Jag kan faktiskt inte minnas att folk var så neurotiskt upptagna med antal kontakter på Lunarstorm-tiden. Ändå var majoriteten väldigt unga. 16 hours ago
Min enda twitterregel: Att avfölja dem som babblar om hur många följare de skaffat/tappat. 17 hours ago
Mediekritiker? RT @edgrenalden: +1 RT @ramnehill MEN vad har vi sagt om ordet "islamkritiker"? Som att kalla Uganda ett homokritiskt land. 17 hours ago
Allt är överskattat utom livet självt. 17 hours ago
Snuttifierad känsloporr? RT @klavertramp: Har fruktansvärt svårt för "gripande berättelser" per twitter. 18 hours ago
Hur mätte folk sitt människovärde innan statistikverktygen fanns att tillgå? followers, likes, retweets, page views, visits, links, comments 1 day ago
Responsive liquid? RT @LexMarkus: Säger du mobilsajt igen så måste jag ta till nån form av kemiskt våld. 1 day ago
Därför kommer det kanske inte som någon större överraskning att han också väljer att ansluta sig till Stureplanscentern kort efter att det att valberedningen förordar henne som ny partiledare.
Något mer överraskande – inte minst för Annie Lööf – är däremot hans utspel på Twitter nyligen där han inbjuder till en diskussion om deras ”gemensamma ledarskap”:
“
@annieloof När ska vi diskutera vårat gemensamma ledarskap över #Centerpartiet? #svpol
Nu visar det sig emellertid att det inte är den riktige Alexander Bard som twittrat, utan en uppenbar fejktwittrare som registrerat kontot @Alexander_Bard i rent underhållningssyfte.
En snabb koll på presentationen klargör hur det hela ligger till:
Allsmäktig Guru med episkt skägg. När jag talar lyssnar folk! This account is a parody account and is not accociated or maintained by Alexander Bard.
Den här informationen tycks emellertid ha gått Annie Lööf spårlöst förbi. Inte ens när jag påpekar att kontot är fejk, verkar hon uppmärksamma misstaget:
“
Hoppla! Det verkar som att @annieloof råkat sammanblanda @Gravitonas med fejkkontot @alexander_bard ! ) http://pic.twitter.com/F6dNTmN
Nu svarade Annie sakligt och korrekt på den fejkade Bards utspel, men händelsen visar tydligt på hur misstag i sociala medier kan ge insyn i hypotetiska politiska situationer.
Jag hoppas att denna lilla fadäs på intet sätt hämmar Annie Lööfs twittrande, utan snarare bidrar till att göra den nya centerledaren ännu mer slipad och på hugget i sin roll som twitterdebattör.
Ikväll uttalade sig den socialdemokratiske politikern och debattören Björn Fries på ett tämligen ytligt och osakligt sätt om den nya centerledaren Annie Lööf.
Själv hade jag inte tagit del av ovanstående ordväxling när jag inledde min dialog med Björn Fries. Jag försökte tipsa honom att hålla sig till de politiska sakfrågorna:
“
@bjornfries Har du någon kritik mot Annie Lööf som inte berör hennes utseende eller ålder? @annatekla
Av någon anledning väljer Fries här att gå i försvarsställning och fortsätta antyda att vi som kritiserar honom är ”för unga för att förstå”. Att han som s-politiker använder ”röd” i underförstått förminskande/nedsättande syfte är något som övergår mitt förstånd.
Tydligen var upplysningen att hans ”kritik” mot Annie Lööfs ålder och utseende kunde uppfattas som typiskt gubbig något som upprörde Fries. Han ”är ju inte sån”!
“
Jag vet att jag sagt det förut, men Lööf låter som en maskin när hon pratar politik. Finns det någon erfarenhet bakom orden? #centern
Sedan följde en dialog om huruvida det kan uppfattas som ”ytligt” att svänga i politiska frågor.@TantKakelugn gjorde sitt bästa för att komma åt sakfrågorna och bort från snacket om ålder och utseende…
Fries väljer inte att förtydliga vad hans kritik mot Lööf består i, vilket jag tycker är synd. Det finns säkert flera viktiga frågor att diskutera kring Centerpartiets utveckling från bondeförbund till nyliberalt storstadsparti.
Avslutningsvis försöker @promemorian att lyfta diskussionen till att handla om sakfrågor, men begränsat resultat. Fries har fastnat vid uppfattningen att det är synd om honom och att hans rätt att framföra kritik är ifrågasatt.
