Är pingviner smartare än moderater?

Sossarna befinner sig i ett minst sagt ganska jobbigt läge. Efter åratal av regeringsinnehav har deras opinionssiffror rasat i botten och vägen tillbaka till regeringsmakten känns lång och tuff. Deras allt luddigare ideologiska framtoning har knappast hjälpt dem på traven. S har med tiden framstått som ett maktparti som gärna förflyttar sig en bra bit över den politiska mittlinjen, om så krävs för att få fortsätta regera. Samtidigt har Moderaterna rört sig mot mitten, återuppfunnit sig själva och vunnit förtroende hos en allt bredare opinion.

Därför ska det bli spännande att se hur partiet kommer att utvecklas under Håkan Juholts ledning. Han har redan pekat ut en mer ideologisk ton än sina företrädare. Åtminstone tycks hans retorik fokusera på ideologiska värden och inte bara pengar i plånboken. Juholts inlägg i kulturdebatten fick många att höja både på ögonbryn och mungipor.

Tydligen nämnde Juholt några ord om pingviner i sitt första maj-tal. Han använde dem som metafor för ett samhälle där ingen behöver stå ensam ute i kylan, utan alla hjälps åt att hitta värmen tillsammans – ”så att alla klarar sig”.

 

När Kajsa Ekis Ekman använder samma liknelse i en krönika i Stockholm City, tar hon Stockholms tuffa bostadsmarknad som exempel på den senare tidens hyperindividualism, där den som har gör sitt bästa för att berika sig på bekostnad av den som inte har. Ekis efterlyser ett samhälle där vi istället delar med oss och släpper in varandra i värmen.

Från mitt perspektiv är både Håkans och Ekis pingvinmetaforer övertydliga i all sin enkelhet. De ansluter till en mångtusenårig berättartradition där fabler använts för att beskriva människors liv och vardag. Få filmrecensenter skulle till exempel komma på tanken att kritisera filmen ”Happy Feet” för att ge en förljugen bild av pingviners tillvaro. De flesta som ser den förstår att ta till sig dess budskap, utan att fastna i det metaforiska berättandet.

Därför häpnar jag när Lisa Magnusson väljer att läsa pingvinmetaforen bokstavligt. Hennes slutsats tycks vara att Ekis i sin krönika på allvar föreslår att vi bör eftersträva pingviners livsstil så långt det bara är möjligt. Hon kallar Ekis text för ”snyftigt pekoral” och radar upp argument för att människan är smartare än pingvinen(!). Även på Twitter har det diskuterats flitigt huruvida pingviner verkligen är vettiga förebilder för människor (@annaskycova, @FredrikW).

Det går utmärkt att formulera sakliga invändningar mot Håkans och Ekis världsbild. Man kan hävda att en viss ojämn fördelning är nödvändig för ekonomisk tillväxt, att sann rättvisa handlar om att var och en får tillgodogöra sig sina egna resurser utan inblandning från det gemensamma, eller hur man nu väljer att formulera sin ståndpunkt. Att man däremot helt struntar i den ideologiska diskussionen, för att istället tala om att pingviner är dummare än människor, får mej att undra hur det egentligen förhåller sig med den saken. Ärligt talat begriper jag ingenting!

Det är zoologiskt – alla fattar utom du?

 

Uppdatering: Nu har Lisa Magnusson svarat mej på Twitter.

Efter det sista meddelandet blockade hon mig. Min twitterdiskussion med @annaskycova återfinns här.

Jag blev faktiskt än mer förvirrad av denna ”förklaring”. Vad menar Lisa med att jag ”refererar bloggposter [hon] inte skrivit”? Hon kan väl inte syfta på det här inlägget, som faktiskt bär hennes signatur?

Vi kan i alla fall konstatera att vi verkligen inte förstår varandra. Det verkar som att vi inte kommer så mycket längre.

Annonser

7 reaktioner på ”Är pingviner smartare än moderater?

  1. Tack för en bra text! Att detta med att använda pingviners sätt att hålla värmen för att måla upp en bild av hur vi förhåller oss till våra medmänniskor skulle vara så provocerande hade man väl aldrig kunnat tro…

  2. Så här uppfattar jag din monomani i den här frågan:

    ”Hör upp twittrare och bloggare! Juholt talte om pingviner, således bör det nu vara uppenbart för alla och envar att ämnet för dagen är lämpliga former för samhällsbyggande. En viktig debatt. En debatt som inte bör missas då möjligheten att återkomma till frågan är mycket liten. ”

    Så här uppfattar jag verkligheten:

    Ett klipp ur Expressen:

    ”Särskilt höga blev skratten och hurraropen när Håkan Juholt drog en jämförelse med pingviner.
    Juholt berättade att de ställer sig nära varandra för att hålla värmen, och sedan turas om att stå ytterst för att dela lika på kylans börda.
    – Är det inte märkligt att pingvinerna ordnat samhället bättre än Fredrik Reinfeldt, frågade Juholt innan han klev av scenen.”

