“	@annieloof När ska vi diskutera vårat gemensamma ledarskap över #Centerpartiet? #svpol
	Alexander_Bard September 7, 2011

“	@Alexander_Bard Den dagen stämmans ombud väljer oss båda till sådana positioner. Roligt att du spanar på C! #centerpartiet #svpol
	annieloof September 7, 2011

“	@Alexander_Bard Det är våra medlemmar och vår stämma som beslutar om detta – och jag är glad över den föreslagna styrelsen.
	annieloof September 8, 2011

“	@annieloof Då är det väl bara att sammankalla dem och säga åt dem hur det ska vara! Inga problem alls. #centerpartiet #svpol
	Alexander_Bard September 7, 2011

“	Hoppla! Det verkar som att @annieloof råkat sammanblanda @Gravitonas med fejkkontot @alexander_bard ! ) http://pic.twitter.com/F6dNTmN
	dreadnallen September 8, 2011

“	Den här konversationen mellan @annieloof och @Alexander_Bard (fejkkonto) gav mig några glada fniss: https://twitter.com/annieloof/status/111726058205757441
	dreadnallen September 8, 2011

“	@dreadnallen @annieloof @alexander_bard Visst är den gullig! Det är klart de som blir valda ledare ska prata, och där är vi definitivt inte.
	annieloof September 8, 2011

“	@annieloof Men @Alexander_Bard är inte din nyblivna partikamrat Alexander Bard, utan nån som vill skoja! Läs presentationen.
	dreadnallen September 8, 2011

Uppdatering: Nu påstår Lööf att hon vetat hela tiden att @Alexander_Bard är ett fejkkonto… Eeeh… jaså?

Om några veckor besöker jag Malmö för att delta i Media Evolutions The Conference – ett evenemang jag ser fram emot med stor förväntan.

Mitt besök i Malmö ger mej också möjlighet att träffa min pappa för första gången på över åtta år – och kanske den sista någonsin. Min pappa är 88 år gammal och tiden är knapp. Ändå tvekar jag inför att kontakta honom. Vi har en lång och smärtsam historia bakom oss. På ett sätt känner jag mig redan färdig med honom. Här följer en text jag skrev förra sommaren på temat ”Förlåtelse”. Du som orkar får gärna läsa den och hjälpa mej att resonera kring frågan: Ska jag ta tillfället att träffa min pappa en sista gång, eller inte?

Min pappa kom från Guyana till Sverige via London, där han var flygmekaniker under Andra världskriget. Han hade hunnit gifta sig och skaffa barn i England, och reste vidare till Sverige ”på Guds befallning”. Herren hade utsett honom till apostel – och nu skulle han bygga Guds Rike i Sverige, ”som Abraham”.

Jag brukar säga att jag blev till under ”ett bönemöte som spårade ur”. Min mamma var nyskild och olycklig och drogs till en församling i Härnösand som min pappa hade startat. Han var 50 och hon var 43 när jag föddes. Han var fortfarande gift och hans sjuttonåriga dotter bröt kontakten med honom när det kom fram att han väntade barn med min mamma.

Mina föräldrar levde aldrig tillsammans. Min pappa ville att mamma skulle säga upp sin fasta anställning och följa med honom på predikoturné. Hon vägrade. Hon hade redan försörjt honom med vad som blev kvar av hennes blygsamma inkomst. Utan den skulle hon varken ha råd med mat eller kläder. Därför tackade hon vänligt men bestämt nej till ”erbjudandet”.

Det kan ha varit det viktigaste beslut min mamma någonsin fattat – att låta ”Guds smorde profet” följa ”Herrens ledning” på egen hand. Ibland tänker jag att jag inte hade levt idag om jag hade blivit tvingad att växa upp tillsammans med honom.

Min pappa är grandios. Gud talar i klartext till honom som till ingen annan människa, och hans omgivning finns till för att bekräfta hans ego och underkasta sig de ”visdomar” han delger dem.

Mitt tidigaste minne av pappa är när jag var sju och han kom och hälsade på mamma, förmodligen för att han hade slut på pengar. Kanske stannade han i en vecka, kanske längre. Det enda jag minns är att han inte ville umgås med mig överhuvudtaget. Han satt för det mesta inlåst på mitt rum (som han fick låna) och spelade gitarr.

