Korrekt uttal?

Den senaste veckan har vi på Twitter diskuterat ord som ofta uttalas fel. Jag inbillar mej att det handlar om en blandning av dialekter, sociolekter och regelrätta felsägningar som lingvistiken med största sannolikhet har analyserat och kategoriserat enligt alla konstens regler.

Här kommer en lista på de vanliga felsägningar vi lyckats hitta hittills. Fyll gärna på med egna exempel, och berätta också hur dessa felsägningar kan förstås och kategoriseras. 🙂

advokado
ajtomatisk
andvända
asseptera
ejenklien
ensamna
falmskärm
futuring
förrens
föräldrarmöte
gabberob
instutition
interjuv
kompabilitet
Lindköping
marängsvisch
nånstansch
pogram
pangkakor
ressischör
Svejtsch
straxt
styckna
övergångsställ

Tack till @bjornfiner, @Carnebro, @copy_this, @edgrenalden@Feuerz3ug, @frojdh@Grovtinitiativ, @hans_g@jimmysand, @mirre@mymlan@seaske@Smulgubbe, @stroemberg@tovesvenonius@unnidrougge och @ulul för era bidrag!

Annonser

20 reaktioner på ”Korrekt uttal?

  1. Rolig lista! Men ”pangkakor” är inte fel, lika lite som /tangkräm/, /tamborste/, /hambroms/ eller /mim bror/. Det är exempel på assimilation, alltså när språkljud påverkar varandra – här är det så kallad kontaktassimilation. Jag känner nog ingen som säger /tand-borste/ etc – det låter bara preciöst.

  2. ”Ajtomatisk” och ”nånstansch” är helt klart dialektala varianter hemmahörande i Västernorrlandstrakten.

    I det här intressanta svaret från Språkvårdssamfundets språklåda hittar vi förklaringar till uttalen ”egengtlien” och ”pangkaka”:

    Det kan i vissa fall vara helt normalt att n får uttalet ng (som alltså här får beteckna det så kallade äng-ljudet). Det är regel framför k och g. Ingen skulle tänka sig att uttala n i bank på annat sätt och i ord som ankommen, angå blir ett n tydligt bara om vi vill markera att det går en sorts gräns i orden efter n. I vardagligt tal säger säkert de flesta ang – även om de kanske inte är riktigt medvetna om det.

    Vissa uttalsfel bygger alltså helt enkelt på att vi inte ”bryr oss om att hålla tungan rätt i munnen när vi sitter och pratar”, medan andra tycks bero på rena missuppfattningar av hurudana orden egentligen ter sig. 🙂

    • Underbart! Mer såna länkar. 🙂 Menar de att man brukar uttala orden ”narsissm” och ”autensitet”? Det senare känns iofs bekant. ”Nas” istället för naturligtvis låter ju… helt galet. Måste leta youtubeklipp.

  3. Jag bidrar med hamboll och pockorn. Annars anser jag att meningen ”En rädd tiger och ett rätt lejon” känns både rätt och fel även om det var lite off topic.

      • Något sent kopplar jag på det här med ”stog”. I min frireligiösa ungdom sjöng vi flera sånger med omkväden som ”Jesus dog, men återuppstoG”.

        Försökte hitta någon av sångtexterna på nätet, men fann istället denna lilla bloggpärla:

        Min data återuppstog idag 😀
        så jävla nice. Då slipper jag köpa ny data ÄN..
        Men juan har jobbat väldigt många timmar med den så får köpa nåt till honom som tack.

    • Ha ha, tack för bidragen. Måste erkänna att jag aldrig nånsin hört någon säga ”pilésnop”! 😀

      Däremot hörde jag ordet ”oebben” senast på ABC-nytt i morse. Nästan snäppet mer irriterande än det bland 40- och 50-talister vanligt förekommande ”Internä´tt”.

      • Jag har faktiskt aldrig heller hört någon säga ”pilésnop”. Tyckte bara att jag var oerhört rolig när jag skrev det 😉

        Har också hört ”oebben” och även ”-Jag jobbar med oebbdesaaajn”. Och, just det, jag hörde en gubbe i ungdomskläder berätta för en tjej på tunnelbanan att han jobbar med film. Fast han valde att uttala ordet ”fealm”. Lite skönt amerikanskt…

        Tack så hjärtligt för ordet.

  4. Foppoll, Kallijangka, pokkorn, Ausvitsch och vesäntligen finns på min lista, utöver dina redan eminenta exempel. Ok att flera handlar om naturliga förändringar iom assimilering, men en hel del är bara fel.
    Varje gång en journalist säger ”interjuv” eller ”interjuva” dör nog någon.

Kommentarer inaktiverade.