha det till, något som jag försökte belysa i ett tidigare blogginlägg.

Den bild som ges av Twitter i mainstreammedia är förmodligen en viktig anledning till att majoriteten ställer sig frågande inför Twitters förtjänster.

TV4:s Nyhetsmorgon har den senaste tiden blivit allt bättre på att framhäva Twitter som kommunikationsmedium i sina sändningar. Nyligen bjöds Mårten Andersson in till studion för att förklara Twitter med utgångspunkt i hans nyutgivna bok ”Sveriges roligaste på 140 tecken”.

Här har jag samlat mina favorittwittrare och tillsammans med dem valt ut deras absolut bästa tweets

Jag har inget emot boken som sådan, men ser ett problem när Mårten Anderssons favoriter lyfts fram som representanter för den svenska twittersfären. Mårten själv följer endast ett sjuttiotal personer på Twitter – de flesta redan etablerade komiker och medieprofiler. Inte helt oväntat består hans ”roligaste”-lista nästan uteslutande av kända namn, som Adam Alsing, Alex Schulman, Annika Lantz, Henrik Schyffert, Jonas Gardell – och inte minst – redaktören själv.

Man kan fråga sig hur bra koll Mårten Andersson har på vad som egentligen händer på Twitter. Här gör Cirkusanna det på ett utmärkt sätt. Mårten tackade genom att blockera henne (här finns deras twitterkonversation). En annan twittrare som har för vana att blockera den som skriver till honom är Alex Schulman. Han är också den svenskspråkiga twittrare som har flest följare – drygt 25 000 stycken. Därför vänder sig Nyhetsmorgon till honom, för att få en förklaring vad Twitter går ut på:

Twitter är framförallt underhållning. Man går in där för att få en snabb fix av oneliners, sköna grejer… Jag tror att det framförallt handlar om att underhålla massorna.

Alex Schulman och Mårten Andersson verkar vara tämligen överens – Twitter handlar främst om att erbjuda massorna snitsiga repliker på 140 tecken. Det känns trist att de båda herrarna tycks ha missat den i mitt tycke viktigaste aspekten av Twitter – nämligen den sociala! Vi som dagligen använder Twitter gör det i första hand för gemenskapen – inte för att konsumera oneliners från självupptagna lustigkurrar.

I samband med sändningen kastar Nyhetsmorgons redaktion ut frågan ”vem är den bästa twittraren?” i flödet:

Förutom den uppenbara lustigheten att man ombeds mejla istället för att besvara frågan direkt på Twitter, ser jag ett problem med själva frågeställningen. Vem skulle till exempel välja vinkeln ”vem är den bästa Facebook-användaren”?

Bortom smarta marknadsstrategier och pr-kampanjer handlar sociala medier om en sak – vårt behov av att umgås. Därför är det tråkigt om man fastnar i föreställningen att Twitter främst går ut på att söka överglänsa varandra. Tyvärr tror jag att detta fokus på topplistor, ”bästa twittraren” och ”flest följare” är en viktig anledning till att intresset för Twitter inte är större. En utomstående kan lätt få intrycket att Twitter består av en ankdamm med högljudda kvackare som tävlar om vem som kan få mest uppmärksamhet, genomslag och inflytande.

Jag törs påstå att vi som early adopters har ett ansvar att på ett pedagogiskt sätt försöka överbrygga den klyfta som hindrar den stora massan att upptäcka förtjänsterna med nya kommunikationsformer. De långsiktiga framgångarna bygger på att bjuda in och trigga tillväxt, snarare än att kortsiktigt försöka profitera på andras okunskap. Utan inflöde av nya användare blir genomslaget för nog så smarta marknadsstrategier tämligen begränsat.

Det ibland abnormt stora fokuset på diverse strategier och knep för att ”nå ut brett och skapa viralitet”, redan innan ett medium anammats av en bredare målgrupp, får mig att associera till en turistort dit gatuförsäljarna och nattklubbsinkastarna hunnit långt före turisterna.

Argbuggen skrev mycket intressant om Twitter som en popularitetstävling inför förra sommarens SSWC. Jag antar att det här med hierarkier och topplistor är djupt grundat i människors sätt att förhålla sig till varandra, men det innebär inte att varje mänsklig arena nödvändigtvis måste inordnas primärt efter denna logik. Som med alla relationer, ser jag de kvalitativa aspekterna av de kontakter jag har på Twitter som självklart överordnade de kvantitativa.