Pappa ringde min mamma en eller två gånger om året. Ofta när han var ensam och pank, gissar jag. Han ville aldrig tala med mig, så jag fick tjuvlyssna i luren för att höra hans röst.

När jag var sexton ringde min pappa och för första gången frågade han efter mig. Det var hans nya fru som hade ”tvingat” honom att göra detta, skulle det visa sig. Hon tyckte att det var så tragiskt att han hade förlorat kontakten med båda sina barn.

Mina förväntningar var långt ifrån överdrivna när jag åkte och hälsade på dem i Uppsala. Jag hoppades inte att han skulle kunna bli en riktig pappa. Jag visste inte ens vad det är. Jag hoppades bara att han skulle se mig och erkänna att jag var hans barn. Min dröm var att han skulle hålla mig om axlarna och stolt säga inför sina vänner ”det här är min grabb”.

Tyvärr visade det sig att pappa var mer intresserad av att beklaga sig över hur otroligt synd det var om honom, och hur alla människor hade vänt honom ryggen när jag kom in i bilden. Hans liv hade varit fantastiskt och framgångsrikt ”ända tills du blev till”, sa han. ”Det var aldrig meningen att du skulle födas”… Jag gjorde mitt bästa för att lära känna honom. Hälsade på regelbundet och försökte förstå vem han var och hur jag skulle nå fram till honom. Han kunde skälla för de mest triviala saker – som när jag en gång tog koncentrerad saft ur kylen, hällde upp i ett glas och spädde med vatten.

– Titta på dig själv, vilken självupptagen människa du är!

– Förlåt, jag trodde att jag fick ta saft ur kylen.

– Ja, men det kanske finns fler som är törstiga!

– Okej, ska jag göra ett glas till dig?

– Nej, jag vill inte ha. Men om du hade brytt dig om andra, och inte bara dig själv, hade du ställt en tillbringare med färdig saft i kylen, så att vi andra kan ta när vi blir törstiga.

– Men blir inte saften förstörd, och börjar smaka konstigt, om man ställer färdigblandad saft i kylen?

– Där ser du, hur självisk du är. Din mamma har inte lärt dig någonting om hur man ser till andra människors behov.

När min pappa och hans fru hade gäster, fick jag gömma mig i gästrummet och vara knäpptyst. Han ville nämligen inte berätta för sina vänner att jag fanns. ”Du får inte berätta det för någon”. Det gjorde jag ändå. Då skakade de på huvudet och sa ”Varför säger du så? Han har ju inga barn.”

Pappa tog för vana att dra sin tragiska livshistoria varje gång jag hälsade på. En historia där han drabbats av illvilliga människor och allsköns olyckor, varav jag tycktes vara den största. Vid ett tillfälle avbröt hans fru honom med orden ”men man kan ju inte skylla allt på ett litet barn. Barn är oskyldiga”. Jag blev oerhört lättad av att hon orkade protestera. Pappa bara stirrade på henne, som att han inte förstod vad hon talade om.

Hur jag än ansträngde mig för att duga i min pappas ögon, lyckades jag aldrig leva upp till hans förväntningar. Han hittade ständigt nya anledningar att bli upprörd och besviken på mig.

Till slut gav jag upp och insåg att han aldrig kommer att se mig och att han aldrig kommer att förlåta mig för att jag tog mig friheten att födas.

Jag förstår idag att min pappa jagas av sin egen skuld. Varje gång han ser mig blir han påmind om hur han svikit sin familj, sin fru och dotter, min mamma… och mig. Det blir för mycket för honom att bära, och istället vänder han ilskan utåt. Det är inte mitt fel. Ändå blir det det när vi möts.

Jag har inte förlåtit min pappa. Jag har inte hittat något sätt jag kan göra det på utan att förlora respekten för mig själv. Jag finns, trots allt. Och jag behöver honom inte längre. Han är donatorn. Jag är min egen.

Uppdatering: Eftersom temat förlåtelse kom upp i några twitterdiskussioner, vill jag komplettera med den här intervjun i Dagens Nyheter med Teol. Dr. Ann Heberlein i samband med presentationen av hennes avhandling Kränkningar och förlåtelse. Hon resonerar kring när förlåtelse är möjlig och inte:

- Förlåtelse handlar om att söka ett svar på frågorna: Vill jag, kan jag och bör jag förlåta?