Om några veckor besöker jag Malmö för att delta i Media Evolutions The Conference – ett evenemang jag ser fram emot med stor förväntan.
Mitt besök i Malmö ger mej också möjlighet att träffa min pappa för första gången på över åtta år – och kanske den sista någonsin. Min pappa är 88 år gammal och tiden är knapp. Ändå tvekar jag inför att kontakta honom. Vi har en lång och smärtsam historia bakom oss. På ett sätt känner jag mig redan färdig med honom. Här följer en text jag skrev förra sommaren på temat ”Förlåtelse”. Du som orkar får gärna läsa den och hjälpa mej att resonera kring frågan: Ska jag ta tillfället att träffa min pappa en sista gång, eller inte?
Min pappa kom från Guyana till Sverige via London, där han var flygmekaniker under Andra världskriget. Han hade hunnit gifta sig och skaffa barn i England, och reste vidare till Sverige ”på Guds befallning”. Herren hade utsett honom till apostel – och nu skulle han bygga Guds Rike i Sverige, ”som Abraham”.
Jag brukar säga att jag blev till under ”ett bönemöte som spårade ur”. Min mamma var nyskild och olycklig och drogs till en församling i Härnösand som min pappa hade startat. Han var 50 och hon var 43 när jag föddes. Han var fortfarande gift och hans sjuttonåriga dotter bröt kontakten med honom när det kom fram att han väntade barn med min mamma.
Mina föräldrar levde aldrig tillsammans. Min pappa ville att mamma skulle säga upp sin fasta anställning och följa med honom på predikoturné. Hon vägrade. Hon hade redan försörjt honom med vad som blev kvar av hennes blygsamma inkomst. Utan den skulle hon varken ha råd med mat eller kläder. Därför tackade hon vänligt men bestämt nej till ”erbjudandet”.
Det kan ha varit det viktigaste beslut min mamma någonsin fattat – att låta ”Guds smorde profet” följa ”Herrens ledning” på egen hand. Ibland tänker jag att jag inte hade levt idag om jag hade blivit tvingad att växa upp tillsammans med honom.
Min pappa är grandios. Gud talar i klartext till honom som till ingen annan människa, och hans omgivning finns till för att bekräfta hans ego och underkasta sig de ”visdomar” han delger dem.
Mitt tidigaste minne av pappa är när jag var sju och han kom och hälsade på mamma, förmodligen för att han hade slut på pengar. Kanske stannade han i en vecka, kanske längre. Det enda jag minns är att han inte ville umgås med mig överhuvudtaget. Han satt för det mesta inlåst på mitt rum (som han fick låna) och spelade gitarr.
Pappa ringde min mamma en eller två gånger om året. Ofta när han var ensam och pank, gissar jag. Han ville aldrig tala med mig, så jag fick tjuvlyssna i luren för att höra hans röst.
När jag var sexton ringde min pappa och för första gången frågade han efter mig. Det var hans nya fru som hade ”tvingat” honom att göra detta, skulle det visa sig. Hon tyckte att det var så tragiskt att han hade förlorat kontakten med båda sina barn.
Mina förväntningar var långt ifrån överdrivna när jag åkte och hälsade på dem i Uppsala. Jag hoppades inte att han skulle kunna bli en riktig pappa. Jag visste inte ens vad det är. Jag hoppades bara att han skulle se mig och erkänna att jag var hans barn. Min dröm var att han skulle hålla mig om axlarna och stolt säga inför sina vänner ”det här är min grabb”.
Tyvärr visade det sig att pappa var mer intresserad av att beklaga sig över hur otroligt synd det var om honom, och hur alla människor hade vänt honom ryggen när jag kom in i bilden. Hans liv hade varit fantastiskt och framgångsrikt ”ända tills du blev till”, sa han. ”Det var aldrig meningen att du skulle födas”… Jag gjorde mitt bästa för att lära känna honom. Hälsade på regelbundet och försökte förstå vem han var och hur jag skulle nå fram till honom. Han kunde skälla för de mest triviala saker – som när jag en gång tog koncentrerad saft ur kylen, hällde upp i ett glas och spädde med vatten.
– Titta på dig själv, vilken självupptagen människa du är!
– Förlåt, jag trodde att jag fick ta saft ur kylen.
– Ja, men det kanske finns fler som är törstiga!