    (http://www.expressen.se/nyheter/1.2421184/juholts-attack-pa-reinfeldt-pingviner-har-ordnat-samhallet-battre)

    Detta har alltså hänt:
    1) Juholt river ner skratt vid ett tal i Falun.
    2) Twittrare och bloggare drar hans drastiska resonemang till sin spets och skrattar lite till.
    3) Du blir indignerad och anklagar mig med flera för att ”slänga bort en viktig ideologisk debatt på att dissa pingviner”.

    Uhu. Ursäkta om jag inte uppfattade Juholts lilla avslutande skämtsläng som århundradets bästa inspel för en seriös debatt.
    För övrigt, varför ska jag eller någon annan dansa efter hans pipa?
    Om du nu hittar väldigt spännande ingredienser i liknelsen, beskriv för all del dem. Själv hittar jag mest fnissmaterial eftersom det är en smålarvig liknelse. Som man kan skoja med. Ungefär som det skojats en hel del med Mauds bävrar eller med Anders Borgs tal om välfärdens kärna som blivit fruktsallad i skojiga texter. Detta har mig veterligen inte inneburit att diskussionen om välfärd eller företagande har stendött eller ”slängts bort”. Lugna dig.

    • Tack Sanna för att du besvarar min kritik och dessutom redogör för din syn på saken – en förutsättning för att en diskussion skall kunna äga rum överhuvudtaget. Privilegiet att ställa eventuella psykiatriska diagnoser överlåter jag dock på personer med expertis inom området. 😉

      För min del börjar den här historien med en tweet från @felmoftan till @annaskycova, där han ber henne kommentera Ekis krönika i City:

      felmoftan-annaskycova

      Sedan följer en dialog dem emellan där @felmoftan kallar Ekis krönika för ”värsta kristna flummet” och @annaskycova undrar hur Ekis kan vilja att människor ”ska vara mer som pingviner”, jämför med en kampanj från Malmö Central och postar sedan en länk till Ekis krönika med konstaterandet att den gör henne mållös och arg.

      Anna fyller sedan på med följande motargument:

      annaskycova-2

      annaskycova-1

      Man skulle kunna hävda att Lisa Magnusson hämtat hela sitt resonemang om det förkastliga i att använda sig av djurliknelser från Anna Svensson. Eller så råkar de bara vara rörande överens just om detta – och om Ekis stilistiska oförmåga.

      Det som gör mej förbannad är just att Anna och Lisa – naturligtvis fullt medvetet – väljer att flytta fokus från sakfrågan i Ekis artikel till en högst ohederlig utvärdering av det stilistiska greppet med djurmetaforer.

      Genom att göra så, säger de indirekt att formen är viktigare än innehållet och de går hellre loss på hur löjligt det är att jämföra människor med pingviner, än själva sakfrågan – nämligen vikten av att skapa ett socialt system där vi delar med oss och inte lämnar någon ute i kylan.

      Anna och Lisas sätt att bemöta Ekis samhällskritik i den här debatten representerar just den självupptagenhet och det ointresse att se människor utanför den egna bubblan, som ligger till grund för det förhärdade samhällsklimat många av oss upplever.

      Att du fick en ilsken kommentar berodde mest på att jag förgäves försökt få några vettiga svar från Anna och Lisa hur de egentligen resonerade kring sakfrågan. Jag tycker att du bidrog till trivialiseringen av ämnet, men märk väl – ilskan väcktes först hos Anna. Och det över några stackars pingviner!

      • Jomen, jag fattar. Grejen är att du blåst upp det här. Jag pallar inte riktigt recensera diskussioner mellan dig och andra som jag inte varit inblandad i, men jag erkänner villigt att jag trivialiserade pingvinfrågan. Visst gjorde jag det!

        Men, så här. Det KAN ju faktiskt vara så att både jag, Anna Svensson och Lisa Magnusson anser att det ÄR viktigt att ha ”ett socialt system där vi delar med oss och inte lämnar någon ute i kylan”, men att vi bara inte tyckte att Juholts liknelse var något vidare intro till en sådan diskussion.

        Vidare KAN det vara så att våra respektive uppfattningar om hur ett sådant system ser ut är helt olika, liksom ditt säkert också skiljer sig från mitt eller övriga inblandades. Det har aldrig varit frågan här.

        Problemet blir lite att din utgångspunkt är att om man inte tar pingvinliknelsen på allvar så vill man ALDRIG diskutera dessa frågor, man struntar rentav i barnfattigdom och bostadsmarknad helt och hållet. Så är det sannolikt inte. Däremot är det ju upp till var och en på vilka premisser och villkor man vill diskutera saker.
        Och, alla går inte igång på att göra det utifrån pingvinliknelser, varpå diskussion om _form_ inträder. Det händer ibland. På Twitter skulle jag rentav säga att det är en ständig form av lättsam rekreation och umgängesform eftersom många där är språkligt lagda och intresserade också av HUR debatter förs. Det blir lätt lite meta, helt enkelt.