Även om svaren på dessa frågor är individuella så tror Ann Heberlein att det finns gemensamma drag i förlåtelsearbetet. Särskilt när de gäller de känslor som rörs upp. Och dessa känslor bör man ta hänsyn till när man bestämmer om man ska förlåta.

Först blir vi arga, frustrerade och sorgsna. Vi känner oss mindre värda och skamsna, och kanske tycker vi att vi har skuld i det som hänt. Sedan kommer insikten om att det inträffade faktiskt var fel. Den insikten är nödvändig för att vi ska kunna förlåta.

- Därför är det inte så dåligt att vara bitter som många hävdar. Bitterhet kan vara en sund reaktion på att någon har ifrågasatt min självrespekt och mitt människovärde, säger Ann Heberlein.

- Bitterheten måste också vara riktad mot handlingen, inte karaktärisera hela personligheten. Fastnar man i ältande och ofta tänker på hämnd så är man inte fri från förövaren.

Om bitterhet kan vara en sund reaktion, så bör man se upp med att förlåta om man känner skam och skuld. Många som misshandlas av sin partner eller blir våldtagna skäms och undrar om de inte var lite skyldiga trots allt. Förlåter man i det läget befäster man känslan av underlägsenhet och brist på värde. Det finns också en risk att man förlåter för att man inte har något annat val.

- Förlåtelse hör bara hemma i relationer där båda har samma makt att lämna den andre. Vart ska till exempel ett barn som misshandlas av sina föräldrar ta vägen?

Att SJ har problem med sitt varumärkesarbete kommer kanske inte som någon överraskning för oss som har försökt att nyttja deras tjänster de senaste decennierna. Problem med förseningar, inställda tåg, krångliga bokningsregler, märkliga biljettpriser etc. har skapat ett nästintill ohanterligt kaos för Sveriges mest miljövänliga persontransportföretag. Många tåg har passerat perrongen sedan Stefan Demerts kärleksfulla klagovisa nådde topplistorna. Tyvärr verkar svensk tågtrafik fortfarande befinna sig på ett sluttande plan.

De senaste dagarnas katastrofala hantering av biljettlösa resenärer har inte direkt stärkt SJ:s aktier. Det är tydligt att SJ:s problem har en magnitud av magnifika mått. Niclas Strandh länkar till en rad incidenter där resenärer har behandlats på ett minst sagt kränkande sätt av konduktörer och biljettkontrollanter. Bara häromdagen slängdes en tjej av tåget, trots att hon hade biljett och uppriktig avsikt att betala för resan.

Den första frågan man ställer sig är såklart vad det är för pajsare som jobbar ombord på SJ-tågen. Ingen normalbegåvad människa med utvecklad empatisk förmåga får väl för sig att sätta ut en 11-åring mitt i ingenstans utan vuxens sällskap? Tydligen händer detta med jämna mellanrum, så problemet verkar vara större än ett enstaka ”rötägg”, som man gärna hänvisar till vid sådana här tillfällen.

Mina tankar går till den twittrande lokföraren som häromåret valde att skälla ut resenärer som klagade över dålig information i samband med en utdragen tågförsening via Twitter. Det är alldeles tydligt att SJ saknar fungerande policies för kundbemötande och kundvård. Hur gärna man än önskar att ”folk ska ha vett i skallen”, är det knappast något man kan utgå ifrån när det gäller varumärkesbyggande och kundrelationer. SJ hävdar att dessa policies finns och ingår i personalens utbildning, men av de många incidenterna och fackets reaktioner anar man det kanske fungerar lite si och så med den interna kommunikationen. Facket sluter upp helhjärtat bakom den felande konduktören och hävdar med en idiots envishet att ”konduktören gjort rätt bedömning”.

Varje företag som är det minsta mån om att ge ett proffsigt och korrekt kundbemötande, oavsett vem i organisationen som sköter kundkontakten, måste ha en genomtänkt och tydligt kommunicerad kommunikationspolicy. Detta gäller såväl offline som online. Alla medarbetare skall ha präntat in en uppförandemanual som i detalj styr hur man tilltalar kunderna och hur man hanterar klagomål.

Kundservice och reklamationer skall skötas av specialiserad personal, med budget och mandat att själva dela ut frikostig kompensation till missnöjda kunder. Ingen ska behöva vänta i månader på ett beslut från högsta ledningen för att få besked om eventuell ersättning.

Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.

Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.

Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?

Efter en kort rant på Twitter satte jag mig ned och skrev en anmälan till Reklamombudsmannen:

Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.

Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.

Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!

Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?

http://www.groupon.se/sites/www.groupon.se/lp/lp/006/index.php?CID=SE_DIS_1_101_2263_0004

Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…

Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:

MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten www.groupon.se

Organisationsnummer: 556802-4193

Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm

Telefon: 08-12 06 50 63
E-post: info@groupon.se

Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.

GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.

Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.

I mina tidigare inlägg har jag beklagat först Nyheter24:s och senare Hallå P3:s oförmåga att förhålla sig till skandalbloggaren Paow och hennes främlingsfientliga uttalanden på ett påläst och kritiskt sätt. Istället för att bemöta hennes många nedsättande uttalanden om ”blattar” och krav på stoppad invandring med sakliga motargument har de låtit henne hållas och snarare antagit något av en ”lilla gumman”-attityd, med hänsyn till att ”hon fortfarande är ett barn” som Ehsan Fadakar uttryckte det.

Några som däremot tar Paows främlingsfientliga uttalanden på allvar är den högerextrema rörelsen, som glatt konstaterar att de i henne fått ett språkrör för sina idéer och värderingar rakt in i en ung och lättpåverkad målgrupp. Den SD-vänliga bloggen Politiskt Inkorrekt har hängivet rapporterat om Paows främlingsfientliga uttalanden, och så även den högerextrema ”nättidningen” Fria Tider, samt signaturen ”Svenskidag” som publicerade följande bildspel till Paows ära, när svallvågorna gick som högst kring hennes utspel förra året:

Citaten är bl a hämtade från följande inlägg, där Paow går loss om invandrare:

Nu är det så att jag tycker att en utländsk person som beter sig som en svensk ser jag som en svensk, som till exempel Steff, henne ser jag som helt och hållet svensk.

Samtidigt så tycket jag att det är illa när en s.k. blatte, som enligt mig är en tjej eller kille som går runt och bråkar och pratar ”bre jalla abo jao” o.s.v. Eftersom jag nästan aldrig blivit bemött på ett bra sätt av en s.k. ”blatte” så har jag svårt att ändra min åsikt…

Sen så finns det en politisk åsikt från min sida också, som handlar om att Sverige tar in många invandrare, sätter dom i en liten lägenhet med sina fem ungar så dom får leva på socialbidrag…

Dagens fråga, 23 februari 2010

Angående mitt ”rasist-inlägg”, som för övrigt är ett åsiktsinlägg, jag kan fatta mig kort om att jag inte är rasist – jag talade bara om vad jag tycker om en del saker.

Sen alla ”stolta invandrare” som inte kan skriva korrekt svenska och skriver att jag är en ”hooorrra som fuckin knullar breee” eller liknade inlägg som ”jag ska slå din din jefla rasseeee” – det var ju just det jag pratade om,inte sant? Att det är såna som ni som förstör ryktet för dom ”bra invandrarna”.

I år så borde man rösta på Sverigedemokraterna. Då blir förhoppningsvis allt bättre, eller så får man åtminstone politikerna i landet att fundera på denna fråga och inte sticka huvudet i sanden.

Godmorgon! 25 februari 2010

Uttalandena väckte viss uppmärksamhet i nöjesmedia, bl a i Nyheter24, som sammanfattade hennes påståenden, helt utan kritiska kommentarer.

Förra sommaren hamnade Paow i bloggbråk med humorbloggaren Ana Gina, efter att ha ställt frågan Är det bara ”vita” som kan vara rasister? och antytt att Ana Ginas humorvideos egentligen är rasistiska, men att de inte ses på samma sätt, ”eftersom hon är ickesvensk”. Ana Gina svarade mycket bra på kritiken. Senare läcktes en video där Paow försöker ge igen genom att kleta Oboy i ansiktet och driva med somalier, men här någonstans börjar min smärtgräns infinna sig.

Nu verkar det som att mainstreammedia, här representerade av Nyheter24 och Hallå P3, bestämt sig för att det är dags att lägga Paows främlingsfientliga uttalanden till handlingarna. Både P3:s Camilla Zameks och Nyheter24-redaktionens svar på mina kritiska frågor antyder att Paow ”råkat” göra några SD-vänliga uttalanden ”i samband med valet” och att detta nu är länge sedan och därför helst bör glömmas.