En av de mest fascinerande sakerna med Twitter är just det platta formatet. Här handlar det inte om vilka som har tillträde till ”finrummen” på DN Debatt och SvD Brännpunkt. Varje läs- och skrivkunnig individ har en röst och kan interagera med vem som helst på någorlunda lika villkor. Yasmine el Rafie poängterar detta och söker balansera den hierarkiska bilden något:

Sen finns det folk som vill att man förmedlar att Twitter inte bara handlar om att vara fyndig och kvick och komma med de korta punchlinesen, utan att det handlar om ett demokratiskt samtal och det kan jag hålla med om – alla har en röst, oavsett om man är utrikesminister eller en småbarnsmamma nånstans.

Det är det som är den demokratiska sprängkraften.

Emanuel Karlsten är en av de medieprofiler som tydligast lyfter fram Twitter som en gemenskap mellan likasinnade. Så här skriver han t ex i sin blogg Tabloism 2.0:

Om vi ser Twitter som platsen där människor förenas i samtal utifrån intressen, och utifrån de samtal hittar personer som de ”borde vara vänner med” så skapar Twitters ”who to follow” exakt motsatsen. Ett fokus på att följa personer du redan känner till.

Urvalet innebär att jag föreslås följa några av de som blivit populärast i Sverige: TV-kändisar. De som har enorma mängder följare, bara för att de syns på tv. Det är egentligen min och mina vänners enda gemensamma nämnare med dessa personer – vi har sett dem på håll.

Här återfinns därför samme Alex Schulman och Annika Lantz som jag så medvetet undvikit för deras menlöst enkelriktade frökenur-twittrande. Här finns samma gamla tråkiga krönike-elit som är allt Twitter inte är.

Det är min övertygelse att betydligt fler kommer att intressera sig för Twitter när de upptäcker att här finns tillgång till massor av ”vanliga människor”, som exempelvis träffas för att utbyta recept via ämnen som #vegomiddag, peppar varandra med inspiration till stick- och virkprojekt via #twitterjunta, kommenterar den senaste matchen via #twittboll eller bara gillar att ”HÄNGA Å MYSA!”, som storkonsumenten @felmoftan uttryckte det så koncist.

Därför blir jag besviken när detta sociala perspektiv ständigt får stå tillbaka för den tradiga kändiskultur som Mårten Andersson, Alex Schulman, Annika Lantz m.fl. representerar.

Uppdatering: Mats Adamczak tipsade nyss om sitt inlägg där han beskriver några av de fördomar som hindrar människor från att utforska möjligheterna med sociala medier. Desto viktigare att lyfta fram goda exempel, som snarare överbryggar än förstärker dessa föreställningar.

Annonser

32 reaktioner på ”Twitter bortom topplistorna

  1. Sjukt bra liknelse med bästa Facebook-användaren!

    Jag hör ofta olika grupper av Twitter-trötta klaga på att det bara pratas om ditten eller om datten på Twitter. Under samma dag kan jag höra att det bara förs metadiskussioner, att det bara pratas om medier, att det bara twittras om vad man äter till lunch eller bara twittras om politik.

    Allt ligger ju i vilka man följer. Twitter är så himla olika för olika människor. Jag har försökt lösa det genom att följa otroligt många på Twitter. Det funkar rätt bra. Andra löser det genom att bygga och följa listor. Ytterligare andra genom att medvetet begränsa sig.

    Imorse hade vi en lång och animerad diskussion om hur man bör använda Twitter. Jag tror inte att det finns något bör över huvud taget. Det är vad vi gör det till. Var och en får sitt eget twuniversum.

    • Precis! Just däri ligger ju den fantastiska potentialen med Twitter. Dessa rader utgör en del av Twitters konstitution, skulle man kunna säga:

      ”Jag tror inte att det finns något bör över huvud taget. Det är vad vi gör det till. Var och en får sitt eget twuniversum.”

  2. Klockrent.

    Ojdå, ett twitterkort svar. Jag ser problemet med en skev mediebild av vad twitter är som en fortsättning på den skeva mediebilden av vad bloggar var, på den tiden det begav sig. Det som belystes var ”dagböcker på nätet” och inte alltför sällan unga damers bloggar där dagens latte eller outfit var det mest djupsinniga de skrev om. Att det fanns massor med ämnesbloggar, som helt koncentrerade sig på dataspel, politik, flugfiske, ekonomi, arbetslöshet, att leva gömd, reklam, eller hur det känns att leva med och så småningom dö av cancer tycktes gå dem helt förbi. Numera är bloggar synonymt med modebloggar, och inom en snar framtid kommer twitter vara synonymt med ”skojsiga comedians” istället för ”alla dina fikapolare på en plats”. Ens flöde blir vad man följer, och jag följer alltmer spridda typer just för att undvika att se enbart fenomen som #mel2011 i alla tweets i flödet en hel kväll. Tar en hashtagg över helt vet man att man egentligen sitter i en ekokammare, och vad kan jag lära mig av andra då?