– Okej, ska jag göra ett glas till dig?
– Nej, jag vill inte ha. Men om du hade brytt dig om andra, och inte bara dig själv, hade du ställt en tillbringare med färdig saft i kylen, så att vi andra kan ta när vi blir törstiga.
– Men blir inte saften förstörd, och börjar smaka konstigt, om man ställer färdigblandad saft i kylen?
– Där ser du, hur självisk du är. Din mamma har inte lärt dig någonting om hur man ser till andra människors behov.
När min pappa och hans fru hade gäster, fick jag gömma mig i gästrummet och vara knäpptyst. Han ville nämligen inte berätta för sina vänner att jag fanns. ”Du får inte berätta det för någon”. Det gjorde jag ändå. Då skakade de på huvudet och sa ”Varför säger du så? Han har ju inga barn.”
Pappa tog för vana att dra sin tragiska livshistoria varje gång jag hälsade på. En historia där han drabbats av illvilliga människor och allsköns olyckor, varav jag tycktes vara den största. Vid ett tillfälle avbröt hans fru honom med orden ”men man kan ju inte skylla allt på ett litet barn. Barn är oskyldiga”. Jag blev oerhört lättad av att hon orkade protestera. Pappa bara stirrade på henne, som att han inte förstod vad hon talade om.
Hur jag än ansträngde mig för att duga i min pappas ögon, lyckades jag aldrig leva upp till hans förväntningar. Han hittade ständigt nya anledningar att bli upprörd och besviken på mig.
Till slut gav jag upp och insåg att han aldrig kommer att se mig och att han aldrig kommer att förlåta mig för att jag tog mig friheten att födas.
Jag förstår idag att min pappa jagas av sin egen skuld. Varje gång han ser mig blir han påmind om hur han svikit sin familj, sin fru och dotter, min mamma… och mig. Det blir för mycket för honom att bära, och istället vänder han ilskan utåt. Det är inte mitt fel. Ändå blir det det när vi möts.
Jag har inte förlåtit min pappa. Jag har inte hittat något sätt jag kan göra det på utan att förlora respekten för mig själv. Jag finns, trots allt. Och jag behöver honom inte längre. Han är donatorn. Jag är min egen.
Uppdatering: Eftersom temat förlåtelse kom upp i några twitterdiskussioner, vill jag komplettera med den här intervjun i Dagens Nyheter med Teol. Dr. Ann Heberlein i samband med presentationen av hennes avhandling Kränkningar och förlåtelse. Hon resonerar kring när förlåtelse är möjlig och inte:
- Förlåtelse handlar om att söka ett svar på frågorna: Vill jag, kan jag och bör jag förlåta?
Även om svaren på dessa frågor är individuella så tror Ann Heberlein att det finns gemensamma drag i förlåtelsearbetet. Särskilt när de gäller de känslor som rörs upp. Och dessa känslor bör man ta hänsyn till när man bestämmer om man ska förlåta.
Först blir vi arga, frustrerade och sorgsna. Vi känner oss mindre värda och skamsna, och kanske tycker vi att vi har skuld i det som hänt. Sedan kommer insikten om att det inträffade faktiskt var fel. Den insikten är nödvändig för att vi ska kunna förlåta.
- Därför är det inte så dåligt att vara bitter som många hävdar. Bitterhet kan vara en sund reaktion på att någon har ifrågasatt min självrespekt och mitt människovärde, säger Ann Heberlein.
- Bitterheten måste också vara riktad mot handlingen, inte karaktärisera hela personligheten. Fastnar man i ältande och ofta tänker på hämnd så är man inte fri från förövaren.
Om bitterhet kan vara en sund reaktion, så bör man se upp med att förlåta om man känner skam och skuld. Många som misshandlas av sin partner eller blir våldtagna skäms och undrar om de inte var lite skyldiga trots allt. Förlåter man i det läget befäster man känslan av underlägsenhet och brist på värde. Det finns också en risk att man förlåter för att man inte har något annat val.
- Förlåtelse hör bara hemma i relationer där båda har samma makt att lämna den andre. Vart ska till exempel ett barn som misshandlas av sina föräldrar ta vägen?
