Inlägg märkta ‘sekter’

I dokumentären ”Julian Assange – världens kärleksaffär”, som ligger uppe på SVT Play t o m lördag den 7 maj, avhandlas mytbildningen runt Assange och de konspirationsteorier som frodas kring våldtäktsanklagelserna mot honom.

Programmet är klart sevärt i sin helhet, men jag fastnade särskilt för de två sista minuterna, där Assanges tidigare Wikileaks-kollega Daniel Domscheit-Berg lyckas sätta fingret på mekanismerna bakom den sortens idolskap som Assange har kommit att representera. Det handlar om vår längtan efter starka och oklanderliga ledare, som kan visa vägen och ta ansvar i både med- och motgång:

En del av de problem vi har idag beror på att folk vill avsäga sig ansvaret. Folk vill lägga sina övertygelser och sin tankeförmåga i knät på nån guru, ledare, popstjärna eller nåt. Folk letar alltid efter någon de kan lita på, nån som de kan sätta sin tillit till och skylla på, när det går snett.

Men i framtiden behöver vi personer som tar ansvar. Personer med ett kritiskt tänkande, som ifrågasätter allt tills de har fått det svar de söker. Det är så nedslående att se hur utbrett det är idag. Det finns så många här i världen som hellre tror på en sammansvärjning, hur långsökt den än är, än ifrågasätter den guru eller den ledare de hittat.

Så var det med Obama. Under valkampanjen fick han inte kritiseras inför andra demokrater, för de hade satt sitt hopp till honom och skulle det gå i stöpet… Gud hjälpe! Så kritiken fick inte luftas. Det här märks i så många delar av samhället, och det är oroväckande, för det blir vår undergång. Vi kan inte avsäga oss ansvaret. Vi måste axla ansvaret själva.

På några få rader lyckas Domscheit-Berg sammanfatta några av de viktigaste förklaringarna till att mer eller mindre skruvade personer tilldelas omotiverat mycket makt och inflytande över företag, politiska partier och religiösa grupper. Ledarens personlighetsstörning utgör en förutsättning för att passa in i den av efterföljarna konstruerade hjälterollen.

Må vi lära av historien och växa ifrån detta destruktiva sociala mönster innan det är för sent!

Här kan du se en längre intervju med Daniel Domscheit-Berg som gjordes i samband med publiceringen av hans bok om Wikileaks tidigare i år.

Jag har ännu inte läst Per Kornhalls bok ”Livets Ord – Kontroll och manipulation i Jesu namn”, men av den här intervjun i Dagen, framgår att den utgör en saftig uppgörelse med författarens upplevelser under sina 17 år i församlingen.

Tyvärr hänger Kornhall upp sin kritik på det slitna begreppet ”sekt”, när han försöker belysa de problematiska sidorna av en odemokratisk och manipulativ organisation. Detta leder ovillkorligt till ett dikotomiskt synsätt, där man föreställer sig att religiösa grupper enkelt låter sig indelas i ”riktiga kyrkor” och ”farliga sekter”.

Den stigmatiserande sektstämpeln tenderar därför snarare att gömma undan än belysa de bakomliggande problemen, nämligen de destruktiva och manipulativa inslag, som även förekommer i en rad etablerade sammanhang.

Emanuel Karlsten väckte för en tid sedan den viktiga frågan om gränsdragningen mellan sekt och kyrka i ett blogginlägg på Dagen. Av kommentarerna framgår att detta är en fråga som väcker både igenkänning och engagemang bland troende från vitt skilda sammanhang.

I kommentarsfältet till Karlstens inlägg ger Livets Ords presschef Magnus Dahlberg ett skolexempel på Livets Ords obefintliga förmåga att på ett sakligt och respektfullt sätt bemöta de kritiska röster som väcks. Istället för att kommentera diskussionen om hur vi kan förstå de uppenbara likheter som finns mellan Knutby och Livets Ord, väljer han att snabbt kommentera en felaktig sakuppgift angående vilka av Knutbys pastorer som varit elever på Livets Ords bibelskola och inte.

Dahlberg väljer selektivt att dementera Helge Fossmos, Åsa Waldaus och Sara Svenssons påstådda koppling till Livets Ord, men undviker helt att bemöta det faktum att Kim Wincent gått Livets Ords bibelskola och att ledningen för Knutby till en början hämtade mycket inspiration från Livets Ord (se utvalda kommentarer från Karlstens blogg nedan).

När nu Kornhall öppet kritiserar sin tidigare hemvist, bemöts han med samma blånekanden. Ingenstans i Livets Ords genmäle finner jag ett bemötande av själva sakfrågorna. Istället går man till angrepp mot Kornhall som person. Det är uppenbart att Livets Ords ledning saknar både självkritik och förmåga att föra en saklig debatt.