        Trots detta tror jag faktiskt att jag kan tala för samtliga inblandade när jag säger att ingen av de nämnda struntar i viktiga samhällsfrågor. I mitt eget fall vore det fatalt, med tanke på vilket jobb jag har, om jag enbart ägnade dagarna åt pingviner. 😀
        Då blir det läge att prioritera. I mitt fall innebar det att jag gjorde en ”enkel” snabbskriven bloggpost om retoriska poänger och deras kvalitet och relevans igår och småskojade om pingviner på Twitter. Det var dagens lättsamma inslag.

        Samtidigt läste jag å andra sidan rapporter från Inspektionen för socialförsäkringar om hur Försäkringskassan hanterat den nya sjukskrivningsprocessen och skrev en ledare om den saken.
        Prioriteringswise tycker jag allt att jag gjorde helt rätt! 🙂

      • Japp. Jag håller med dig om att Twitter-formatet gärna uppmuntrar till lättsamhet och snuttifiering. Det är lättare att ägna sig åt ryggdunkningar och hö-hö-hö-ande än att föra sakliga diskussioner via 140 tecken.

        Anledningen till att jag ställde så många ”tröttsamma” följdfrågor till Anna, var att jag faktiskt på allvar var nyfiken på hur hon resonerade. Kanske hyser hon ett brinnande intresse för ämnet, men det var inget som framkom i vår twitterdialog.

        Jag tänker inte be dej recensera måndagens pingvintwittrande, men visst stämmer det att var med på ett hörn och både retweetade och kommenterade Annas inlägg?

  3. Javisst. Jag tyckte det var kul även då. Jag skojade om bävrar även då. Och javisst. Jag tycker att Ekis Ekmans text är usel. Så till den milda grad att den inte förtjänar seriös debatt. Det bidrar också till att jag mycket väl kan förstå varför folk reagerar på den.

    Ur mitt perspektiv är den där texten ett jämrande över samtiden med pingviner som röd tråd. Den är en anklagelseakt mot – tja vem, egentligen? Mot mig? Alla borgare? Alla som bor i bostadsrätt? Alla som Ekis Ekman tänker på när hon tänker på pingvinerna? Alla som är osolidariska, i just hennes ögon? Alla som tycker att det borde finnas fler hemlösa? (De är säkert jättemånga…) Alla som är emot konceptet ”turas om”? Alla som producerar skräpgrejer? Alla som har köpt skräpgrejer?

    Du läser kanske in en massa konkret i den där texten som inte uttryckligen står där, men det betyder inte att du kan kräva att ALLA ANDRA ska läsa texten på samma sätt som du gör. Det betyder heller inte, som jag skrev förut, att den som INTE tillskriver hennes text exakt samma värde som du kan antas vara ointresserad av barnfattigdom eller hemlöshet eller hur vi bygger samhället.
    För hey. Jag är intresserad av allt det där, men jag är inte intresserad av känslosvallande texter med torftigt innehåll i övrigt. Sist jag skrev om barnfattigdom skrev jag om gränser i socialbidraget. Det var säkert en mindre medryckande text än Ekis Ekmans, men det struntar jag i.

    Jag menar:
    ”Vi har en superkomplicerad bostadsmarknad med lån, avgift, banker, kontrakt, andra- och tredjehand och ändå klarar vi inte detta enkla, som för pingvinerna är en självklarhet.”

    Vad ska det betyda? Det inbjuder ju till den rätt självklart syrliga invändningen ”Mhm. Och vet du hur mycket pingvinerna inte klarar som vi gör?”.
    Just FÖR ATT hon genomgående håller en svepande och anklagande ton. I mean jeez. Hon lyckas till och med förlägga de glorifierade pingvinaktiviteterna till ett _smältande_ isflak och därtill kasta in hela jämrans konsumtionssamhället med klimathotet on top! (Stilpoäng, ja. Debattpoäng, nope. 😉 ) Jag tror att vi här har lösningen till att ordet ”pekoral” har nämnts några gånger…

    Jag diskuterar gärna ovan nämnda frågor, jag diskuterar gärna ideologi och samhällsordningar. Men jag debatterar helst med personer som är inte likasinnade ideologiskt, men som liksom jag har smak för sakliga debatter. Debatter där argument ställs emot varandra, snarare än battles där snygg snyftformulering X tävlar mot hjärteknipande skildring Y. Det är en smaksak, förstås. Men så ser jag på det.

    Pust. Nu får det vara färdigpingvinat. Börjar bli en pina. Ack, pingvinpinan!

Kommentarer inaktiverade.