Att SJ har problem med sitt varumärkesarbete kommer kanske inte som någon överraskning för oss som har försökt att nyttja deras tjänster de senaste decennierna. Problem med förseningar, inställda tåg, krångliga bokningsregler, märkliga biljettpriser etc. har skapat ett nästintill ohanterligt kaos för Sveriges mest miljövänliga persontransportföretag. Många tåg har passerat perrongen sedan Stefan Demerts kärleksfulla klagovisa nådde topplistorna. Tyvärr verkar svensk tågtrafik fortfarande befinna sig på ett sluttande plan.
Den första frågan man ställer sig är såklart vad det är för pajsare som jobbar ombord på SJ-tågen. Ingen normalbegåvad människa med utvecklad empatisk förmåga får väl för sig att sätta ut en 11-åring mitt i ingenstans utan vuxens sällskap?Tydligen händer detta med jämna mellanrum, så problemet verkar vara större än ett enstaka ”rötägg”, som man gärna hänvisar till vid sådana här tillfällen.
Mina tankar går till den twittrande lokföraren som häromåret valde att skälla ut resenärer som klagade över dålig information i samband med en utdragen tågförsening via Twitter. Det är alldeles tydligt att SJ saknar fungerande policies för kundbemötande och kundvård. Hur gärna man än önskar att ”folk ska ha vett i skallen”, är det knappast något man kan utgå ifrån när det gäller varumärkesbyggande och kundrelationer. SJ hävdar att dessa policies finns och ingår i personalens utbildning, men av de många incidenterna och fackets reaktioner anar man det kanske fungerar lite si och så med den interna kommunikationen. Facket sluter upp helhjärtat bakom den felande konduktören och hävdar med en idiots envishet att ”konduktören gjort rätt bedömning”.
Varje företag som är det minsta mån om att ge ett proffsigt och korrekt kundbemötande, oavsett vem i organisationen som sköter kundkontakten, måste ha en genomtänkt och tydligt kommunicerad kommunikationspolicy. Detta gäller såväl offline som online. Alla medarbetare skall ha präntat in en uppförandemanual som i detalj styr hur man tilltalar kunderna och hur man hanterar klagomål.
Kundservice och reklamationer skall skötas av specialiserad personal, med budget och mandat att själva dela ut frikostig kompensation till missnöjda kunder. Ingen ska behöva vänta i månader på ett beslut från högsta ledningen för att få besked om eventuell ersättning.
Ibland förvånas jag över vilka stolpskott som slänger ihop diverse annonser i Facebooks annonsverktyg. Det kan röra sig om helt oläsliga eller tvetydiga budskap som ofta får mig att dra på smilbanden och posta en gliring i min logg.
Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.
Jag blir så trött. Efter alla diskussioner, mustascher på HM-affischer och bränning av porrklubbsbilar… Har vi inte kommit längre i kampen mot stereotypa skildringar av kön i reklamsammanhang?
Groupon annonserar om rabatterade städtjänster på Facebook. Annonsen föreställer en välsminkad kvinna med halvöppen mun, som står på alla fyra, svankande iförd hotpants och höga klackar.
Varken smink eller klädsel signalerar yrkesmässighet inom städbranschen, utan är snarare referenser till sexindustrin.
Att annonsen gäller städtjänster anser jag vara extra besvärande, då städning traditionellt ses som ”kvinnogöra”. Annonsen tycks riktas till heterosexuella män, vilket understryks av textens ordalydelse ”slipp tjat om städningen – låt någon annan göra det istället…”. Mannens förmodade partner antas alltså tjata om städningen och lösningen är att lämpa över jobbet – på en annan kvinna!
Annonsen länkar till denna sida, där bilden finns återgiven i större format med rabattsatsen ”-70%” i direkt anslutning till bilden, vilket kan tolkas som att denna kvinna just nu är ”extra billig”?
Jag antar att man dessutom kan anmäla annonsen till Facebook, mejla till Groupon och annonsören GoHem.com, som alltså erbjuder 3 timmars städning för 284 SEK brutto! Jag är väldigt nyfiken på hur deras lönepolicy ser ut. Hur stor andel av dessa 95 kronor per timme hamnar i städerskans ficka, undrar jag. Har hon som städar själv råd att anlita företagets tjänster? Hur ser könsfördelningen ut bland företagets städare? Hur många är utlandsfödda? Hur många är överkvalificerade… Jamen ni hör ju…
Hjälp mig gärna att ställa de frågor just du undrar över till de inblandade företagen:
MyCityDeal AB tillhandahåller tjänsten www.groupon.se
Organisationsnummer: 556802-4193
Registrerad adress: MyCityDeal AB, Box 17077, 104 62 Stockholm
Uppdatering: Eftersom viss förvirring tycks råda i kommentarsfältet nedan, ber jag att få förtydliga följande: Det är alltså Groupon som har infört den sexistiska annonsen på Facebook och sin egen sajt. Därför är det Groupon jag har anmält till Reklamombudsmannen.
