Twitter for dummies

Sedan jag registrerade mitt Twitter-konto för snart två år sen, har jag hunnit göra nästan 13 000 inlägg – de allra flesta under det senaste halvåret. I början hade jag svårt att klura ut vad jag skulle med mikrobloggen till och använde den mest för att publicera bilder via Brightkite och Posterous. Mymlan påpekade nyligen att just ordet ”mikroblogg” är tämligen missvisande. Twitter är i första hand en mötesplats – inte ett ställe man ”publicerar sig” på.

Efter ett tag upptäckte jag att på Twitter finns en rad smarta och intressanta människor med tips och idéer om allt mellan himmel och jord som kan intressera en socialamedier-nörd. Länge bestod den svenska twitterbubblan av folk inom PR-, IT-, medie- och kommunikationsbranschen, som gjorde sitt bästa för att stärka sina personliga och affärsmässiga varumärken.

Nu har vi sett en ny våg av twittrare ta plats i flödet. ”Helt vanliga människor” som svamlar hejvilt om ditten och datten, kommenterar aktuella debatter och händelser och är allmänt roliga och inspirerande. Twitter handlar mer än någonting annat om relationer mellan människor.

Fördomarna mot Twitter är många. Den vanligaste invändingen jag hör är jag har inte tid att twittra följt av jag är inte intresserad av att läsa vad folk har ätit till lunch. Båda bygger såklart på missförstånd. Visst stämmer det att dygnet bara har 24 timmar och att varje ny aktivitet innebär en omprioritering. För några år sen övergav jag papperstidningen för webbversionen. Nu inleder jag dagen med att kolla mitt twitterflöde istället. Där finns ofta länkar och kommentarer till de senaste händelserna – och därtill ett gäng roliga människor att diskutera dem med.

Twitter kan liknas vid ett avslappnat mingel eller ett fikarum, där samtalet ständigt pågår. Fördelarna med att ha sina fikakompisar i fickan eller i datorn är många;

  • Jag kan följa en rad konversationer samtidigt
  • Jag kan välja vilka jag vill lyssna till och inte
  • Jag kan när som helst inflika en kommentar i ett pågående samtal utan att störa eller avbryta det
  • Jag kan hoppa på och av ett samtal precis när det passar mig, utan att behöva hitta på en ursäkt för att lämna rummet
  • Jag kan utnyttja den dödtid som uppstår när jag väntar på bussen, åker tunnelbana, sitter på toan eller väntar på en kompis på fiket till att umgås med mina digitala vänner

Twitter fungerar som ett digitalt relationslaboratorium, där jag kan pröva olika strategier för interaktion och få direkt respons. Det dessa tunna relationer saknar i form av djup, ömsesidighet och varaktighet kompenseras av deras lättillgänglighet och möjligheten att reglera närvaro och frånvaro med några enkla klick. På Twitter vågar jag ta ut svängarna och testa nya sätt att diskutera och interagera, just därför att jag inte sätter mina närmaste och viktigaste relationer på spel. Lärdomarna kan jag sedan ta med mig till andra sociala sammanhang. Genom möten med en rad olika människor, som jag annars inte skulle träffa, växer och utvecklas jag som individ.

Twitter fungerar också som ett socialt klister, som håller relationer vid liv över tiden. Nya bekantskaper kräver ofta en viss investering i form av tid och engagemang om de ska fördjupas och nå varaktighet. Genom att följa varandra på Twitter ser vi till att hålla kontakten levande, även om det går flera månader innan vi träffas igen ansikte mot ansikte.

Den sociologiska aspekten av Twitter kan beskrivas med hjälp av Fredrik Lindströms teori, som han uttrycker i filmen
Känd från TV från 2001;
Vi vantrivs i den isolerade kärnfamiljen och tar därför till de fiktiva relationer som erbjuds via kändisar och såpakaraktärer.

Idén att människan trivs bäst i större sammanhang än dem som normalt utgör vår vardag, påminner lite om Charles Fouriers utopi om hur samhället skulle inordnas i falangstärer om 1 620 personer vardera, där envar bidrar med sitt kunnande och sin passion och där varje individ får sina behov tillgodosedda, oavsett klass, kön och sexualitet.

Twitter utgör kanske inte det nya Utopia, men tillför verkligen en livfull och fräsch social dimension till vardagslivet. Här hinner jag prata med massor av människor som det skulle ta mej åratal av ständigt fikande för att hinna beta av via möten ansikte mot ansikte.

En av de fina aspekterna är att det inte finns några regler för hur och till vad Twitter ska användas. Var och en deltar på det sätt man själv väljer – testar nya grepp och strategier. Det finns inget ”rätt” sätt att twittra på helt enkelt. Det värsta som kan hända är att de du inte kommer överens med avföljder dej (vilket vid närmare eftertanke snarare är något positivt).

Claes Magnusson uttrycker det hela mycket enkelt:

Twitterregler:
1. Jag följer de jag tycker är intressanta.
2. De av er som tycker jag är intressant följer mig.
3. That’s it.