Jag får intrycket att de inte gjort sin research. Bl a påstår Nyheter24:s redaktionschef Eric Rosén att ”Hon är moderat med dassiga åsikter kring invandringspolitik. Det är himla synd, men knappast diskvalificerande.”, troligtvis baserat på en över ett år gammal videointervju där hon gör svävande antydningar om att hon kanske kan tänka sig att rösta på Moderaterna.

För mig blir det svårt att se Paow som en hängiven Moderat, särskilt när jag läser hennes senaste blogginlägg om just Moderaterna, med följande formuleringar:

Visst har jag lärt mig att SD kanske inte borde vinna valet, men jag tycker fortfarande att det är bra att dom kom in i riksdagen…

Och när ni skriver att jag är en rasist och en hora för att jag tycker att Rinfeldt och moderaterna (jag stavar fel med meningen haha) är ett svagt parti som bara vill tjäna pengar…? Och för att jag tycker att Jimmie Åkesson (notera Jimmie Åkesson INTE SD) är en av dom smartaste och starkaste människorna Sverige har så är jag en rasist?

Smarta kloka vilsna inlägg. 19 maj 2011

Moderaterna har inte längre några moderata åsikter kvar och finns dom är dom väl dolda, man utnyttjar invandringen till att sänka lönerna i Sverige…

Så länge SD inte är ett 35% parti så ser jag inget hopp för Sverige. Ändå är jag inte Sverigedemokrat utan det finns inget alternativ i svensk politik.

Moderaterna lurar svenska folket, 27 december 2010
(inlägget består av inklistrade kommentarer hämtade från den främlingsfientliga bloggen Politiskt Inkorrekt)

Det är ert fel, det är ni som röstade på moderaterna och vänstern. =) Muslimska extremister = ökad risk för självmordattentat/terrorism. Skyll er själva jävla idioter

Nu kommer Sverige att bli som Irak eller som i södra Thailand där det bor en massa extremister och där bombas det för fullt 365 dagar om året. Ja, vad ska herr Reinfeldt göra åt detta? Stoppa invadnringen av extremister och brottslingar? Nej, bara propagera en massa saker som inte ens rör terrordåden. Suck, stånk och stön!

SD kanske har rätt, man kanske inte ska släppa in en massa islamister? Eller vad vet jag, det är ju trots allt svenska folkets fel. Suck, nu ska mina skattepengar gå till en massa forskning som ändå bara är propaganda. Har inte läst någonting om det, men det räcker väl med att läsa terrordåd?

Det kanske får Freddan att våga ta upp Sveriges största problem? Eller nej, just det, jag glömde – han vågar ju inte. Trodde att han skulle finnas där för svenska folket, men jag hade visst fel

Jävla dumma idioter, 13 december 2010

Det märkligaste i denna soppa är att Nyheter24, istället för att låta Paow intervjuas av en påläst och kunnig reporter med sakliga och kritiska motfrågor, utser henne till ”Patriot Paow” och skriver en helt okritisk hyllningsartikel till hennes ära i samband med firandet av Sveriges Nationaldag.

När jag ifrågasätter det lämpliga i att hylla en notoriskt främlingsfientlig bloggare under epitetet ”Patriot Paow” istället för att kritiskt ifrågasätta henne, påstår Nyheter24:s chefredaktör Ehsan Fadakar att hon tagit tydligt avstånd från sina främlingsfientliga uttalanden i den här intervjun från januari 2011, som i mina ögon kryllar av nedsättande omdömen om invandrare.

Är det inte märkligt att vara sverigedemokrat när ens pojkväns ena förälder kommer från Chile?

– Jag är inte sverigedemokrat, däremot tycker jag att de har några bra punkter, precis som jag kan tycka att sossarna har bra punkter.

Sverige är för fega i sin invandringspolitik. Tänk dig att sju procent av din skatt går till invandrare som ska lära sig svenska. Trots att det inte finns bostäder. Och så ska vi släppa in massa folk från andra länder som har svårt att anpassa sig och svårt att lära sig svenska.

Vad tycker du man ska göra med folk från krigsdrabbade länder då?

– Man ska hjälpa dem i deras hemland i stället för här i Sverige.

Det är krig i deras hemland, det finns tusentals soldater där men de kan inte skydda civilbefolkningen.

– Jag har ingenting emot invandrare på det sättet. Jag är mest irriterad på skatten.

Är det verkligen så farligt att betala några kronor extra för att människor inte ska behöva frukta för sina liv?