    Jag följer (mycket medvetet) geografiskt, religiöst (eller ateistiskt), politiskt, köns- och åldersmässigt extremt olika människor. Många har reklam/design som yrke men långt ifrån en hälften av dem, mitt smala älsklingsämne till trots. På så sätt är det alltid en trevlig prick vaken när jag är det, samt att jag blir uppdaterad på smala grejer som hur det gick på det senaste ANC mötet om husbygge-planerna i Sydafrika. Rekommenderad strategi med andra ord. Twitter är dörren till en hel värld.

    Jag roar mig ofta med att joina in på hashtaggarna som dyker upp från USA på eftermiddagarna där, ungdomarna har ett visst sätt att dra hashtagskämt om snart trendar, som en öppen konversation. #mymommasaid eller #thatlitteheartattackwhen exempelvis. Där har jag hittat nya twittervänner/skojjiga typer att följa, och vice versa. ganska kul sätt att använda hashtags. Erkänner också att om #debatt taggen drar igång ordentligt i mitt flöde så slår jag till slut upp programmet för att se vad alla tjattrar om, så fenomenet att se något och twittra vad man tycker under en tag är ganska kul den med om man har tillgång till TV-programmet.

  3. Intressant! Inatt låg jag just och funderade lite på Twitter o Fb. Twitter är ju lite som ett gigantiskt cocktailparty med sällskapligt småprat när man vill, lite skvaller, nyheter, nya kontakter och en och annan djupare diskussion. Snabbt o kort.

    Facebook är lite mer som en sittande middag med placering och tema.

    Det jag funderar på och som jag tycker någon borde göra en sociologisk studie på är:
    1. Vilka är och kan vara på Twitter?
    2. Vilka använder företrädesvis Fb?
    3. I vilken utsträckning använder Fb-användare Twitter och vice versa?

    Jag tror att Twitter är väldigt segregerat. Jag tror nämligen att det främst är folk som företrädesvis INTE arbetar med händerna eller som har händerna upptagna i jobb och vardag som kan hålla på med Twitter. Och tex folk som jobbar med människor (tex vård och omsorg) måste rikta sin uppmärksamhet mot dom. (Utom mammor på stan som ofta ägnar mobilen större uppmärksamhet än barnet.)

    I mitt Twitterflöde är det mest journalister, bibliotekarier, skribenter, redaktörer, pr-folk, it-folk, politiker, författare osv. Och en och annan forskare. Kontorsnissar och ”pappersfolk” alltså.

    Dessutom måste användaren ha resurserna som att ha kontinuerlig tillgång till Twitter via utrustningar och teknikkunskap.

  4. Twitter är dessutom ett väldigt kraftfullt medium, liksom Fb, för att driva frågor i. Och som långsamt vinner allt större respekt.

  5. Jag har precis börjat med Twittrandet och har precis som du säger sett nyttan med det. Efter att ha blivit beroende av RSS-läsarens snabba uppdateringar är Twitter nästa steg. Framförallt att många av de man följer faktiskt besvarar ens frågor och synpunkter gör att man känner sig delaktig.

    Sen om man kan påverka och driva frågor via Twitter som Obsiris säger vet jag inte. 140 tecken är ändå rätt begränsat, men man kan knyta kontakter och snappa upp nyheter och trender.

    Sen tror jag dock inte att det är något för alla, man kan sitta och smygläsa på Twitter utan att delge något själv, men det ligger en egoboost i att någon följer mig på Twitter och ett ansvar som ökar i att faktiskt skriva något och att tycka något.

    Twitterläckaget från riksdag m.m. är en spännande företeelse som jag dock undrar hur länge den kan hålla i sig. Tyvärr tror jag att allt för mycket twittrande i beslutsfattande sammanhang stör det allmänna mötet för mycket. En person som pillar på sin mobil stör alltid i ett möte p.g.a det oengagemang det utstrålar.

    Men de sociala mediernas intåg kommer förändra vår värld och vår politik på mer än ett sätt. Förra valet var bara en försmak, 2014 kommer det bli en maktfaktor. Folket vill inte gå till valstugan för att eventuellt kunna träffa en kandidat. De vill maila, chatta eller twittra med sina politiker direkt och förväntar sig snabba och direkta svar tillbaks.

    Det blir utmaningen för de som inte anammat den nya tekniken ännu.

  6. Först lite sedvanligt ryggdunk: Snyggt. Inlägget ihop med kommentarerna ovan överensstämmer med min bild av Twitter.
    Jag älskar tankarna om KONVERSATIONEN som väl introducerades i the cluetrain manifesto.