GoHem är städbolaget som levererar de utannonserade städtjänsterna. Det tycks ha uppstått en viss oklarhet kring hur deras avtal med Groupon ser ut, men jag utgår från att det finns ett sådant som ligger till grund för deras samarbete.
Jag hade önskat att GoHem riktat sin ilska mot Groupon istället för mig, om de känner sig missnöjda med annonsens utformning. Mina frågor rörande de anställda städarnas villkor kanske upplevs som provocerande, men kan ju enkelt bemötas med sakliga och konkreta svar.
Som härligt frälst tonåring gick jag en period omkring på stan iförd t-shirts med diverse klämkäcka ”kristna budskap”. Ett av dem löd ”Jesus är svaret!”. Förhoppningen var att någon stackars vilsen själ skulle beröras av budskapet och komma fram och vilja tala om tron på Jesus med mig.
Den bästa kommentaren på min ”Jesus är svaret”-tisha fick jag från en inte så frälsningsbenägen klasskompis: ”Jaha – men vad är frågan då?”.
Berättelsen sammanfattar ett av frikyrkans största problem – dess förmåga att svara på frågor som ingen ställer sig. Ett annat stort problem är den generellt låga toleransen för en fri och öppen kritisk debatt i frireligiösa sammanhang.
Bonnke påstås bland annat ha medverkat till att väcka upp en nigeriansk pastor från de döda – inte oväntat under en rad tveksamma omständigheter. Se Benny Hinn och Reinhard Bonnke diskutera det påstådda miraklet i Youtube-klippet nedan:
Till min stora glädje visade det sig att den mycket ödmjuke och insiktsfulle mentalisten och bloggaren Samuel Varg Thunberg fått tidningen Dagens förtroende att bidra som en av flera bloggare med sina intryck från Europakonferensen.
Att Ekman saknar humor och självdistans kommer knappast som en överraskning, men jag har fortfarande inte läst någon officiell förklaring till att Dagen tappade förtroende för Samuel Varg som bloggare. I Samuels blogginlägg resonerar Emanuel Karlsten kring att det kan ha att göra med något slags krav på ”opartiskhet” bland de bloggare Dagen anlitar och att Samuel genom sitt skämt skall ha rubbat förtroendet för hans förmåga att förhålla sig opartisk till konferensen och dess talare.
Kravet på opartiskhet ter sig ännu märkligare när jag läser Dagens Europakonferensblogg och konstaterar att den består av idel partiska lovprisningar – flera skrivna av medlemmar i församlingen Livets Ord.
Rapporteringen från själva mötena är sparsmakad. Det handlar om enstaka sammanfattningar av ämnet för predikan som
Ulf Ekman predikade om att vi alla går igenom prövningar och frestelser och att livet kan vara tufft men att Gud alltid är med oss. Slutpunkten var att förlåta. Ett mycket kraftigt och bra möte
Stefan talade även om att det är otroligt viktigt att vi förtröstar på Gud, inte på någon människa: ”sätt inte din förtröstan till människor, för människor kommer göra dig besviken.
Suzette Hattingh pratade i sin predikan om vikten av den helige andens smörjelse i våra liv och la vikt på att vi alla har den och att Gud säger att vi alla är kungar och präster på samma nivå i hans ögon.
Inga särskilt djuplodande analyser, med andra ord. Faktum är att jag inte ens lyckas hitta ett enda bibelcitat i rapporteringen. Fokus för bloggen ligger snarare på de många kringaktiviteterna: Coffeshakes, lustiga skyltar, modevisning - och naturligtvis – maten.
Det är nu det blir löjligt tydligt var Livets Ord har sina prioriteringar. När församlingsmedlemmen Johannes Fridenström tar upp frågan med Livets Ords presschef Magnus Dahlberg på Twitter faller denne in i det för Livets Ords representanter så klassiska tokförsvaret:
“
Hej @magnusdahlberg . Du fick en fråga för en tid sedan rörande kaffet på #ek11 ?