För den som vill komma igång med sitt twittrande ska jag ändå försöka mej på att ge några ”goda råd” på vägen, som har funkat bra för mej:

  • Registrera ett konto och hitta på ett alias som stämmer med hur du vill bli uppfattad. Det ska vara lätt att identifiera, gärna sticka ut från mängden och passa din personliga profil. Många ”proffstwittrare” använder sitt riktiga namn som alias, men det är absolut inget krav.
  • Ladda upp en miniatyrbild – en avatar – som antingen föreställer dig eller något du gillar. Många twittrare är visuellt orienterade, så även här lönar det sig att sticka ut från mängden.
  • Följ alla du snubblar över, som inte uttryckligen är spam-robotar eller bara ute efter att sälja saker. Du hittar dem i andras listor över personer de följer, personer som följer dem eller deras egenhändigt komponerade listor med favoriter.
  • Försök inte läsa allt som skrivs. Twitter är ett ständigt pågående samtal. Om du försöker hänga med i allt som sägs, kommer du att bli lika stressad som någon som försöker följa alla konversationer på Stockholms Central en vardagsmorgon.
  • Om någon irriterar dej med sina tweets – testa att interagera med dem genom att skicka ett svar på något av deras inlägg, en s.k. @-reply. Kanske är personen roligare att föra dialog med än vad som framgår av flödet. Om de inte svarar (vilket händer alltför ofta) – avfölj dem och tänk inte mer på saken. Kanske dyker de upp i ditt flöde en annan gång.
  • Ha en öppen profil. Att låsa sitt twitterkonto är nästan lika korkat som att använda mobilen utan SIM-kort. Anpassa det du skriver efter medvetenheten att allt är publikt. Det är det enda som håller i längden.

Kom ihåg att du väljer själv vad du vill använda Twitter till. En del följer intressanta bloggar, andra utbyter recept och väldigt många bara ”pratar av sej” om ditt och datt.

Vi ses på Twitter!

Uppdatering: Emanuel Karlsten har en viktig poäng i sitt senaste inlägg på bloggen Tabloism 2.0: ”Suggestions” gör både dig och Twitter en otjänst.

Annonser

18 reaktioner på ”Twitter for dummies

  1. Ett hett tips är att svar från folk man inte följer inte syns i ens flöde (på twitter.com), så om man inte fått svar kan det helt enkelt bero av att den man skrivit till inte sett det 🙂

    Sen kan ett låst konto ganska trevligt att ha efter ett tag om man byggt upp en liten privat bubbla som man vill kunna skriva lite mindre googlingsbart till (finns ju inget som tvingar en att bara ha ett konto). Dock måste man ju hålla i åtanke att allt man sätter på digital pränt kan hamna där det inte borde – oavsett om det är mail till partnern eller tweets till ens hashtag-polare 😉

    • Good point! Jag borde lägga till ”glöm inte att kolla dina mentions” bland punkterna ovan.

      Eftersom jag vill vara något av en twitteranarkist kan jag inte säga att det är ”fel” att bygga en hemlig bubbla med låsta konton. Däremot har jag svårt att se vitsen med det. Själv föredrar jag fri och öppen dialog kors och tvärs. 🙂

  2. Bra där! För egen del så hade jag ‘privat/stängt’ konto de första 10 månaderna, men det var nära jag öppnade upp kontot som Världen öppnade sig och de stora förändringarna inträffade.

    • Precis… Jag tror det tar längre tid att upptäcka möjligheterna med twitter om man kör med låst konto. Skicka meddelanden till redan kända människor gör man ju med fördel via Facebook eller SMS.

  3. Vilken pedagogisk och genomtänkt sammanfattning! Intressant med Fredrik Lindström och Charles Fouriers-vinklarna. Du lyfter fram det som jag uppskattar mest med Twitter, umgänget.

    Tycker att du formulerade detta bra: ”Om du försöker hänga med i allt som sägs, kommer du att bli lika stressad som någon som försöker följa alla konversationer på Stockholms Central en vardagsmorgon.”

    Tror att många är stressade över att inte hinna läsa alla inlägg från de som de följer. Har flera gånger fått frågan: ”hur kan du följa så många?”. Upp till en viss gräns (ca 1300 pers för egen del) går det väldigt bra att följa många. En stor del bor i andra världsdelar och twittrar på andra tider än vi svenskar. De dyker upp i mitt nattflöde. I övrigt så tänker jag precis som du beskrev, man behöver inte hänga med i allt som skrivs. Jag kliver ned i strömmen av inlägg när jag känner för det och tar del av det som händer just då. De twittrare vars tweets jag uppskattar mest går jag ändå in och läser retroaktivt ibland.

    Kommer använda det här inlägget för @twirlsthlm om det är ok för dig?

    • Tackar ödmjukast för de fina orden! Twitter blev mycket mer lätthanterligt när jag släppte ”kontrollbehovet” att försöka läsa i kapp alla missade inlägg och diskussioner. En av de stora fördelarna med twitter jämfört med mejlen, Facebook och RSS-läsare är ju att det inte går att se hur många ”olästa meddelanden” man har. Klart avstressande.

      Självklart får ni använda mitt inlägg – käring is caring! 🙂

  4. Bra skrivet! Precis som Britta skriver så gillar jag också kopplingen till F. Lindström och tankarna av att vi behöver input från något större än vårt närmsta umgänge (familj, jobb, vänner).

    För att ”fatta internets storhet” tänker jag att man måste få en relation till webben på ett personligt sätt. Antingen genom att diskutera sina hobbies i forum, att använda mail och skype eller att få kontakt med människor via twitter. Precis som i verkliga livet är saker för det mesta lite roligare om man har någon att diskutera eller uppleva dem tillsammans med *funderar*

    // nina

    • Jag är helt med i dina funderingar. Vi behöver släppa fokus på tekniken och sluta se Internet som en plats skild från verkligheten. Det handlar ju snarare om en förlängning av verkligheten – riktiga möten mellan riktiga människor. Det är i gemenskapen de stora värdena står att hämta.

Kommentarer inaktiverade.