    Sedan skulle jag vilja addera lite ytterligare Twitterkritik: Jag blir understundom riktigt trött på just ryggdunket, PK och medhårsklappandet. Hur hanterar vi oliktänkande?

    Men nu släpper vi det och fokuserar på nåt lite roligare, en diskussion från i morse:
    Jag kunde inte inte låta bli att fundera på vad Twitter och övrig SocMed kommer vara i framtiden. Vår gissning där vid lag kommer ju med stor sannolikhet att underskatta nyttan. @deeped tyckte jag skulle vara lite mer jordnära och nutid. Och vägen från nu och framtiden börjar ju där vi står.

    Eftersom allas förutsättningar, mognad, behov etc är unika kan man bara konstatera att vi alla kommer använda Twitter på individuella sätt; det gäller både personer och företag.
    Morgonens diskussion utmynnade i min idé att upprätta en användargenererad lista/databas/samling av bra tillämpningar (kanske också för ideeer) för Twitter och Sociala Media. Det handlar om att inspirera nya och gamla användare. Inte best practice; good practice för någon kan vara best practice för dej.

    Håll utkik efter @lexmarkus som lovat skapa lite inledande infrastruktur för denna crowdsourcing. Men skall det bli något så måste vi skapa innehållet tillsammans.
    @Emiljansson har domänen socialayrken.se eller socialajobb.se; vilket det nu än är så blir det också en bra hashtag.

    Relevanta referenser (som jag känner till):
    #mintwitter (@annalindberg)
    #twitternytta (@the_brand_man)

  7. Mycket bra skrivet! Jag stöter då och då på åsikten att Twitter är ett ställe där någon slags ”elit” visar upp sig. Och jag begriper det inte. Så ser det inte ut i mitt flöde. Och det är det som är hela poängen med Twitter och med sociala medier överhuvudtaget. Det blir vad man gör det till. Gillar man inte en person är det bara att avfölja eller blocka och så är problemet ur världen.

    För mig är Twitter ett sätt att umgås och jag följer de twittrare som jag gillar att umgås med.

  8. Jag har sällan haft så kul åt svenska twittertrender än jag hade åt #twittereliten – eller förresten, det var nog den roligaste trenden. Bestod mest av ”Varför trendar #twittereliten? Vem är #twitterelit?”

  9. Det känns lite halvfånigt att bara vara en i mängden som säger ”mycket bra skrivet”.
    Men det behöver jag ju inte vara.
    Istället drämmer jag till med:

    ”Mycket bra att du med en god inledning lyckades dra till dig så här många intelligenta och välgenomtänkta kommentarer!”

    ;-D

  10. […] Twitter bortom topp­lis­torna « antro­po­morf – TWITTER, SVERIGE Utmärkt text av Christofer (@dreadnallen) kring pro­ble­ma­ti­ken med att mainstream­me­dia inte har koll på Twitter och vän­der sig till per­so­ner som Måtern Andersson (som säkert är rolig, men uppen­bar­li­gen har noll koll på Twitter egent­li­gen). Att utse “bästa twitt­ra­ren” säger myc­ket om hur dålig koll TV4 har. Lägg sen till Parisa Amiri som “soci­ala medier”-expert och kata­stro­fen tar näs­tan komiska proportioner.  […]

  11. Har försökt förklara ett flertal ggr varför, hur, var och när… nu har jag fått extra ammo… just det att du är en som har en röst oavsett vad… och topplistor a la Schulmann et al… inte min grej direkt…
    Skit bra helt enkelt! Tack!

  12. Tack för en mycket bra och tänkvärd post. Undrar vad spm är värst, att någon som som följer 70 pers. skriver en bok om twitter eller att denne blir intervjuad av gammelmedia som sakkunnig i ämnet? Får mig att må illa vilket som. För mig är twitter nytta. Jag lär mig massor av saker varje dag, jag får kontakt med människor som är kunnigare och smartare än jag är, jag knyter kontakter och jag gör affärer via twitter. Twitter är så mångfacetterat och brett, mycket bredare än ett facebookumgänge. Jag hoppas och tror att allt fler upptäcker twitter för här finns något för alla oavsett böjelse, intresse eller mål. /P

  13. Superbt skrivet och många tänkvärda ord även i allas kommentarer. Är nybörjare på twitter sen en liten tid tillbaka och först nu börjar jag förstå den riktiga tjusningen.
    I början klickade jag nog på alla followingförslag jag fick men har insett att jag är inte ett dugg intresserad om Brittan Spears sminkar sig eller om Alex S är rädd för grävlingar!

    Tusen tack för att du snappade upp min tweet i morse om #nymo och att du länkade mig hit!

Kommentarer inaktiverade.