Indirekt har jag däremot fått svar på huvudfrågan – ”Har Livets Ord ändrat sig?”. Ja, det verkar de ha gjort – i viss mån. Inte till den grad att de är beredda att föra en ödmjuk och försonande dialog om sina många övertramp och kränkningar under 80- och 90-talet, men de tycks ha lämnat mycket av radikalismen bakom sig och sällat sig till raden av småtrötta karismatiska frikyrkor.
I mina tidigare inlägg har jag beklagat först Nyheter24:s och senare Hallå P3:s oförmåga att förhålla sig till skandalbloggaren Paow och hennes främlingsfientliga uttalanden på ett påläst och kritiskt sätt. Istället för att bemöta hennes många nedsättande uttalanden om ”blattar” och krav på stoppad invandring med sakliga motargument har de låtit henne hållas och snarare antagit något av en ”lilla gumman”-attityd, med hänsyn till att ”hon fortfarande är ett barn” som Ehsan Fadakar uttryckte det.
Några som däremot tar Paows främlingsfientliga uttalanden på allvar är den högerextrema rörelsen, som glatt konstaterar att de i henne fått ett språkrör för sina idéer och värderingar rakt in i en ung och lättpåverkad målgrupp. Den SD-vänliga bloggen Politiskt Inkorrekt har hängivet rapporterat om Paows främlingsfientliga uttalanden, och så även den högerextrema ”nättidningen” Fria Tider, samt signaturen ”Svenskidag” som publicerade följande bildspel till Paows ära, när svallvågorna gick som högst kring hennes utspel förra året:
Citaten är bl a hämtade från följande inlägg, där Paow går loss om invandrare:
Nu är det så att jag tycker att en utländsk person som beter sig som en svensk ser jag som en svensk, som till exempel Steff, henne ser jag som helt och hållet svensk.
Samtidigt så tycket jag att det är illa när en s.k. blatte, som enligt mig är en tjej eller kille som går runt och bråkar och pratar ”bre jalla abo jao” o.s.v. Eftersom jag nästan aldrig blivit bemött på ett bra sätt av en s.k. ”blatte” så har jag svårt att ändra min åsikt…
Sen så finns det en politisk åsikt från min sida också, som handlar om att Sverige tar in många invandrare, sätter dom i en liten lägenhet med sina fem ungar så dom får leva på socialbidrag…
Angående mitt ”rasist-inlägg”, som för övrigt är ett åsiktsinlägg, jag kan fatta mig kort om att jag inte är rasist – jag talade bara om vad jag tycker om en del saker.
Sen alla ”stolta invandrare” som inte kan skriva korrekt svenska och skriver att jag är en ”hooorrra som fuckin knullar breee” eller liknade inlägg som ”jag ska slå din din jefla rasseeee” – det var ju just det jag pratade om,inte sant? Att det är såna som ni som förstör ryktet för dom ”bra invandrarna”.
I år så borde man rösta på Sverigedemokraterna. Då blir förhoppningsvis allt bättre, eller så får man åtminstone politikerna i landet att fundera på denna fråga och inte sticka huvudet i sanden.
Nu verkar det som att mainstreammedia, här representerade av Nyheter24 och Hallå P3, bestämt sig för att det är dags att lägga Paows främlingsfientliga uttalanden till handlingarna. Både P3:s Camilla Zameks och Nyheter24-redaktionens svar på mina kritiska frågor antyder att Paow ”råkat” göra några SD-vänliga uttalanden ”i samband med valet” och att detta nu är länge sedan och därför helst bör glömmas.
För mig blir det svårt att se Paow som en hängiven Moderat, särskilt när jag läser hennes senaste blogginlägg om just Moderaterna, med följande formuleringar:
Visst har jag lärt mig att SD kanske inte borde vinna valet, men jag tycker fortfarande att det är bra att dom kom in i riksdagen…
Och när ni skriver att jag är en rasist och en hora för att jag tycker att Rinfeldt och moderaterna (jag stavar fel med meningen haha) är ett svagt parti som bara vill tjäna pengar…? Och för att jag tycker att Jimmie Åkesson (notera Jimmie Åkesson INTE SD) är en av dom smartaste och starkaste människorna Sverige har så är jag en rasist?
Moderaterna har inte längre några moderata åsikter kvar och finns dom är dom väl dolda, man utnyttjar invandringen till att sänka lönerna i Sverige…
Så länge SD inte är ett 35% parti så ser jag inget hopp för Sverige. Ändå är jag inte Sverigedemokrat utan det finns inget alternativ i svensk politik.