– Jag tycker inte att det är Sveriges ansvar. Jag tycker att Sverige släpper in för många invandrare.

Blir du aldrig rädd att något ska hända dig när du skrivit något kontroversiellt?

– Om det skulle hända någonting skulle det ju bara visa hur rätt jag har. Oftast är det ju invandrare som gör sånt, vad jag har sett.

Spelar det någon roll vilket land personen i fråga kommer ifrån?

– Alltså blattar… vet du inte vad det är. Jag menar inte invandrare utan typ tjejer som går runt i mjukisbyxor och säger ”ey, brushan”.

Stor intervju: Paulina ”Paow” Danielsson, 28 januari 2011

Sorgligast av allt är att tusentals tonåringar ser upp till Paow och influeras av hennes oinitierade samhällskritik. Samtidigt visar de etablerade partierna och medierna upp ett skrämmande ointresserade inför att möta dem med sakliga och kritiska argument. I brist på bättre svar vänder de sig till källor som SD och Politikskt Inkorrekt där de matas med främlingsfientlig propaganda.

Paow uttrycker en misstro mot de etablerade partierna när hon citerar Jimmie Åkessons pressekreterare Alexandra Brunell i inlägget ”Bort med moderaterna” och frågar ”kan någon av er allmänbildad jävlar svara på dessa frågor?”

 - Hur kan Vänstern hävda att ”alla borde dela med sig”, när deras ledare sitter på maffiga löner utan att göra det?

- Tar miljöpartister alltid tåget eller cykeln när de ska någonstans?

- Hur kan Sverige kalla sig en demokrati när mindre partier ”som inte passar in” nekas till att göra reklam på en av landets största kvällstidningar?

- Varför ses man automatiskt som ”främlingsfientlig” eller ”rasist” för att man vill att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen?

- Varför ska de som jobbar hårt, och på så vis tjänar mer, betala mer i skatt? Ska det inte löna sig att arbeta?

Detta är taget från : http://parliamentprincess.se/ .

Och btw, kan någon av er allmänbildad jävlar svara på dessa frågor? För jag har då ta mig fan inget svar på dom…

Jimmie Åkessons nya presssekreterare har ställt dom bästa frågorna jag någonsin hört. Jag säger inte att jag håller med SD. Visst tar dom upp dom riktiga problemen, men vad ska dom göra åt det förutom att tjata om det? Folk sitter ändå hemma och diskuterar hur mycket invandrare Sverige släpper in, men ändå är dom fega nog att gå och rösta på Moderaterna. Och jag säger hellre Sverigedemokraterna än Moderaterna, och det här suger. Men jag säger nästan Sossarna istället för Moderaterna. För man ska väl välja ett starkt parti med egna åsikter? Inte något parti som vänder kappan efter vinden  Så jag säger bara NER MED REINFELDT!

Bort med moderaterna, 11 november 2010

Tidigare idag försökte jag erbjuda Paow en chans att besvara de frågor som Hallå P3 missade att ställa i fredagens program. Jag postade följande kommentar till det här inlägget i hennes blogg:

Tyvärr tycks inte kommentaren ha passerat kommentarsmodereringen.

Om inte nöjesmedia eller ens public service-radio vill ta sitt ansvar att bemöta främlingsfientlig samhällskritik bland tonåringar – vem skall då göra det?

Tidigare inlägg i samma ämne:

Främlingsfientlig skvallerbloggare hyllas av Nyheter24 för sin patriotism #sdpaow

Eshan Fadakar bemöter kritiken mot Nyheter24:s hyllning till ”Patriot Paow”

Ställ dina frågor till ”Bloggprinsessan Patriot Paow” i P3 på fredag #sdpaow

Camilla Zamek bemöter kritiken mot Hallå P3 med Paow #sdpaow

Jag har roat mej med att sammanställa en Spotify-lista med sommarplågor genom åren, från Freda’s Vindarna från 1986 fram till Alexandra Stans Mr Saxobeat, som ligger bra till när det gäller att utse årets sommarplåga.

Jag tog lite hjälp av Sommartoppens sammanställning, men har säkert missat några självklara favoriter som hör hemma på listan. Hjälp mej hitta dem på Spotify! Glöm inte att ange årtal. Den här gången har jag sorterat listan i kronologisk ordning, så istället för att öppna den för redigering ber jag dej att posta dina förslag här i kommentarsfältet.

Ha en härlig sommar!