Det är ert fel, det är ni som röstade på moderaterna och vänstern. =) Muslimska extremister = ökad risk för självmordattentat/terrorism. Skyll er själva jävla idioter
Nu kommer Sverige att bli som Irak eller som i södra Thailand där det bor en massa extremister och där bombas det för fullt 365 dagar om året. Ja, vad ska herr Reinfeldt göra åt detta? Stoppa invadnringen av extremister och brottslingar? Nej, bara propagera en massa saker som inte ens rör terrordåden. Suck, stånk och stön!
SD kanske har rätt, man kanske inte ska släppa in en massa islamister? Eller vad vet jag, det är ju trots allt svenska folkets fel. Suck, nu ska mina skattepengar gå till en massa forskning som ändå bara är propaganda. Har inte läst någonting om det, men det räcker väl med att läsa terrordåd?
Det kanske får Freddan att våga ta upp Sveriges största problem? Eller nej, just det, jag glömde – han vågar ju inte. Trodde att han skulle finnas där för svenska folket, men jag hade visst fel
Det märkligaste i denna soppa är att Nyheter24, istället för att låta Paow intervjuas av en påläst och kunnig reporter med sakliga och kritiska motfrågor, utser henne till ”Patriot Paow” och skriver en helt okritisk hyllningsartikel till hennes ära i samband med firandet av Sveriges Nationaldag.
När jag ifrågasätter det lämpliga i att hylla en notoriskt främlingsfientlig bloggare under epitetet ”Patriot Paow” istället för att kritiskt ifrågasätta henne, påstår Nyheter24:s chefredaktör Ehsan Fadakar att hon tagit tydligt avstånd från sina främlingsfientliga uttalanden i den här intervjun från januari 2011, som i mina ögon kryllar av nedsättande omdömen om invandrare.
Är det inte märkligt att vara sverigedemokrat när ens pojkväns ena förälder kommer från Chile?
– Jag är inte sverigedemokrat, däremot tycker jag att de har några bra punkter, precis som jag kan tycka att sossarna har bra punkter.
Sverige är för fega i sin invandringspolitik. Tänk dig att sju procent av din skatt går till invandrare som ska lära sig svenska. Trots att det inte finns bostäder. Och så ska vi släppa in massa folk från andra länder som har svårt att anpassa sig och svårt att lära sig svenska.
Vad tycker du man ska göra med folk från krigsdrabbade länder då?
– Man ska hjälpa dem i deras hemland i stället för här i Sverige.
Det är krig i deras hemland, det finns tusentals soldater där men de kan inte skydda civilbefolkningen.
– Jag har ingenting emot invandrare på det sättet. Jag är mest irriterad på skatten.
Är det verkligen så farligt att betala några kronor extra för att människor inte ska behöva frukta för sina liv?
– Jag tycker inte att det är Sveriges ansvar. Jag tycker att Sverige släpper in för många invandrare.
Blir du aldrig rädd att något ska hända dig när du skrivit något kontroversiellt?
– Om det skulle hända någonting skulle det ju bara visa hur rätt jag har. Oftast är det ju invandrare som gör sånt, vad jag har sett.
Spelar det någon roll vilket land personen i fråga kommer ifrån?
– Alltså blattar… vet du inte vad det är. Jag menar inte invandrare utan typ tjejer som går runt i mjukisbyxor och säger ”ey, brushan”.
Sorgligast av allt är att tusentals tonåringar ser upp till Paow och influeras av hennes oinitierade samhällskritik. Samtidigt visar de etablerade partierna och medierna upp ett skrämmande ointresserade inför att möta dem med sakliga och kritiska argument. I brist på bättre svar vänder de sig till källor som SD och Politikskt Inkorrekt där de matas med främlingsfientlig propaganda.
Paow uttrycker en misstro mot de etablerade partierna när hon citerar Jimmie Åkessons pressekreterare Alexandra Brunell i inlägget ”Bort med moderaterna” och frågar ”kan någon av er allmänbildad jävlar svara på dessa frågor?”
- Hur kan Vänstern hävda att ”alla borde dela med sig”, när deras ledare sitter på maffiga löner utan att göra det?
- Tar miljöpartister alltid tåget eller cykeln när de ska någonstans?
- Hur kan Sverige kalla sig en demokrati när mindre partier ”som inte passar in” nekas till att göra reklam på en av landets största kvällstidningar?
- Varför ses man automatiskt som ”främlingsfientlig” eller ”rasist” för att man vill att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen?
- Varför ska de som jobbar hårt, och på så vis tjänar mer, betala mer i skatt? Ska det inte löna sig att arbeta?
Och btw, kan någon av er allmänbildad jävlar svara på dessa frågor? För jag har då ta mig fan inget svar på dom…
Jimmie Åkessons nya presssekreterare har ställt dom bästa frågorna jag någonsin hört. Jag säger inte att jag håller med SD. Visst tar dom upp dom riktiga problemen, men vad ska dom göra åt det förutom att tjata om det? Folk sitter ändå hemma och diskuterar hur mycket invandrare Sverige släpper in, men ändå är dom fega nog att gå och rösta på Moderaterna. Och jag säger hellre Sverigedemokraterna än Moderaterna, och det här suger. Men jag säger nästan Sossarna istället för Moderaterna. För man ska väl välja ett starkt parti med egna åsikter? Inte något parti som vänder kappan efter vinden Så jag säger bara NER MED REINFELDT!
Tyvärr tycks inte kommentaren ha passerat kommentarsmodereringen.
Om inte nöjesmedia eller ens public service-radio vill ta sitt ansvar att bemöta främlingsfientlig samhällskritik bland tonåringar – vem skall då göra det?
I fredags, den 15:e juli medverkade skandalbloggaren Paow i Hallå P3. Trots en hel timmes program gavs hon inget utrymme att en gång för alla förklara sina främlingsfientliga uttalanden. Damon Rasti och jag försökte diskutera saken med programledaren Camilla Zamek. Här är våra twitterkonversationer.
En bit in i sändingen stod det klart att Paow inte skulle få chans att förklara sina många främlingsfientliga uttalanden. Under en timmes sändning ägnades endast en fråga åt ämnet – hur hon svarade kan du se på det här webbtv-klippet och läsa i det här inlägget.
“
Som vanligt fegade media ur ang Paow. Den enda frågan blev om hon ångrar stödet till SD vid valet. Inte en fråga om hon fortfarande tycker >
Camilla Zameks formuleringar antyder att hon varken gjort någon egen research, eller bemödat sig att läsa mina blogginlägg om Paow. I så fall hade hon känt till att Paows många främlingsfientliga uttalanden sträcker sig flera år bakåt i tiden och sammanfattas av den här intervjun från januari 2011, som är den senaste källan jag kunnat hitta på var hon står i frågan om synen på invandrare.
Det handlar alltså inte om några enstaka utrop ”i samband med valet”, utan om systematiskt föraktfulla uttalanden om ”blattar” som är våldsbenägna, använder slanguttryck och inte borde släppas in i landet.
Den kommentar jag postade på Hallå P3:s webbplats direkt efter programmet har av någon anledning plockats bort.
Jag diskuterade tidigare idag med företrädare för den militanta abortmotståndarorganisationen Människorätt för ofödda (@abortnej). Här återger jag delar av vår konversation. Även flera av mina twittervännder deltog med intressanta bidrag till debatten.
Jag har roat mej med att sammanställa en Spotify-lista med sommarplågor genom åren, från Freda’s Vindarna från 1986 fram till Alexandra Stans Mr Saxobeat, som ligger bra till när det gäller att utse årets sommarplåga.
Jag tog lite hjälp av Sommartoppens sammanställning, men har säkert missat några självklara favoriter som hör hemma på listan. Hjälp mej hitta dem på Spotify! Glöm inte att ange årtal. Den här gången har jag sorterat listan i kronologisk ordning, så istället för att öppna den för redigering ber jag dej att posta dina förslag här i kommentarsfältet.
) http://pic.twitter.com/F6dNTmN
Så går det när man har fel. 
Idag tappade jag dock fullständigt hakan när jag upptäckte följande annons för ett erbjudande om rabatterade städtjänster från Groupon / MyCityDeal. Inte nog med att reklamens budskap är att ”du” (underförstått en heterosexuell man?) skall slippa ”tjat om städningen” (från ”din” kvinnliga partner?) genom att ”låta någon annan göra jobbet” (en underbetald kvinna?). Till råga på allt kryddas detta redan genomunkna budskap med ovanstående illustration, som sedan man klickat på annonsen upptar hela skärmytan.
Så jag säger bara NER MED REINFELDT!
